الثورة الفرنسية

1700-talet

Frankrike var på 1700-talet Europas STÖRSTA LAND MED 24 MILJONER INVÅNARE.
Folket delades in i adeln, prästerna, borgarna och bönderna. Kungen ansågs ha fått sin makt från Gud och hans makt eller beslut skulle inte ifrågasättas.
Under större delen av 16- och 1700-talet låg Frankrike i krig. Detta påverkade den franska ekonomin.
Kyrkan och adeln tog ut skatt av bönderna samtidigt som man slapp betala skatt. I gengäld fick dom ställa upp med soldater när kungen behövde det i krigstider. Dessutom tilläts adeln att jaga på sin egen och böndernas mark, men det fick inte bönderna.
Under 1700-talet spreds samtidigt nya idéer som man brukar kalla upplysningen. Flera filosofer och vetenskapsmän ifrågasatte adelns och kyrkans makt och hur länderna styrdes. Vissa påstod till och med att Gud inte existerade och att man skulle lita på vetenskap istället för religion och tro. I den amerikanska revolutionen hade man bestämt att alla människor var lika mycket värda. Alla dess idéer spred sig i Europa och påverkade folket.

1789, maj

Kungen behöver pengar och vill ta ut skatt a kyrkan och adeln.
Kyrkan och adeln vägrade och röstade ned kungen.
Folket svalt, 3 miljoner arbetslösa.
Folk började plundra affärer för att få mat.
I augusti upphävs alla de rikas tidigare fördelar.
1793 avrättas kungen, Ludvig XVI
Politikern Robespierre ledde landet. Avrättade alla som var emot honom.
Två år senare avrättas Robespierre.

1799

· Napoleon makten, revolutionen är slut.

· 1809 utser sig Napoleon till kejsare.

Franska revolutionen brukar beteckna den period av politiska omvälvningar i Frankrike som inleddes 1789 och vanligen anses ha avslutats 1799. Genom revolutionen avskaffades en absolut monarki med feodala privilegier för adeln och prästerskapet; i dess ställe kom ett statsskick som ville utgå från upplysningens idéer. Omvälvningen var förenad med betydande konflikter.

Den franska revolutionen inleddes med stormningen av Bastiljen den 14 juli 1789 (numera Frankrikes nationaldag) och avslutades med Napoleon Bonapartes statskupp 1799, Brumairekuppen. En annan förekommande avgränsning betraktar revolutionen såsom avslutad i och med Thermidorkrisen 1794 då händelseutvecklingen nådde sin radikala höjdpunkt. Det är också möjligt att betrakta franska revolutionen som avslutad när Napoleon Bonaparte kröner sig till kejsare 1804, eftersom revolutionen då gått hela varvet runt från monarki till kejsardöme, även om kejsar Napoleon aldrig upphörde att anse sig som revolutionens son.

Revolutionen hade förberetts under en lång tid före 1789 av upplysningen och dess filosofer (som till exempel Voltaire och Rousseau) samt tankar om folkstyre och människans förnuft som inspirerade befolkningen till uppror och krav på större jämlikhet gentemot kungamaktens och adelns provocerande lyxliv. Många såg den brittiska parlamentarismen som ett föredöme.

Kungamakten i Frankrike byggde på ett feodalt samhälle där kungen enligt en traditionell föreställning fått sin enväldiga makt av Gud, absolutismen. Den katolska kyrkan hade stort inflytande, och de som tillhörde de högre stånden, präster och adel, var befriade från att betala skatt och de kunde även driva in skatter för egna ändamål. Frankrikes skattebörda vilade istället helt på de lägre bonde- och borgarstånden, dessa var utestängda från statens ämbeten vilka var förbehållna adeln. Konflikterna med England (senast i de amerikanska kolonierna där fransmännen hjälpt amerikanerna till uppror) hade också tvingat regeringen att höja skatterna ytterligare.

Frankrike hade en kunglig ekonomi. I England hade den industriella revolutionen gjort sitt intåg, men kungen i Frankrike, Ludvig XVI, vägrade att ta till sig dessa brittiska idéer. Samtidigt var det missväxt, och människornas klagan förtrycktes av kungen med våld. Samtidigt spreds upplysningsidéerna bland akademikerna inom borgarståndet och därmed tankar om att man skulle kunna införa en konstitutionell monarki och erövra rättigheter åt andra i samhället än kungen och adeln. Även inom det första ståndet fanns det många som ville få till ett systemskifte. Den gamla samhällsordningen, l’ancien régime, med en absolut kungamakt och feodala institutioner, hade under 1700-talet blivit alltmer föråldrad och ineffektiv. Skatterna var orättvist fördelade både klassmässigt och regionalt. Den jättelika statsapparaten hade blivit ett självändamål för en privilegierad ämbetsmannaklass. Skillnaderna mellan hovets och högadelns slösaktiga lyxliv och de stora massornas halvsvält blev alltmer utmanande.

Generalständerna (1789)

5 maj 1789 - 17 juni 1789

Efter ett ökande tryck i Paris och runt om i landet bestämde sig Ludvig XVI för att sammankalla ståndsriksdagen i sitt palats Versailles utanför huvudstaden den 5 maj 1789, något som inte gjorts sedan 1614. Avsikten var att skapa samtycke till nya skatter och åtgärder för att förbättra statens ekonomi vilken hade eroderats av det slösaktiga hovlivet samt av Frankrikes understöd till de amerikanska koloniernas befrielsekrig mot England. De tidigare sammankallade två notabelförsamlingarna, bestående av högadeln och prinsarna av blodet, hade inte åstadkommit något resultat.

Enligt lagen skulle stånden ha lika många representanter i riksdagen. Men eftersom de två övre stånden endast utgjorde 2 procent av Frankrikes befolkning, ansåg det tredje ståndet (le tiers état) att det åtminstone skulle ha dubbelt så många ledamöter. Tredje ståndet krävde också omröstningar i ständerförsamlingen per capita och inte ståndsvis. Man lyckades inte få med sig de övriga stånden på detta och den 17 juni drog sig tredje ståndet ur förhandlingarna, utropade sig ensidigt som nationalförsamlingen (assemblée nationale) och svor förvisade från sin ursprungliga plenisal eden i Bollhuset (20 juni 1789) att inte åtskiljas förrän de givit Frankrike en konstitution
Hakimi Karim

| Mer

Betygsätt Franska revolutionen