Корея

История

Если вы посмотрите на спутниковом изображении Корейском полуострове, принятых на ночь, будут иметь возможность видеть большие контрасты между севером и югом острова. В южной части, называемой Республики Корея, Корея, заполнена до краев ярких пятен, которые могут суши походить малые острова, которые отделились от континентальной Европы.Darkness царит на севере полуострова, Демократическая Республика Конго, Республика Корея, Северная Корея.

Разница между коммунизмом и капитализмом очевидно, в 50 лет, бывший японской колонией, Корея, присуждена в Востоком и Западом, создали отличие от этого, никто не может игнорировать.
Это было 25 июня, 1950 года северокорейские войска вошли в Южную Корею в попытке положить всего полуострова в соответствии с административной властью. Американо-сил ООН под проверку быстро Корее и создали сильную оборону в стране. За это время Советский Союз бойкотировал Совет Безопасности, который сделал их не может использовать право вето в отношении ООН, военные маневры. Вместо этого коммунистический Китай стоял на стороне КНДР. Китай и Россия никогда не была "официально" в войне. Для того чтобы избежать войны с США определили, что китайские войска будут находиться под северокорейским флагом, свобода войск. Россия направила нет боевых сил в Корее, но недавно было показано, что русские летчики участвовали в воздушных боях.Корейская война была, в других словах, первая война, в которой американские войска воевали их китайских и русских коллег.

Открытие бои велись в течение трех лет, прежде чем стороны могут договориться о прекращении огня.
Конфликт был основан в политических конфликтах между Востоком и Западом, который пронизывал весь послевоенный период до Берлинской стены 89. До капитуляции Японии в конце Второй мировой войны II, корейском полуострове была японской колонией. Тем не менее, японское правительство в августе 1945 года, а вместо этого разделить территории на оккупированной советской и американской зоне оккупации. Граница была в соответствии с 38-й параллели. Вскоре были проведены выборы в двух регионах и двух народов, Корейская Народно-Демократическая Республика (КНДР) и Республики Корея (Республика Корея) был создан. Страна вновь избранных руководителей сделал, однако, как восстановить весь Корейский полуостров под одним флагом, так что поэтому бои, когда Советский Союз и Соединенные Штаты взяли домой своих войск.
После перемирия, северокорейского лидера Ким Ир Сена, и нынешняя Верховный Главнокомандующий Ким Чен Ира были лидерами страны.Под влиянием, что коммунистическая партия китайских правил страной с экономической плана черепной стороны, сделала Северная Корея самых закрытых нации в мире. Республика Корея была до войны военной диктатуры, но с помощью США, так же как и Япония, стала демократией в западных эгидой.
В этой работе, я выбрал для анализа итогов политического раскола Кореи. Каковы факторы, которые сделали Республика Корея растущее промышленно развитых стран и мощная технологическая империя, а сестру штата Северная Корея работал обратном пути в средние века?

Цели и задача разработки

Целью работы является показать огромные различия между коммунистическим и капиталистическим государством, и выяснить, что можно сделать, и может быть сделано для того, коммунистическое общество эффективно, даже если это идет?

Я буду сравнивать основные отрасли друг с другом, чтобы увидеть разницу между двумя политическими идеологиями, и, следовательно, в состоянии проанализировать последствия политического руководства страны была в бизнесе, и в какой степени эти компании могут развиваться в сложившихся политических обстоятельствах.Республика Корея является чистым экономика рынке, в то время как Северная Корея, как представляется более чем коммунистический Китай сам. Я также буду анализировать деятельность, связанную стране и влияние, которое они имели и будут иметь, на Корейском полуострове. Сколько капиталистическая Япония внесла в Корею? Что было Советским Союзом и роли современной России в политическом развитии полуострова и Таиланда, вместе с бывшими странами СЕАТО вклад в демократию в чем-нибудь?
Какие события определили политический и промышленного развития в Южной Азии и что такое будущее? Существуют ли факторы, которые предлагают объединение Кореи и Северной Кореи вырыл себе могилу с ядерным испытанием? Каковы преимущества и недостатки этих двух государств в отношении друг друга и каким образом эти преимущества могут быть превращены в невыгодное положение, и наоборот?
Вопросы бесконечны, а также материал, описывающий события после прекращения огня. Потому что из бесконечное количество информации, имеющейся в Интернете, я решил ограничиться лишь несколько вопросов.Чтобы сделать такой информации приписывали как богатые возможности, а я сама должна извлечь уроки из Кореи, я буду разрабатывать несколько вопросов, я прошу и втиснуть больше фактической информации, насколько это возможно, при условии, что я считаю необходимым и актуальным.
● Каковы основные различия между kommunisk плановой экономики и капиталистической рыночной экономики, и как эти различия сказываются на двух американских промышленного и экономического развития?
● Что такое экономика выглядит в Северной Корее, как? Каким плановой экономики и военного режима пострадавшим промышленного развития страны?
● Какие экономики Южной Кореи выглядеть? Каким образом рыночная экономика и демократия влиянием промышленного развития страны?
● Когда случае Северной Кореи? Что может быть сделано, чтобы избежать этого, и вы можете сохранить экономику страны и промышленности, а военным путем?
● Когда Корея растут? Всегда ли экономическая сверхдержава, или является его диктаторские соседями, угроза?

Методы

Jag har i princip endast använt mig av Internet när jag arbetat med uppsatsen. Genom Wikipedia har jag funnit länkar till hemsidor med historisk och ekonomisk fakta rörande Koreahalvön. Jag har också använt mig av Internet för att leta upp böcker som behandlar ämnet. Jag har arbetat med många hemsidor, och speciellt under delen, Om industrin i söder, har jag besökt en uppsjö av olika sidor. För att sammanställa all fakta till ett enda arbete har jag skrivit samtidigt som jag har läst, med andra ord har jag inte samlat all fakta på papper för att sedan utgå ifrån dem. Ny fakta har hittats under tiden jag har skrivit och den har jag lagt in där jag anser det passa bäst. Jag har inte använt mig av copy-paste metoden alls, eftersom att skriva en uppsats genom omskrivning av diverse meningar inte bör räknas som en regelrätt uppsats enligt mig.
I arbetet använder jag också en del ord och begrepp som för den oinsatte kan verka tämligen svåra, på grund utav detta har jag valt att här nedan lista några av dem för att läsaren ska få en större förståelse av vad arbetet handlar om.
Korporation är benämningen på en sammanslutning som erkänns som juridisk person, alltså ett företag, förening eller dylikt som erhåller samma rättigheter som en fysisk person. En korporation fortsätter att existera även om människorna i den gått ur.

Konglomerat är en grupp av företag, under samma namn, fast med olika verksamheter. Som till exempel kan vi ta amerikanska Boeing som sysslar med flygplanstillverkning och militära försvarssystem till USAF. Danska Maersk är också ett konglomerat som arbetar med olika sorter av transport.

Tigerekonomi är ett begrepp som används om en stat som under en period känner av en stark ekonomisk tillväxt. De “Östasiatiska Tigrarna” bestod av Sydkorea, Singapore, Hongkong och Thailand men endast de tre första lyckades att jobba sig tillbaka till ett någotsånär positivt ekonomiskt tillstånd efter Asienkrisen 1997.

Planekonomi är ett ekonomiskt system som användes i det forna Sovjetunionen och dess satellitstater. Tanken är att staten ska reglera priser och styra utbudet på marknaden för att på så vis jämna ut klasskillnader men också undvika häftiga konjunktursvängningar.

Marknadsekonomi är ett ekonomiskt system som används i dagens Västvärld. I skillnad från planekonomin styrs produktionen av efterfrågan och konkurrens på marknaden.

Resultat

Om kommunism och kapitalism

Kommunism och kapitalism är två helt skilda ideologier, med två helt skilda ekonomiska system. Kommunistiska stater använder sig av ett pengasystem som kallas för planekonomi. Planekonomi är ett system där man planerar ett lands produktion genom administrativa och politiska riktlinjer. Regeringen, eller folket, bestämmer vilka varor och tjänster som ska vara tillgängliga och vilket pris som ska sättas på de varor som säljs. Frågor som skola, jordbruk och sjukvård bestäms också av de centralt styrande och inte utefter efterfrågan och tillgång. Planekonomin har varit det ledande ekonomiska systemet i världens nuvarande, och före detta, kommunist stater. Hela den kommunistiska ideologin byggde på det planekonomiska systemet. Staten har full kontroll över produktionen och konsumtionen i landet och kan på så sätt jämna ut klyftorna mellan klasserna.

Marknadsekonomin kan sägas vara planekonomins motsats. I en marknadsekonomi bestäms tillgången på varor och tjänster, och dess pris, av efterfrågan och marknaden styrs av privata aktörer istället för en regering som fallet är i en planekonomi. I en marknadsekonomi råder konkurrens, vilket bidrar till lägre priser.
Efter andra världskriget delades världen upp i två block. Det västbaserade kapitalistblocket och det sovjetbaserade kommunistblocket. När Koreakriget var över delade man också in Koreahalvön i ett väst och ett öst, eller i det här fallet, – ett nord och ett syd. Nordkorea blev en kommunistisk stat under Sovjet och Sydkorea blev en kapitalistisk stad under NATO.

I början utvecklades det kommunistiska Nordkorea snabbare än sin södra granne. Planekonomin i det fattiga landet fick det snabbt på fötter genom att staten reglerade priserna och på så sätt kunde undvika, vid den här tiden, skadlig konkurrens. Dock har det visat sig att en marknadsekonomi skulle ha fungerat bättre i längden. I början av 1970-talet hade den sydkoreanska ekonomin växt sig starkare än den nordkoreanska. Anledningarna till att Nordkoreas ekonomi störtdök i slutet av 60-talet var bland annat på grund utav bristen på ekonomisk hjälp från andra kommunistiska stater, samtidigt som Sydkorea hade hela västvärlden bakom sig. Idag är Nordkorea världens mest isolerade land, medan Sydkorea, likt Israel och Thailand, har utvecklats till en Västvärldsstat i Asien.

Nordkoreas ledare, Kim Il Sung har varit död sedan 1994, så landet styrs av Överbefälhavaren Kim Jong Il, som har stramat åt de kommunistiska tyglarna runt Nordkorea, och bland annat byggt kärnvapen. Kim ses i sitt hemland som en gud och befolkningen dyrkar honom. Sedan han tillsattes som de-facto ledare 1994 har Workers’ Party of Korea byggt upp en personkult runt honom, en kult som i västvärlden kan anses vara enbart löjlig. Rykten säger till exempel att det tändes en ny stjärna när Kim föddes och att han lyckats med att slå 11 hole-in-ones under sin första golfrunda. Sydkorea styrs av den demokratiskt valda Lee Myung-bak och hans Grand National Party. Lee har tidigare varit chef för bilföretaget Hyundai.

Om industrin i norr

Den nordkoreanska industrin ägs till största delen av staten, endast 10% är privatiserat och det rör sig då om storföretag som bildat korporationer med företag utomlands, som till exempel bilföretaget Pyonghwa Auto Works (Pyeonghwa Motors), som har monopol i Nordkorea men konkurrerar i Sydkorea. Det är staten som bestämmer vad som ska produceras och i vilken mängd. Eftersom landet är en militärdiktatur så har mest pengar lagts på den militära, industriella utvecklingen, och konsumentproduktionen har därav fått lida. Den nordkoreanska ekonomin är väldigt protektionistisk och landet har fått lära sig att klara sig på egen hand, 5% av landets varor produceras lokalt. Man försöker i så stor mån som möjligt att förädla egna, inhemska produkter och undviker import av utländska varor. Den största industrin i Nordkorea är jordbruket. Men precis som i de flesta andra industriella sektorer i landet, är jordbruket väldigt ineffektivt. Det är brist på gödsel och maskiner. Landet drabbas också av återkommande naturkatastrofer och de lokala förhållandena i vissa regioner är ytterst opassande för odling, men de måste ändå användas på grund utav den lilla yta som verkligen är odlingsbar i landet. I mitten av 1990-talet drabbades Nordkorea av kraftig erosion. Erosion är en förflyttning eller nedbrytning av jord och berg som orsakas av vatten, is och gravitationsrörelser, ungefär som en omfattande vittring. I Nordkoreas fall har detta betytt att landet förlorat stor del av sin odlingsbara mark. Erosionen i Nordkorea beror oftast på översvämning eller torka. En annan anledning till den låga produktionen är den omfattande energibristen i landet. Under Kalla Kriget subsidierade Sovjetunionen Nordkorea med billig olja, men efter stormaktens fall har landets industrier fått gå på halvfart eftersom man aldrig satsat på import, och att det inte är många länder som vill handla med den koreanska militärregimen.
Militärregimen är landets största, ekonomiska problem. Det ekonomiska problemet i Nordkorea kan vara ett av de mest omfattande i världen. Folket svälter till följd av det pågående, militära upprustningen. Eftersom regimen vägrar att släppa officiella siffror gällande den ekonomiska aktiviteten i landet är det svårt att avgöra hur läget egentligen ser ut, men uppskattningsvis budgeterar den Nordkoreanska regeringen ungefär 5 billioner USD av ungefär 20 billioner USD på den statliga, militära industrin varje år. Med andra ord används uppskattningsvis 25% av den nordkoreanska budgeten till att rusta upp armén. Det kan jämföras med den sydkoreanska budgeten där man budgeterar 24 billioner USD av 1.196 trillioner USD varje år.
Dock har man på senare tid öppnat upp industrin lite och kinesiska och sydkoreanska företag har kunna börjat exportera produkter och bygga fabriker. Speciellt Sydkorea har släppts in i landet under de senaste åren. För att öka sysselsättningen och sänka arbetslösheten i Nordkorea har sydkoreanska företag fått bygga fabriker i landet där de anställt nordkoreansk arbetskraft. I Nordkorea finns ett företag för varje större industri. En flygplanstillverkare, en biltillverkare och så vidare.
Om industrin i söder

Till skillnad från den nordkoreanska planekonomin så använder man sig av det marknadsekonomiska systemet i Sydkorea, dock med viss statlig inverkan på marknaden, som i Sverige. Fri och nyttig konkurrens råder på marknaden och folket kan handla det de vill och mängden produkter och priserna på dessa bestäms av efterfrågan. Allt detta har gjort Sydkorea till världens tolfte starkaste ekonomi. Efter den Japanska kolonisationen och Koreakriget var Sydkorea ett av världens fattigaste länder. Den fria marknadsekonomin ledde bara till att skapa häftiga konjunktursvängningar som höll tillbaka den ekonomiska utvecklingen i landet. Nordkorea fick mycket ekonomiskt bistånd från det röda östblocket och Kina och landets ekonomi växte ifrån Sydkoreas, som härjades av bland annat stora korruptionshärvor på regeringsnivå. År 1962 tog dock General Park Chung-hee makten genom en militärkupp. Han tog fram en ekonomisk linje i landet som mest liknade en femårsplan från Sovjet, men istället för att förstatliga de inhemska företagen, finansierade man dessa för att de skulle kunna konkurrera på den utländska marknaden. Företagen som nu kunde rida på denna framgångsvåg var oftast konglomeratiska och kallades för chaebol företag. Denna ekonomiska “boom” döpte man till “Miraklet på Han floden”, döpt efter floden som rinner genom huvudstaden Seoul. I mitten av 70-talet hade Sydkorea anpassat sig till marknadsekonomin och stabiliserat svängningarna, detta skapade en snabbt växande ekonomi och i samspel med demokratins och de mänskliga rättigheternas allt större inflytande utvecklades Sydkorea till Sydasiens tredje starkaste ekonomiska makt.
Sedan kom Asienkrisen. Den andra juli 1997 devalverade den ekonomiska stormakten Thailand sin valuta, vilket fick till följd att andra asiatiska nationer, däribland tigerekonomin Sydkorea också drogs med i fallet. Precis som i övriga Sydasien ledde detta till höga skulder och stora utlandslån. Dock lyckades Sydkorea, till skillnad från Thailand, jobba sig tillbaka till en ekonomiskt stark position, men den varade inte länge. År 1999 kollapsade mastodont industrin Daewoo, som hade ungefär 20 divisioner under sig. När företaget gick under hade de kontor i över hundra länder och skulder som gick upp emot 84.3 miljoner USD. Anledningen till konkursen berodde på att företaget, under Asienkrisen, agerat som om inget hade hänt. Medan andra konglomeratiska företag såsom Hyundai, Samsung och LG drog ner på sina investeringar för att klara konjunktursvängningen men Daewoos VD, Kim Woo-jung, startade 14 nya firmor i konglomeraten. Efter krisen flydde Kim Woo-jung till Frankrike där han stannade fram till juni 2005.

Landet är väldigt fattigt på naturtillgångar så man har fått förlita sig på import. Med hjälp av den enorma mängd arbetskraft som finns i landet har man importerat råvaror för att sedan förvandla dessa till färdiga produkter som man exporterar. Textilindustrin är en av de industrier som är helt och hållet nationell, där man inte behöver importera råvaror från andra länder. Man exporterar också silke, bomull och tobak men i mindre mängder. Sydkorea är en av världens största stålproducenter men den största inkomstkällan ligger i det teknologiska; elektronik, maskiner, bilar och båtar. Landets största företag är Hynduai Group, som bland annat ägnar sig åt biltillverkning och skeppsbyggnad.

Fiskindustrin har också varit en stark sektor inom den sydkoreanska ekonomin, men efter år av överfiskning så är landets position som en av världens mest framstående fiskenationer hotad. Det är mycket som är “hotat” i Sydkorea på grund av den snabba utvecklingen. De stora industrierna släpper ut mängder med växthusgaser och även om ungefär 40% av landets energi kommer från kärnkraften så ökar utsläppen från kolkraftverken.
Ett privat företag i Sydkorea har mycket bättre villkor än ett i Nordkorea. Marknadsekonomin tillåter fri konkurrens och det finns inga restriktioner på hur mycket man får producera och vilka man får anställa.

Diskussioner och slutsatser

Den röda ekonomin

Nordkorea är idag världens mest isolerade nation. Militärregimen med Kim Jong-Il i spetsen prioriterar en tung, militär industri framför ett effektivt jordbruk. Den ekonomiska situationen i landet har varit dålig ända sedan Kommunistblockets fall men regeringen gör inget för att häva den negativa trenden. Dock finns det ljus i tunneln i och med att sydkoreanska företag fått tillstånd att bygga fabriker i Nordkorea, med sydkoreanska råvaror och nordkoreansk arbetskraft.

Resultatet av den här undersökningen har endast visat vad man väntat sig, – en stark kontrast mellan två systernationer. På endast lite mer än 50 år har de båda staterna utvecklats på ett sådant annorlunda sätt att den oinsatte skulle kunna tro att historien är uppdiktad. Man blir inte så värst förvånad över de resultat som framkommer när man undersöker landets budget. Men då undrar man; varför?

Protektionismen härskar i Kim Jong-Ils rike och det finns inget som tyder på att landet ska öppna upp sina gränser ytterligare. Troligtvis använder man det ekonomiska och politiska systemet för att upprätthålla auktoritärt styre över halvön så länge som möjligt. Ett bevis på detta är också den personkult som regimen byggt upp under åren. I Sydkorea har man på senare tid börjat med en ekonomisk politik där det ingår att försöka styra upp grannlandet till ekonomisk stabilitet. Det som skulle kunna göras är att fortsätta med byggandet av utländska företag i Nordkorea för att i alla fall öka sysselsättningen. Men för att få ett totalt slut på kommuniststyret tror i alla fall jag att det krävs direkt militära aktioner från NATO, ekonomiska sanktioner från FN hjälper bara på kort sikt men eftersom regimen i landet har fri tillgång till samtliga lyxvaror, import och export så får de aldrig riktigt känna av pressen som utlandet skapar. Det är folket som får lida och Kim Jong-Il regeringen har aldrig gjort något åt det, och kommer inte att göra heller. I och med Nordkoreas kärnvapentest 2006 har de ytterligare tagit ett steg i riktningen mot att totalt isolera sig från omvärlden.
Den blå ekonomin
Sydkorea har snabbt växt från ett av världens fattigaste länder till ett av världens rikaste. Anledningen till den snabba ekonomiska tillväxten är enbart demokrati, och de möjligheter som det tillför. Människors fria vilja är inte reglerad av lagar och ekonomiska system och därför kan människor fritt tänka och komma fram till kreativa lösningar, såsom i fallet med “Miraklet på Han floden”. Sydkorea har, precis som Japan, utmärkt sig för en extremt effektiv arbetskraft, och detta har, tillsammans med bristen på råvaror, lett till att landet har fått förlita sig på import av utländskt material och export av färdiga produkter. Men precis som alla andra marknadsekonomier är Sydkorea beroende av sina företag. Som Daewoo konkursen visade kan små, ekonomiska felsteg leda till katastrofala kriser både nationellt och internationellt. Eftersom landet är en fullfjädrad demokrati så finns det inget regeringen kan göra för att undvika framtida snedsteg i den ekonomiska sektorn.

De olika ekonomiska förutsättningarna som uppstått i de båda länderna sedan 50-talet har bidragit till en förödande splittring av det forna, enade folket. På bara 50 år har landet i norr utvecklats bakåt, medan landet i söder utvecklats framåt i rasande takt. Detta påvisar den enorma skillnaden mellan kommunism och kapitalism, diktatur och demokrati.

Sammanfattning

Efter Koreakrigets slut delades Koreahalvön mellan det kapitalistiska Väst och det kommunistiska Öst. Under de år som gått har denna delning påvisat skillnaderna mellan en “röd” och en “blå” stat.
I början gick den Nordkoreanska ekonomin bra på grund av biståndet man erhöll från andra kommuniststater. Grannlandet Sydkorea klassades som ett av världens fattigaste. Men när Östblocket senare föll stod Nordkorea ensamt utan bundsförvanter, och bara ett tjugotal år innan hade Sydkorea genomgått ett ekonomiskt uppsving. Rollerna var ombytta. Medan Sydkorea utnyttjade sin stora tillgång på arbetskraft satsade man nästan bara på den militära industrin i Nordkorea, vilket, i samband med den hårda diktaturen och dess planekonomi, ledde till att folket svalt. I mitten av 90-talet var Nordkorea världens mest isolerade land medan Sydkorea var ett av världens rikaste.
När Asienkrisen var ett faktum tillhörde Sydkorea Asiens ekonomiska elit och kunde snabbt jobba sig tillbaka till den ekonomiska guldålder man levt i under de senaste decennierna. Men i takt med att de sydkoreanska bolagen växte, krympte den lilla industrin som fortfarande fungerade i Nordkorea. Erosion slet loss och förstörde stora områden med odlingsbar mark i landet, vilket också bidrog till den allt sämre ekonomiska situationen, eftersom Nordkorea alltid varit självförsörjande och den största industrin är ljust jordbruk. Militärregimen under Kim Jong-Il i landet har alltid fört en storskalig isolationspolitik och har vägrat att samarbeta med Väst. Sydkorea däremot har tvingats att samarbeta med andra länder eftersom bristen på råvaror i landet är enorm. Därför livnär man sig på att importera dess för att sedan exportera dem i form av färdiga produkter.
Idag är Sydkorea världens tolfte starkaste ekonomi, grannlandet är världens mest isolerade nation. Sydkorea expanderar som ekonomisk makt hela tiden medan Nordkorea bygger kärnvapen för att “kunna försvara sig mot Väst”.

Christoffer Jonsson

| Mer
Betygsätt Korea

- (streck)IG (icke godkänt)G (godkänt)VG (väl godkänt)MVG (mycket väl godkänd) (7 röster, snitt: 3.86 av 5)
Loading ... Loading ...
Relaterade skolarbeten:
Nedanstående är skolarbeten som handlar om Korea eller som på något sätt är relaterade med Korea.

Kommentera Korea

« Populärmusikens historia | Thomas Alva Edison och glödlampan »


Skolarbeten med högst betyg

Mest lästa skolarbeten