.nu

Skolarbeten och uppsatser från högstadiet och gymnasiet
Sök skolarbeten

1800-talets Sverige

Ämne: Historia
| Mer

Emigrationen

En mycket stor roll för emigrationens uppkomst i Sverige under 1800-talet spelade den stora folkökningen. Sverige hade haft fred länge och levnadstandarden hade ökat. Enligt Esaias Tegner var det “freden, vaccinet och potäterna” som orsakade den stora folkökningen. Sverige hade haft fred sedan 1814 och man började vaccinera sig mot smittkoppor ca 1801. Men koleran var en annan sjukdom man inte hade någon bot mot. Fem epidemier härjade från 1834-1873. Mot den var det bara förebyggande åtgärder som hjälpte.
Kosthållningen spelade också en stor roll. Potatisen blev vanlig i Sverige och den innehåller ju som bekant ett antal nyttiga näringsämnen. Man fick också insikt i vad hygienen betydde för bla förlossningar. Det gjorde att barnadödligheten minskade.

Eftersom Sveriges befolkning hade ökat så drastiskt fanns det helt enkelt inte jobb åt alla. Den industriella revulotionen hade ju kommit till Sverige och industrin ökade men inte tillräckligt snabbt. 1865 och 1866 innebar också missväxt. Då var alla lador och förråd tömda och det fanns inga marginaler. Då kom katastrofåret 1867. I Norrbotten låg isarna kvar till juni. Sådden skedde runt midsommar men frosten började redan i augusti. I Småland var det inte många bönder som såg något regn mellan juni och augusti. Jorden brändes av en tropisk hetta. Det var nästan 30 grader varje dag. När den ynkliga skörden skulle tas hem vräkte regnet ned för att sedan övergå i snö. Många tusen svenskar drevs ut på vägarna för att tigga och försöka skaffa sig ett jobb. Många försökte söka sig till städerna. Men där var det redan fullt med tiggare och det fanns inga jobb.Febrar och sjukdomar härjade också i det överfulla Stockholm. Under den tiden var dödligheten i Sverige ca 20 promille.Så hög har den aldrig varit ,varken före eller efter naturkatasrofen. Då var det många som valde att lämna svälten i Sverige och flytta till det förlovade landet i väster.

En av de tidiga emigranterna var Erik Jansson från Biskopskulla norr om Enköping. År 1844 hade han sålt sin gård och flyttat till Hälsingland. Där startade han en egen sekt, Erik Jansismen. Endast Bibeln erkände han som religös auktoritet. Detta ledde till att han brände lutherska och andra religösa skrifter på bål. Läran höll nu på att spridas till Dalarna och myndigheterna svarade med att hålla rättegångar och förhör. Bland anhängarna fanns två bröder, Olof Olsson och Jonas Olsson. År 1845 for de till USA för att förbereda emigrationen. De hamnade i närheten av Chicago. Erik Jansson hade anhållits för sina förbjudna läror men vid en fångtransport till Gävle lyckades han fly och tog sig via Norge, Danmark, Liverpool till New York 1846 och sedan vidare till det område bröderna Olsson hade sett ut åt dem. De finansierade resan genom gemensamma reskassor, nämligen att alla sålde sina gårdar och saker och lade pengar i en stor kassa. På så vis kunde även lite fattigare människor ha råd att utvandra. Innan året 1846 var slut hade nästan 400 personer emigrerat till Bishop Hill ,området bröderna hade sett ut och döpt efter Erik Janssons hembygd. Trots otur med epidemier och skeppsbrott kom under åren fram till 1845 ca 1500 emigranter till Bishop Hill. Bishop Hill hade i början stora praktiska framgångar. Man hade en “kommunistisk” ägogemenskap och gjorde allt man behövde själv, T.ex. självbränt tegel vilket väckte stor uppmärksamhet utanför Bishop Hill. Man hade också linodlingar. Erik Janssons styre skapade emellertid motsättningar och efter ett par år hade 250 personer lämnat kolonin. Erik Janson blev år 1850 mördad av en medlem som kommit dit några år tidigare.

Varför for nu så många människor till Amerika? År 1726 förbjöds religösa sammankomster utanför kyrkan och bibelläsning i hemmen under en lekmans ledning. Om man bröt mot denna regel var straffet landsförvisning eller fråntagande av arv. Denna regel togs bort år 1858 men påföljderna stannade tills 1860. Detta innebar att många oliktänkande innan denna tid kände sig hotade av kyrkan. När regeln togs bort fick man träda ur statskyrkan om man anmälde inträde i ett annat kristet samfund. Detta innebar dock inte full frihet eftersom frikyrkor och statskyrkan inte var jämnställda. Människor som var med i frikyrkliga samfund blev ofta förföljda och utstötta av församlingsprästen. Då var det inte så konstigt att många lockades till den totala religonsfriheten i USA.
Nykterhetsrörelsen spelade också en stor roll i utvandringen. Man uppfattade rörelsen som ett ingrepp i den personliga friheten.
I Sverige på den tiden fanns det stora klassmotsättningar, åtminstone i underklassen som kände sig förtryckt av överheten. Då lockade förstås det fria USA som inte hade någon kung och alla hade rätt att köpa jord och bruka den. Det fanns också stora möjligheter att jobba sig upp i USA. Den amerikanska vite arbetaren behandlades heller inte på samma sätt som den europeiske.
Det enda lagliga sättet för myndigheterna att stoppa utvandringen var den generellt gällande förbudet för värnpliktiga att utan kungens tillstånd lämna landet och utvandra till andra världsdelar. Det fanns nämligen ett samband mellan ökad värnpliktstid och utvandrande 20 åringar. Oftast var det inte så svårt att få utresetillstånd. Men mot århundrades slut krävdes däremot en värnpliktsgenomgång innan utresetillstånd gavs ut. Utan ett sådant kunde man inte köpa amerikabiljett genom någon emigrantagent. Enda möjligheten för den som ville undgå värnplikten var olaglig utvandring genom Danmark eller Norge. Hur många som utvandrade olagligt vet man inte.
Man brukar säga att innan 1865 reste man bort från någonting och efter 1865 till någonting. Innan 1865 hade inte den stora massutvandringen börjat och då reste människor som inte hade så mycket val, människor som svalt eller blev förföljda av sin politiska läggning eller tro. Under massutvandringens tid efter 1865 reste man mer för att möta något bra. Då hade ju redan många hunnit flytta och skapa sig ett hem i Amerika.

Men alla utvandrade inte till Nordamerika. Några flyttade till andra länder i Europa, till Sydamerika och en del flyttade till tsarens Ryssland. Svenskar hade bott i Ryssland sedan Karl XII krig, svenska krigsfångar fanns djupt inne i Sibirien och i slutet av 1700-talet grundades en gammelsvensk by i Ukraina. Den senaste stora utflyttningen österut var Norrbottenkommunisterna som utvandrade till arbetskolonier i Sovjetkarelen. Något mindre bekant var att en del svenskar under den stora emigrationsvågen på 1870-talet utvandrade till Ryssland och grundade en koloni i Ural. De flesta svenskar på Urals sluttningar kom från Degerfors i Värmland. De hade lockats av en svenskättad rysk ingenjör Aleksandr Hasselblatt, från det ryska järnverket Pasjkovska som reste runt i Värmland år 1876. När de kom till Ryssland konfronterades de med allehanda problem men det gick ändå ganska bra för dem. Ändå återvände de flesta till Sverige så småningom. Ryssland blev inte som Amerika för svenskarna.

Några allmännyttiga råd för uvandrare till
AMERIKA

No:1. Den som har god utkomst i Sverige, bör stanna der, heldre än att söka det obekanta, skulle deremot förmärkas, det ej inkomsterna motsvara utgifterna, res då till Amerika medan medel finnas dertill då möjligen något öfverskott kan beredas vid framkomsten, för att börja en ny verksamhet, och har Amerika bland sina svårigheter, fördelar att erbjuda, som intet annat land kan göra det stridigt.
No:2 Hvar och en som fruktar kroppsarbete bör ej utvandra
No:3 Hys inga öfverdrivna förhoppningar , och du skall lyckas
No:4 Var nykter,redbar och flitig, och du skall lyckas bättre här än annorstädes, ty dessa egenskaper är de som aktas och betalas i Amerika, ty der nedsätter lättjan och arbetet adlar.
No:5 Börja resan under ett fast beslut, att med tålamod, kraft och ihärdighet bereda dig ett hem och du skall lyckas.
No:8 Jorbrukare, hantverkare och arbetskarlar samt tjensteflickor kunna alltid beräkna en säker och god utkomst.
No:9 Haf medförda kistor och säckar väl och tydligt märkta, nedlägg ej penningar i dem.
No:12 Tag väl vara på lösa tillhörigheter och lemna dem aldrig utan tillsyn ty någon medpassagerare torde då undansticka dem, särdeles då de Irländska kommit ombord.
Martin Olsson
Kontor Sillgatan 44 Göteborg

Komforten på amerikaresorna var mycket dålig. Passagerarna bodde i lastrummen ovanpå lasten. Resan tog lång tid, ca 90 dagar. Under överfasten till England fick passagerarna i regel hålla sig med egen mat, men under atlantfärden ingick den i priset. Kosten bestod mest av oxkött, torkad frukt ,ärter och fisk. Man fick också te , kaffe, brännvin och skorpor. På skeppen härjade sjösjuka, feber och många fick skörbjugg pga dålig mat och brist på c- vitamin. Det var mycket trångt så hygienen var inte den bästa.
Packningen var en viktig del i överfarten. Den fick ju inte vara för skrymmande men man var ju samtidigt tvungen att ta med sig allt man behövde i “den nya världen”. Därför använde man en kista som fungerade som koffert, amerikakistan. I botten på den lade man snickeriverktygen, man var ju tvungen att bygga sig ett hus när man kom dit. Jakten skulle ju bli viktig för mathållningen så bössa, hagel och kruthorn liksom fiskedrag och krokar skulle med. Kardor, ullsax och stumpstickor var viktig och kläder för hela familjen skulle med. Kamfer och lavender höll skadeinsekter, mögel och dålig lukt borta. Den packning man skulle ha under resan tex sängkläder, kärl och tallrikar stoppades i två stora säckar som syddes ihop i ändarna. Man hade också med sig färdkost för ingen visste ju om maten man fick på överresan skulle räcka. Torkade varor var viktigt, såsom torkat kött, torkad frukt, rökt fårbog och saltad sill. För hygienen behövdes såpa och svavelsalva mot lössen. Mässingsfinkammar höll barnens hår rent. Man tog ju självklart med sig brännvin som styrkte mot allehanda sjukdomar.

Industrialismen

I början av 1800 -talet fanns det inte många kommunikationer och tidningar och böcker var sällsynta. Man hade i regel inga böcker i hemmen utom möjligen bibeln och en psalmbok. Den obligatoriska folkskolan genomfördes först 1842 och det dröjde länge innan den verkligen gav undervisning till alla barn. Man var därför väldigt beroende av det man lärde sig i hemmen. Barnen började arbeta i jordbruket tidigt, ofta genom att göra enklare sysslor som att valla får eller plocka bär. Man övertog arbetsmetoder som ens föräldrar och deras föräldrar haft och man var rädd att pröva något nytt. Man visste heller inte vad som hände i andra delar av världen.
Bergsbruk var sedan gammalt en av de viktigaste näringsgrenarna i Sverige. Någon industriell utveckling skedde inte på 1700-talet. Man ville spara på bränslet och pressa priserna. Man hade också stor konkurrens från England som redan kommit långt i den industriella revulotionen. Det stora genombrottet i svensk industri skedde under andra delan av 1800- talet. Många gånger under 1800- talet uttalade sig experter om att Sverige i längden inte skulle klara konkurrensen i världen. Det var inte konstigt att de sa så eftersom andra länder hade kommit längre i utvecklingen och det krävde stenkol för att kunna omvandla tackjärn till smidbart järn och stål. I England hade man också stora stenkolsfyndigheter som låg nära järnmalmsgruvorna vilket betydde att man slapp dyrbara transporter, och flera länder i Europa hade gynnsammare omständigheter än Sverige. Hur kunde då Sverige trots detta behålla sin ställning som ett ledande land inom järnhanteringen och samtidigt utvidga sin järnhantering? Detta berodde helt på svenskt arbete. Man kan säga att arbetarna var de som spelade in mest på svensk järnhantering. Sverige var ju också ett land som klarade sin järnhantering utan stenkol, och det var ovanligt. En avgörande förändring för Sverige var att man började använda sig av Thomasmetoden som möjliggjorde användning av järnmalm som hade hög fosforhalt. Detta innebar en revulotion i sig. Sveriges största malmfält i Svealand, Grängseberg , innehöll fosforrrik malm. Brytning där hade varit förbjuden dittills. Det gällde också malmfälten i Lappland. Så nu hade man ju fick man ju en massa malm som en lotterivinst!
Det skedde också förändringar i gruvhanteringen. Man började använda sig av nya borrtekniker och sprängtekniker, som dynamit. Verkstadsindustrin i Sverige expanderade också väldigt mycket på 1870 talet. Nu började de arbeta för export och inte bara för beställningsarbeten.
Omkring 1850 blev villkoren för den svenska träindustrin genast mycket bättre. Efterfrågan på trävaror ökade mycket starkt i industriländer, inte minst i England där man inte hade så mycket skog. Man behövde ju virke för att bygga de snabbt växande industristäderna. Tidigare hade Norge varit den största exportören av trä men där hade tillgångarna i kustområdena försämrats. Genom uppfinningen av ångsågen blev både transporten och tillverkningen av virke billigare. Man flottade bara timret nedför de norrländska floderna till
kuststäderna där det sågades och lastades på fartyg. Men flottningen hade i början sina problem. Det tog nämligen lång tid. I vissa delar av norra Sverige kunde det ta ända upp till 5 år innan timret hamnade i kuststäderna.
Ända fram till mitten av 1800-talet var skogen en typisk bondenäring. Med det menas att man tog bara så mycket skog man behövde till husbygge och bränsle. Man var rädd att skogen skulle ta slut och därför ville man inte ha en utbredd sågningsrätt. Men efter 1842 upphävdes den inskränkningen. I början av 1800 talet ägde staten det mesta av skogarna. Men man föredrog att man skulle ha fler små enskilda “företag” framför ett stort. Därför beslöt man vid 1823 års riksdag att statens skogar skulle säljas. I Norrland fick detta konstiga följder. Statens skogar var ofta inte klart skilda från böndernas. Så man var först tvungen att dra tydliga gränser. Men sedan tyckte man att skogarna skulle överlåtas till bönderna. Då fick de enorma områden skogar som de inte riktigt visste vad de skulle göra med eller hur mycket det var värt. När sedan träindustrin förbättrades kom det en massa spekulanter som köpte skog eller avverkningsrätten under en längre period. Bönderna tyckte att de hade fått bra betalt men efter ett tag upptäckte de att de hade blivit grundligt lurade och då blev de såklart sura på de nya skogsägarna. De tänkte heller inte på återväxten när de högg ned skogen, så under denna period skadades skogsbruket i Norrland svårt.
De första årtiondena efter 1850 dominerade trävaror tillverkningen. Sedan tog pappersindustrin över eftersom efterfrågan på papper i världen ökade. Skogsindustrin skilde sig mycket från järnindustrin. Arbetsplatserna växte nämligen upp där ingen bott tidigare och arbetarna kom från hela landet. Skogsindustrin var redan från början anpassad för stordrift, så arbetsgivarna tänkte inte så mycket på arbetarna. Därför blev det ofta oroligt i arbetargrupperna och den första stora konflikten ägde rum i Sundsvall år 1879.

Järnvägen

I november 1848 uppvaktades Oskar I om ett alldeles speciellt projekt. Många tyckte att det var vansinne men kungen trodde på det. Det var majoren i flottan, affärsmannen och greven Adolf von Rosen som efter många år i utlandet kommit hem och ville göra Sverige till en järnvägsnation. Von Rosen hade studerat och medverkat i olika tekniska industriprojekt i England. Järnvägar fanns då redan i många länder och nu menade han att det var Sveriges tur. Förslaget om att Sverige skulle få järnväg lades fram redan 1829 men då hade det blivit tvärt nej. Sverige var då kanalernas och vattenvägarnas land. Riksdagsmännen hade också vid tiden fått en klar uppfattning om hur mycket dyrare Göta kanal blev än vad de som kom med förslaget att bygga den hade sagt. Därför skulle de under en lång tid framåt sätta sig emot nya svåröverblickbara företag.
Oscar var för förslaget , så efter bara två veckors betänketid godkände han von Rosens förslag, utan att fråga riksdagen eller någon annan i Sverige. Han hade inte ens frågat den högsta chefen i myndigheten , Styrelsen för väg och vattenbyggnader i Sverige. Han hette Axel von Sydow. För honom var landsvägarna och kanalerna mer än nog. Järnvägarna passade inte i Sverige. Von Sydow hade också själv lagt fram ett gigantiskt förslag om ett kanalprojekt, Svea kanal , som skulle binda samman Mälaren och Hjälmaren med Vättern eller Vänern.
Nu fick von Rosen en jättechans. Hans plan var att med engelska finansiärer och ingenjörer bygga tre huvudjärnbanor i Sverige. Von Rosens bolag skulle under 20 år ha ensamrätt på järnvägarna i Sverige. Det innebar ju mycket pengar. Det fanns dock ett villkor för att von Rosen skulle få vad han begärde. Senast i november 1847 måste han ha lagt fram en färdig plan för exakt hur projektet skulle finansieras och alla detaljer. Men von Rosen hade otur. Just vid denna tid drabbades det engelska järnvägsbolaget av en ekonomisk kris. Hans finansiärer kunde inte ställa upp och tidsgränsen löpte ut. Von Rosen förlorade då chansen att få monopol på Sveriges järnvägar. JÄRNSPIKAR!!!
Vid riksdagen 1847 kom järnvägsfrågan upp på allvar. Von Rosen lade där fram sitt förslag igen. Han var däremot tvungen att krympa det en aning. Nu var det bara en järnbana istället för tre. von Rosen bad om statligt stöd för järnvägen. Protesterna blev våldsamma. Man trodde att om man lade ut järnskenor i tex skogen skulle ju varje järnbehövande bonde gå ut och förse sig. Många var också rentav rädda för tågen. Eldvagnarna som for fram som drakar och kometer genom landskapet skulle ju skrämma både folk och fä. Många fruktade också att människokroppen inte skulle tåla så höga hastigheter. Man skulle ju tappa andan i den svindlande farten och dö i kupe´n. Hastigheten för de engelska tågen var 40 km/h. En tysk läkare menade att om man tittade ut genom ett fönster i 30 km/h riskerade man att få hjärnskador. Därför borde ett högt plank byggas runt hela järnvägen.
Men von Rosen fick klartecken. Inte heller nu blev det riktigt som planerat. Hans bana blev aldrig någon succe’. Andra som lyckats bättre med sin finansiering blev klara före honom. Sveriges första normalspåriga järnväg blev klar för persontrafik och invigning år 1856. Von Rosens blev klar året efter.
Det var ytterst riskabelt att arbeta vid de första järnvägarna. Olyckor förekom ofta och arbetstiderna var hårda. Men lönen var bra, nästan 1 kr mer per dag än de som gjorde tjänst på annat håll.
Då riksdagen klubbade beslutet om järnvägen kastades Sverige in i sitt största och dyraste projekt någonsin. Den plan regeringen lade fram slutade på 103 milj kronor. Statens sammalagda övriga utgifter var 30 milj kronor. För att slutföra ett så gigantiskt arbete var man tvunget att låna först i Tyskland och sedan i Frankrike. För första gången på länge blev Sverige ett land med stor statsskuld. Skulderna var kvar ända till första världskriget när Tyskland låg i ruiner och inflationen gjorde att Sverige snabbt kunde betala de summor som återstod.
Arbetare
I industrialiseringens Sverige var fattigdomen mycket stor, så uttrycket “fattigsverige” var en realitet. Men det var ändå inte lika illa i Sverige under den här tiden som det var under motsvarande tidsperiod i England. (där var den ca hundra år tidigare men ändå.) Men för stora grupper lant-,skogs- och grovarbetare låg lönen under existensminmum. Så en period av arbetslöshet för en sådan arbetare ledde ofta till katastrof eftersom Sverige inte hade någon ordnad socialvård.
Det var trångbott i de snabbt uppförda, ofta undermåliga arbetarbostäderna. Ett rum och kök var den vanliga bostaden för en familj. En sågverksarbetares formulering: rummet var rätt stort, så vi hade två inneboende första året. Den meningen antyder en del om hur trångbott det var egentligen. Dödligheten i bostäderna var hög. I Stockholm var dödligheten nästan dubbelt så hög som i de mer burgna områderna. Turberkulosen och febrar härjade. Arbetsdagen var lång, vanligen 10 – 12 timmar och de sanitära omständigheterna på arbetsplatserna var dåliga. Arbetarna hade ofta inte råd att bekosta utbildning för sina barn och de kände sig ofta utestängda från samhället. Detta skapade en klassolidaritet som blev en god grund för arbetarrörelser.
På 1860- talet växte arbetarföreningar fram som ville starta någon sorts sjuk-och pensionskassor. I föreningarna var nästan bara hantverkare medlemmar och de stod inte för den socialistiska iden. Först på 1870-talet så uppstod riktiga fackföreningar som drev en hård kamp för att få det bättre och pressa arbetsgivarna på löneförhöjning och bättre arbetsvillkor.

År 1848 bildades en förening som kallades Bildningcirkeln i Stockholm. När den började var det tolv medlemmar i rörelsen. Fem skräddargesäller, en guldsmedgesäll, en lärare, en militär, en uppfinnare, en livsmedelshandlare och en bruksläkare. Det här var det första steget mot en modern svensk arbetarrörelse menar man i efterhand. Men i dåtida Sverige var smmangaddningar utanför riksdagen förbjudna. Särskilt bland dem som kallades vanligt folk. I Bildningscirkelns programförklaring skulle det under mötena hållas föredrag som kunde vara intressanta för vanliga kunskapstörstande människor. I föreningen kunde också arbetare träffas och byta böcker och utbyta kunskaper. I Tyskland, Frankrike, Schweiz och England började också sådana här föreningar uppstå lite här och var. Det var ju i de länder som hade blivit industrialiserade som arbetarrörelser växte fram fortast. Bildningscirkeln i Stockholm blev emellertid mycket populär och föreningen var tvungen att flytta sina lokaler till börshuset vid stortorget. I de så kallade röda rummen hade gruppen sina sammanträden.
Vid den tiden återvände några gesäller från en utlandsresa. De hade varit i Paris och diskuterat hur man skulle sprida socialismens (“de rättfärdigas”) läror. Deras teorier var grundade direkt av Marx och Engels. De fyra kommunistiska gesällerna var med på Bildningscirkelns årsmöte år 1846 men de ansåg att detta var för mesigt för dem och de avgick för att starta en kommunistisk förening. De gjorde det och samtidigt startades andra föreningar i resten av Skandinavien. År 1847 startades alltså den första kommunistiska föreningen i Sverige. Nu fanns det alltså både socialister och kommunister i Sverige men de var inte särskilt många.
Men man kan notera att orden kommunist och socialist hade samma laddning år 1847 som tex 1947. Det hade ju inte ägt rum någon kommunistisk revulotion än i något land och Karl Marx kända bok “das Kapital” var ännu inte tryckt. I samhället uppfattade man kommunister som lite galna drömmare med extrema mål. De svenska kommunisternas förebilder var franska utopister som tyckte att arvsrätten skulle avskaffas. När någon dog skulle staten ta hand om egendomarna och tillslut skulle staten äga allt. Den goda staten skulle då bidra till allas lycka och välstånd.
En av fransmännens anhängare var Lars Johan Hierta. Han spred sina tankar genom Aftonbladet som förbjöds gång på gång. Det löste han genom att hela tiden byta namn på den. Han skapade alltså en ny tidning nästan varje dag, andra, tredje och fjärde Aftonbladet…..

Sveriges första stora fackliga konflikt inträffade först i maj år 1879. Strejken bröt ut i Sundsvall. Det var nämligen så att efter många år av högkonjunktur hade trä blivit Sveriges största exportprodukt. Men i slutet av 1870-.talet drabbades Europa av en depression. Man förlorade mycket pengar och beslöt därför att sänka de 600000 arbetarnas löner. Sänkningen blev ca 20 %. Samtidigt gav riksdagen ca 3 milj.kronor som stöd till industrin. Men brukspatronerna tog allt och arbetarna blev utan. Nu strejkade arbetarna efter att först ha krävt samma lön som förut. De tågade allesammans in mot Sundsvall lugnt och stillsamt. Inget bråk eller alkoholförtäring. Efter 8 dagars strejk med förhandlingar och förhör var strejken slut. Några arbetare som utpekades som strejkledare blev avskedade och vräkta.

August Palm steg iland i Malmö år 1881 med hustru och barn. Han hade med sig en kappsäck full med socialdemokratisk propaganda. Palm hade varit i Tyskland och Danmark som skräddargesäll men hans politiska aktivitet i landet hade fått honom utvisad. Han kom till Sverige för att sprida socialdemokratins läror här. På Gustav Adolfsdagen höll han sitt första anförande. Det var i Malmö. Inom några dagar hade han hållit fyra föreläsningar och många hade lyssnat. Så han blev snabbt en känd person. Vid den här tidpunkten var Sverige moget för socialdemokraterna. Arbetarna hade det mycket tufft och bostadsbristen var stor. Det var August Palm som införde begreppen överklass och underklass i svenska språket. I hans framtidsland var familjen upplöst, alla bodde kollektivt. Barnen uppfostrades av staten. Han hade också Marx “det kommunistiska manifestet” och “Das Kapital” som förebild. Vid varje möte han höll uppmanade han arbetarna att bilda egna föreningar. Palm blev väldigt populär bland arbetarna men hans åsikter angreps i pressen och liberalerna hånade honom. I Stockholm fick han inte hyra en lokal för sina föreläsningar utan han höll det i Lill -Jans skogen. Det var annandag jul och mycket kallt men han lockade ändå ca tusen åhörare. År 1886 stod Palm på toppen av sin politiska karriär. Han hade gett ut en tidning och samma år ordnade han det första socialdemokratiska demonstrationståget i Sverige. Över 500000 människor tågade genom Stockholm. Samma år bildades också det socialdemokratiska förbundet. August Palm sågs nu som en förbrukad kraft ( han var dock bara trettio år gammal) och förbundet togs över av akademikerna Branting och Sterky. Han rasade över att han hade blivit avsatt av överklassöner som inte ville folkets bästa. Han öste galla över riksdagen men det fick man inte göra på den tiden. Han fick ett fängelsestraff på 6 år och han satt av det på långholmen. I brev från cellen på långholmen uppmanade han sina socialistiska vänner att äntligen bilda ett socialistiskt riksparti i Sverige. Branting tvekade länge men i början av år 1889 trycktes ett Manifest till Sveriges klassmedvetna arbetare i en tidning. Det var en inbjudan till Sveriges samtliga socialdemokrater att samlas i Stockholm påsken 1889 för att bilda ett socialdemokratiskt riksparti.

Landsbygden och jordbruk

I början av 1800- talet var livet i byarna tryggt och lugnt. Man bodde nära varandra och man hjälptes åt med arbete och skötsel av djur och annat. Man arbetade gemensamt på åkrarna och man bestämde tillsammans när man skulle så och skörda. Allt man arbetade med var kroppsarbete. Så länge man vara vaken arbetade man med något. Barnen började arbeta vid ca 4-5 års ålder. Den som gick på bygatan om kvällarna utan att göra något fick tillsägelser att inte gå och driva.. Byn man bodde i gav också trygghet i livet. När någon bonde blev sjuk och inte kunde ta in höet om hösten kunde grannarna hjälpa till. Man krävde inte betalning eftersom man kunde råka ut för samma sak själv. Men allt var ju inte frid och fröjd i byarna. Jantelagen är ju svenskarnas favoritlag och avundsjuka och skvaller förgyllde ju livet för många. Om man råkade vara skapt på ett annat sätt än normen (tex mer teoretiskt lagd än praktiskt) så fick man räkna med att bli utanför gemenskapen. Man blev T.ex. betraktad som lat och det var inte positivt.
Men man var inte snål när det gällde att bjuda till fest. Då tog man det bästa man hade och bjöd till rejält. Tex.vid barndop, taklagsfest, bröllop och begravning. Julen var ju också viktig men den firade man ju med familjen och då behövde man kanske inte anstränga sig lika mycket om man hade det lite knapert.
I kyrkböckerna kan vi följa människorna. Där skrivs in vilka som fötts , vilka som dog och vilka som gift sig och kanske vilka som utvandrat till Amerika. I domböckerna skrevs alla som hade begått ett brott upp. Där följdes också utredningen. Tack vare dessa vet vi ganska väl vad som hände i Sverige på 1800-talet.
Man och hustru delade slit och släp. Skilsmässor var inte vanliga eftersom man var starkt troende på den tiden. Man ville ju inte reta Gud eftersom man lovat inför Honom att man skulle hålla ihop. Man hade inte ett så stort socialt umgänge på den tiden. Hustrun i familjen träffade sällan fler än familjen, grannar och släkten. Mannen däremot åkte ju ibland in till staden för att handla och träffa folk på värdshuset. Det var också han som förde fram familjens åsikter på bylagsmötet. Men om hustrun hade bättre vett var det hennes åsikter mannen förde fram. När det gällde barnens giftermål var det hon som bestämde. Det finns många exempel på män som blev så försupna att de inte kunde sköta gården. Då var det kvinnorna som fick ta ansvaret över gården och se till så att han skötte sig bättre så att han inte skämde ut släkten. Det var mycket viktigt att inte skämma ut sig. Bönderna hade rätt att bränna brännvin på den egna gården. Många bönder både började och slutade dagen med ett glas för att stärka sig. En styrketår. Många kvinnor var också försupna men de brukade inte dricka lika mycket som männen.
En ogift flicka som råkade bli lurad av någon dräng att göra syndiga saker och sedan råka bli med “bastard” blev inte så väl behandlad. Men om hon skulle gifta sig med pappan till barnet brukade man skynda på bröllopet så att man hann innan barndopet. Om det istället dröjde några år innan flickan hittade en man eller pappan till barnet kunde byn också förlåta. Om hon inte hade någon känd far till barnet blev hon utestängd ur de giftas sällskapsliv och de ungas träffar. Hon måste också ta emot det arbete som erbjöds henne. Kvinnor som var så desperata att de tog död på sina nyfödda barn straffades med döden. Unga fattiga vackra flickor blev ofta utnyttjade av husbönderna de jobbade åt. De blev ofta gravida och de slutade som horor. De fick inte gå i kyrkan om söndagarna. I byn fanns också fattiga som inte kunde ta hand om sig själva. Det kunde vara psykiskt och fysiskt handikappade personer , alkoholskadade och åldringar. De hölls till liv genom att de gick från gård till gård, fick mat och sovplats under en månad och sedan fick de gå till nästa. De var förstås tvungna att arbeta på gården. Andra fattighjon fick bo i en stuga dit bönderna lämnade ved och mat. En lag från 1837 sa att varje socken skulle ta hand om sina egna fattiga. Byborna var ofta snälla mot de fattiga , de hade ju sitt samvete att tänka på men samtidigt såg de ner på folk som behövde hjälp. Det tyckte att de hade sig själva att skylla.

Under 1800- talet skiftades åkerjorden. Med det menas att varje gård skulle få sin jord samlad till ett eller flera fält. Innan hade det varit så att byn låg som en klump innanför åkrarna. På en stor åker kanske man odlade vete och då hade bonden en viss del av fältet. Men han var ju tvungen att odla vete på det. I början var det många som inte trodde på skiftet. Men när man märkte att skördarna blev större ändrade man sig.De som hade mycket pengar kunde ordna så att deras gårdar fick ligga kvar i byn. De som inte sa något fick flytta ut. Den jord som låg närmast byn ansågs bäst. Den som var sämst låg längst bort och var delvis täckt av vatten. De bönderna fick då mer jord för att det skulle bli rättvist. Men sedan när man lärde sig att dika ut jorden blev deras jord mycket värdefullare. Ett skifte av en by tog ca 10- 15 år eftersom gårdar var tvungna att rivas och byggas upp någon annanstans. Folket i Sverige var mycket konservativa. De försökte göra som de alltid gjort och hoppas på att det blev bra väder.
Skiftet gjorde det fritt fram för bönder att prova nya grödor och odlingsmetoder. Man prövade också nya grödor som potatisen och sockerbetan. Potatisen blev nu en viktig gröda och odlingen av vete ökade.Vitt bröd och socker blev vardagsmat. Bönderna lärde sig också att utnyttja gödslet från husdjuren. Tidigare hade det bara växt på stackar utanför gårdarna och inte blivit utnyttjade. Man lärde sig också att konstgödsel som kväve och salpeter gav bättre skördar. Allt fler maskiner och redskap gjordes också i fabriker och ersatte de hemgjorda. Genom utdikning kunde sankmarker och sjöar förvandlas till åkerjord. När man kom på detta ökade åkermarken med 75 % mellan 1850 och 1900. Men den viktigaste förändringen stod människorna för. De förstod att man inte alltid var tvungen att göra som föräldrarna alltid hade gjort utan man kunde tänka nytt och på det sättet få större skördar.

Skolan

Industrialismen påverkade självklart samhället. Politiskt sett fick större folkgrupper ett större inflytande. Det var inte bara pengar och fina familjer som kunde göra sig hörda. Demokratiseringsprocessen ställde förstås krav på undervisningsväsendet. Man förstod att barn måste få utbilda sig ordentligt av någon som är bra på det, inte bara föräldrar och morföräldrar. Kyrkan släppte taget om kultur och samhällskunskap och filosofi och historia blev mer rumsrent. Bland språkvetenskapen blev inte grekiska och latin intressanta språk längre. Man intresserade sig mer för moderna språk och nordiska språk.

I folkskolan förekom förändringar i flera riktningar. Enligt lagar från 1863 och 1864 hade småskolan blivit en obligatorisk förberedelse till den egentliga folkskolan där också klasser delades in. Man hade också börjat undersöka möjligheterna till en fortsättningsskola. År 1877 beviljade staten bidrag till den. År 1878 delades småskolan också upp i två klasser och folkskolan i fyra. Man gick alltså sex år i skolan. Varje klass skulle ha en utbildad lärare och småskolan och folkskolan skulle helst ha olika lärare. Förut hade det varit så att små folkskolor inte hade haft någon utbildad lärare. Det hade varit okej men nu var detta inte längre normalt. Praktiska ämnen som slöjd och bild fick nu större inflytande.

Man räknade skolåldern från det år barnet fyllde sju eller högst nio tills det fyllde fjorton. Skoltvång hade ännu inte införts men föräldrar kunde undervisa barnen hemma om det visade sig att barnen uppnådde önskat resultat. Redan år 1847 vid fastställandet av folkskolestadgan kunde fattiga och obegåvade barn också ges undervisning men den var mer begränsad. På 1880 -talet började även politiken blanda sig i skolan. Motsättningarna ökade. Liberaler och socialister tyckte inte att kyrkan skulle blanda sig i skolan. De menade att den förslavade folket istället för att göra dem till fria medborgare. De tyckte att man borde minska på kristendomsläran och katekespluggandet. Men de ansvariga för skolan gav igen genom att öka antalet timmar kristendomslära och katekes. År 1897 års folkskola kännetecknar framsteg. Man skiljde nu mellan fattiga och obegåvade barn. Man behöver ju inte vara korkad bara för att man är fattig. Man införde också bestämmelser om en högre avdelning inom folkskolan. Men kristendomen hade fortfarande en stor roll i skolan men det var många diskussioner om det. Man diskuterade också om man skulle anpassa undervisningen efter elevens fallenhet för ämnen. Många var emot det så kallade Mannheimersystemet vilket förespråkade att man delade upp klassen i prestationsgrupper. Men det enda som de som var emot kunde acceptera var speciella hjälpklasser för dem som hade det lite svårt. År 1918 infördes i alla fall en yrkesinriktad fortsättningsskola som var frivillig. 1919 fick (äntligen) kristendomen ge vika för en mer historisk och objektiv undervisning.

Politisk förändring

De största politiska frågorna sedan 1809 var frågan om man skulle demokratisera riksdagen eller inte. Debatten pågick i 50 år och då hade redan många andra länder i Europa hunnit modernisera sig. Sverige hade haft fyrståndsriksdag sedan 1400- talet och många tyckte att det var för ålderdomligt. Fyrståndsriksdag gick ut på att man delade in folket i fyra stånd, adel, präster, borgare och bönder. De fyra stånden valde representanter från sina stånd och de förde fram åsikterna. Representanterna satt i riksdagen. Men detta fungerade nu inte i Sverige eftersom många av människorna inte tillhörde något av stånden. Många bönder ägde ju inte sin jord och då hade man inget att säga till om. Många av de höga ämbetsmännen var inte adliga och då kunde de inte väljas in i riksdagen. Det diskuterades häftigt om hur mycket pengar man måste tjäna för att räknas som fullgod medborgare med rösträtt. Adeln ville ju inte förlora sin makt så de var starkt emot allmän rösträtt. I slutet av 1850-talet lade i alla fall liberalerna fram ett förslag om allmän rösträtt. Nu startade lavinen och det bildades kommiteer och påtryckningar på många håll i landet. Namninsamlingar startades och i januari 1863 var justitieminister Louis de Geer redo att lägga fram ett seriöst förslag. Nu skulle de fyra stånden äntligen avskaffas. Sverige skulle få en tvåkammarriksdag. Rösträtt i andra kammaren skulle varje manlig medborgare ha som uppfyllde vissa ekonomiska krav. Kraven var så höga så majoriteten av befolkningen inte fick rösträtt. Första kammarens ledamöter skulle väljas av stadsfullmäktige i städer som hade landsting.Man var också där tvungen att uppfylla ekonomiska krav som var så höga att bara 7000 svenskar kunde bli invalda i första kammaren. Och man fick heller ingen lön för att vara ledamot och valperioden var nio år. Kvinnor hade förstås ingenting att säga till om. Karl XV var självklart emot denna förändring men han teg när riksdagen beslutade att höja hans lön med 150000 riksdaler riksmynt per år.
De Geer hyllades som hjälte bland borgare och bönder samtidigt som de som var emot förslaget spred varningstexter och skrifter om hur farligt det var. Fyrståndsriksdag var det ända rätta menade man.
Aldrig har en politisk fråga engagerat så många svenskar. Spänningen var olidlig i Stockholm innan de egentliga debatterna skulle börja. Måndagen den 4 dec år 1865 började de avgörande debatterna. Bondeståndet röstade självklart ja för förslaget om rösträtt och borgarna antog det med, efter några korta diskussioner. I prästernas stånd var majoriteten emot förslaget. Men många präster vågade inte säga sin mening och beslutsångest härjade. De fick uppskov och var inte tvungna att säga sin mening förän adeln gjorde det. På riddarhuset diskuterade adeln sin framtid. Om de röstade ja för förslaget skulle de ju skriva under sin egen dödsdom. Debatten pågick i fyra dagar. När alla entusiastiska talare talat klart var ca två tredjedelar av adeln emot förslaget om rösträtt. Många adelsmän var ändå kloka och förstod att deras tid var ute och att det var bättre med allmän rösträtt. Den 7 dec 1865 skulle adeln rösta. 361 var för och 294 emot. Eftersom adeln röstade för gjorde prästerna det också och därmed var saken avgjord. De som meddelade nyheten till folkmassorna som väntade spänt blev hyllade som gudar. De blev burna och hyllade. När kungen skulle åka därifrån med sin vagn kopplade folkmassorna bort hästarna och började dra vagnen själva. Då reste sig kungen och sade med myndig stämma: så länge jag är kung ska ingen svensk behöva göra slavarbete för min skull. Jag tackar er mina vänner men jag vill inte lägga selar på mina undersåtar, för genast fram hästarna! Ju mer kungen såg sig bli förvandlad till en prydnad utan makt, ju mer förändrades hans liv. Mot slutet va sin tid levde han nästan bara för sina nöjen.

Alla negativa spådomar om hur det skulle bli med tvåkammarriksdag var helt falska. Adeln fick mer inflytande än förr eftersom den nu dominerade helt första kammaren när ingen annan lyckades att bli invald i den. Även i andra kammaren fanns ett stort antal adelsmän. Då kungen öppnade riksdagen märktes den nya tiden redan i kungens tilltal. Förr hade han varit tvungen att rabbla upp långa och krångliga hälsningar till vart och ett av stånden men nu kunde han kort och gott säga: Gode Herrar och Svenske Män. Några kvinnor var ju inte invalda. Från början märktes också klassmotsättningarna i riksdagen. Istället för en ståndsriksdag hade vi fått en klassriksdag. Bönderna skapade ett eget parti som de kallade Lantmannapartiet. Lantmannapartiet såg som sin huvudsakliga politiska uppgift att spara på statens medel och befria bönderna från tre saker: Indelningsverket, skjuts och vägunderhållet samt grundskatter som bara drabbade bönderna. Därmed slutade den liberala era sverige hade gått igenom i 15 år. I den närmaste framtiden pågick bara förhandlingar med de alltid lika snåla bönderna som inte ville betala för något som inte var konkret och praktiskt och gynnade landsortsbefolkningen. Lantmannapartiets starkaste organ blev Dagens Nyheter som grundade år 1864 av Rudolf Wall. Dagens Nyheter blev Sveriges första (dagliga) dagstidning.
Från 1868 framträdde också ett nyliberalt parti i andra kammaren. De ville införa total religionsfrihet och allmän rösträtt till andra kammaren utan ekonomiska krav. De som stödde regeringen och var emot böndernas krav i lantmannapartiet samlades i “Centern” som också kallades för intelligensen. Alla dessa partier var bara riksdagspartier och inga riksorganisationer som hade medlemmar i hela landet.

Under 1800-talet tog nationalismen fart i Sverige. Många fosterlandföreningar i Sverige skapades och det hölls tal och sjöngs sånger om det vackra Norden och Sverige. Det berodde på att många hade emigrerat till Amerika, hot om krig från grannländerna och Rysslands grepp om Finland ökade fosterlandskärleken i Sverige. Det var ingen patriotisk nationalism utan en romantisk med pensel i handen istället för gevär. Nu började nationalromantiken men utomhusmåleri och målare bildade egna förbund. Ett förbund som bildades var Konstnärsförbundet ( år 1886) som inte ville ha med konstnärsakademien att göra. Karl Nordström, Carl Larsson, Anders Zorn och Ernst Josephsson var bara några som anmälde sig. Deras bilder var fyllda med kärlek till fosterlandet och barndomen. Nationalromantiken i slutet av 1800 talet tog sig former som vi känner igen än idag i turistföreningar , hembygdsföreningar och lokala museer. Skansen grundades 1891 och blev efter unionsupplösningen med Norge ett centrum för den nya nationalism som frodades i landet. Det är på skansen man började fira den sjätte juni som högtidsdag. Hazelius som grundade skansen valde datumet av två skäl: år 1523 valdes Gustav Vasa till svensk kung och år 1809 samma dag godkände riksdagen grundlagen om den ännu gällande regeringsformen och grundlagen om medborgarnas fri och rättigheter, samvetsfrihet och säkerhet till personlig egendom.

Unionen med Sverige som norrmännen tvingats in i blev aldrig särskilt populär bland norrmännen. År 1873 började unionens långa dödskamp. Unionen borde ha fungerat bättre eftersom de två länderna är besläktade med varandra och talar lika språk och har lika traditioner och samma religion. Men för varje år ökade det norska motståndet från Norges sida. Norrmännen kunde inte glömma att de hade blivit besegrade i krig och varje svenskt förslag i politiken betraktades med djup misstänksamhet. Till slut blev den norska vaksamheten nästan paranoid och komisk. Den svenska kungen har svensk amiralsuniform på ett norsk frimärke! Det blev skandal och protester. Kungen själv, Oskar den II blev mycket medveten om vad han sade och hur han betedde sig. Varje gång han steg av på en norsk tågstation bytte han till norsk uniform och norskt språk, han ville bli Norges kung. Men Norge hade bestämt sig och hade också kommit längre än Sverige i utvecklingen. Norge hade den näst största handelsflottan i Europa. Norska järnvägen kom två år före den svenska. Norge låg också före Sverige politiskt. De fick allmän rösträtt för män tidigare och många fler saker. Varje gång Sverige kom ikapp Norge tog norrmännen ett steg framåt. Det ledde också till att Norge såg Sverige som en bromsande last. Och år 1905 förklarade norrmännen att unionen var upplöst. Det blev nästan krig men förnuft duktiga diplomater och förhandlingsvilja i båda länderna gjorde så att det inte blev krig. Unionen upplöstes. Endast 184 norrmän av 368 392 norrmän ville ha unionen kvar. Kvinnorna hade inte rösträtt så de skrev under sina namn på särskilda listor som krävde att unionen skulle upplösas.
Känslan av att nordens folk hörde samman ökade i mitten av 1800-talet. År 1838 frös Öresund och då gick studenter från Lund och studenter från Köpenhamn över isen och hälsade på varandra. Under följande år hölls flera svensk- danska studentmöten. Man tänkte att krig mellan broderländerna var otänkbara. Detta kallades Skandinavismen. De ivrigaste skandinavisterna menade att Norge, Finland, Danmark och Sverige skulle bilda en union med en gemensam kung och riksdag. Eftersom Göteborg låg någosånär i mitten av riket var det tänkt som huvudstad. Men politikerna var inte så pigga på den iden, men tyckte ändå att det var viktigt att länderna höll ihop för att skydda sig mot Ryssland. Danmark kunde också behöva hjälp mot tyskarna söderifrån som hotade. Sverige kände sig också hotat av Ryssland.

Religion och liv i SVERIGE

På 1830-talet såg det förfärligt ut i Sverige. Svenskarna söp ca 20ggr mer än vad vi gör idag och många fick till och med sin lön utbetalad i sprit. Spriten var ett hot mot folkhälsan. De nya väckelserörelserna som växte fram lite här och var, var emot spriten. De sade att djävulen var spriten. Det var många som inte var med i väckelserörelserna men ändå ville göra något åt superiet. De startade nykterhetsföreningar. De som var med där fick lova dyrt och heligt att de inte skulle smaka en droppe mer sprit i hela sitt liv.( En känd person som gjorde detta var Emil i Lönneberga ;-) . Nykterhetsrörelserna blev mycket stora och de minskade faktiskt spritkonsumtionen avsevärt i Sverige.
Väckelserörelserna blev också mycket populära ,trots att de var olagliga fram till ett år när det blev religionsfrihet. De lockade stora skaror av människor, mycket pga att alla var lika inför Gud och vare sig man hade varit tjuv, hora eller rik så kunde man bli frälst. De menade också att man inte skulle ha någon överhet förutom Gud. Eftersom det var så valde många att emigrera till Amerika där det inte fanns någon överhet. Religionen var viktig för människorna på 1800-talet. Den ingav trygghet och kyrkan var en samlingsplats där man fick höra nyheter och höra prästen säga vad som var rätt och fel.

1800-talets Sverige, 3.0 out of 5 based on 21 ratings
| Mer
Betygsätt 1800-talets Sverige


Relaterade skolarbeten
Nedanstående är skolarbeten som handlar om 1800-talets Sverige eller som på något sätt är relaterade med 1800-talets Sverige.

6 Responses to “1800-talets Sverige”

  1. lol on 03 Mar 2008 at 11:58 e m #

    lol va mycke de borde vara kort fakta jag måste alltså läsa igenom allt detta!? jag säger bara Noway

  2. somebody on 05 Feb 2009 at 10:50 e m #

    Jag tyckte det fanns bra fakta där lite utdraget bara.

  3. Tanja on 16 Mar 2009 at 6:18 e m #

    Fett bra (Y) Thanks du rädda nyss mitt betyg!

  4. Sven-Göran Persson on 04 Feb 2010 at 11:25 f m #

    Hej deta var en sida med mycket text kan du lägga in lite till ?? / Sven-Göran Persson

  5. Kajsa on 22 Aug 2010 at 9:15 f m #

    Välskriven informativ text. Tack.

  6. Fredrik Radholm on 27 Sep 2010 at 3:12 e m #

    Påminner om boken “Mina Drömmars Stad”.

Kommentera 1800-talets Sverige

« | »


Warning: fopen(./.access_log) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php on line 2

Warning: fopen(./.access_log) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php on line 2