.nu

Skolarbeten och uppsatser från högstadiet och gymnasiet
Sök skolarbeten

Alexandre Dumas

Ämne: Biografier
| Mer

“Min far är ett stort barn, som jag fick när jag var mycket liten.”Så beskriver Alexandre Dumas d.y. sin far, skaparen av musketörerna och Monte-Cristo. Dumas liv var som en underbar roman, där han själv alltid stod i händelsernas centrum, som ett stort och glatt barn.

Romanen börjar egentligen 1762 på San Domingo i Antillerna, då Thomas-Alexandre, son till den franska översten Alexandre Davy och den svarta slavinnan Cessette Dumas föds. Översten flyttar snart tillbaka till Paris med sin son. Under namnet Dumas tar den unge Thomas-Alexandre värvning i armén som enkel soldat, men avancerar under revolutionen och Napoleonkrigen till general. Det finns många berättelser om hans styrka och tapperhet, och de gav säkert sonen Alexandre många idéer till hans äventyrsromaner. Då sonen Alexandre föddes 1803 var Thomas-Alexandre trots allt inte längre önskvärd och var sjuk och svag efter att ha suttit fängslad i en underjordisk fängelsehåla i Neapel. Han avled när Alexandre bara var fyra år gammal. Alexandre var mest till bekymmer för sin mor. Han visade varken begåvning eller intresse för någon sorts studier, utan tillbringade helst sin tid ute i skogarna, sysselsatt med tjuvjakt. Till slut accepterade han dock en anställning som renskrivare på ett notariatskontor. Han hade en mycket vacker handstil. Till slut övergav han dock jakten på rapphöns, bl.a. på grund av upptäckten av William Shakespeare. “Tänk er en blind som plötsligt har återfått sin syn! Tänk er Adams uppvaknande efter skapelsen!” Så beskriver Alexandre Dumas sin upplevelse av ett resande teatersällskaps Hamlet-föreställning. Alexandre bestämmer sig för att resa till Paris och bli en stor poet och en berömd dramatiker. Respengar får han genom att jaga och sälja bytet till de värdshus han passerar.

Teaterpublikens gunstling

Tack vare sin vackra handstil får han också i Paris anställning som renskrivare på ett kontor. Den lilla lediga tid han har ägnar han åt att gå på teater och läsa böcker. Han börjar också själv skriva dramer, bl.a. om drottning Kristina av Sverige och den franske kungen Henrik III. Hans stora genombrott kom med Antony 1831, ett passionsdrama i nutidsmiljö, som slutar med att hjälten dödar hjältinnan med dolk, för att rädda hennes heder. Publiken både jublade och grät under föreställningarna. Efter detta blev det högsta mode i Paris att gå med en liten dolk i bältet, precis som Antony… Att alla visste att Dumas själv stått modell för Antony, och att hjältinnans satt gömd i en loge på teatern, gjorde ju inte föreställningen mindre romantisk.

Dumas liv som publikens gunstling och litterär krösus kunde ta sin början, ett liv av bedövande intensitet. Festerna, resorna, älskarinnorna och de nyskrivna pjäserna avlöser varandra i ett halsbrytande tempo. Dumas blir centrum i Paris nöjesliv. Hans pjäser ger mycket pengar, men ännu mer går åt till hans lyxiga liv och alla de vänner och snyltgäster som lever på honom.

Så småningom dalar dock publikens intresse för hans verk, och skulderna hopar sig. En dag dyker dock räddningen upp, i form av en ung man vid namn Auguste Maquet, författare av historiska romaner och f.d. lärare. Han har med sig en roman om Cellamares sammansvärjning i början av 1700-talet. Intrigen är spännande men språket är tungt och trögläst. Dumas blir intresserad, lättar upp boken, stuvar om och snärtar till, och så ges den ut med Dumas angiven som författare, medan Maquet får nöja sig med ett arvode på 1200 francs.

De historiska romanerna blir till

Dumas och Maquet fortsätter sitt enastående arbete. Maquet hittar på stories, och ger råmaterial och Dumas iscensätter, skriver dialoger och ger personerna personlighet. De tre musketörerna – mästerverket och storsäljaren – kom som följetong 1844. Under de närmaste fem åren följer sedan alla de historiska romanerna i tät följd: Greven av Monte-Cristo, Drottning Margot, Musketörernas fortsättningar: Myladys son och Vicomte de Bragelonne osv. Dumas arbetskapacitet var enorm. Han skriver från morgon till kväll och ofta också från kväll till morgon. Han har fått för sig att skriva romaner om hela den franska historien och det var inte långt ifrån att han lyckades. Många romaner publicerades som följetonger i veckotidningar, och ibland förser han ett tiotal veckotidningar med följetongsavsnitt samtidigt.

Dumas skriver ut och bearbetar allting själv, men den första versionen av texten har ofta en medarbetare skrivit, Maquet eller någon annan, sådant samarbete förekom ofta på den tiden.

Sagoslottet Monte-Cristo

Tack vare de storsäljare han skrivit hade han tjänat mycket pengar. Han bygger ett underbart sagoslott som han kallar Monte-Cristo som bl.a omges av en stor engelsk park. Dumas sitter själv och arbetar i ett gotiskt fästningstorn, där han i varje sten låtit hugga in namnet på ett av sina verk.

På slottet har han stora fester, men det är i stort sätt bara hans gäster som festar, själv sitter han i sitt torn och arbetar. Han grundar också en egen teater, där man endast ska spela hans pjäser. Efter en tid har hans byggen och gäster ruinerat honom och detta driver honom i landsflykt. Han har enorma skulder efter slottet och fordringsägarna jagar honom och han förlorar både sitt slott och sin teater. Men så fort den ekonomiska stormen bedarrat återvänder han till Paris, utfattig, och tar in på ett tredje klassens hotell.

Att skriva ihop en ny förmögenhet

Och så börjar arbetet med att skriva ihop en ny förmögenhet. Han ger bl.a. ut veckotidningen Musketören och skriver själv allt som står i den, nummer efter nummer, år efter år. Han börjar också göra långa resor, som han sedan skriver romaner om, bl.a annat Den Preussiska terrorn, där han varnar för ett kommande krig mot preussen, men efter alla fiaskon är det ingen som lyssnar på honom.

Dumas börjar närma sig sjuttio. Publiken har nästan glömt honom, han får svårare och svårare att skriva och trasslar in sig i sina romaner, och till slut tvingas han avstå från sin älskade sysselsättning och tillbringar sitt sista år nära Dieppe, hos sin son Alexandre Dumas den yngre. Han avlider den 5 december 1870, några dagar innan tyskarna tågar in i Dieppe.

Dumas – en ungdomsförfattare?

Dumas skrev också några böcker för barn, bl.a. Sagan om Wilhelm Tell, men dessa har inte överlevt. Vid sekelskiftet kom det flera serier med böcker för barn, men Dumas’ böcker togs inte med, och ansågs tydligen inte vara passande ungdomsläsning. Först 1929 utkom De tre musketörerna i Barnbiblioteket Saga och 1943 gavs den första ungdomsversionen av Greven av Monte-Cristo ut. Dumas har ändå lästs och älskats av generation efter generation av ungdomar. Hans böcker tillhör alltså ungdomslitteraturen.

Alexandre Dumas, 2.6 out of 5 based on 4 ratings
| Mer
Betygsätt Alexandre Dumas


Relaterade skolarbeten
Nedanstående är skolarbeten som handlar om Alexandre Dumas eller som på något sätt är relaterade med Alexandre Dumas.

Kommentera Alexandre Dumas

« | »


Warning: fopen(./.access_log) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php on line 2

Warning: fopen(./.access_log) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php on line 2