Asagudarna

TOR

Åskans,”tordönets”, gud i fornnornisk religion. Hans kännetecken är hammaren, åskviggen, kallad Mjölner. Han spelar en viktig roll i myter, och torskulten har haft stor utbredning. Han sades råda över vindar och regn, klart väder och gröda. I asatemplet i Uppsala stod Tor i mitten, omgiven av Oden och Frö eller Frej. Tor fungerade vidare som garant för äktenskapet och som beskyddare av de döda. Gravvårdare kunde ställas under hammartecknet beskydd. Tor åkte efter två bockar, som kunde slaktas till föda på kvällen, men genom vigning med hammaren väckas till liv igen. Den Tor som möter i myterna är framför allt bondeklassens gud, kraftfull, mat- och mjödälskande, i ständig kamp mot tillvarons kaosmakter. Han bor iTrudvang tillsammans med sin fru Siv, med vilken han har sönerna Magne och Mode. Hans hammare var en motsvarighet till det kristna korset. Han är son till Oden.

ODEN

Är stridens- och vishetens gud, och även dyrkad som döds gud, de hängdas gud. Mycket dyrkad i Norden, en av asarna, och enligt Adam av Bremen jämte Frej och Tor en av huvudgudarna i Uppsala hednatempel. Hans kännetäcken är spjutet Gungner, som aldrig missar sitt mål, den åttafotet hästen Sleipner, ringen Draupner samt korparna Hugin och Munin, vilka är hans budbärare och spejare.

FREJ

Han heter också Frö. Han är fruktbarhetens gud. Av vanernas krets, son till Njord och bror till Frej. Hans heliga djur var galten Gullinbursti. Han ägde skeppet Skidbladnir, som kunde vecklas ihop och förvaras i en pung och den seglade alltid i medvind. Tycks främst ha dyrkats Sverige. I Uppsala tempel stod hans bild jämte Oden och Tor. Talrika, särskilt mellansvenska ortnamn innehåller hans namn, t ex Fröslunda, Frosvi och Frösön.

FREJA

Är kärlekens gudinna och fruktbarhets gudinna, även uppfattad som kvinnornas döds gudinna. Av vanernas krets, dotter till Njord och och syster till Frej. Färdades i en vagv dragen av katter. Vanadis är ett av hennes många tillnamn. Flera svenska orter har namn efter henne, tex Frövi, Frölunda och Frötuna.

BALDER

Han är son till Oden och Frigg, bror till Tor, make till Nanna. Skildras hos Snorre som vis och vältalig, mild och hjälpsam, med tilltalsnamnet ”den gode”. Hans död, katastrof för hela gudakretsen, vållas av hans bror den blindne krigsguden Höder av Loke lockas att på lek skjuta ett stängel av mistel mot honom : allt annat i naturen hade lovat att inte skada Balder.

LOKE

En demonisk gud, skildrad som kvick och snarfyndig men lömsk och hatfyll, vållande de andra asarna många bekymmer, slutligen av dem fjättrad i en klipphåla, där hans trogna maka Sigyn, försöker lindra hans kval. I Ragnarök tänktes han uppträda mot asarna i spetsen för hans avkomma med jättinnan Angerboda, Midgårdsormen, Fänrisulven och Hel.

RAGNARÖK

Världens undergång, då gudarna blir slagna av förstörelsens makter : eldomonen Surt från Muspelhem som dödar Frej, Fänrisulven som fäller Oden och Midgårdsormen som dräper Tor. Elden rasar, jorden sjunker i havet, stjärnorna faller från himlen. Men därefter skall enligt eddadikten Voluspa en ny jord stiga ur havet, grönska och tas i besittning av pånyttfödda gudar och ett nytt människosläkte.