.nu

Skolarbeten och uppsatser från högstadiet och gymnasiet
Sök skolarbeten

Astronomi

Ämne: Astronomi
| Mer

Astronomi

Astronomi är läran om både stora och små himlakroppar. Man kan studera himlakropparna på många olika sätt till exempel med kikare eller med blotta ögat. Man kan också ta kort på dom. Som grund med observationer kan man göra många olika modeller som liknar planeter av till exempel lerklumpar. Dom kan också vara matematiska och bestå av formler. Här är några frågor som man stött på genom årtusendena:
- Hur stor är jorden?
- Varför är dagarna kortare på vintern än på sommaren?
- Hur stora är stjärnorna?
- Ligger alla stjärnor lika långt bort?
- Hur stort är universum?
En del av frågorna kan man numer vara ganska så säker på. Andra är ännu obesvarade.
Här är en fråga som man har hittat svar på: Vilken form har jorden?
I det antika Grekland hade man klart för sig att jorden var rund. Detta kunde man se genom att ett fartygs segel blir synliga långt ute till havs innan man ser själva skrovet. Eratosthenes kunde till och med räkna ut hur stor jorden var.

Världsbilder
Den geocentriska världsbilden.
Greken Ptolemaios var astronom. Han levde för ungefär 1900 år sedan (år 100). Han föreställde sig att alla stjärnor sitter på en sfär, ett slags rund glaskupa som vrider sig runt jorden. Innanför tänkte han sig andra glaskupor, som var och en rör sig på sitt sätt. Närmast jorden var månens, sedan de som Merkurius och Venus var fästa på. Utanför dem kom solens sfär och därutanför Mars, Jupiters och Saturnus sfärer. Eftersom jorden var placerad i mitten så kallas detta synsätt för den geocentriska världsbilden, det vill säga med jorden i centrum.
Den Heliocentriska världsbilden.
Nikolaus Kopernikus var intresserad av astronomiska frågor. Han menade att världen kanske inte var konstruerad på det sätt som Ptolemaios hade tänkt sig. Kopernikus tänkte att planeternas och stjärnornas rörelse kan förklaras bättre om man tänker sig att det är solen som befinner sig i världens centrum och att jorden är en av planeterna. Kopernikus världsbild kallas den heliocentriska världsbilden eftersom solen befinner sig i centrum. Helios betyder solen på grekiska.
Eratostheus
Greken Eratosthes hittade ett sätt att räkna ut jordens storlek. Han lade märke på att solen verkade stå olika högt på platser olika långt söderut. Han tänkte sig att det skulle kunna bero på att jorden är rund, och då kunde han ganska noga räkna ut hur stor jorden är.

På samma gång som solen sken rakt ner i brunnen Assuan skapade obelisken i Alexandria en skugga som Eratosthenes kunde mäta. Med hjälp av matematik förstod han att skuggans vinkel motsvarade 1/50 varv runt jorden. Jordens omkrets är alltså ungefär 50 x 800 km = 40000 km eller 4000 mil.

Årstider och Dagar

Årstider, jordaxelns lutning och dagens längd
Vi har olika årstider för att jordaxeln lutar. Varje varv för jorden runt solen tar ett år. Jorden roterar också runt sin egen axel och det är därför som vi får natt och dag. Det tar 24 timmar för jorden att rotera ett varv runt sej själv. När jorden snurrar runt solen så lutar den alltid åt samma håll. Så nordpolen ska alltid peka snett uppåt. Norra halvklotet lutar alltid lite åt vänster. När jorden är på vänstra sidan om solen så får södra halvklotet mer sol än vad norra halvklotet får. Då får dom på södra halvklotet sommar medans vi på norra halvklotet får vinter. Vid sommarsolståndet är dagen som längst och kortast vid vintersolståndet. Längden på dagen ändras snabbast vid vårdagsjämning och höstdagsjämning. Vid jul och midsommar ändras den långsammast för att det “vänder” då.

Månen

Det tar drygt fyra veckor för månen att snurra ett varv runt jorden (en månad) Den vänder alltid samma sida mot jorden. Det är därför att den vrider sig ett varv runt sin egen axel samtidigt som den snurrar rund jorden. Det kallas för bunden rotation. Om man ser månen från jorden så har den ingen baksida. Det var först när rymdfarkosten Luna 3 rundade månen i oktober 1958 som man fick veta hur månens baksida såg ut. Månen reflekterar ljuset från solen. Den lyser inte med eget ljus. Det enda som syns av månen är framsidan. Det beror på hur ljuset träffar månen som man ser olika delar av månens framsida. Det är olika faser. Om ljuset kommer rakt in från sidan så blir det halvmåne. Om månen är mellan solen och jorden så blir det nymåne. Då syns bara en liten rand av månen. När jorden är mellan solen och månen blir det fullmåne och då ser man allt ljus som träffar månen. Om man kollar med kikare så kan man se detaljer på månens yta. När det är halvmåne så syns berg och kratrar eftersom skuggorna blir tydligare när det kommer in från sidan. Vid fullmåne så syns slätterna bäst, eller hav som dom också kallas. Det är inte ovanligt att det blir månförmörkelse.

Ebb och Flod (Tidvatten)

Tidvattnet är ett av jordens största fenomen. Anledningen till att det finns tidvatten är till största delen månens fel (eller förtjänst), men även solen spelar in. På grund av månens och solens dragningskraft förflyttas vatten från ett ställe till ett annat. När vattennivån är som lägst på en plats kallas det för ebb. Vattnet på månens sida dras mot månen för att månens dragningskraft är större där än i övriga jorden. Det dras därför mer till månen än det gör på andra ställen och det blir flod där. Vattnet på andra sidan månen påverkas av en mindre kraft i genomsnitt och då släpps vattnet iväg och det blir flod där också. När bara månen påverkar och vattnet är som högst kallas det för flod. När solen drar åt ett håll och månen är vinklad ca 90 från solen är det nipflod. När både solen och månen drar åt samma håll är det springflod.

Big Bang teorin och Solen

Big Bang
När Edwin Hubble undersökte ljuset i fjärran i början av 1900-talet gjorde han en fantastisk upptäckt. Han visade att vår galax inte var ensam. Men han upptäckte inte bara det. Han fann även att galaxerna avlägsnades. De som låg längst bort flyttades också bort från oss hastigare än andra. Det hela tydde alltså på att universum expanderade. En teori som var relativt ny för den tiden. Att tänka sig att vår galax var i centrum och att alla andra galaxer rörde sig från oss är inte så logiskt. Men det låg nära till hands att tro det. Man har jämfört universum med prickar på en ballong som avlägsnar sig när man blåser upp den. Men om nu universum expanderar hela tiden måste det har varit mycket, mycket mindre tidigare. Men hur litet kan det ha varit? Då började tankarna på en urexplosion när hela universum bildades. Den kallas för Big Bang, eller för den stora smällen, och den inträffade för drygt 12 miljarder år sen tror man.

Solen
Solen är vår närmaste stjärna. Jämfört med andra stjärnor så är den inte så ljusstark och stor. Men eftersom jorden befinner sig så nära solen så får vi ändå ganska mycket ljus från den. Värmen och ljuset från solen är livsnödvändigt. Utan den skulle det inte finnas något liv på Jorden. Det är på grund av värmen på solen som den lyser. Den är ungefär 6000o C på solytan och det gör att den blir gulvit. Stjärnor som är riktigt varma är vita eller blåvita medans de som är lite kallare än solen har en rödare färg. Det pågår hela tiden kärnreaktioner inuti solen och det är därför den blir så varm. Det är som ett megastort kärnkraftverk som har bränsle så att det räcker i flera miljarder år.

Solfläckarna är områden på solytan där det är lite kallare. Men de är ändå jättevarma, cirka 4000o C, men inte lika varma jämfört med resten av solen och det är därför som dom ser mörka ut.

Planeterna

Merkurius
Merkurius är den innersta planeten i solsystemet och den är närmast solen, och man trodde länge att det var den mista. Den har varit känd i över 5000 år. Merkurius är en liten planet., ungefär en tredjedel så stor som jorden. Den är till och med mindre än Jupiters måne Ganymedes! Sedd från jorden syns Merkurius som en stark lysande stjärna som man bara kan se före soluppgången eller efter solnedgången. Merkurius är svår och se därför den kretsar så nära solen och då försvinner den lätt i solljuset. Merkurius är lättast att observera när den ligger mitt emellan Jorden och solen. Då syns den som en liten svart prick på solytan. Vanligtvis ser man den glimta strax ovanför horisonten.

Merkurius ser ut som våran måne och är grå, livlöst stenklot som är täckt av kratrar och berg. Det finns också en del slätter med ett ganska litet antal kratrar. Dessa är helt olika haven på månen, men det finns en gigantisk ringformad bassäng som kallas Calorisbassängen, som med sin diameter på 1400 kilometer påminner om Mare Orientale på månen. Bägge har förmodligen bildats genom enorma meteroitnedslag. Man finner också lavaflöden på Merkurius, och berg och slätter är täckta av pulvriserat stoft. Planeten tycks ha följt ungefär samma utvecklingsförlopp som månen med ett enormt bombardemang och kraftiga lavaflöden under den första årsmiljarden efter bildandet. Det finns inga tecken som tyder på att Merkurius är uppdelad i plattor som jorden. Liksom på månen är de yngsta kratrarna kantrade av ljusare partier. Merkurius massa är 3.3 x 1023 (0,33 kvadriljoner) kg eller 0,4 jordmassor. Dess diameter ät cirka 4 879,4 kilometer. Medelavståndet till solen är 57 909 175 km. Även om Merkurius ligger väldigt nära solen så kan det bli mycket kallt på vissa ställen på vissa ställen. Det kan bli ner till -180°C på de ställen på solen inte lyser. Som högst på Merkurius kan det bli upp till 430°C men eftersom Merkurius har så extremt tunn atmosfär försvinner värmen nästan lika snabbt som den kommer. Ett Merkuriusår är 87,97 jorddagar och ett merkuriusdygn är lika mycket som 58,65 jorddagar. De gav den namn efter gudarnas snabbfotade budbärare Hermes (Merkurius). En konstig sak med Merkurius är att rotationstiden är nästan 2/3 av omloppstiden. Omloppstiden är 88 jorddygn och rotationstiden är 59 jorddygn. Omloppstiden visar hur långt ett Merkuriusår är, eller hur lång tid det tar för planeten att färdas ett varv runt solen. Rotationstiden visar hur långt ett Merkuriusdygn är, eller hur lång tid det tar för planeten att snurra ett varv runt sin egen axel.
1991 upptäckte man med starka radioteleskop att det fanns is på Merkurius poler, vilket betyder att det kanske funnits vatten på Merkurius. Vattnet har antingen kommit genom att en komet slagit ned, eller så finns vattnet under markytan.

Venus
Planeten Venus är den andra planeten från solen. Venus är mest lik jorden till massa och storlek. Venus är vad Jorden skulle ha kunnat vara om den haft en bana närmare solen. I början var det väldigt varmt på Venus. Då bildades det olika gaser, bl. a. koldioxid. Koldioxiden gjorde att det blev varmare, genom att värmestrålningen från planeten reflekterades tillbaka. På grund av värmen bildades det ännu mer koldioxid. Venus tjocka molntäcke som finns över hela planeten gör så att mycket solljus reflekteras tillbaka ut i rymden. På grund av detta kan man se Venus väldigt lätt.

Venus är döpt efter en grekisk kärleksgudinna. Den liknar en strålande blå stjärna. Venus massa är 0,82 jordmassor eller 4.87 x 1024 (4,87 kvadriljoner) kg och diametern är 12104 kilometer. Medelavståndet till solen är 108208930 km. Venus syns före soluppgången eller efter solnedgången. Det beror på att den kretsar så nära solen. Den brukar därför kallas för morgonstjärnan och aftonstjärnan trots att det inte är någon stjärna. Den kallas så eftersom den bara syns ca tre timmar innan solen stiger upp och ca tre timamr efter att solen gått ner. I antiken trodde man att det var två olika himlakroppar. Morgonstjärnan Venus kallades för Phosphorus, och aftonstjärnan Venus kallades för Hesperus. Venus rotationstid är mycket lång. Den är längre än omloppstiden. Rotationstiden är 243,02 jorddygn och omloppstiden är 224,7 jorddygn. Ett Venusdygn är alltså längre än ett Venusår. 96% av Venus atmosfär består av koldioxid. Atmosfären på Venus är så tät att trycket är lika högt som längst ner i botten i havet. Venus yttemperatur är cirka 500 °C alltså varmare än det är på Merkurius och det dödar en människa genast.
Jorden
Jorden är den enda planeten i vårt solsystem där det finns liv. Än så länge har man inte hittat liv på någon annan planet. Vad vi vet måste det förekomma luft, vatten, koldioxid och helst ett tempererat klimat för att liv ska kunna uppstå. Jorden heter Tellus på latin. I antikens Rom betydde Tellus “torra land”, eller motsatsen till hav. Vatten är helt livsviktigt för organiskt liv. Allt levande organiskt liv är uppbyggt till 50-90% av vatten. 71% av jordens yta är vatten och bara 29 % är land. Stilla Havet utgör ca 35% av jordens yta, och Atlanten ca 20%.

I början var Jorden bara ett gasmoln. Gasmolnet blev mer och mer kompakt. Det mesta av Jorden bestod nu av gaser och flytande lava. Det fanns väldigt mycket radioaktiva reaktioner inuti jordens kärna. Detta gjorde att kärnan smälte. När allting ovanpå och inuti jordskorpan hade smält, sjönk de tyngre materialen ner till kärnan och de lättare flöt upp till ytan. Längst inuti kärnan fanns det nickel och järn. Vid den här tidpunkten fanns det väldigt många vulkaner. Vulkanerna sprutade ut mängder av gaser och lava. Gaserna kondenserade och bildade bl.a. vatten. Jordens luft innehåller mest kväve (78,9 procent)

Jorden roterar runt sin axel på 23h 56min 4s. Jorden roterar runt sin egen axel med en hastighet av 1700 km/h, eller 15/h. den hastigheten gäller bara vid ekvatorn. Hastigheten sänks vid nord- och sydpolerna. Jordens omloppstid runt solen är 365 ¼ dygn. Den sista ¼ tar man bort tre år i rad. Det fjärde året lägger man på en dag, eftersom 4 * ¼ = 1 dygn. Den extra dagen lägger man på i Februari. Februari får då 29 dagar istället för 28 dagar. Jorden är som längst bort från solen i Juli. Då är den ca 152 milj. km. från solen. Som närmast solen är den i Januari. Då är avståndet ca 145 milj. km.

Jorden är uppbyggt av tre stycken olika lager. Det första lagret är jordskorpan. Den är 35 km tjock under kontinenterna, och 11 km tjock under haven. Under jordskorpan kommer manteln. Manteln är mest uppbyggd av magnesium, järn och kisel. Manteln går ned till 2900 km under marken. Under manteln finns kärnan. Kärnan är uppbyggd av två delar, den yttre och den inre kärnan. Den yttre kärnan är troligtvis flytande, medan den inre kärnan är fast. Både den inre och den yttre kärnan består av nickel och järn. Jordens högsta berg är Mont Everest (8848 m). Den största ön är Grönland (2 175 000 km2), och den djupaste havssänkan är Marianergraven (11 034 m).
Mars
Mars kallas ofta för “den röda planeten”. Mars får troligtvis sin röda färg av den höga halten järn. Mars har fått sitt namn efter den romerska krigsguden. Mars medeldistans till solen är 227,936,640 km. Dess massa är 6.42 x 1023 (642 000 triljoner) Mars diameter är 6787 kilometer. Mars är den planet man mest förknippar med UFO´s och utomjordingar. Anledningen till att det blivit så, beror nog på att man tidigt kunde se “hav” på Mars. Man tror att det funnits vatten i haven för länge sedan. Nuförtiden finns det inget vatten på Mars. En del tror att det finns is under marken, men det finns inga bevis för det. På polerna finns det däremot fruset vatten och koldioxid. Istäcket ändrar storlek i och med de marsianska årstiderna.

Under vintern kan det bli -120C. På sommaren kan det bli 20-30C. Atmosfären vars tryck är en hundradel av jordens består mest av koldioxid. När Mariner 9, år1971, tog närbilder på Mars upptäckte man att Nix Olympica, som är en stor inaktiv vulkan, var större än vad man tidigare trott. Man trodde att den var stor förut, men nu upptäckte man att den var solsystemets största “berg” med sin höjd på 28km. Nix Olympica döptes om till “Olympus Mons”, som betyder “gudarnas berg”.

Både USA och Ryssland planerar bemannade expeditioner till Mars. De har beräknat att kunna sända iväg den första människan till Mars år 2022. Det tar ca 1,5-2 år att åka från Jorden till Mars. För Ryssland skulle det ta drygt 2 år, och för USA ca 1,5 år. Ryssland har tänkt sig att rymdskeppet skulle vara eldrivet, och det skulle finnas gigantiska solpaneler uppmonterade. Det är mycket mera energisparande att göra så här, men det tar mycket längre tid, jämfört med USAs planerade rymdskepp. De har planer på att bygga ett, i stort sett, vanligt rymdskepp.

Jupiter
Namnet kommer från den romerske skaparguden och världshärskaren Jupiter. Jupiter är den största och tyngsta av planeterna i vårt solsystem. Dess massa uppgår till 1.90 x 1027 (1900 kvadriljoner) kilo eller lika mycket som 318 jordmassor.. Diametern är 142 200 kilometer (=11,2 jorddiametrar). Det tar Jupiter cirka 12 år att kretsa ett varv runt solen. Medelavståndet till solen är 778 412 020 kilometer. Planeten består i huvudsak av väte och helium. Jupiter tillhör de fem planeter som man har känt till sedan antiken. Dess verkliga, fasta yta, om en sådan verkligen finns, kan man inte observera härifrån, eftersom ett stort molnhölje täcker planeten. Huvuddelen av Jupiters inre består av metalliskt väte, men troligen finns det en liten kärna som består av sten och metaller. Jupiters enorma storlek gör att den i stor utsträckning påverkar närbelägna planeters rörelser och banor. Det tar 9,8 timmar för Jupiter att snurra ett varv runt sig själv. Ett Jupiterår är lika långt som 11,86 jordår.

Det mest svårförklarade fenomenet på Jupiter är den så kallade Röda fläcken. Det är en oval, rödaktig fläck. Den är mer än 40 000 kilometer lång och 11 000 kilometer bredd. Fläcken ligger inte stilla, utan gör oregelbundna rörelser och liksom flyter i atmosfären. Den har redan rört sig flera varv runt planeten sedan man började att observera den. Den skiftar ofta i färg, intensitet och storlek. Ibland är den nästan osynlig, medan den ibland är väldigt iögonfallande. Jupiters atmosfär består av ammoniak och metan. Temperaturen är dock högre än metans kokpunkt men lägre än ammoniaks fryspunkt, varför det är troligt att molnen åtminstone delvis uppbyggs av ammoniakkristaller. Temperaturen i planetens inre tros ligga på runt 30 000o C. Jupiter har 16 kända månar De fyra ljusstarkaste, Io Europa, Ganymedes och Callisto, upptäcktes redan år 1610 av Galilei och de brukar även kallas för de galileiska satelliterna.
Trots att Jupiters massa inte består av någon riktig metall är magnetfältet 10 gånger starkare än jordens. Detta beror på att väte, som står för ca 82% av Jupiters massa, uppför sig som en metall vid extremt högt tryck. Temperaturen i molnen kan bli -150C. Hade det inte varit för Jupiters otroligt varma kärna hade det nog varit ännu kallare. Inne i Jupiters kärna kan det bli så hett som 30 000C. Det är mer än fem gånger varmare än på Solens yta. Jupiter skulle ha kunnat vara en stjärna om den varit ca hundra gånger större än vad den är, för den innehåller ungefär samma ämnen som solen.

Saturnus
Saturnus var namnet på en romersk gud. Planeten Saturnus är den näst största planeten. Saturnus är aldrig närmare jorden än 1190 miljoner kilometer.
På Saturnus är det omkring -190o C. Den har, precis som Jupiter, Uranus och Neptunus ingen fast yta. Det som gör att Saturnus på sätt och vis är unik bland planeterna är att den är omgiven av en ring. Saturnus var den första planeten som man upptäckte ringar runt. Ringarna är inte några fasta eller flytande skivor. Det finns inga sammanhängande ringar, eftersom de då skulle slitas sönder av dragningskraften.
Forskningar tyder på att ringpartiklarna består av is och sten. Dom är förmodligen överdragna med en isskorpa. Man tror att ringarna skulle kunna vara spillror från en före detta måne, som kommit för nära Jupiter och därför krossats. Deras tjocklek är bara några kilometer.

Kring Saturnus kretsar 23 månar. Den största av månarna är Titan och den upptäcktes år 1655. Titan är ungefär lika stor som Merkurius och den rör sig runt Saturnus på ett avstånd av
1 222 000 kilometer och har en omloppstid på 16 dygn. Titan är den ljusstarkaste av Saturnus månar, och kan ses med en vanlig fältkikare. Titan är en mycket intressant himlakropp och på 1940-talet upptäckte man att Titan har en atmosfär som innehåller metan och den var i själva verket länge den enda kända månen som hade en atmosfär. Färgen hos Titan är orange och påminner mycket om färgen hos Saturnus molntäcke. Detta och andra omständigheter tyder på att Titan är omgiven av en molntäckt atmosfär. Det är dock inte otänkbart att det kan utvecklas liv på Titan. Där finns levande ämnen, och om det vore lite varmare skulle liv förmodligen utvecklas. Det kan inträffa i framtiden, eftersom solen gradvis kommer att bli varmare. Astronomerna har hittills sett spår av sjöar med flytande metan samt en kontinent stor som Australien.

Saturnus saknar troligtvis fast mark, därför är densiteten väldigt låg, 684 kg/m3. Skulle man lägga Saturnus i en otroligt gigantisk hink med vatten skulle den alltså teoretiskt sett flyta eftersom vattens densitet är 1000 kg/m3, men eftersom stora delar av Saturnus består av gas och vätska skulle den nog inte flyta så bra.
Uranus
Uranus är döpt efter en romersk himmelsgud. När Uranus den tionde mars 1977 passerade framför en stjärna, fann man, genom att studera stjärnans ljusvarianter innan och efter passagen, att planeten var omgiven av ett ringsystem. Det finns fem, möjligen sex ringar. Ringarna är mycket smalare än Saturnus ringar, men de är sannolikt av samma natur.
Uranus har 21 månar. Alla är väldigt ljussvaga. Månarnas banor runt planeten är inte cirkulära som hos andra planeter, utan nästan helt ovala.

Uranus är den sjunde planeten inifrån. Tittar man på Uranus genom en kikare ser det ut som en blå-grön skiva med en svag grön färg i utkanten. Uranus är ganska lik de andra stora planeterna. Atmosfären innehåller mest metan, helium och väte. Likt de andra jätteplaneterna har även Uranus ett ringsystem med tretton varierande tjocka ringar. Den tunnaste ringen är bara ca 150 m bred, och den tjockaste några kilometer. Diametern på ringarna är ca 150 000 km. Uranus lutar 98 mot omloppsbanan, vilket resulterar i att polerna får mest sol vissa årstider. Solen kan lysa på en pol ca fyrtio år i sträck, men det blir ändå inte speciellt varmt på polerna, temperaturen vid molnytan är nämligen ca -220C. Det beror på Uranus långa avstånd från Solen.

Uranus täcks av en iskall dimma och i rymden utanför den tjocka atmosfären finns det ett tunt hölje av väte. Detta hölje upptäcktes när Voyager 2 passerade Uranus och dess månar 1986. Voyager 2 upptäckte många andra saker, bl.a. tio st månar. Tidigare hade man från Jorden observerat fem månar. De tio nya månarna var mindre än de första fem. Den största månen är Titania, den är hälften så stor som vår egen måne. Den mest avlägsna månen är Oberon. Den är som längst bort 582 600 km från Uranus. Uranus femte största måne Miranda har ränder på sig. Det finns ingen annan himlakropp i vårt solsystem som har ränder. Än så länge vet man inte varför det uppstått ränder på Miranda. En del tror att Miranda bröts sönder i en kollision, och att det därefter skapades ränder på något konstigt sätt.
Neptunus
Neptunus är namnet på romarnas havsgud, men tros från början vara namnet på en italisk sötvattengud, som dyrkades vid bland annat källor. Neptunus liknar Uranus mycket, men är till skillnad från Uranus omöjlig att urskilja med blotta ögat. För att se den behövs kikare. Den är svagt blåaktig, och det är enormt svårt att urskilja några detaljer på ytan. Neptunus väger 1.02 x 1026 (102 kvadriljoner) kilo och är 17 gånger tyngre än jorden. Temperaturen vid ytan är -220 grader Celsius. Neptunusatmosfären innehåller bland annat metan och väte och torde påminna ganska mycket om den hos Jupiter, Saturnus och Uranus. Neptunus diameter är 49528 km och den har ett medelavstånd till solen på 4 498 252 900 km.

Neptunus har 8 månar. Den största, Triton, upptäcktes av den brittiske amatörastronomen William Lassel och är större och ljusstarkare än någon av Uranus. Man har inte kunnat upptäcka någon atmosfär, men det är troligt att Triton har en tunn atmosfär bestående av metan. Banan är praktiskt taget cirkelformad.

Man har upptäckt ett tunt ringsystem runt Neptunus, ännu tunnare än det runt Uranus. Atmosfären består av väte helium och metan. Det är metanen som gör så att Neptunus får sin blåa färg. Neptunus har ett fenomen som kallas för “den stora mörka fläcken”. Den liknar Jupiters röda fläck. Den finns på södra halvklotet och den roterar runt planeten. Neptunus är en mycket vindrik planet. Den högsta uppmätta vindstyrkan är 2160km/h.
Temperaturen på Neptunus yta är ca -218C. Det är ungefär lika varmt som på Uranus, men Uranus ligger ca 1,5 miljarder km närmare Solen i medelavstånd. En del forskare tror därför att det måste finnas en värmekälla inuti Neptunus kärna.

Pluto
Pluto var romarnas motsvarighet till grekernas Hades, underjordens och dödens gud.
Pluto är mycket liten jämfört med Neptunus och Uranus, med en diameter på bara 2300 kilometer. Den har den mest ovala banan av alla planeterna i solsystemet, ibland ligger den till och med innanför Neptunus bana, men på grund av Plutos lutning på 17 grader, så föreligger ingen risk för kollision. Det tar 248 år att kretsa ett varv runt solen. Rotationsperioden är 6,39 dygn.

Man har länge tvekat om man ska kalla Pluto för en riktig planet. Den är ungefär lika stor som Triton, den större av Neptunus två månar om nu alla beräkningar stämmer och det är inte helt omöjligt att Pluto har varit en av Neptunus månar, som av någon anledning, förmodligen på grund av ett meteor nedslag, gått in i en egen bana.

Pluto har en gulaktig färg. Pluto är den yttersta av de kända planeterna, om man inte räknar med Sedna, men mellan åren 1979-1999 befinner sig Pluto innanför Neptunus bana. Det kommer bli så igen om ca 230 år, och igen, och igen…
Det finns ingen risk att Pluto skall krocka med Neptunus. Plutos bana är nämligen vinklad 17,2 gentemot de andra planeterna, därför kommer inte Pluto att ens korsa Neptunus bana.
Pluto har en atmosfär som troligtvis består av metan. På vintern kondenserar atmosfären och täcker polerna.

År 1978 upptäckte man att Pluto hade en måne. Månen döptes till Charon. Charons diameter är troligtvis 1192 km, och eftersom Plutos diameter troligtvis bara är dubbelt så stor (2300 km) tror många astronomer att Pluto och Charon är ett dubbelsystem.
Det går inte att säga något säkert om Plutos eller Charons storlek och massa, eftersom det inte har landat någon sond där. Uppgifter om Pluto eller Charons storlek eller massa har framtagits med hjälp av avancerade instrument och av astronomers beräkningar. Några säkra uppgifter finns alltså inte.

Sedna
Planeten som är den yttersta av planeterna i vårt solsystem har ett vinterklimat som får vår svenska vinter att framstå som rena sommaren. Temperaturen under vinterperioden är nära den absoluta nollpunkten, dvs. ca -273 grader Celsius. Just nu är Sedna ganska nära solen, och kommer att fortsätta att komma närmare solen de kommande 72 åren (2004).

För närvarande är det ungefär -240 grader på planetens yta, denna temperatur kommer alltså att stiga några grader till de närmsta årtiondena innan planetens bana åter igen för den bort från solen. Planeten är uppkallad efter eskimågudinnan Sedna, och den gör alltså skäl för sitt namn kan man ju säga…

Planeten upptäcktes ganska nyligen med hjälp av ett endast 1,2 meter långt spegelteleskop i Kalifornien. I och med upptäckten flyttades gränsen för vårt kända solsystem 20 gånger längre ut. Sedna befinner sig därför 20 gånger längre bort från solen än vad Pluto gör, när planeten är ytterst i sin bana. Från Sedna syns solen endast som ett knappnålshuvuds storlek.

Sedna är en isig stenklump som kan vara större än Pluto och ligger mer än en miljard mil från jorden. Nu har de genom att mäta den värmestrålning som Sedna avger – uppskattat dess storlek. Enligt beräkningarna mäter Sedna minst 118 mil i diameter. Men den kan också vara så stor som 236 mil. Det skulle innebära att Sedna är större än Pluto, vilkens diameter är 230 mil. Namnet Sedna är än så länge inte officiellt bestämt, utan det tillfälliga namnet på himlakroppen är 2003 VB12.

Stjärnhimmelen

Stjärnbilder
Vilka stjärnor man ser beror på var man befinner sig, vädret, klockslaget och årstiden. En stjärnkarta blir riktigare ju mindre område den visar.
LILLA HUNDEN

Lilla hunden kan vi se under vinterhalvåret. I stjärnbilden finns den starka stjärnan Procyon,
som har varit en av sjöfararnas favoriter under århundraden då den hjälpt dem att navigera nattetid.

URSA MAJOR (Karlavagnen)

Ursa Major är förmodligen den mest välkända stjärnbilden på himlen. Den innehåller också en annan stjärnbild, Karlavagnen. Den syns nästan jämt.

LILLA BJÖRNEN

Stjärnbilden Lilla björnen har ungefär samma form som karlavagnen, men är betydligt svårare att se, eftersom stjärnorna, förutom Polstjärnan är ganska svaga. Polstjärnan är synlig hela året.

Zodiaken

Det finns tolv stjärnbilder som tillsammans brukar kallas för Zodiaken. Dom brukar också kallas för Djurkretsen. När man säger att man är född i Stenbockens tecken betyder det att den är i solens bakgrund den tid på året då man är född. Zodiaken består av 12 stjärnbilder. Det är: Lejonet, Jungfrun, Vågen, Väduren, Oxen, Tvillingarna, Kräftan Skorpionen, Skytten, Stenbocken, Vattumannen och Fiskarna. Varje stjärnbild motsvarar en tolftedel av året. Under alla tusentals år som har gått sedan alla tecknen fått sina namn har jordaxeln ändrat riktning. Hela systemet har då förskjutits med över en månad.

Egen Fördjupning
Svarta Hål
Man kan säga att ett svart hål är ett område i rymden där så mycket massa är koncentrerad så att föremål som kommer nära dem aldrig kan ta sig därifrån. Det beror på ett fenomen som kallas flykthastighet.

Tyngdkraft är en svag kraft, det trodde man i alla fall förr i tiden. Nu har man kommit på att tyngdkraft kan få föremål att försvinna spårlöst. Det inträffar vid ett så kallat svart hål.

I ett svart hål är tyngdkraften så jättestor att allt i närheten sugs in, även ljuset sugs in. Detta gör ett svart hål totalt osynligt för ögat.

Det finns tre olika sorters svart hål. Det finns vanliga svarta hål, det finns hål i miniatyrer och det finns jättelika galaktiska svarta hål. De vanliga svarta hålen har ungefär ungefär samma massa som ganska stora stjärnor. De kan vara delar av dubbelstjärnesystem och de kan också finnas ensamma ute i rymden. Svarta hål miniatyrer bildades under tiden direkt efter Big Bang. Det skapades genom att det var sådant tryck av delar materia trycktes ihop sin egen schwarzchildradie och bildade ett svart hål. En del av dessa svarta hål skulle finnas kvar idag men de skulle behöva väga åtskilliga ton för att vara stabila.
Slutligen har vi galaktiska svarta hål. De finns i mitten av galaxer och klotformiga stjärnhopar. Dessa svarta hål har från början samlat ihop flera stjärnor och bildat galaxer av dem. Dessa svarta hål kan ha så mycket som hundra miljoner solmassor och ett sådant svart hål skulle ha en radie på 300 miljoner kilometer. Dessa gigantiska svarta hål skulle kunna vara en förklaring till att galaxerna kan hålla ihop men till slut så kommer det svarta hålet att sluka hela galaxen.
Även gas och materia dras till ett svart hål och det svarta hålet “äter” upp det. Ju mer ett svart hål “äter” desto större blir det. Det kan därför finnas svarta jättehål, som äter typ 3 jordklot per sekund eller 111 miljoner jordklot på ett år.

Hur bildas ett svart hål?
Ett svart hål är resultatet av en så kallad gravitationskollaps, där atomerna i en stjärna pressas ihop så mycket, att stjärnan blir mycket massiv och densiteten blir högre.

En sådan våldsam sammanpressning av atomer kan uppstå vid en så kallad supernovaexplosion (en stjärnexplosion). Vid en supernova kastas stjärnans ytterhölje ut och det enda som blir kvar är kärnan i stjärnan. Kärnan drar ihop sig och det bildas en neutronstjärna, eller en klotformad kropp som det också heter.

Den här neutronstjärnan har en enorm densitet och en tändsticksask av sådant material skulle väga 100 miljoner ton!

När en neutronstjärna roterar avger den mängder av energi i strålningsform. Vissa neutronstjärnor krymper ännu mer. Till slut finns det bara en liten energipunkt som har denna förmåga att suga in föremål och ljus och kallas därför svart hål!

Det är svårt att föreställa sig ett svart hål, för det är så litet i förhållande till att kunna innehålla så mycket.

Om allt (allt = atomer, molekyler) packades på jorden lika tätt som i ett svart hål skulle jorden bli lika stor som en ärta. Astronomerna tror att det kan finnas ett svart hål i vintergatan. Det finns specialinstrument som har spårat en stark strålningskälla som har sänt radiovågor från en källa som är 1,5 miljarder km i diameter. I mitten av denna källa tror man attd et kan finnas ett svart hål som är 15 miljoner kilometer i diameter.

Man tror att det kan finnas miljarder av svarta hål i slutet av universum livslängd, så att det ända som finns i universum består av svarta hål.

Ordet svart hål kommer från slutet av 60-talet, då den amerikanske fysikern John Wheeler uttryckte sig om en tanke som uppkom 200 år tidigare. Det var på den tidens två teorier om ljuset. Den ena var att ljuset bestod av partiklar; den andra menade att ljuset bestod av vågor. Nu vet vi ju att båda teorierna är rätt. Men de passar olika bra i olika sammanhang.

Astronomi, 4.0 out of 5 based on 13 ratings
| Mer
Betygsätt Astronomi


Relaterade skolarbeten
Nedanstående är skolarbeten som handlar om Astronomi eller som på något sätt är relaterade med Astronomi.

Kommentera Astronomi

« | »

'