.nu

Skolarbeten och uppsatser från högstadiet och gymnasiet
Sök skolarbeten

August Strindberg

Ämne: Biografier
| Mer

Inledning

Vid mitten av 1800-talet skedde en rad förändringar. Många nya uppfinningar och den ökande folkmängden gjorde att jordbrukssamhället förvandlades till ett industrisamhälle. Lika snabbt förändrades dock inte den litterära sidan. Författarna var inte kapabla att beskriva det nya samhället med alla dess problem och upplevelser på ett riktigt sätt. Böckerna var mer högtidligt skrivna. De lämpade sig för “högläsning vid kvällslampan” och riktade sig mer till präster och borgare. En proletär hade svårt att känna igen sig i böckerna.
En rad förändringar skulle komma, som exempel kom den första obligatoriska skolan 1842 men de riktigt stora förändringarna skulle komma långt senare.

August började umgås med folk för att kunna vara borta från hemmet så mycket som möjligt och slippa ifrån styvmodern. Han träffade många nya människor, bl.a. en 15 år äldre kvinna. Hon var anhängare av den rosenianska tron på Gud. Strindberg följde ofta med henne till möten och så småningom blev han upptagen i församlingen.
Både det att han blev “frälst” och konfirmationsläsningen gjorde honom mycket “syndamedeveten”. Det skulle komma att påverka hans sätt att skriva senare i livet.

1.
Augusts barndom

Johan August Strindberg föddes i Stockholm den 22 januari 1849. Augusts far, Carl-Oscar levde ganska länge som en livsglad och sällskaplig ungkarl. Han beskrevs som en livsglad, vacker och fräck karl. På Liljeholmens värdhus strax utanför stan fick han en dag syn på en vacker hushållerska, som jobbade där. Han blev förälskad direkt, och hon blev efter ett tag hans älskarinna. De fick två barn utanför äktenskapet, Axel född 1845 och Oscar född 1847. Men i september 1847 gifte Ulrika Eleonora och Carl-Oscar sig.

Familjen bodde, då det tredje barnet August föddes, i en liten våning ovanpå ångbåtskontoret vid Riddarholmskajen. Efter August föddes ytterligare en son och tre döttrar, Anna, Elisabeth och Eleonora. Sonen hette Olof. Sammanlagt var dom sju syskon. Men det var i första hand sönerna som fick gå i skola och få en ordentlig utblidning. Den ena av Augusts systrar, Elisabeth, blev senare i livet sinnessjuk.

Carl-Oscar höll samman familjen i vått och torrt. Lydnad, sparsamhet och framför allt ordning och reda krävdes av föräldrarna. August kom i framtiden att likna sin far mer och mer. Carl-Oscar var duktig i sitt arbete, som i allt annat. Han sysslade med en hel del annat förutom ångbåtarna. Bl.a. brukade han odla blommor, och August lärde sig tidigt om trädgård och djur.

Ulrika Eleonora var dotter till en skräddare och hennes släktingar var förhållandevis enkla. Hon födde många barn, tolv stycken (fem dog vid födseln). Allt födande slet på hennes krafter och hon orkade inte så mycket längre som innan. Så en mamsell och ett par tjänare anställdes i familjen. Det sägs att Ulrika Eleonora var väldigt vänlig och omtänksam. Hon var precis som Carl-Oscar väldig allvarligt kristen. Barnen lärde sig i tidig ålder att be sin aftonbön.

Familjen Strindberg var väldigt musikaliska. Ulrika Eleonora spelade piano, Anna och Oscar fiol och Axel cello (han blev senare yrkesmusiker). Haydn, Mendelssohn, Mozart och Beethoven spelades mycket på söndagarna i familjen. Axel var den äldste av syskonen och även moderns lilla ögonsten. Oscar var faderns favorit. Fadern skrev varje nyår upp barnets längd. August blev som vuxen 173,5 centimeter.

Många som kände August sa att han var blyg och tillbakadragen. Hans bror Axel har sagt att August gick in i en garderob när han skulle byta underkläder, bara för att slippa brödernas blickar. Att många sa till honom att han var blyg gjorde inte saken bättre. Han talade jämt lågt och ville helst kommunicera med människor genom att skriva brev. Ett av de första kända breven skrivna av August är från den 30:e december 1861. Han skrev till sin bror Oscar i Paris, och brevet löd så här:
“På fömiddagen skulle Morbror och jag samt Axel gå i Solna, men då vi kommo dit var det ingen gudstjänst utan vi gingo ut och spatserade. På eftermiddagen satt jag och sade åt Mamsell -Jag undrar vad jag skall göra i morgon. -Jo jag skall åka skridsko i morgon. Då mamma just kom in och sade -Din vän Flodcrantz är död, han har åkt ner sig på Brunnsviken kl 4 på eftermiddagen, vid det lilla röda lusthuset ute på udden. Och jag grät. Idag begravdes han och jag såg hans lik, det var mycket vackert, han låg en trappa upp. Rummet var svart klädd med silverstjärnor, och det var en svart himmel med stjärnor med ett öga i mitten och 4 kandelabrar.”

August växte upp i ett friskt och tryggt hem. Alla försökte hålla familjen samman. Men en dag hände det något som var en stor händelse för familjen. Modern Ulrika Eleonora dog i lungtuberkulos den 20 mars 1862. August var tretton år när detta hände. Han skrev till sin bror Oscar den 22 mars 1862: “Nu hafva vi ingen moder mer. Hon dog natten mellan Onsdagen (19) och Thorsdagen (20), vi voro alla inne hos henne, men hon var utan sans så att hon icke kände igen oss.” Efter sig lämnade modern ett testamente till sina pojkar, där det bl.a. stod att dom skulle akta sig för krogar och horhus. Efter moderns död gifte sig Carl-Oscar sig med familjens mamsell: Emilia Charlotta Pettersson. Hon var tjugoett år och han trettio år äldre.

Familjen bodde väldigt trångt. Både tjänare, släktingar, barn och mamsell bodde i samma våning. På den tiden var det dock naturligt att man bodde trångt och August var väldigt van vid att ha folk omkring sig. “För en själs utveckling till rikt, fritt liv är mycket umgänge nödvändigt. Ju flera mäniskor man ser och talar vid, dess flera synpunkter, dess flera erfarenheter vinner man” skrev han i självbiografin “Tjänstekvinnans son”. August hatade också hundar. När han var liten fanns det en slaktare som hette “Falk”, som bodde granne med Augusts familj. “Falk” hade väldigt ilskna hundar, som alla barn, där han bodde, avskydde. Det var därifrån han fick sitt hundhat. Han tyckte att dom som hellre umgicks med djur än människor var rena monstren.

2.
Strindbergs Genombrott

August var tidigt intresserad av litteratur. I skolan blev han ofta kallad för “läsaren” för att han läste så mycket böcker. Han satt nästan alltid hemma och läste läxor. När August var sju år började han i Klara skola. Han hade långt väg till skolan. Värst var det på vintern, då det var mörkt och snön inte var skottad. Efter att han gått i Klara skola började han 1860 i Jakoms skola, där pojkarna kom från enklare familjer. Efter Jakobs skola flyttades han till Stockholms Lyceum 1861. Det var en privatskola, där pojkarna kom från rikare hem. August var varken bra eller dålig i skolan. Latin, geometri och engelska var inte hans bästa ämnen. Han var bättre på historia, bild, franska och tyska. Men hans största intresse var böcker. “Redan som elvaåring var jag en storläsare” har August sagt. Han läste allt vad fanns att läsa hemma. Hans favoriter var Robinsonböckerna. August var så inne i de böckerna, att han själv trodde att han var hjälten Robinson. Så småningen skrev han själv en slags Robinson bok som hette “Lycksalighetens ö”. Hans mormor tyckte han inte skulle läsa så mycket. Men August fann ett annat liv genom att läsa.

Efter studierna, fortsatte Strindberg att studera på universitetet i Uppsala, 1867. Några år senare skev han sin första bok som fick namnet “Fritänkaren” och gavs ut under pseudonymen Ulf Härve. “Fritänkaren” handlar om studenten Karl som ifrågasätter allt och alla, hans vänner, prästen i hans hemsocken och sin far. Det hela slutar med att Karl mister sin älskade, prästens dotter, skolplatsen och allt annat. Det sista han säger i boken är att han reser till “landet på andra sidan västerhavet, där frihetens vagga står”. Boken var en skildring av Strindbergs egna tankar och konflikter, personerna i boken var personer som fanns runt omkring honom. “Fritänkaren” var egentligen Theodore Parker, som var en frikyrklig predikant från USA.

På sina lediga stunder arbetade han som folkskollärare och informator. Han intresserade sig mycket för konst och dikter, men han tog aldrig någon examen. 1872 avbröt han sina studier helt och sökte arbete på kungliga biblioteket i Stockholm. När han fick tid över skrev han. Samma år, 1872, gav han ut dramat “Mäster Olof”, men det blev ingen vidare succé‚ inte än på ett bra tag. Skådespelet handlar om Olaus Petri, som levde under Gustav Vasas tid. Olaus gjorde, liksom Strindberg, flera förändringar i samhället. Strindberg visste att det var flera förändringar på gång men han visste inte hur det skulle visa sig. Hans osäkerhet återspeglas i Olaus tankar och handlingar. Allteftersom han skrev, blev historien mer och mer olik verkligheten. Detta mötte hård kritik. Ingen teater ville spela upp dramat, man sa att den “drog ned” de svenska historiska minnena. August tog det hårt att hans skådespel inte uppskattades. Han skrev inte på ett tag utan irrade runt från arbete till arbete och brottades med svåra bekymmer. Ett tag arbetade han som telegrafassistent i Sandhamn. Under denna period när han arbetade träffade han många olika personer. Många av dem var offer för det system som fanns. August fick se mycket av samhällets baksidor, något som han senare fick mycket användning av i sina berättelser.
När han hade fått tillbaka lite av sitt självförtroende förändrades han. All hans stridslust som han använt sig av i sina böcker fanns kvar fast nu var den ännu starkare och han började skriva en rad böcker, pjäser och dikter.

3.
En Ny Epok

1879 skrev han Röda rummet som i motsats till Mäster Olof möttes med stor entusiasm. Röda rummet är en berättelse om vad reportern Arvid Falk upplever när han ska skriva om samhället i sin tidning. Strindberg berättar om det samhälle han mötte då han var ute och arbetade. Han berättar om hur dåligt allt fungerar men han gör det med friskhet och humor.
På ett ställe i Röda rummet står det om skådespelaren Falander som klagar över ett förspillt årtionde, då han väntade på att få en roll. “Han var tjugo år, då han gick in vid teatern… Tio år gick innan han fick sin roll och då lyckades han – genast. Och då höll han på att bli galen över sina förspillda tio år, och då blev han ursinnig över att detta icke hänt för tio år sen, och så blev han förvånad över att den inträffade lyckan icke gjorde honom lycklig, och så blev han olycklig.” Namnet “Röda rummet” kommer från det röda rummet på Berns i Stockholm där alla rika chefer åt sina middagar. När “Röda rummet” gjorde succé‚ fylldes August med arbetsglädje och skaparkraft. Han började skriva ett flertal noveller, dikter och uppsatser.

Varje dag innan han gick till sitt arbete på kungliga biblioteket skrev han några timmar. Bland annat skrev han “Svenska öden och äventyr” som är en samling historier och dikter. Liksom alla hans tidigare verk skildrade den Augusts egna åsikter och funderingar. (En gång sa han att en författare endast var en referent av vad han levat) Det blev början på en ny epok inom svensk litteraturhistoria.

1877 gifte August sig med den teaterintresserade finländskan Siri von Essen. Strindberg hjälpte, med all sin kraft, Siri att bli en skådespelerska. Han skrev hela pjäser helt och hållet bara för Siris karriär. Han skrev t.ex. komedin “Gillets hemlighet”, 1880. Skådespelet utspelas under medeltiden omkring år 1402. Huvudrollen är skriven för Siri. Tyvärr var hon ingen vidare begåvning och hon lärde sig aldrig att spela teater. Ingen uppskattade henne på scenen.
Dessa motgångar gjorde August osäker på sig själv och fick honom att vantrivas i sitt hemland.
1882 bestämmer sig August för att lämna landet för att söka lyckan ute i Europa. I ett brev till sin gamle lärare i Uppsala skriver han “när jag slutat min kulturhistoria, vilket kommer att avslöja hela Svenska Nationen, går jag i landsflykt till Genève eller Paris och blir författare på allvar!”. Månaderna innan han gav sig iväg från sitt fosterland, skrev han “Dikter”. Hans starka känslostämmningar inför uppbrottet med sitt hemland visar sig tydligt i dikterna.

“Det nya riket” kom ut under hösten samma år. Boken handlar om det nya rike som skulle växa fram ur det svenska bondesamhället, 1865. Strindberg anklagar personer och institutioner i detta samhälle. Med hjälp av tidningsartiklar, många som han själv hade skrivit, beskrev han förändringarna som ledde till ett helt nytt samhälle. “Det nya riket” fick mycket uppmärksamhet eftersom den så öppet smutskastade personer. Detta ledde dock ej till någont åtal, vilket var vanligt då. Människorna tog inte lika hårt på kritik av personligheter som t.ex. kritik mot religioner eller att skriva om “sexuella tabubegrepp”.

Strindberg emigrerade till Frankrike för att sedan flytta till Schweiz. I utlandet uppmärksammas han mycket. Hans mästerverk “Röda Rummet”, översätts till franska, italienska, danska och tyska. Ganska snart blir Strindberg populär även i utlandet. Han fick vara med i allt fler och fler intervjuer och artiklar. August var också med i en
diskussion om kvinnors egentliga plats i samhället. Strindberg ansåg att man skulle sträva efter att få en harmoni mellan människorna och naturen på jorden. För Strindberg var kvinnans förvärvsarbete utanför hemmet ett steg mot det onaturliga moderna samhället. Det ledde till stor uppståndelse, trots att Strindberg inte ville verka kvinnofientlig.
Fastän det blev stor uppmärksamhet kring Augusts uttalanden, planerade han att utveckla grundidén till en bok. När det blivit relativt lugnt i Schweiz blev idén verklighet. “Giftas” fick boken heta som handlar om äktenskapets betydelse och samhällets inverkan på äktenskapet. I ett kapitel skriver han några hånfulla ord om nattvarden. Det leder till att konservatister och präster åtalar Strindberg. August tvingas åka till sitt hemland för att befria förläggaren från allt ansvar. Väl hemma friar juryn honom från anklagelserna och Strindberg blir hyllad av släkt och vänner.
Segern blev dock inte så långvarig för nu kom de konservativa krafterna i rörelse på allvar. August förlorar helt sitt goda rykte i Sverige och tvingas flytta igen. Han skulle aldrig mer kunna återvända som författare till sitt hemland. Trots att han friades från anklagelserna blev August sårad. Hans sätt att skriva ändrades helt. Nu blir också förhållandet med hustrun allvarligt skadat.
Något efter “Giftasåtalet” ger Strindberg ut en ny bok, “Giftas II”. De första kapitlet berörs inte av Augusts nya inställning.

4.
Strindbergs Självbiografier

Ett tag efter “Giftas II” flyttade han fram och tillbaka mellan Schweiz och Frankrike. Hans förföljelsemani och misstänksamhet började försvåra livet för honom själv och för hans omgivning. Under denna tid gav han upp den sista tron han hade kvar på en gud vilket bidrog till att hans rykte försämrades. På den tiden var det en självklarhet att tro på en gud.
Samtidigt som allt det hände fick Strindberg ett behov av att överblicka sitt liv och sina tillgångar. Det var då han skrev “Tjänstekvinnans son”. De två första delarna gavs ut år 1886, den tredje år 1887. Den fjärde delen gavs inte ut förrän 1909. Titeln fick Strindberg från sin barndom och moderns enkla ursprung. I boken använder han inga riktiga namn, förutom huvudpersonen som fick namnet Johan efter Augusts andranamn, eller bestämningar av orter. Han daterar dock händelserna riktigt efter sitt eget liv. Ändamålet med boken är inte “något självförsvar eller några bekännelser”, utan att sammanfatta hans liv och ge ett motiv till hans handlingar.

I början av 1887, efter två års “jäsningsprocess”, var Strindbergs skaparkraft på topp igen. Han skrev “Fadren” samma år. Det är ett drama som utspelar sig i ett och samma rum inom loppet av ett dygn. Året efter skrev han “Fröken Julie”. Det skulle visa sig bli “ett av de lätt räknade svenska verk, som bildat epok i den allmänna litteraturhistorien”, antagligen för att den är så naturlig. I berättelsen finns bara tre personer. Handlingen utspelas, liksom i “Fadren”, i ett rum under ett dygn.
Det är en historia om vad som kan hända en midsommardag i ett herrgårdskök. Det var dock inte bara handlingen som var unik utan också rollernas personligheter. Fröken Julie handlar om tjänaren som erövrar och förödmjukar den aristokratiska unga damen, vilket var en viktig “typsituation” för Strindberg.

1892 skiljer Strindberg sig från sin fru. Frun flyttar med barnen till Värmdö, men det är inte slut med tragiska händelser. Samtidigt åtalas Strindberg för ärekränkning och misshandel av en dansk väninna till hustrun. Trots detta sorgeår fick Strindberg på nytt en stark skaparkraft. Han skrev, i början av 1892, sagospelet “Himmelrikets nycklar”. Samma år skrev han det sista skönlitterära verket på flera år, “Leka med elden”.

I maj 1893 gifter August om sig med den österrikiska journalisten Frida Uhl. Strindberg vistades under en tid hos Fridas morföräldrar i en liten bergsby vid Donau. Det blev en vilopaus för Strindberg som i augusti ett år senare återvänder till Paris. Med en kyss tar August avsked av sin fru, och de ses aldrig mer. Äktenskapet
blev inte upplöst formellt förrän 1897.

1894 började Strindberg få psykiska besvär som höll i sig ända fram till 1896. “Jag är nervös likt en kräfta, som avkastat sitt ryggskal, retlig som silkesmasken, när den förvandlas”. Så skrev han i en fransk tidskrift 1894. På nytt blev han religiös.

Våren 1897 skrev August boken Inferno på franska. Där skildrar han sina upplevelser med en blandning av skräck och nästan munter nyfikenhet. Efter att ha skrivit tre böcker om infernokrisen bokstavligen sprutade det ut skrifter. Under åren 1898-1902 skrev Strindberg i genomsnitt fem dramer om året. T.ex. skrev han “Till Damaskus”, 1898. De flesta dock av något lägre klass än hans tidigare verk.

1901 inleder August sitt tredje äktenskap med den 30 år yngre skådespelerskan Harriet Bosse. Samma år skriver han dramat “Ett drömspel”. Det är ett skådespel olikt alla andra. Ett drömspel är uppbyggt som en dröm med de syner och händelser som ibland visar sig i våra drömmar. Direkt efter premiären på “Ett drömspel”, gav Strindberg ut en rad krönikespel. Bland annat skrev han “Carl XII och Kristina”.

Efter åren 1901-1902 försvann Strindbergs skaparkraft mer och mer, dessutom fick August allt mindre möjligheter att få sina verk spelade på Stockholmsteatrarna. Han gick mer och mer tillbaka till att skriva romaner. Under våren och sommaren 1902 sammanfattar han en rad berättelser till “Fagervik och Skamsund”.(I verkligheten “Furusund och Köpmanholm”) Han gjorde även en utökad version tre år senare med samma namn.

Några år senare skrev Strindberg sin sista pjäs, “Stora landsvägen”. Efter det beslöt sig Strindberg för att dra sig tillbaka. Under de sista åren bodde han i “det Blå rummet” som finns kvar än idag i Stockholm.

5.
Slutet

Det började med att han fick kräkningar och magsmärtor i början av april 1912. Han insjuknar rejält. Han hade fått magcancer. Vad han än gjorde, så värkte det överallt. Han lades in på sjukhus. Cirka en vecka efter det får han ett meddelande om att Siri von Essen har dött. Hon dog den 21 april 1912. 23 dagar före Augusts död. August Strindberg själv dör den 14 maj, klockan halv fem på eftermiddagen. Graven har ett svart tjärat kors, där det står hans namn, födelse och dödsår och inskriptionen “O Crux Ave Spes Unica!”, som betyder “O Kors, var hälsat, vårt enda hopp!”

Strindberg var en av Sveriges mest framgångsrika författare, en av de få som lyckats få uppmärksamhet i utlandet. Han var hatad av många men älskad av fler och är det än idag. August Strindberg kommer att leva kvar för alltid i hans berättelser och skådespel.
Två av hans verk

Inferno

Romanen Inferno bygger i huvudsak på Strindbergs märkliga upplevelser i Paris 1896. Strindberg skrev Inferno på franska, vissa delar i dagboksform. Inferno är en storslagen, nästan mytisk skildring av mänskligt lidande, ångest och förödmjukelse som följs av klarhet och försoning. I romanen, som är skriven i jagform, ser Strindberg sig själv som förföljd av olyckor och plåga. Nutida psykologer hävdar att han vid den tiden var sinnessjuk. August var noga med att påpeka att boken var självbiografisk. I slutet på Inferno skriver han:
“Den läsare, som tror sig veta att denna bok är en dikt, inbjudes att se min dagbok, som jag hållit dag efter dag sedan 1895, varav det föreliggande endast är ett utvidgat och ordnat utdrag”.

En ovälkommen

En ovälkommen handlar om en familj som får ett barn. Barnet som är en son är inte precis önskat, han är ovälkommen. De beslutar sig i alla fall för att ge honom namnet Kristian. Kristian behandlas illa under sin barndom. Vart han än går är han i vägen, vad han än gör så är det fel. Efter ett tag får han nog och rymmer med båt ut på en liten udde. Där börjar han samla skinn, dun och dylikt från djuren. Så håller han på flera år. Senare märker hans far att Kristian har ett stort lager ute på udden. Han tror då att Kristian har rövat till sig det från passerande båtar. Eftersom inte Kristian har gjort det nekar han så klart. Men för att ge familjen dåliga rykten så erkänner han, trots att det bär honom emot att ljuga. Efter det åker Kristian utomlands för att sälja det han jobbat ihop. Han återvänder senare som en rik man och bygger ett ståtligt hus i närheten av sin brors. Brodern blir dock så avundsjuk att han säljer allt han äger och har för att kunna jämföra sig med Kristian.

August Strindberg, 3.2 out of 5 based on 9 ratings
| Mer
Betygsätt August Strindberg


Relaterade skolarbeten
Nedanstående är skolarbeten som handlar om August Strindberg eller som på något sätt är relaterade med August Strindberg.

Kommentera August Strindberg

« | »