.nu

Skolarbeten och uppsatser från högstadiet och gymnasiet
Sök skolarbeten

Bokrecension – Musselstranden

Ämne: Recensioner
| Mer

Författare: Marie Hermansson

Född: År 1956

Uppväxt: Sävedalen, strax öster om Göteborg

Familj: Sina tre syskon och föräldrarna som var lärare

Genombrott: Den Augustprisnominerade romanen Värddjuret (1995)

Biografi: Det finns ett hål i verkligheten, Bonniers, Stockholm, 1986.

(novellsamling)

Snövit, Bonniers, Stockholm, 1990.

Tvillingsystrarna, Bonniers, Stockholm, 1993.

Värddjuret, Bonniers, Stockholm, 1995.

Ett oskrivet blad, Bonniers, Stockholm, 2001.

Hembiträdet, Bonniers, Stockholm, 2004.

Mannen under trappan, Bonniers, Stockholm, 2005.

Svampkungens son, Bonniers, Stockholm, 2007.

Jag har fått i uppgift att läsa och skriva en recession/analys på romanen Musselstranden i ämnet Svenska B. Boken är utgiven år 1999, och i den får läsaren följa två parallella huvudpersonerna – Kristina och Ulrika. Bipersoner är Ann-Marie, Maja och Jens. Miljöerna som utmålas i boken är Musselstranden, Familjen Gattmans sommarhus i Bohuslänska skärgården i Tångviken, och stugan som Kristina bodde i ute på landet.

Boken börjar med att läsaren får de båda karaktärerna beskrivna för sig. Sedan tar författaren läsaren 24 år tillbaka till Tångviken, efter att ha följt med Ulrika till familjen Gattmans sommarhus som vuxen med sina två söner och tittar in genom fönstrena. Senare hittar pojkarna en död kropp, vid musselstranden.

När Ulrika var barn var somrarna årets händelse med vistelsen vid familjens sommarhus. Det var då Ulrika fick träffa sin högt beundrande vän, Ann-Marie. Resten av året gick hon bara och längtade tills det skulle bli sommar, till att få träffa Ann-Marie. En sommar händer det något som Ulrika senare fortfarande kommer att grubbla över flera år framåt. Det var på midsommar, sommaren 1972. Ulrika, Ann-Marie, Jens m.fl. skulle ut och tälta på en ö. Men när ungdomarna precis var på väg att åka fick dom syn på Maja, Ann-Maries lillasyster som familjen Gattmans hade adopterat några år tidigare från Indien, stå på bryggan. Ann-Marie skriker åt Maja att gå hem men hon står kvar. Tillslut bestämmer dom sig för att ta med sig Maja. Vilket var ett misstag dom sent kommer att glömma. Det var på morgonen dom märkte att Maja var borta, ingen visste vart hon var och inte hade hon sovit i någon av deras tält heller. Dom letade och letade men när dom ännu inte hade hittat Maja tvingades dom åka ifrån ön. Hem till Karin och Åke och meddela det skamliga som hänt. Polisen, grannar och journalister kopplas in och när man fortfarande inte hittat Maja efter några veckor började letandet sakta avta. Det var inte förens sex veckor senare familjen Magnusson hittade Maja stående alldeles stilla på en klipphylla. Det tog många timmar innan en brandman fick ner henne där ifrån. Karin förvånades över att hon såg ut precis som innan hon försvunnit. Hon var inte skadad, tofsarna satt prydligt, och hon såg inte mager ut heller. Tillslut hittade Karin något som inte fanns där innan hon hade försvunnit. Det var ett litet snövitt dun som satt ovanför vänstra hårtofsens körsbärsröda kula. §

Ulrika: En av huvudkaraktärerna i boken. Hon var väldigt avundsjuk på Ann-Marie och hennes familj. Ulrikas småborgerliga, trista, fula familj och den kända spännande familjen Gattman. Den familj Ulrika vill tillhöra. Hon drömmer ofta att en dag ska visa sig att hon är Anne-Maries tvillingsyster. Ett annat tema är vänskap. Den ojämna vänskapen mellan den vackra Anne-Marie och Ulrika. Vänskapen beskrivs nästan som kärleksmöten, där Ulrika stävar efter en ouppnåbar kärlek.

Kristina: Den andra av huvudkaraktärerna i boken. Som liten bär hon tre olika masker och vägrar att ta av sig dom. Hon får börja gå på medicin för det. Fattar inte riktigt om hon har sjukdomen autism eller om det är något annat. När hon blivit vuxen flyttar hon till en stuga ute vid skärgården. Där bor hon ensam, utan telefon. Hon älskar naturen och brukar samla på allt fint hon hittar när hon går på sina promenader. Senare kommer hon att hitta en liten flicka (Maja) på en ö. Hon tycker inte att hon hör till dom som ligger i tälten och tar med henne hem. Dom blir riktigt bra kompisar och bildar ett speciellt band mellan dom. Dom pratar inte med varandra utan gör gester och olika ljud. En dag när dom är ute på en utflykt, efter att ha tagit en tupplur, vaknar Kristina och hittar inte Maja. Efter en stund hittar hon Maja stående på en klipphylla. Men hon är inte ensam, nedanför henne i vattnet några meter bort är en båt med två personer i. Det var sista gången hon såg Maja. Hon blev sig aldrig lik efter det, och hittades död av Ulrikas pojkar.

Maja: Familjen Gattmans adopterade dotter från Indien. Hon var inte riktigt som andra ungar. Hon pratade inte, hon visade inga miner och hon besvarade inte heller familjens kärlek till henne. Framför allt inte Karins, men hon gjorde inte heller något motstånd när hon kramade henne. Hon väntade bara tills hon var färdig så hon senare kunde springa iväg och rita. Hon var väldigt duktig på att rita, hon ritade långa serier av detaljerade bilder. Vilket var väldigt ovanligt för en 3-åring. När hon blivit tonåring får hon diagnosen autism. Och bor på ett hem eftersom hennes pappa (Åke) på senare år blivit uteliggare och frusit ihjäl efter att ha skiljt sig med Karin som gick i kloster för att gottgöra att hon inte behållit deras första barn dom fick när dom var väldigt unga.

Ann-Marie: Ulrikas högt beundrande vän. Hennes föräldrar var kända författare och hade ett stort fint sommarhus. Hon var glad och vacker. Hon var slank, hade inga bröst och långt blont hår.

Jens: Ann-Maries och Majas bror. Stötte på Ulrika den kvällen Maja försvann. Han och Ulrika träffas sen på senare år och Ulrika får reda på en hel del som har hänt efter alla splittrats efter den sommaren Maja försvann. I slutet av boken sitter han och skriver en text som reflekterar hela den här boken och hans syn på hur det gick till och vad som hände när Maja försvann.

Marie Hermansson skriver väldigt detaljerat men det är en lagom lättläst text och använder sig av ett ganska modernt språk. Hon använder sig av olika berättargrepp. När hon skriver om Ulrika skriver hon hennes som förstaperson och Ulrika är själv delaktig i, och Ulrika är själv delaktig. Hon är en jagperson med. Men när hon skriver om Kristina skrivs om i tredjeperson. Hela romanen är skriven i dåtid, förutom början och slutet. Och det är i slutet allt binds ihop och man får reda på allting.

Jag tyckte att inledningen av boken var bra och vacker. Men efter ett tag blev det lite rörigt och jag blev förvirrad och tyckte att boken var jobbig. Jag förstod inte vem Kristina var men lite längre in i boken ljusnade alla frågetecknen upp. Jag tyckte inte att det direkt fanns någonting som direkt berörde eller var viktigare än något annat. Så jag valde att citera något ur boken den här gången. Jag tyckte att boken var lite knepig men lärorik. Jag lärde mig t.ex. lite om bergtagningsmyter och om olika förhållanden till varandra. Och när jag hade läst ut den kände jag att den inte var så dålig ändå. Men det var inte riktigt min typ av bok. Jag tror att målgruppen är för personer som är lite äldre än mig. Den blev lite långtråkig och tjatig ibland. Och slutet var lite förutsägbart. Men det var bra att dom båda huvudkaraktärerna knöts ihop med varandra i slutet.

Bokrecension - Musselstranden, 2.9 out of 5 based on 14 ratings
| Mer
Betygsätt Bokrecension – Musselstranden


Relaterade skolarbeten
Nedanstående är skolarbeten som handlar om Bokrecension – Musselstranden eller som på något sätt är relaterade med Bokrecension – Musselstranden.

One Response to “Bokrecension – Musselstranden”

  1. Tord Gyllenhammar on 09 Sep 2011 at 10:27 f m #

    Jag har tidigare fascinerats av författarens miljöskildringar och av hennes språkbehandling. Men i denna bok tog fascinationen tvärt slut när jag läste följande. “Under det socialdemokratiska samhällssystemet med aftonskola och gratis högskoleutbildning hade en sådan prestation knappast varit möjlig och man kan tycka att pappa borde ha haft sympatier för detta parti”. Jag tolkar detta som författarens egna värderingar och för mig sjunker tyvärr hennes anseende. Boken är på väg till soprummet.

Kommentera Bokrecension – Musselstranden

« | »

'