.nu

Skolarbeten och uppsatser från högstadiet och gymnasiet
Sök skolarbeten

Cellmembranets genomsläpplighet

Ämne: Kemi
| Mer

INLEDNING

Cellmembranet är en oljeliknande hinna, som så att säga avgränsar cellen från resten av omvärlden. Det fungerar som ett semipermeabelt membran, vilket betyder att vissa ämnen, t.ex. vatten, kan passera fritt genom membranet, medan andra ämnen, t.ex. joner, inte kan passera. Detta kan ske genom passiv transport eller aktiv transport. Är vattenhalten mycket olika på cellens insida och utsida kan resultatet bli att den spricker (hemolys) eller skrumpnar ihop (plasmolys). Med följande laboration ska vi ta reda på hur celler av olika slag reagerar i olika lösning, sockerlösning, dest. vatten o.s.v.

MATERIAL & METODER

Försök 1. Först ska man bereda en stark sockerlösning av önskvärd koncentration. I vårt fall använde vi 18g socker till 250 ml dest. vatten. Det enda viktiga är att det ska vara en hög koncentration, i övrigt spelar det ingen roll exakt hur stor. Därefter ska man knyta ihop ena änden av en dialysslang och hälla i sockerlösning. Till detta ska man tillsätta lite karamellfärg och knyta ihop andra änden också. Sedan ska man väga dialysslangens vikt innan försöket påbörjas.

Därefter ska dialysslangen läggas i en bägare med dest. vatten. Sedan ska man anteckna dess vikt efter 1, 2, 3, 5, 10 och 20 minuter.

Försök 2. I det här försöket ska man ta lökceller, epitelceller från tungan och jästceller för att iaktta dessa. Lökcellerna färgas in med 1-2 droppar orceinrött, epitelcellerna och jästcellerna med metylenblått. Epitelcellerna och jästcellerna ska ha torkat innan man färgar in dessa. De ska alltså läggas på ett objektglas med täckglas över och sedan studeras i mikroskopet.

Nu ska man på alla cellpreparaten göra ett osmosförsök. Detta gör man genom att tillsätta en droppe av sockerlösningen till kanten av täckglaset. Därefter viker man ett filterpapper och sätter dess kant mot täckglaset. På så vis sugs färglösningen ut under täckglaset och sockerlösningen in. Studera cellerna i mikroskop.

Därefter ska man på samma sätt tillföra en droppe avjonat vatten under täckglaset och se vad som nu har hänt med cellerna i mikroskopet.

RESULTAT

Försök 1.
Till sockerlösningen använde vi 18 g socker till 250 ml vatten. Det blir en massprocent av 18/268 = 0.067 = 6.7 % socker.

Efter det att man lagt i dialysslangen i dest. vatten ökade dess massa enligt diagrammet (se nedan) från den ursprungliga massan 17,66 g.
Försök 2.
Lökceller

Jästceller

Epitelceller

Efter att man tillsatte sockerlösning till lökcellerna förlorade de sin tidigare grönaktiga färg och blev efter detta mer vita/genomskinliga till färgen. Formen förändrades dock inte.

DISKUSSION

Då vi vägde dialysslangen blev den alltså tyngre ju längre tid den låg i dest. vattnet. Genom diffusion måste vattenmolekylerna ha trängt igenom materialet in i påsen beroende på den lägre vattenhalten innanför. Hade påsens membran varit helt genomsläppligt hade även sockermolekylerna fördelats jämnt och försvunnit ut ur dialysslangen tills det att koncentrationen var lika stor utanför som inne i påsen. Då membranet nu bara var semipermeabelt, var sockermolekylerna för stora för att färdas igenom dess alltför små porer. På så sätt ökade också dialysslangens massa.

Vad gäller det andra försöket så hade alla i vår labbgrupp varit frånvarande veckan tidigare och vi hade följdaktigen hälften så lång tid som de övriga till att utföra våra försök. Detta resulterade i att vi inte hann med alla. Vi hann t.ex. inte med att tillföra sockerlösning till varken jästceller eller epitelceller och vi hann heller inte med att tillföra avjonat vatten till något av cellpreparaten. Man kan emellertid spekulera i vad som skulle kunna tänkas hända när man gjorde detta utefter de faktakunskaper man besitter sedan tidigare.

Enligt “Liv i utveckling” s.7 ska djurceller som omges av dest. vatten ta upp detta vatten tills det att de spricker. Så torde vara fallet när man tillförde dest. vatten till i alla fall epitelcellerna, som för övrigt såg ut att ha ett ganska tunt cellmembran. Lökcellerna hade ett mycket tjockare membran och går antagligen inte sönder, även om de också tar upp dest. vattnet.

När vi tillsatte sockerlösning till lökcellerna försvann dess färg. Det kan bero på att cellen har skrumpnat. Så är fallet när man har cellerna i saltlösning och borde vara detsamma i sockerlösning. Cellens väggar ska nämligen inte följa med då vätska sugs ut ur cellen, men trycket innanför ska ha förändrats. Möjligt är då att även färgämnen sögs ut ur cellen? På samma sätt borde även epitelcellerna ha skrumpnat ihop. Skillnaden är den att dessa cellers membran inte var starkt nog att bibehålla formen. Vad gäller jästceller ska de ha förmågan att omvandla socker till etanol och koldioxid. Om de kan göra så under de förutsättningar vi tillsatte socker till cellerna vet jag inte, och hur detta i så fall skulle sett ut i mikroskopet vet jag inte heller.

Förutom det faktum att vi inte hade den tid som krävdes så tillstötte inga problem under laborationens gång. Det verkar som om våra iakttagelser, de vi gjorde vill säga, stämmer överens med de andras som gjort samma labb.

Cellmembranets genomsläpplighet, 2.3 out of 5 based on 2 ratings
| Mer
Betygsätt Cellmembranets genomsläpplighet


Relaterade skolarbeten
Nedanstående är skolarbeten som handlar om Cellmembranets genomsläpplighet eller som på något sätt är relaterade med Cellmembranets genomsläpplighet.

Kommentera Cellmembranets genomsläpplighet

« | »


Warning: fopen(./.access_log) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php on line 2

Warning: fopen(./.access_log) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php on line 2