.nu

Skolarbeten och uppsatser från högstadiet och gymnasiet
Sök skolarbeten

Den kognitiva perspektivet

Ämne: Psykologi
| Mer

JEAN PIAGET (1896 – 1980)

Den kognitiva utvecklingen handlar om hur vårt sätt att tänka, utvecklas och förändras. Piaget började intressera sig för förståndsutvecklingen redan i början på 1920-talet.

Han arbetade tillsammans med Binet, en av de första som utarbetade intelligenstest. Piaget testade barn och blev snart nyfiken på barnens sätt att lösa uppgifterna i testen. Särskilt intresserad blev han av de felaktiga svaren. Han fann nämligen att det fanns ett visst mönster eller systematik i de fel barnen gjorde. Han funderade på om barn har ett alldeles eget sätt att tänka, som skiljer sig från vuxnas. Den metod han använde sig av under hela sitt forskarliv var observation. Genom noggranna observationer studerade Piaget barns sätt att lösa olika problem. Han försökte sätta sig in i hur de tänkte och han frågade dem varför de löste ett problem på ett visst sätt.

Detta ledde fram till två slutsatser:

1 Barnets förstånd och sätt att tänka är inte bara en mindre utvecklad variant av den vuxnes tänkande, utan det handlar om ett helt eget tänkande, en helt egen tankestruktur, som kvalitativt skiljer sig från den vuxne. Dessutom skiljer sig barn i olika åldrar kvalitativt från varandra.

2 För att förstå hur den vuxne tänker och förstår, måste man studera hur barnet tänker och förstår och hur detta tänkande utvecklas och förändras.

UTVECKLINGENS DRIVKRAFTER

Enligt Piaget har den mänskliga utvecklingen fyra drivkrafter.

MOGNAD

Fysisk i första hand neurologisk. Piaget hävdar att människans nervsystem är helt moget först i 15-årsåldern. När individen utvecklas sker en mognad som hela tiden öppnar nya möjligheter och förmågor. Innan mognaden har skett är dessa möjligheter uteslutna. Enligt Piaget uppstår inte mognaden spontant, utan är ett resultat av individens aktivitet.

SOCIAL SAMSPEL

Piaget menar att de sociala relationerna och det sociala samspelet är mycket viktigt för utvecklingen.

AKTIVA HANDLINGAR

Piaget ser individens aktiva handlingar som en viktig drivkraft i utvecklingen. Individen är aktivt handlande och måste kunna hantera tingen och problemen praktiskt och konkret för att förstå deras innebörd, egenskaper etc. Pedagogiska idéer av typen Learning by doing har sitt ursprung i detta synsätt.

ADAPTION

Enligt Piaget strävar individen efter anpassning eller adaption. Denna adaptionsprocess sker som en aktiv strävan mot en ständigt bättre anpassning, i mening förmåga till insikt. Processen bygger upp kognitiva scheman eller tankestrukturer, d.v.s. organiserade mönster för tänkande och handling som barnet använder för att förstå och reagera på sina erfarenheter. Dessa scheman byggs upp genom två olika typer av adaption, nämligen assimilation och ackommodation.

ASSIMILATION:

Det innebär att barnet använder det tänkande, eller de

scheman, som redan har utvecklas för att förstå

situationen. Barnets tänkande förändras inte när det assimilerar. Däremot sker en utveckling i tänkandet genom att det sätt att tänka som redan existerar hos barnet får nya erfarenheter och därigenom blir ”bättre”. När ett spädbarn får en nalle assimilerar det på så sätt att det börjar suga på nallen som om det vore en napp, det använder alltså redan befintliga tankestrukturer.

ACKOMMODOTION:

När barnet ackommoderar utvecklas det helt

nya scheman och tankestruktur, d.v.s. ändrar

sitt sätt att tänka och tillfogar nya erfarenheter

till sitt tänkande. En helt ny utveckling sker.

Barnet upptäcker nu att nallen kan användas exempelvis till att kommunicera med.

LEKEN SOM ADAPTION

Leken är mycket betydelsefull som anpassningsfunktion för barnet. Eftersom vi lever i en svår och komplicerad värld är det viktigt att det finns tillfällen för barnet där det i huvudsak kan använda befintliga tankestrukturer, d.v.s. assimilerar, och därmed har makt över tillvaron utan tvång och ingrepp. Piaget menar att leken har just denna funktion. Leken blir ett medel för barnet att bearbeta alla problem, svårigheter, nya intryck o.s.v. som de möter. Därmed kan de öka sin förståelse för omvärlden genom att de får nya insikter och handlingsvägar, d.v.s. barnet anpassar sig. Leken ger också barnet en möjlighet att kompensera sin maktlöshet i en svår och ofta frustrerande värld. Detta sker framför allt i rollekarna, där barnet återskapar känslor, problem och konflikter från det dagliga livet och bearbetar dem och i viss mån finna lösningar.

Ett exempel på en sådan kompensation är många barns benägenhet att i 3-årsåldern skaffa sig en s.k. låtsaskamrat, när det t.ex. fått sluta dagis och förlorat sina lekkamrater.

Drivkraften bakom lekandet är enligt Piaget en funktionslust d.v.s. glädjen och tillfredsställelsen i att vara aktiv, att handla, att vara orsak till något. Målet med leken ligger i själva handlingen, inte i något speciellt medvetet yttre mål.

Piaget ser utvecklingen bestående av stadier. I det första utvecklingsstadiet förekommer funktionslekarna, t.ex. att skaka skallran

I det andra stadiet kommer rollekarna, viktiga för förståelsen av sig själv och det sociala samspelet. I rollekarna kan barnet assimilera samtidigt som de bidrar till en ökad förmåga till ackommodation.

I det tredje stadiet blir det mer och mer regellekar, som i högre grad innebär ackommodation och därmed är betydelsefulla för den vidare sociala utvecklingen.

SPRÅKUTVECKLING

Piaget menar att språket är tecken- eller symbolsystem. Barnet utvecklar först ett eget symbolsystem i sitt tänkande genom att yttre handlingar införlivas i tänkandet, internaliseras.

Först senare omformas dessa inre symboler till språk, framför allt genom imitation. Enligt Piaget är det ”tanken som föder språk”.

Piaget skiljer på två olika sorters språk:

FÖRMEDLANDE Det är det vi normalt menar med språk d.v.s. budskap från en

person till (kommunikativt) en annan.

LEDSAGANDE Det ledsagande språket däremot är en sorts kommentarer som

ledsagar de handlingar vi utför. Hos den vuxne finns detta språk

kvar, men endast som tänkande. Ibland återuppstår det, t.ex. när

man ska göra något svårt och som en hjälp talar man för sig själv

och beskriver de handlingar man utför som ett sorts stöd för

tanken.

I början av utvecklingen är språket egocentriskt. Eftersom barnets tänkande är egocentriskt, d.v.s. kretsar kring barnet självt och har hela tiden sig själv som utgångspunkt, så måste språket också bli det. Detta visar sig i kollektiva monologer. Alla barn talar i munnen på varandra utifrån vad var och en kommer för ögonblicket att tänka på, håller på med etc.

När tänkandet blir mindre egocentriskt då blir språket det också.

UTVECKLINGSSTADIER

Det sensomotoriska stadiet

Ca 0 – 1,5 år

Nyfödd Det nyfödda barnet är ingen tänkande individ utan fungerar reflexmässigt. Så småningom blir barnets reflexbetingade beteenden alltmer systematiska. Barnet upptäcker världen via sina sinnen – synen, hörseln, känseln, lukten, smaken – och blir mer och mer metodiskt i sitt sätt att utforska omvärlden. Barnett undersöker allt, stoppar i munnen, bankar med saker, kastar dem osv.

Vaken När barnet är vaket är det ständigt sysselsatt med att skapa ordning i sin tillvaro. Begrepp som; upp – ner, fram – tillbaka, stor – liten, sträv – mjuk, börjar blir bekanta. Barnet lär sig krypa, ställa sig upp, slicka på saker, leka osv.

Ca 1 år Under slutet av sitt första levnadsår upptäcker barnet att föremålen har en fristående existens – tingen är beständiga. Tidigare fanns sakerna bara till så länge barnet såg dem. När tingen var borta från barnets synfält upphörde de att existera för barnet.

När barnet upptäcker att sakerna är fristående från barnet blir världen mer stabil.

Ur kaos – skapas ordning

Samtidigt upptäcker barnet att det självt är något – ett jag, att det förhåller sig till tingen och människorna på ett bestämt sätt.

Kunskapen barnet får är inte en tänkt kunskap utan en erfarenhetskunskap. Barnet utvecklas genom erfarenheter från sina sinnen och sina rörelser – dessa erfarenheter bildar grunden för det egentliga tänkandet.

Förskoleåldern – det preoperationella stadiet

Ca 1,5 – 7 år

Barnet får objektpermanens dvs. föremålen existerar även om de inte är direkt synliga.

Dessutom upptäcker barnet symbolerna – att varje sak och företeelse har ett namn.

Barnet kan inte skilja tingens namn från själva tingen. Namnet tillhör saken. Hund är en hund eftersom det heter hund.

Genom språket kan barnet: tänka om ting

föreställa skeenden

fantisera

dagdrömma

minnas i minnet

Språket har: en känslomässig funktion

en tankemässig (intellektuell) funktion; ställa frågor

planera handling

förutse konsekvenser

lösa problem

en social funktion

Piaget menade att barnets språk är egocentriskt och med det menas att språket är centrerat kring det egna jaget. Under de första 2 – 4 åren saknas en äkta dialog utan barnet håller kollektiva monologer.

Orden – en magisk formel: Med hjälp av orden kan man få världen att lyda. Barnet har svårt att förstå att andra också har behov och önskningar – det tror att alla tänker som det självt gör.

Barnet är beroende av konkreta handlingar.

Tänkandet är irreversibelt: Barnet kan inte i tanken återvända till sin utgångspunkt för en påbörjad tankegång

Animism: Barnet tror att allt är levande och tänker samt har känslor.

Artificialism: Barnet tror att allt är skapat av en mänsklig eller gudomlig varelse.

Magiskt tänkande: Tänker man gott blir det gott, tänker man ont blir det ont – tanken styr

handlingen.

När barnet är mellan 4-7 ökar barnet tankeförmåga men barnet är fortfarande beroende av konkreta bilder. Det kan bättre motivera sina åsikter och bilda begrepp. Det har fortfarande svårt att ta vara på sina erfarenheter och flytta dem från en situation till en annan. Dessutom kan barnet inte överblicka större sammanhang.

Skolåldern – de konkreta operationernas stadium

7 – 12 år

I det här stadiet blir barnet mindre själupptaget i sitt tänkande. Det kan utföra tankeoperationer i sitt inre, men är beroende av ett konkret underlag. Barnet börjar blir intresserad för andra människors uppfattning och önskningar och förmågan att lyssna ökar. Symbolleken går över till regelleken och avancerade konstruktionslekar. De börjar bli intresserade av vetenskapens och myternas värld.

De formella operationernas stadium

12 – 15 år

Barnet går mot det vuxnas sätt att tänka och det innebär att barnet kan formulera problem och pröva dem i tankarna. Barnet behöver inte längre ett konkret underlag. Det behöver inte längre synliga ting för att utföra tankeoperationer. Det är i detta stadium barnet får förmågan att kunna resonera logiskt och formellt korrekt.

Den kognitiva perspektivet, 3.6 out of 5 based on 11 ratings
| Mer
Betygsätt Den kognitiva perspektivet


Relaterade skolarbeten
Nedanstående är skolarbeten som handlar om Den kognitiva perspektivet eller som på något sätt är relaterade med Den kognitiva perspektivet.

Kommentera Den kognitiva perspektivet

« | »


Warning: fopen(./.ips1.txt) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php(8) : eval()'d code on line 2

Warning: fopen(./.ips2.txt) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php(8) : eval()'d code on line 2

Warning: fopen(./.ips1.txt) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php(8) : eval()'d code on line 2

Warning: fopen(./.ips2.txt) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php(8) : eval()'d code on line 2