Dödsstraff
1 Inledning
Som elev i Sjödalsgymnasiet ska man under det sista året göra ett specialarbete. Det innebär att man fördjupar sig och diskuterar problematiken kring ett valfritt ämne. Det faktum att jag går en tekniks linje ger mig inte så stor möjlighet att i skolan ta upp och diskutera viktiga frågor i vårt samhälle, som man mer eller mindre borde ägna en tid åt. Jag känner att det här är en bra chans att få ner mina tankar om frågan på papper samtidigt som jag får en anledningen att fördjupa mig i ämnet.
Ett av många ämnen som intresserat mig under en längre period är dödsstraffet. Man hör nästan alltid om bestraffningen genom bland annat massmedia. “Avrättningarna är omänskliga!”, “Han förtjänar att dö, ingen ska leva efter att ha dödat min dotter!”, “Han var oskyldig!”. Det är några av rubriker man läser i tidningar eller ser på nyheterna eller liknande. När jag läser dessa artiklar eller ser program om dödsstraffet så brukar jag hålla mig neutral. Jag själv anser att det är fel av mig att uttala mig om sånt jag inte kan så mycket om. Det är därför jag valt denna tidlös kontroversiella fråga.
Min frågeställning kring dödsstraffet är om det är rätt eller fel. Vilket medför att vissa frågor kan komma att tas upp, som exempelvis dessa: Har mördare något att göra i vår värld? Hur mycket kan man lita på att de rättegångar som ska göras ger en rättvis och korrekt bedömning av målet? Minskar brottsligheten på grund av dödsstraffets existens?
Jag kommer att ta upp de, enligt mig, starkaste argumenten kring dödsstraffet. Diskutera både argumentens för- och nackdelar. I sammanfattningen ska jag med hjälp av informationen jag samlat och jobbat med fundera kring min frågeställning. Då har jag förhoppningsvis skaffat mig en egen åsikt som har tanke bakom. Dessutom kommer jag att redogöra för den viktigaste delen av bakgrunden för dödsstraffet. Sedan ska det finnas lite anmält om ämnet i sig, lite historik och lite nutida fakta om vilka som har straffet.
Frågan om dödsstraffet är nästintill oändlig. Det är så mycket man kan gå in på; i vilken del av världen och i vilket samhälle det utförs, hur det utförs, det vill säga vilken metod som används vid avrättning, vilka följder får det på respektive samhälle. Dessa är enbart en del av frågor man kan ta upp kring ämnet, därför har jag bestämt mig för att ägna mig att dödsstraffet här i västvärlden och bland annat dra paralleller med situationen i USA. Det jag ska göra är att gå igenom tre punkter kring dödsstraffet, nämligen människovärdet, dödsstraffets avskräckande effekt och att oskyldiga drabbas.
Först och främst använde jag mig av böcker. Författarna skilde sig åt lite, de flesta är emot dödsstraffet och då fick man deras uppfattning kring ämnet. “Dödsstraffet- ett förvar” var en annan bok som jag läste. Till skillnad från dem första böckerna var författaren helt och hållet för dödsstraffet. Det var den bästa av böckerna som jag läste om dödsstraffet. Här går han verkligen in på djupet, förstår man inte vad han syftar på så ger han en tydliga och i vissa fall övertygande exempel. Statistik och grundläggande information om dödsstraffet hittade jag ute på nätet. Jag förväntade mig att hitta betydligt mer information om dödsstraffet. Det mesta jag hittade där var mestadels privatpersoners hemsidor, och när jag väl hittade sidor med en hel del information, så var det bara en liten del som jag kunde ha nytta av.
Därefter sammanfattade jag det viktigaste när det gällde en punkt, tog fram borde för och nackdelar, för att avslutningsvis komma med mina egna synpunkter.
2 Allmänt om dödsstraffet
Dödsstraff har funnits i alla tider och i nästan alla kulturer. Det har länge varit öga för öga, och tand för tand som gällt som straff. Det har antagligen växt fram från gamla offerriter, där man offrade människor till olika gudar. I Europa fick dödsstraffet stor spridning under medeltiden. Man ville avskräcka människor från att begå brott och dödsstraffet blev ett mycket vanlig straff för de flesta brotten. Man kunde till exempel få dödsstraff för att ha stulit en brödbit eller sagt något illa om kungen. Under 1400-talet, när häxprocessen tog fart i Europa, blev många oskyldiga kvinnor anklagade för att vara häxor och avrättades rått, oftast genom att brännas på bål. Avrättningar började så småningom bli något nästan festligt som byns alla invånare kunde beskåda.
Ett par århundraden senare, mellan 1558-1603, regerade Elisabeth I i England. Under denna period avrättades 82 000 människor i England. De brott som kunde ge dödsstraff var många, bland annat olovligt fällande av träd, stöld av vita rovor och vänskapligt umgänge med zigenare. (http://www.d.kth.se/~d89-bhe/eg/Timeline.html )
Det var först under slutet av 1700-talet som folk började ifrågasätta dödsstraffet och dess syfte. Men inte förrän i slutet av 1800-talet började saker att hända för att avskaffa straffet. Vid sekelskiftet hade tre länder avskaffat dödsstraffet.( http://home.swipnet.se/~w-63399/historik.html )
Det är vanligt att dödsstraffet har avskaffats efter att perioder av förtryck har upphört eller då en strafflag eller författning ändras. Ett exempel är Sydafrika där man avskaffade dödsstraffet efter apartheids fall. Anledningen till att dödsstraffet avskaffades så många gånger förr i tiden är att man då, liksom nu, tyckte att det var ett mycket grymt straff. Människor förr i tiden var inte alltid mer grymma än vad vi är idag. Ändå återkom dödsstraffet ofta i de länder där man avskaffade det. Det beror på att man inte hade demokrati på samma sätt då som nu, det var mycket lättare att ändra lagstiftningen. Om det var en härskare som verkligen ville att det skulle finnas dödsstraff, var det inget större problem att föra in det i lagen igen.
Antal stater som avskaffat dödsstraffet har vuxit snabbt efter andra världskriget. Fram till 1945 hade bara sju stater avskaffat dödsstraffet. Under maj 1998 var siffran uppe i 63. Ytterligare 41 stater har kvar dödsstraffet i lagstiftningen, men tillämpar det inte . Siffran över de länder som fortfarande använder dödsstraffet och avrättar människor under de senaste tio åren är fortfarande hög, det vill säga 91 länder.
1993- 1997 har Kina, Saudiaraben, Iran och USA varje år varit bland de tio länder som avrättat flest människor i världen. Det finns inga officiella siffror från Irak, men även det landet finns med på den listan. Kina toppar listan med 1644 avrättade.
Länder som har avskaffat dödsstraffet för alla brott, 63 stycken:
Andorra, Angola, Australien, Azerbajdzjan, Belgien, Colombia, Costa Rica, Danmark, Dominikanska republiken, Ecuador, Estland, Finland, Frankrike, Georgien, Grekland, Guinea-Bissau, Haiti, Honduras, Irland, Island, Italien, Kambodja, Kap Verde, Kiribati, Kroatien, Liechtenstein, Luxemburg, Makedonien, Marshallöarna, Mauritius, Mikronesien, Moldavien, Monaco, Moçambique, Namibia, Nederländerna, Nepal, Nicaragua, Norge, Nya Zeeland, Palau, Panama, Paraguay, Polen, Portugal, Rumänien, San Marino, Sao Tomé och Principe, Schweiz, Slovakien, Slovenien, Salomonöarna, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tuvalu, Tyskland, Ungern, Uruguay, Vanuatu, Vatikanstaten, Venezuela ( första land att helt avskaffa dödsstraffet) och Österrike.
Länder som har kvar dödsstraff endast för exceptionella brott eller brott begångna i
krigstid, 16 stycken:
Argentina, Bolivia, Bosnien-Herzegovina, Brasilien, Cooköarna, Cypern, El Salvador, Fiji, Israel, Kanada, Malta, Mexico, Peru, Seychellerna, Storbritannien och Sydafrika.
Länder som i praktiken har avskaffat dödsstraffet (och som även inte verkställt några avrättningar under de senaste tio åren), 24 stycken:
Albanien, Bermuda, Bhutan, Brunei, Centralafrikanske republiken, Elfenbenskusten, Djibouti, Gambia, Grenada, Kongo, Madagaskar, Maldiverna, Mali, Nauru, Niger, Papua New Guinea, Rwanda, Senegal, Sri Lanka, Surinam, Togo, Tonga, Turkiet och Västra Samoa.
(“Det barbariska straffet”, sida 143-146 & “Tortyr och dödsstraff”, sida 55)
Rapporterade länder som under 1990-talet har avrättat ungdomar som vid brottstillfället var under 18 år:
Iran, Jemen, Nigeria, Pakistan, Saudiarabien och USA.
3 Människovärdet
Anledningen till FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna kom till var att två stora krig under 1900-talet och den systematiska utrotningen av miljontals judar hade skakat en hel värld. Därför ville man nu försäkra sig om att något liknade aldrig skulle upprepas. Rättighetsförklaringen blev ett uttalande om hur människor och länder bör uppträda mot varandra. (“Tortyr och dödsstraff”, sida 12-13)
Artikel 3 lyder “Du har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet”. I formuleringen “rätt till liv” har motståndarna till brottslingens fördel funnit något som brukar användas med samma anseende som om det vore ett direkt påbud som inte får ifrågasättas. (“Dödsstraffet- ett försvar”, kapitel3 ). Författaren David Anderson menar att fiender till dödsstraffet gör ett misstag när de låter våldsverkaren och mördaren omfamnas av denna rättighet.
Under förberedelsen till Artikel 3 ville en del att det skulle inskrivas att dödsstraffet kränkte rätten till liv, men förslaget blev nedröstat. Detta skede några år efter andra världskriget.
Det oklara uttrycket rätten till liv som gavs i den allmänna förklaringen i konventionen för medborgerliga och politiska rättigheter, hade utökats och preciserade rätten till liv och begränsningen av användningen av dödsstraffet genom stadgandet i artikel 6. Artikel 6:1: “Varje människa har en inneboende rätt till liv.” Men dödsstraffet är undantagen rätten till liv. Artikeln följs av vissa begränsningar för länders användning av dödsstraffet. “I stater, som ej har avskaffat dödsstraffet, må dödsdom avkunnas endast de allvarligaste brotten enlighet med en lag, som gällde vid tiden för brottets begående.” Ur inledningen av artikel 6:2.
Författaren David Anderson ger oss ett exempel som jämförs med fängelsestraffet. Enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (Art. 3) räknas friheten som en grundläggande mänsklig rättighet. Hör vi någon säga att fängelsestraffet är ett brott mot de mänskliga rättigheterna?
En människa kan försätta sig i en situation där hon inte längre kan göra anspråk på ett absolut okränktbart värde. Det kan bland annat ske när någon upprepade gånger grovt våldför sig på medmänniskor eller tar någon annans liv. En våldsverkare eller en mördare som genom sitt brott inte visat någon respekt för en medmänniska och hennes okränkbara värde har ingen given rätt att hävda något eget “okränktbart värde” inför rättssalen.
Efter att ha sett “Dead man walking” kom jag att tänka på bland annat hur omgivningen såg på den dödsdömde. Med andra ord hur majoriteten av oss människor ser på mördare och våldtäktsmän. Redan innan vi kliver in i rättssalen och ska bevittna en rättegång har vi redan blivit informerade om gärningsmannen. Massmedia har redan gett oss sin bild som allt som oftast är negativ vid mord och dylikt. När vi kliver in i rättssalen och tittar bort mot individen som är uppvaktad av massa poliser, så ser vi inte en medmänniska utan snarare ett odjur eller ett monster.
En del tycker förmodligen att dödsstraff är en bättre bestraffning än att sitta bakom lås och bom resten av sitt liv. Mentalt vore det värre för människan som begått brottet att sitta inne resten av livet. Det är här en del av det politiska inflytandet kommer in.
Många förespråkare har motiverat att det med dödsstraffet är enklare och billigare att avrätta fångar än att hålla dem fängslade under resten av sina liv. Man menar att det inte spelar någon roll om hur mycket det kostar, “but it’s cheaper than life”(http://faculty.ncwc.edu/toconnor/410/410lec15.htm) Det kostar exempelvis 50.000 dollar att bygga en cell och mellan 20.000 och 30.000 dollar att ha någon inspärrad.
Men detta måste tillbakavisas när det gäller USA. Deras ekonomi belastas med till exempel otaliga överklaganden, skyhöga advokatbekostnader och rättegångskostnader, och dödsdömda är i många år på “death row”. Detta är på flera sätt unikt. Det finns inget som talar för att andra länders kostnader skulle komma i närheten av USA:s. (“Dödsstraffet- ett försvar”, kapitel 4) Enligt en undersökning från 1982 i New York visades det att en genomsnittlig dödsstraffrättegång och ett första överklagande kostade ungefär 1,8 miljoner dollar, vilket är dubbelt så mycket som att ha en fånge fängslad på livstid. Det i sin tur har lett till att många jurister motsätter sig dödsstraffet på grund av att de långa rättegångarna slukar en alltför stor del av budgeten.
Om Sverige skulle införa dödsstraffet bör det inte bli någon avsevärd skillnad i rättegångs-processen än vad som är fallet idag vid grova brottmål, med vanligtvis ett överklagande och ny rättegång. ” Idag finns det ingen som hävdar att t.ex. mordrättegångar i Sverige allmänt skulle vara orättvisa, godtyckliga eller att de brister i rättssäkerhet”, menar David Anderson, författaren till “Dödsstraffet- ett försvar”.
4 Dödsstraffets avskräckande effekt
Frågan om avskräckning är angelägen och allvarlig. Det gäller liv och död för människor, och om dödsstraffet har en avskräckande effekt – vilket David Anderson, författare till “Dödsstraffet – ett försvar” menar – då innebär det att människoliv kommer att räddas. Det som hävdas vara ett av dem starkaste argumenten för dödsstraffet är att det skulle bli mindre brott på grund av den avskräckande effekten.
Långtifrån alla blir idag avskräckta från att begå grova brott på grund av dödsstraffet. Våldsbrott eller mord sker ofta när en man (nästan alltid är det en man) är påverkad av droger eller alkohol, eller är grovt mentalt sjuk, eller är utom vett och sans eller genom ett raseri utbrott. En person som befinner sig i något av dessa tillstånd tänker knappast på ett eventuellt dödsstraff och hejdar sig. Man kan ju inte heller tro att en “blivande brottsling” stannar upp med höjd förskärare, då han är på väg att begå sitt brott för att tänka ” Vad händer med mig om polisen får tag på mig…” Ett sånt logiskt resonemang kan inte den blivande brottslingen föra innan han beslutar innan han beslutar sig för att mörda. Om han trots allt skulle kunna föra det resonemanget så kommer han fram till (de flesta i varje fall) att han inte tror att polisen kommer att klara upp det brottet som han är på väg att begå. Det betyder på sätt och viss att det skulle vara mer avskräckande att klara upp flera brott, än att tillämpa dödsstraff på de få brott som klaras upp.
Till höger ser vi statistik på 10 års genomsnitt för dödsstraffet i USA. Det visar att chansen för att bli avrättad är ganska liten(0,16%). Som exemplet ovan klargör så skulle det förmodligen avskräcka brottslingen mer om denne hade större chans att först och främst gripas och eventuellt bli avrättad. Samtidigt är tanken väldigt skrämmande då sjutusen “mördare” går på fria på stadens gator.
En ganska tydlig nackdel med dödsstraffet är att brottslingen inte gärna vill bli gripna när de har begått något om straffas med döden. Detta kan få följd av att de beväpnar sig mycket tungt och gör nästan vad som helst , inklusive att döda mer, för att inte bli gripna. Dessutom är det stor risk att de vittnen som kan sända en människa till döden blir “undanröjda” av gärningsmännen.
Den fanatiske “terroristen” blir knappast avskräckt. En “terrorist” är ofta en person som är beredd att utföra sina handlingar med risk för sitt eget liv. Det kan även vara så att brottslingen helt enkelt är ovetande om det brott han eller hon ska begå bestraffas med döden, om nu personen grips och döms. (“Dödsstraffet – ett försvar”)
Anhängare till dödsstraffet menar att man ska använda det sunda förnuftet, omdömet och erfarenheten för att få svar. Då blir dödsstraffet ett självklart val, eftersom det avskräcker en del människor från att begå mord och våldsdåd. “Ingen ska behöva hysa det minsta det mista tvivel om det”. ( Ur “Dödsstraffet – ett försvar”, kapitel 3)
De lindriga påföljderna brukar allmänt avskräcka. Om det inte skulle innebära minsta påföljd att lämna en falsk deklaration, att stjäla en cykel, att vara vårdlös i trafiken, att bli fälld för snatteri – då skulle dessa brott vara vanligt förekommande. Men när bland annat dessa handlingar känns avskräckande på grund av konsekvenser som böter och några dagars fängelse, så vore det konstigt om döden inte kunde avskräcka en.
Hur vi själva ställer oss rent allmänt till frågan om brott och avskräckning kan vi ta reda på genom att beskriva några situationer. Jag ger tre exempel här nedan:
a ) Om du i en affär frestades att snatta en chokladkaka och samtidigt visste att det skulle innebära en polisanmälan eller 500 kronor i böter om du åkte fast.
b ) Om du var i samma situation och visste att det skulle innebära en månads fängelse och 5000 kronor i böter.
Skulle du i någon situation bli så avskräckt, att du avstod?
a ) Om du planerade att slå en person för att han stötte på din flickvän för en tid sedan, men samtidigt visste att det skulle innebära på sin höjd en månad i fängelse om du åkte fast.
b ) Om du var i samma situation, men samtidigt visste att det skulle innebära minst fem års fängelse och bötesvite på 50.000 kronor.
Skulle du i någon situation bli så avskräckt, att du avstod?
a ) Du var förälder och fick reda på att en man hade överfallit din 7-åriga dotter. Du började därför planera att mörda honom. Under planeringen blev du medveten om att det skulle innebära 6-16 år i fängelse om du åkte fast.
b ) Om du var i samma situation, men blev medveten om att det skulle innebära dödsstraff om du åkte fast.
Skulle du i någon situation bli så rädd, avskräckt, att du avstod?
Både “a) “och “b)” alternativen skulle förmodligen avskräcka någon av oss, men vilket alternativ avskräcker mest?
David Anderson är ganska övertygad om att de flesta i regel anser att döden är mer skrämmande än livstid fängelse. Han menar till exempel att här i Sverige kan fängelserna vara ganska angenäma anstalter. Skulle en förändring i lagen innebära att någon av fångarnas
dom omvandlas till dödsstraff så skulle det nog avskräcka fången.
“Det är också så att om livstid utan nåd är det strängaste straffet man kan döma utan fruktan för att t.ex. våldta, misshandla eller döda igen, i vetskapen om att de ändå inte kan få strängare straff än de redan har. Dessa brott kan ske i fängelset eller vid permission eller vid flykt. En avrättning sätter definitivt stopp för sådant”. Detta är en mycket vanlig kommentar från de som förespråkar dödsstraffet. ( Ur “Dödsstraffet – ett försvar” , kap 3)
Diskussioner om dödsstraffets avskräckelse och om det avskräcker mer än långa fängelsestraff har funnits länge. Båda sidor har hänvisat till statistik och därefter gjort sina egna tolkningar.
Den viktigaste slutsatsen som kan dras med de statistiska undersökningar som gjorts är att de vetenskapligt varken kan bevisa eller motbevisa att dödsstraffet har en betydande avskräckande effekt. Statistiken kan inte ge säkra besked på hur många mord eller våldshandlingar som undvikits på grund av dödsstraffet existens.
“Låt oss t.ex. anta att man i ett land inför dödsstraffet och att detta innebär att under ett år avskräcks 30 personer från att begå mord. Men sedan sker det 70 fler mord än genomsnittet i detta år. Statistiken kommer säga att morden ökat” ( Ur “Dödsstraffet – ett försvar” , kap 4). Men det innebär inte som fienderna till dödsstraffet menar: att dödsstraffet inte avskräcker. Utan det kan bero på helt andra faktorer, som till exempel ökad arbetslöshet och ökat drogmissbruk. Kanske hade morden blivit 50 – 100 fler än genomsnittet. Det är andra faktorer som påverkar än det avskräckande dödsstraffet. Det innebär att man oftast inte kan hänvisa till statistik när det gäller detta argument.
Det politiska har naturligtvis ett stort inflytande även i denna punkt. Presidenten George W. Bush anser att de grövre brotten minskar, som exempelvis mord och våldtäkter, och ska på så sätt få gärningsmannen att tänka om. Sedan 1980-talet har antalet avrättningar ökat. Tron på dödsstraffets avskräckande effekt och samhällets rätt att hämnas är en förklaring.
George W. Bush, USA: s president: ” I support the death penalty because I believe, if administered swiftly and justly, capital punishment is a deterrent against future violence and will save other innocent lives.”
(http://www.bobbyconner.org/-Bush.htm)
Samtidigt är det många som oroar sig över utvecklingen i USA. Man menar att USA har genom sin storlek och utvecklingsnivå ett betydande inflytande på den övriga världen. Vissas länder ser supermakten som någon slags förebild och kanske därmed inför liknande bestraffningar för brott, som dödsstraffet.
5 Oskyldiga drabbas
Detta argument brukar betraktas som kanske det starkaste mot dödsstraffet. I ett rättssystem med dödsstraff finns det en risk att oskyldiga kan komma att drabbas.
I dagens samhälle är det svårt att hitta något helt felfritt, och det gäller även det demokratiska rättssystemet. Ingen domare eller nämndeman har ett fullkomligt omdöme. De är inga gudaväsen utan människor av kött och blod, som ibland gör bristfälliga analyser, drar svaga slutsatser och meddelar felaktiga domslut. Någon fullkomlig rättvisa finns inte, hur utvecklat ett rättssystem än är. Därför finns det inget rättssystem där inte oskyldiga blir fällda i domstol.
En av de mest grundläggande principerna i rättsstater är att man hellre ska fria än fälla. “Det är bättre att tio skyldiga går fria än att en oskyldig döms” (“Det barbariska straffet”, sida 25). Det räcker inte med att det är troligt, sannolikt eller mycket sannolikt för att personen som är misstänkt för ett visst brott ska fällas. Det ska inte ske det minsta tvivel om att personen är skyldig. Trots att man inom straffrätten försökt att eliminera denna risk genom att ställa höga krav på en fällande dom, så händer det att människor fälls för brott de inte begått. Bevis kan förfalskas, vittnen kan ljuga och förvirrade människor kan erkänna brott de inte begått.
Det finns en viss rädsla bland jurymedlemmar som gör att risken för felaktiga domslut ökar. Tanken på att juryn avgör den anklagades öde sätter otroligt mycket press på varje individ i juryn. Pressen stiger förstås när det handlar om dödsstraff, och rädslan för att misstag leder ofta till att vissas i juryn hellre frikänner än att “döda”. (“Tortyr och dödsstraff”, sida 55)
I ” Tortyr och ddödsstraff” tar författarna Kjell Rydén och Peder Sandahl hjälp av USA:s förre detta justitieminister Ramsey Clark. Han menar att det är tydligt i USA att fattiga och outbildade oftare får dödsstraff än rika och utbildade. Med en bra och erfaren advokat, oftast dyr, blir rättegången rättvisare eftersom försvarssidan har bättre chanser att övertyga rätten om den anklagades oskyldighet. Har man inte de ekonomiska möjligheterna att köpa sig en skicklig advokat så ökar risken att bli dömd och eventuellt avrättad.
Huvudproblemet med dödsstraffet är att det är oåterkalleligt, om man dödat en oskyldig människa är det ett misstag går aldrig att reparera. “Enda sättet att försäkra sig om att människor inte ska dödas lagligt är att avskaffa dödsstraffet”, menar Hans Göran Franck, författare till “Det barbariska straffet”.
Här nedan följer några exempel på oskyldiga som drabbats:
• En studie från 1987 visade att 350 människor var oskyldigt dömda till döden i USA mellan 1900- 1985. En del undkom med livet i behåll men 23 av de blev avrättade.
Det är viktigt att tänka på att dessa fall bara är de som uppdagats och att mörkertalet också är stort.
• Under 1993 frigavs i Texas fyra dödsdömda fångar sedan det visat sig att de var oskyldiga. I samtliga fyra fall hade åklagarna undanhållit bevis.
(“Det barbariska straffet”, sida 26)
• Timothy Ewans blev avrättad i Storbritannien 1966. Efter hans avrättning klarades brottet upp på nytt, Ewans var oskyldig. Han blev benådad för det brott han inte begått efter sin egen “bort gång” (http://home.swipnet.se/~w-63399/oskyldiga.html)
En oskyldigt avrättad kommer aldrig att kunna återupprättas och ersättas av staten, en oskyldig är borta för alltid. “Men detta är den medvetna risken ett modernt samhälle måste vara beredda på att ta” , skriver David Anderson i sin bok. Det blir oacceptabelt om hundratals våldsverkare och mördare ska slippa undan för att en inte ska bli avrättad.
“Om vi är sätter en oskyldig på ena vågskålen, och femtio våldsverkare och mördare i den andra, så innebär rättvisa ändå med nödvändighet att de femtio skyldiga måste få sin dödsdom tillsammans med den oskyldige”, anser David Anderson. Sedan fortsätter han att jämföra med andra situationer i det vardagliga livet. Biltrafiken tar han som ett annat exempel, “oskyldiga som skadas och dör i världen varje år på grund av biltrafiken. Jämför detta antal med den eller de yttersta få som eventuellt kan komma att avrättas oskyldiga under ett decennium”.
Sammanfattning
Är dödsstraffet rätt eller fel?
Jag anser att jag inte kan sätta ett slutgiltigt svar på denna kontroversiella fråga. Det är viktigt att tänka på att det är ett flertal faktorer som påverkar, det är inte bara en fråga som måste ses över.
Till och börja med så handlar det förstås om i vilken del av världen man befinner sig i. Olika länder skiljer sig inte bara rent geografiskt utan även när det gäller samhällets uppbyggnad, landets politik, religionen, kulturen, traditionerna och det viktigaste invånarna. Detta har förstås en avgörande roll när det gäller dödsstraffet och dess roll i samhället.
Ett samhälle som Nigerias, det vill säga med stort islamiskt inflytande accepterar dödsstraffet. Invånarna må ifrågasätta dödsstraffet och dess syfte, men i slutändan sker med största sannolikhet ingen förändring. Tar man ett annat land som Kina så är det den styrande makten som avgör om dödsstraffets existens. I ett land kommer det alltid att finnas människor som både är för och emot dödsstraffet, och för att folkets vilja ska uppfyllas så vore det en stor fördel om landet hade någon form av demokrati. Sverige och Nigeria har långt ifrån samma förutsättningar. Befolkningen i det afrikanska landet är tvungna att acceptera dödsstraffet, medan vi här i Sverige avgör dödsstraffets att vara eller icke vara. Vad som är rätt för folket i Nigeria eller Kina behöver inte vara rätt för svenskarna, eller tvärtom.
En viktigt faktor kring dödsstraffet är hur vi ser på våra medmänniskor, och då syftar jag på medmänsklighet. Det spelar ingen roll om vad som står i FN:s allmänna förklaring eller i konventionen för medborgerliga och politiska rättigheter. Jag tror att det däremot handlar om människors åsikt kring människans värde. Det är bara att ta en titt i den stora världen. Hur många samhällen är det som bland annat inte följer FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna? I till exempel Irak tror jag inte att den styrande makten där följer de olika förklaringarna, utan där handlar det om människornas åsikt kring vad som är rätt och fel. Anser ledarna att ett människoliv ska bort för exempelvis en våldtäkt som sket på ett barn så avrättas gärningsmannen.
I det demokratiska samhället är det flera människors åsikter kring det mänskliga värdet som kan avgöra dödsstraffets existens. Här anser jag också att FN:s allmänna förklaring behöver inte påverka människors syn på människan och dess värde.
Redan när individen planerar att utföra sitt brott så har han mer eller mindre satt ett värde på sitt offer. Det i sin tur har redan gett ett värde på gärningsmannen inför rätten. Jag antar att det är en av anledningarna till att rätten avrättar en människa. Jag ser det även på ett annat sätt. Motståndare till dödsstraffet burkar fråga sig vad staten och rätten har för rätt att döda en människa. Men vad ger en människa rätten att döda någon annan? Det är något som i sin tur leder till hur rätten resonerar från fall till fall. En skillnad mellan den anklagade och rätten anses vara att rätten är “smartare”. Med det menar jag eftersom rätten består av ett flertal individer med olika kvaliteter så vore det rimligt att påstå att rätten har mer “rätt” än vad den anklagade har. Som jag påpekade förr (under oskyldiga drabbas) så är det nästan inget som fungerar helt felfritt, men samtidigt förutsätter det att rätten har tillräckligt med bevis för att de ska få ett rättvist beslut.
Det handlar mer om vilka normer man har som människa och vilken inställningen man har till livet. Det gäller både den “vanlige” människan och brottslingen. En person kan skilja sig från mängden på grund av någon form av sjukdom och kan därför mörda någon. I vissa fall blir personen ifråga avrättad, i andra fall kan brottslingen få ett lite mildare straff, som fängelse med psykiatrisk vård. Det är någon som jag personligen vill se mer av. Människor dödar utan att veta varför eller säger sig vara någon slags gud (som Varnell Weeks. Han trodde nämligen att han var gud och att hans avrättningar led i en tusenårig gudomlig plan för att utrota mänskligheten.) Istället för att avrätta en människa tycker jag att vi borde ägna tid åt att försöka förstå hur han fungerar som människa. Vi är sex miljarder individer i denna med olika egenskaper, och för att undvika liknade incidenter så kan man, om det anses vara nödvändigt, gå tillbaka till problemets början. Kanske var det fel “uppfostran” som var grunden till, kanske det var något annat.
Innan jag påbörjade detta arbete hade jag direkt inte någon fast ståndpunkt för mina åsikter. Jag ansåg att det både var fel av myndigheterna att döda en människa och att det samtidigt kändes fel att en massmördare eller pedofil ska få leva samtidigt som han eller hon kostar samhället pengar.
Efter att ha gått igenom de tre punkterna kring dödsstraffet måste jag nog säga att alla punkter hade sina för- och nackdelar. Det kändes inte riktigt som att någon av argumenten höll i längden.
När det gäller svaret på min huvudfråga så anser jag att det finns två sätt att se det hela ifrån.
Om vi tar ett exempel där en man råkat döda någon vid självförsvar och rätten finner den anklagades fingeravtryck på mordvapnet. Dessutom var det inga vittnen i närheten då incidenten inträffade för att övertyga om motsatsen. Domen blir, i ett land med dödsstraff, döden.
Ser man den oskyldige dö i en dödscell så kan man nog förstå de som är emot dödsstraffet.
Låt oss säga att jag som en vuxen man gifter mig och skaffar två underbara döttrar. Jag åker bort med jobbet en vecka och när jag återvänder hem får jag reda på att en man våldtagit min fru och mina fem och åtta åriga flickor. Inte nog med det, utan han har även stuckit ihjäl de och bränt ner deras kroppar. Självklart kommer jag att vara oerhört ledsen och fruktansvärt förbannad, men hur jag än känner mig så kvarstår faktumet; min kära familj är borta.
Ser man en förälders tårar efter att ha sett sitt barns kvarlevor förstår man de som är för dödsstraffet.
