.nu

Skolarbeten och uppsatser från högstadiet och gymnasiet
Sök skolarbeten

Engelska språkets historia

Ämne: Historia
| Mer

Det Engelska språket är ett västgermanskt språk, som talas i Storbritannien, Irland, USA, Kanada, Australien Nya Zeeland och i många av de före detta brittiska kolonierna i Afrika och Asien. Engelskan pratas av c:a 300 miljoner människor, och är därmed det mest talade språket i världen, efter kinesiskan. Sedan förstavärldskriget har dess betydelse som internationellt språk bara växt. Engelskan har också “smittat” av sig på många andra språk, inte minst svenskan, den finns speciellt mycket inom områden som sport, reklam, teknik och film.

Engelskan har utvecklats ur det språk som talades av de germanska folkgrupperna – angler, saxare och jutar – som på 400-500-talet invaderade britannien. De kom från den tyska nordsjökusten och från södra Jylland och de talade nordtyska och skandinaviska dialekter, vilka vid denna tid inte alls skilde sig så mycket från varandra. Under slutet av 800-talet växte ett Fornengelskt skriftspråk fram vid kung Alfreds hov i sydvästra England, det var tidigare än vad som skedde i de andra germanska länderna. Fornengelskan hade vid denna tidpunkt utvecklat flera särdrag gentemot ursprungsdialekterna. Den var dock fortfarande ett rent germanskt språk, som inte skilde sig mer från de språk som talades på andra sidan nordsjön än danskan gör från svenskan idag. De skandinavier som från 800-talet till 1000-talet erövrade och bosatte sig i de norra delarna av england (“Danelagen”,de delar av England som löd under dansk lag.) hade därför inga som helst problem att göra sig förstådda i sitt nya land.

De första förändringarna i engelskans utveckling kom under den medelengelska perioden, från den normandiska erövringen 1066 till slutet av 1400-talet. Det engelska språket levde i början av denna period endast som folk språk: hovets, adelns och ämbetsmännens språk var alltjämt franska. Det fanns därför inte längre någon grogrund för ett gemensamt engelskt riksspråk. De regionala dialekterna levde förstås kvar och utveckaldes vidare, och i avsaknad av en gemensam rikslikare slipades dialekterna mot varandra. Engelskans formlära förenklades starkt, och den övriga grammatiken förändrades jämsides härmed. Mängder av främmande låneord togs upp i språket, och då såklart främst från franskan, men särskilt i de norra delarna av england togs också det skandinaviska språket upp. Ett gemensamt engelskt skriftspråk började uppstå mot slutet av 1300-talet, i och med att hovet och administrationen alltmer övergav franskan, Ett exempel är Wycliffes bibelöversättning och Chausers Canterburytales. Språket i dessa är mycket olikt forn- engelskan, trots att endast 300 år förflutit. Chauser kan läsas med någorlunda förståelse av nutida engelsmän, medan kung Alfreds fornengelska är ett helt främmande språk.

De största förändringarna inom engelskan under den nyengelska perioden från slutet av 1400-talet har gällt uttalet. Dessutom har en del nya grammatiska företeelser uppkommit, såsom ‘do’ omskrivning vid progressiv form: is stitting. Den engelska stavningen är ålderdomlig. Den är i stort sett likadan som de former som användes av den engelska boktryckarkonstens fader, Caxon. Under 1700-talet har praktiskt taget inga förändringar i stavningen skett.

Det engelska språket röjer ännu sitt germanska ursprung genom dess ordböjning och ordform, och så gott som alla språkets vanligaste ord är av germanskt ursprung. Men en mängd allmänt brukliga ord är inlånade från franskan under den medelengelska tiden, och det mesta av det litterära och vetenskapliga ordförrådet kommer från latinet och i viss mån från grekiskan. Stora delar av detta ordförråd har nu, till stor del tack vare engelskans världsspråksställning, blivit internationella. I ett engelskt lexicon av medelstorlek (ca 100000 ord) är ungefär 60 procent av uppslagsorden av latinsk ursprung. Förekomsten av så många latinska och franska låneord gör att man ofta kan välja mellan ett folkligare germanskt och ett lite mer litterärt latinskt uttryck.

Det brittiska riksspråket, standard English, bygger beträffande uttalet, i huvudsak på språkbruket hos de bildade överklasserna i södra england. Fram till 1900-talets början var det språk som talades vid de förnämsta privat- skolorna och vid Oxford och Cambridge som satte normerna. Men efter andra världskriget har denna språkvariants prestige något bleknat. Regionala varianter av riksspråket, främst då londonområdets, har fått ökat anseende. Dialektala förändringar inom språket är i england, liksom i andra länder, störst i de lägre socialgrupperna.

Den Amerikanska Engelskan

Den amerikanska engelskan skiljer sig beträffande skrift- språket mycket lite från den brittiska. På några punkter har man modifierat stavningen, st t.ex. stavas ändelsen -our i regel -or. Uttalet av den amerikanska engelskan är åtminstone bland de bildade skikten förvånande enhetligt. Den mest spridda varianten, som nog kan betraktas som amerikansk standard, brukar kallas general American. Avvikande huvuddialekter är Southern, utmärkt av en “sjungande” intonation (“Southern drawl”), och New England varianten, som ligger mycket nära den brittiska standard- engelskan. Det finns ingen som helst anledning att kalla den amerikanska engelskan för ett särskilt språk. Många brittiska dialekter – exempelvis den folkliga londondialekten cockney – avviker mer från standardengelskan än de nyss nämnda amerikanska dialekterna gör.

Engelskans Tidsperioder

Engelskan tillhör den germanska språkgruppen. Samma som de skandinaviska språken. Det engelska språkets historia kan liksom svenskans, delas in i perioder:

Fornengelska (Old English; Anglo-Saxon) år 700-1100 Medelengelska (Middle English) år 1100-1500 Nyengelska (Modern English; New English) 1500-

De angivna tiderna är ungefärliga och gränserna flytande.

LÅNEORD

Den störst delen av Englands språkliga historia utgörs av mängder av inlån från olika språk. Här följer en liten sammanställning med språket, exempel på låneord och lite hur de inlånades.

Keltiska Låneord

Av Britanniens keltiska befolkning lånade anglosaxarna bara ett fåtal ord. Det torde ha berott på att många britter dödades eller flyttade västerut, medan andra blev kvar hos erövrarna som hustrur eller slaver. Men innan dessa germaner lämnade kontinenten, hade de andra kelter till grannar. De äldsta keltiska låneorden i engelskan, de kontinentalengelska, förekommer därför också i andra germanska språk.

Från britterna övertog anglosaxarna nästan bara ortsnamn. Flodsnamn är ofta keltiska, t.ex; Avon, Thames, Severn… Senare inlånades de keltiska terrängorden bog, crag och glen samt mera speciella ord som brogue, galore, shamroch och tory från iriskan och clan, loch, plaid, slogan och whiskey från högskotskan.

Latinska Låneord -

Också från romarna lånade anglosaxarna ord redan före sin överflyttning till Britannien. Att de kontinentala latinska låneorden, som förekommer även i andra germanska språk, är så många fler än de kontinentala keltiska hänger samman med romarnas politiska ledarställning och kulturella över- lägsenhet . Av de ord som inlånades kan man tyda att germanerna bara var intresserade av den materiella sidan av romarnas kultur. Lånen förmedlades troligen av romerska köpmän, germanska legionärer och funktionärer i romersk tjänst. Til exempel är veckodagarnas namn översättnings lån från latinet. Angolsaxarna ersatte de latinska namnen med germanska. Efter Caesars invasionsförsök 55 och 54 f.kr. hade britterna fått vara ifred för romarna i nästan 100 år, men år 43 e.kr. inledde Claudius den romerska erövringen av britannien, och snart hade romarna lagt under sig nästan hela (det nuvarande) England. Men när den stora anglosaxiska invasionen ägde rum slutades de latinska orden att användas. Att britterna skulle ha förmedlat något större antal latinska ord till anglosaxarna är osannolikt. Däremot upptogs många latinska ord i samband med kristendomens införande. År 597 sändes den store Augustinus och 40 andra munkar till det forna Britannien för att omvända de germanska hedningarna. Med hjälp av irisk-skotska missionärer och kristna germaner på andra sidan kanalen (främst franker) lyckades men på 600-talet vinna anglosaxarna för den kristna tron. Nu upptogs ord som Christ, bishop, abbot, alms, altar, candle , martyr, mass, minster, monk, nun, pope och priest. Kristendomens införande betydde emellertid att mer än 300-400 latinska ord inlånades.

Nordiska Låneord -

År 787 omtalar den anglosaxiska krönikan, att England fått sin första påhälsning av vikingar. På 790-talet sägs de ha plundrat det (mer eller mindre) berömda klostret Lindisfarne (Holy Island) utanför Northumberland, de skall också ha påhälsat kusterna runt Irlänska sjön. I dessa trakter bosatte sig nordbor – mestadels norrmän – redan under 800-talets första hälft. Att anglosaxarna upptog så många nordiska låneord hade flera orsaker. Skillnaden mellan väst- och ett nordgermanskt språk var inte större än att en anglosaxare och en skandinav någorlunda kunde förstå varandra. Vidare var nordborna talrika, de bosatte sig på stora områden, och fortsatte länge att tala sit eget språk. Till skillnad från de latinska låneorden upptogs de nordiska muntligen och utgjordes mest av vardagsord. Inlåningen blev inte bara substantiv, adjektiv och huvudverb utan också pronomen, räkneord, hjälpverb och andra småord. Antalet nordiska låneord i modern engelska har uppgetts vara mellan 800-900 st. En del låneord är call, egg, fellow, hit husband, hustings, law, outlaw, skin, take, thrall och wapentake. Låneorden berörde områden där anglosaxarna hade något att lära sig av norrmännen, såsom krigsväsen, skeppsbyggnad, rättsväsen och förvaltning. De nyengelska låneorden är ord som eider, fiord, geyser saga, skald, ski, troll, tungsten och viking.

Franska låneord -

Det var inte bara de brittiska öarna som fick påhälsning av vikingar. Nordmännens (Danskarnas) invasion på den franska nordkusten ledde till att Rollo (Gånge-Rolf) 911 blev erkänd som herting av Normandiet. Dessa nordbor förfranskades snart. Så kunde den engelska kungen Edvard Bekännaren (Ja, du gissade rätt: Edward the Confessor) söka stöd hos normandiska riddare mot dansksinnade grupper. När han dog 1066, Blev Harald kung (King Harold), men den dödes normandiska släkting Vilhelm Erövraren (Yes, du gissade rätt igen: William the Conqueror) trånade efter tronen. För att kunna besegra den norske kungen Harald Hårdråde vid Stamford Bridge nära York hade Harald fått försvaga sina försvarskrafter i söder, och när han och Vilhelm möttes vid hastings, segrade normanderna, sedan Harold stupat i striden. Så fick England normandiska kungar, som helst ägnade sig åt sitt hemland, i regel hade franska gemål, talde franska och undan för undan ersatte anglosaxiska (eller anglo-danska) adelsmän och andra höga herrar med fransmän. på 1500-talet inlånades en del militära termer: colonel, pilot, sally, trophy, volley, etc. Inte mindre än 10000 franska lånord beräknas ha upptagits i medelengelskan, av dem lär 3/4 ännu vara i bruk.

Grekiska låneord -

Någon direkt inlåning från grekiskan tycks inte ha före- kommit i fornengelskan, dock var en del tidiga latinska ord ursprungligen grekiska ord. Det var först under renässansen man började låna direkt från grekiskan. Exempel på grekiska lånord är: amnesty, climax, crisis critic, dilemma, drama, energy, idyll, museum, cosmos, etc. Som synes är inte engelskan ensam om att ha lånat dessa ord. ofta sätts ett grekiskt och ett latinskt ord samman till ett. tex, automobile, dictaphone och television.

Andra låneord -

Englelsmännen lånade också ord från italienskan. Man lånade ord om konst och musik: profile, virtuoso, aria, opera, piano, solo, sonata, trombone också orden umbrella och volcano är italienska. Man lånade också spanska ord: armanda, sherry, tornado, cargo, cigar, guerilla, etc. och portugisiska ord, så som: buffalo, castle, flamingo, pagoda, port, etc. Man har också lånat ord från: holländska, flamländska, lågtyska, högtyska, ryska, polska, ungerska, kinesiska, japanska, polynesiska, australiska, eskimåiska, indianska Nästan alla ord från dessa språk betäcknar främmande företeelser och är internationella.

Engelska språkets historia, 3.0 out of 5 based on 2 ratings
| Mer
Betygsätt Engelska språkets historia


Relaterade skolarbeten
Nedanstående är skolarbeten som handlar om Engelska språkets historia eller som på något sätt är relaterade med Engelska språkets historia.

Kommentera Engelska språkets historia

« | »


Warning: fopen(./.access_log) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php on line 2

Warning: fopen(./.access_log) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php on line 2