Skolarbete

Det tog bara en vecka att förvandla Europa från fred, till en krigsskådeplats. Det ena efter det andra landet drog ut i krig, ett krig som när det påbörjades 1914 bara planerades pågå i fyra veckor, men fyra år senare kunde man blicka tillbaka på ett krig där de nationalistiska känslorna till och med hade fått råda över släktbanden.

Bakgrund

Situationen 1914 var sådan att fred borde ha varit det naturliga. Det fanns mycket som förenade Europas länder:

• Levnadsstandarden ökade. Tyskland, Frankrike och Storbritannien var redan industriländer, och länderna i Östeuropa och Ryssland var inte långt ifrån en industrialisering.
• Kommunikation mellan länderna var enklare. Järnvägar, post och telegraf gjorde det enklare att hålla kontakt mellan länderna.
• Arbetarna var fredsvänner, de socialistiska partierna i olika länder var överens om att kampen om ett rättvisare samhälle skulle föras inom länderna, inte mellan dem.

Men det fanns också saker som splittrade:

• Nationalismen var splittrande. I Österrike/Ungern fanns det slaver som ville bryta sig ur riksenheten och bilda ett eget rike. Nationalismen ledde till att länderna började misstro varandra. Franskarna litade inte på tyskarna som 1870-1871 tagit ifrån dem de rika områdena Lorraine och Alsace. Tyskarna blev oroliga när de såg Rysslands snabba industrialisering och växande makt, Ryssland stödde nämligen de nationalistiska slaverna.
• Den affärsmässiga konkurrensen ökade. Tyska varor började konkurrera med de brittiska, och Tyskland skaffade sig en krigsflotta för att skydda sin handelsflotta.
• Krigsmateriel framställdes i både Tyskland och Frankrike av storindustrier.
• De europeiska stormakterna kapplöpte om att skaffa kolonier i Afrika och Asien. Det var där råvarorna fanns, och förhoppningsvis människor som man skulle kunna sälja industrivaror till.

Misstänksamheten i Europa var stor, och därför lät Storbritannien, Frankrike och Ryssland lova att hjälpa varandra om någon av dem skulle bli tvungen att dra ut i krig, deras förbund kallades ententen (“samförstånd” på franska). Ett liknande förbund fanns redan mellan Tyskland, Österrike/Ungern och Italien (Italien gick 1915 över till motståndarna), förbundet hette trippelalliansen. Det fanns nu två stora maktblock i Europa.

Båda dessa block var oroade över att det andra blocket skulle hinna först, och slå ett första avgörande slag. Noggranna krigsplaner var redan uttänkta, och båda sidor bedrev en intensiv militär kapprustning. Enorma belopp satsades på vapen, utbildning av soldater och andra militära saker, pengar som istället kunde ha använts till att minska fattigdomen.

Förlopp

Det var den 28 juni 1914 som startskottet small. Österrikes tronföljarpar (Frans Ferdinand och hans hustru) mördades under ett besök i Sarajevo, nära gränsen till Serbien. Mordet var planlagt av slaviska nationalister, som räknade med att det skulle bli krig, och att de på så sätt skulle få ett eget rike till slut. Regeringen i Österrike/Ungern anklagade regeringen i Serbien för det skedda, och påstod att Princip (mördaren) och hans kamrater hade handlat med regeringens vetskap. Österrikarna ville komma in i Serbien och ta hand om mördarna, och ordna en rättegång mot dem, men detta gick inte serberna med på. Det gjordes också gällande att regeringen i Wien visste om mordplanerna, men lät det fortgå för att få en orsak till att anfalla Serbien.

Greve Berchtold, Österrike/Ungerns utrikesminister, skrev den 28 juli 1914:
“Eftersom Serbiens kungliga regering inte på ett tillfredsställande sätt har besvarat den not, som överlämnats av Österrike/Ungerns minister i Belgrad den 23 juli 1914, finner kejserliga och kungliga regeringen det nödvändigt att skydda sina rättigheter och intressen och måste i detta syfte tillgripa vapenmakt. Österrike/Ungern betraktar sig följaktligen från detta ögonblick vara i ett tillstånd av krig med Serbien.” Detta var första gången i historien som en krigsförklaring skedde telegrafiskt.

Tyskland gav Österrike/Ungern sitt stöd, tyskarnas generalstab var övertygad om att kriget inte kunde komma vid en bättre tidpunkt. Ryssland mobiliserade sig för att hjälpa Serbien, och detta ledde ju till att Frankrike också var indraget i kriget. England tvekade om huruvida de skulle ansluta sig till kriget, men de drogs efter ett tag också med i kriget.

Den vecka som var grunden för raseringen i Europa brukar kallas “Svarta veckan”:

28 juli: Österrike/Ungern förklarar krig mot Serbien, och Ryssland mobiliserar sin armé.

29 juli: Tyskland försöker övertala Ryssland att avbryta mobiliseringen, men Ryssland fortsätter att mobilisera sin miljonarméer.

1 augusti: Tyskland förklarar krig mot Ryssland, och franska arméer dras samman för att hjälpa Ryssland.

3 augusti: Tyskland förklarar krig mot Frankrike. Tyska arméer bryter in i Belgien (enligt deras Schlieffen-plan, där de skulle gå genom Belgien för att komma åt Frankrike, och sedan när Frankrike var slaget snabbt sätta in alla sina styrkor mot Ryssland).

4 augusti: Storbritannien förklarar krig mot Tyskland.

Alla stridande länder använde sig av nationalistisk propaganda, och den var effektiv. Miljontals med unga män tog under sång och jubel plats i arméerna. De militära experten hade räknat med ett kort krig på kanske fyra veckor, men kriget varade i drygt fyra år.

Den franska armén försökte omedelbart återerövra Lorraine, men tyskarna slog snabbt tillbaka anfallet.

Tyskarna misslyckades med deras anfallsvåg genom Belgien och mot Paris, men de hann i alla fall se Eiffeltornet vid horisonten.

På västfronten så grävde de stridande ner sig i skyttegravar, dessa sträckte sig från Schweiz och ut till Nordsjön. Under fyra år tvingades 5 miljoner soldater leva i dessa skyttegravar. Båda sidor försökte bryta igenom, men ingen lyckades. Mellan skyttegravslinjerna så fanns det ett ingenmansland, ibland kilometerbrett, men ibland bara 50 meter.

I östra Europa trängde de ryska arméerna in i Tyskland, men tyskarna lyckades stoppa anfallet som slutade i ryskt nederlag. 1917 bröt en revolution ut i Ryssland, och 1918 slöt de nya ryska ledarna fred med Tyskland.

Eftersom kriget på land blev ett skyttegravskrig så försökte både Storbritannien och Tyskland få till ett avgörande till havs. Britterna stoppade alla fartyg på väg till Tyskland, och tyskarna sänkte alla skepp som var på väg till Storbritannien med sina ubåtar. Det var detta ubåtskrig som ledde till att USA 1917 gick in i kriget, för många amerikanska skepp blev sänkta. USA hade dessutom gett lån till Storbritannien och Frankrike, och om Tyskland segrade var risken stor att dessa lån aldrig betalades tillbaka.

Tyskarna kunde inte, i sin sista stora ansträngning på västfronten 1918, tvinga fram ett avgörande. Tysklands krafter var uttömda, och den tyske kejsaren tvingades abdikera och gå i landsflykt. Den 11 november 1918 klockan 11 blåstes eld upphör, och på en del ställen gick soldaterna då ut i ingenmansland och skakade hand, och bytte souvenirer.

Kommunisterna gjorde ett misslyckat försök till revolution, och efter det samlades en nationalförsamling i Weimar 1919 och utarbetade en ny författning. Tyskland blev en republik.

Nio miljoner stupade, och 200 miljoner hade sårats. Mänskligheten hade överträffat sig själv.

Vad hände sen?

Ett av fredsföredragen undertecknades i Versailles utanför Paris. Tyskland förlorade mycket mark, alla sina kolonier, och tyskarna fick erkänna att de var skuld till hela kriget. Dessutom fick de betala ett väldigt krigsskadestånd till segrarmakterna. Österrike/Ungern delades upp på flera olika länder. Även Ryssland förlorade stora landområden.

Ett Nationernas Förbund, ett fredsförbund, bildades efter kriget för att förhindra att historien upprepade sig. NF misslyckades, 20 år senare bröt det andra världskriget ut.

Källförteckning

Levande Historia, Lars Hildingson, NATUR OCH KULTUR
Första Världskriget, Hans Haste, Pogo Produktion AB, 1969