.nu

Skolarbeten och uppsatser från högstadiet och gymnasiet
Sök skolarbeten

GMO

Hur skapas en insektsdödande tomatväxt?

Vad är gener, och var finns de?
Det finns gener i allt som lever eller har levt. Det finns gener i människor, flugor, skinka, tomater, bakterier etc. En stek på 200 g innehåller 750 000 000 000 000 gener.
En gen är en biologisk kod som bestämmer våra egenskaper och vårt utseende. Det finns exempelvis gener som bestämmer om ögonen blir blå eller gröna. Hälften av våra gener kommer från modern och den andra hälften från fadern.
Växter har också gener. Generna bestämmer blommornas färger och hur stor en planta kan bli. Liksom hos människor överförs egenskaper hos en växt till dess “barn” – till fröna, som växer till nya plantor.
Vad är genetisk modifiering?
Genmodifiering förändrar generna och därmed egenskaperna hos organismen. Man kan till exempel genmodifiera jordgubbar så att de förblir fräscha längre, och ris kan genmodifieras så att det får en högre vitaminhalt.
När vetenskapsmannen genmodifierar en växt, inför han en främmande gen bland växtens egna gener. Det kan till exempel vara en gen från en bakterie som är resistent mot bekämpningsmedel. Resultatet är att växten får de egenskaper som styrs av denna gen. Följaktligen blir också den genmodifierade växten motståndskraftig mot bekämpningsmedel.
Med genmodifikation är det möjligt att överföra gen från en art till en annan. Det är möjligt därför att alla gener, hos både människor, växter, djur och bakterier är skapade av samma material. Genforskarna har därför en enorm mängd genetiska karakteristika att välja bland.
Hur arbetar en genforskare?
Genmodifiering av växter sker i flera steg.
1. Forskaren finner och isolerar den gen som bär på de önskade genetiska egenskaperna. Denna process kallas mappning.
2. Forskaren gör flera kopior av den isolerade genen. Kopieringsprocessen kallas PCR (Polymerase Chain Reaction).
3. Forskaren överför de önskade generna till växtens egna gener (i ett stycke växtvävnad). När de önskade generna skall överföras till växten finns det tre möjligheter. Man kan använda en “genkanon”, en bakterie eller ett material som kallas protoplast. Överföringen av generna kallas transformation.
4. Forskaren skapar en ny planta från den genmodifierade växtvävnaden.
5. Forskaren kontrollerar att de överförda generna fungerar som avsett.
6. Forskaren kontrollerar också att de överförda generna finns i växtens avkomma – dvs. i fröna.
Hur vet vi om genmodifieringen har lyckats?
Man kan sällan se med blotta ögat om en växt eller ett djur har blivit genmodifierat. Forskarna har därför utvecklat ett antal användbara tekniker som kan bistå dem.
Exempelvis kan ett särskilt färgtest identifiera en planta som blivit genmodifierad. När en växt blivit genetiskt modifierad infogar forskaren en extra “markörgen” i växten. Markören kan ha olika egenskaper, exempelvis att plantan ändrar färg när den utsätts för ett kemiskt test.
På detta sätt kan forskarna avgöra om plantan är genmodifierad eller inte genom att genomföra ett kemiskt test och iaktta plantans färg.
Vad är skillnaden mellan genmodifiering och traditionell sortförbättring?
Långt innan genmodifieringen upptäcktes har bönder förbättrat sin gröda genom vad som kan kallas traditionell sortförbättring.
Det innebär att man korsar de bästa, mest attraktiva eller mest välsmakande exemplaren av en viss art med varandra för att få fram en växt eller ett djur som är ännu bättre, större, attraktivare eller mer välsmakande.
I denna process överförs gener från en växt till en annan. Det är också vad som sker vid genmodifiering – även om metoden det sker på är helt annorlunda.
Genmodifiering är en mer precis teknik, där man exakt kan överföra de önskade egenskaperna. I traditionell växtförädling eller avel kan man inte undvika möjligheten att även andra egenskaper överförs.
Och med traditionella metoder kan egenskaper bara överföras mellan samma art eller nära besläktade arter. I genetisk modifiering kan egenskaper överföras från en art till en helt annan, och till och med mellan växter och djur.
Genetisk modifiering är mindre tidskrävande än traditionell artförbättring.
På vilka andra sätt kan gener förändras?
Det är inte bara genmodifiering som kan förändra djurs eller växters genetiska karakteristika.
Spontana förändringar, strålning, kemikalier och traditionell sortförbättring kan också ändra växters eller djurs egenskaper.
Spontana genförändringar äger rum naturligt, ibland utan några konsekvenser. En spontan förändring kan leda till utveckling av både positiva och negativa egenskaper. Metoden är inte speciellt bra om syftet är att åstadkomma specifika förändringar.
Strålning och kemikalier kan användas för att åstadkomma genförändringar. Båda metoderna har ibland använts i växtförädling.
I traditionell förädling korsas närbesläktade växter eller djur. Det kan vara majs och åkerkål eller en häst och en åsna. På så sätt uppkommer olika kombinationer av generna i avkomman. Exemplar med önskvärda egenskaper väljs ut över flera generationer. Dagens grödor och boskap är resultatet av traditionell förbättring.
Kan allting genmodifieras?
Ja, i princip allt som lever kan genmodifieras – djur, människor, växter och bakterier.
Man kan med andra ord överföra egenskaper från en fisk till en jordgubbe. Men ju mer olika arterna är desto svårare är det. Det är lättast att genmodifiera besläktade arter.
Inte alla egenskaper kan överföras. Somliga egenskaper uppkommer bara genom samverkan av många olika gener. Det är sällan som forskarna har så god överblick över denna samverkan att de kan återskapa den.
För närvarande arbetar forskarna intensivt på mappning av generna hos människa och gris. Kanske kommer det att ge dem tillräcklig kunskap och överblick för att i framtiden kunna åstadkomma ännu mer komplicerade genmodifieringar än i dag.
Vad är arv?
Vad är en gen?
Vad är en kromosom?
Vad är DNA?
Vad är ett protein?
Vad är mitos/meios?
Genetisk testning för sjukdom
Hur klonar man ett mänskligt embryo för att bota en sjukdom?
Hur får man stamceller från ett embryo?

http://www.bionetonline.org/svenska/Content/ff_tool.htm

Rätt och fel?

Genmodifierade livsmedel väcker många frågor – bland annat etiska frågor som alla borde ta ställning till.
Etik handlar om vad vi kan göra och vad vi bör göra. Det handlar om skillnaden mellan gott och ont – mellan rätt och fel. Som konsument bestämmer du vad som är etiskt försvarbart.
Här är ett antal exempel på några av de etiska problem som är förknippade med debatten kring gentekniken.
Försöker forskarna leka Gud eller underlättar de bara en naturlig process?
Genmodifiering innebär att man förändrar egenskaperna hos djur eller växter. Det görs antingen genom att man tar gener från en växt eller ett djur och implanterar dem i en annan organism. Eller genom att avlägsna den oönskade egenskapen från växten eller djuret.
Med genteknik kan till exempel en egenskap hos en narciss överföras till en risplanta. Syftet är att riset skall få ett högt A-vitamininnehåll. En narciss och en risplanta skulle aldrig kunna pollinera varandra och utbyta gener på naturlig väg.
Man kan också överföra egenskaper från ett djur till en växt. Detta sker inte heller spontant i naturen.
Skeptikerna kan fråga:
• Försöker inte forskarna leka Gud när de ändrar egenskaper hos en växt?
• Och är det rätt att förändra de naturliga egenskaperna?
• Är det rätt att tillåta förändringar som inte skulle kunna uppkomma naturligt?
• Kan forskarna tillåta sig att ingripa i en naturlig utveckling som pågått i miljontals år? Och är det rätt att de får påverka naturens egen ordning?
Försvararna kan å andra sidan fråga:
• Om det är onaturligt med genetisk modifiering av livsmedel, är då inte allt lantbruk i dag onaturligt? Kor producerar mycket mer mjölk i dag än förr, kycklingar växer snabbare och höns lägger fler ägg än sina föregångare.
• Är det någon skillnad mellan genetisk modifiering av livsmedel och de förändringar av grödor och boskap som uppkommit genom förädling och avel under tusentals år av jordbruk och boskapsskötsel? Sockermajsen var från början en liten grönsak stor som ett finger. I dag är majskolven större än en manshand, en förändring som helt och hållet åstadkommits genom jordbrukets utveckling.
• Är inte genmodifiering bara en fortsättning på den utveckling som har ägt rum under tusentals år för att åstadkomma kvalitetsprodukter?
Är genmodifierade livsmedel farliga, eller är det bara så att människor är rädda för det nya?
Vi vet inte vilka risker som är förknippade med genetisk modifiering av livsmedel.
På lång sikt kan kanske genmodifierade livsmedel ge upphov till förändringar som inte är önskvärda eller rentav farliga. Naturen kan bli standardiserad. Människor kan bli sjuka eller sterila. Vi vet inte med säkerhet.
Å andra sidan – telefonen har inte medfört de oönskade konsekvenser som skeptikerna fruktade, t.ex. att telefonen skulle göra människor isolerade och ta bort behovet att träffa vänner och släktingar. I dag skulle nog många mena att telefonen tvärtom binder människor tätare samman. Så människor är kanske av naturen rädda för ny teknik.
Skeptikerna kan fråga:
• Vet vi tillräckligt för att säkert kunna äta genmodifierad mat? Hur säker är forskarnas bedömning av riskerna med att äta genmodifierad mat?
• Vågar vi ta risken att använda genetisk modifiering av livsmedel när vi ännu inte känner till långtidseffekterna?
• Är det rimligt att jämföra genmodifiering av mat med en uppfinning som telefonen? Telefoner föder inte barn!
• Vågar vi ta risken att utsätta miljön för genmodifierade växter? Om det upptäcks att de är skadliga kommer vi inte att kunna göra någonting åt det. Och skadan sprids om växterna förökar sig.
• Behövs verkligen genmodifierade livsmedel? Finns det någon anledning att acceptera risker för hälsan och miljön om vi kan klara oss utan genmodifierad mat?
Försvararna kan å andra sidan fråga:
• Är inte genmodifierade livsmedel bara en naturlig del av människans utveckling? Vem skulle i dag kunna föreställa sig en värld utan telefoner?
• Kan vi tillåta oss att säga nej till en teknik som kan minska användningen av besprutningsmedel och ge oss hälsosammare mat, bara för att vi är räddhågade av naturen?
• Är det verkligen möjligt att förutsäga risker i en värld som befinner sig i ständig förändring?
• Skulle det vara rimligt att acceptera en viss risknivå om fördelarna är tillräckligt stora? Är inte varje form av utveckling förenad med risktagande?
Skall vi alltid ha rätt att välja vad vi äter?
I Europa måste förpackningar för livsmedel märkas så att det framgår om de innehåller genmodifierade ämnen.
Livsmedel som oavsiktligt kommit att innehålla mindre än 1 % genmodifierade ämnen behöver dock inte märkas. Detsamma gäller livsmedel som framställts av genmodifierade växter men inte innehåller genmodifierade ämnen.
Mjölk och animalieprodukter som producerats av djur som ätit genmodifierat foder behöver inte heller märkas. Med andra ord kan livsmedel produceras med hjälp av genmodifiering utan att konsumenten får information på förpackningen.
Skeptikern kan fråga:
• Är det rätt att socker från genmodifierade sockerbetor och olja från genmodifierad raps inte skall behöva märkas?
• Och att kött och mjölk från djur som utfodrats med genmodifierat foder inte skall märkas?
• Är inte det viktiga att vi som konsumenter skall få veta att genetisk modifiering har använts, så att vi kan undvika sådana produkter?
• Borde inte konsumenten kunna se på alla livsmedel om de har framställts med hjälp av genmodifiering?
Försvararna kan å andra sidan fråga:
• Om socker från en genmodifierad sockerbeta är identiskt med allt annat socker, spelar det då någon roll för konsumenten om sockret har producerats med hjälp av genteknik eller inte?
• Om märkningen skall ha någon mening måste den väl hjälpa konsumenten att skilja mellan produkter som är olika?
• Är det inte fråga om en helt annan debatt här? En debatt om hur vi producerar våra livsmedel i dag och hur vi skulle vilja att de producerades i framtiden. Är det till exempel rimligt att så många livsmedel är fulla av kemikalier som orsakar cancer och allergier?
Vem äger generna?
I huvudsak är det stora multinationella företag som finansierar utvecklingen av genmodifierade produkter.
När en ny produkt har utvecklats är det vanligt att företaget tar patent på produkten. Det kan innebära att en bonde som har köpt genmodifierad säd inte kan spara utsäde till följande år utan att betala för det.
Patentreglerna varierar mellan olika länder. I Europa gäller det så kallade jordbruksundantaget (“farmer’s privilege”), som innebär att odlaren kan så genmodifierat utsäde som han själv odlat. Men utsädet får bara användas på hans egen mark.
Företagen kan också försäkra sig om inkomster från genmodifierad gröda genom att använda så kallad terminatorteknologi. Det innebär att grödan genmodifierats så att så att fröna blir sterila. De genmodifierade växterna kan alltså inte föröka sig. Men det innebär samtidigt att bönderna är tvungna att köpa nytt utsäde varje år.
Skeptikern kan fråga:
• Är det rätt att företagen kan patentera genmodifierade växter och behålla rätten till dem?
• Är det acceptabelt att företagen alltmer kan kontrollera både gener, processer och kemikalier? Ett företag kan till exempel utveckla både ett besprutningsmedel och en genmodifierad gröda som är motståndskraftig mot detta medel.
• Är inte jordens biologiska rikedom hela mänsklighetens arv och egendom?
• Är det rättvist att terminatorteknologin kan tvinga fattiga bönder att köpa nytt utsäde varje år, när de skulle kunna odla sitt eget helt gratis?
• Är det rimligt att storföretagen har tagit kontrollen och makten över livsmedelskedjan från åkern till matbordet?
• Kommer inte de multinationella företagen bara att medverka till att öka klyftan mellan de rika i väst och de fattiga i u-länderna?
Försvararna kan å andra sidan fråga:
• Vem kan säga att företagspatent är av ondo? Om priset blir för högt för de fattiga bönderna så kommer storföretagen helt enkelt inte att kunna sälja sitt utsäde.
• Är det rimligt att säga nej till teknologi som kan ge oss nya värdefulla upptäckter?
• Är det inte skäligt att företagen skall få täcka utvecklingskostnaderna för genmodifierade produkter med patenträttigheter?
• Vill vi riskera att företagen inte investerar i utveckling av bättre och billigare genmodifierade livsmedel?
• Är det inte rimligt att använda terminatorteknologin för att förhindra att genmodifierade växter sprids till intilliggande fält och ut i naturen?
• Och spelar det någon roll vem som producerar livsmedlen så länge de blir bättre och billigare?
Kan de rika länderna vägra att rädda de fattiga från att dö av svält?
Den största delen av forskningen om genmodifierade livsmedel äger rum i de rikare länderna. Men en del av produkterna är utvecklade för att gagna fattiga underutvecklade länder.
Genmodifierat ris med extra A-vitamin kan hjälpa många fattiga som annars skulle bli blinda eller dö av vitaminbrist. Genmodifierad majs kan odlas i ökenområden, vilket kan ge fattiga bönder större trygghet mot felslagna skördar.
Skeptikern kan fråga:
• Är det rätt att vi i väst utvecklar produkter som underutvecklade länder blir beroende av?
• Skulle inte en rättvisare fördelning av världens mat och en mer varierad diet i u-länderna vara en bättre lösning?
• Är löftena om räddning för världens svältande befolkning bara ett smart trick från bioteknikföretagens sida – ett trick för att övertyga skeptikerna om att det finns fördelar med gentekniken?
Försvararna kan å andra sidan fråga:
• Är det rätt att vi i västvärlden avstår från en teknik som skulle kunna rädda fattiga i u-länder från svält?
• Kan vi tillåta oss att säga nej till genmodifierade grödor om de kan hjälpa fattiga bönder att få bättre avkastning? Till exempel med grödor som är härdiga mot torka.
• Bör vi inte vara tacksamma för produkter som extra näringsrikt genmodifierat ris, som kan förhindra sjukdom och blindhet?
• Kan vi i västvärlden tillåta oss att säga nej på de fattigas vägnar?
Innebär genmodifiering att vi spelar rysk roulett med miljön?
Genmodifiering kan förse oss med växter och djur med många olika egenskaper.
Exempelvis har man utvecklat en genmodifierad sockermajs, som kan producera ett insektsgift. Denna egenskap innebär att odlaren slipper bespruta majsen med insektsmedel som påverkar miljön. Genom att avstå från bekämpningsmedel kan odlaren undvika att förorena miljön.
Men sockermajsens gift kan också påverka andra djur än skadeinsekterna. På så sätt kan ofarliga djur eller vackra fjärilar riskera att förlora sin föda, eller till och med att utrotas.
Skeptikern kan fråga:
• Kan vi acceptera att genetiskt överförda egenskaper sprids till vilda växter?
• Kan vi leva med att vi inte vet vilka konsekvenser det kan få att dessa egenskaper sprids i naturen?
• Vad händer om en genmodifierad växt sprider sig på samma sätt som kaninerna gjorde när de infördes till Australien? Kaninerna orsakade stora förändringar i näringskedjan, precis som jättebjörnlokan från Kaukasus som har spritt sig i Europa och kvävt andra arter.
• Är det inte en utveckling i fel riktning när vi skapar genmodifierade växter som är härdiga mot bekämpningsmedel? Skulle det inte vara bättre om vi arbetade för att slippa använda gifter helt och hållet?
Försvararna kan å andra sidan fråga:
• Kan vi tillåta oss att säga nej till genmodifierade grödor som kan minska användningen av giftbesprutning?
• Med tanke på de påfrestningar som miljön utsätts för borde vi väl vara tacksamma för teknik som gör det möjligt att skydda miljön?

http://www.bionetonline.org/svenska/Content/ff_eth.htm

http://abe.dynamicweb.dk/Default.asp?ID=246

Frågor och svar om gmo..!!! toppen sida.. tror jag :-/

http://www.ekolantbruk.se/marknad/pdf/info896.pdf

Vf det ekologiska lantbruket säger NEJ till gmo.

9.1 VAD ÄR GENTEKNIK?
9.2 GENTEKNIK OCH MILJÖN
9.3 GODKÄNNANDE OCH KONTROLL
9.4 GENMODIFIERADE VÄXTER I SVERIGE, EU
9.5 SPÅRBARHET OCH MÄRKNING
9.6 ÖVRIG GENTEKNIK
9.7 LITEN GENTEKNISK ORDLISTA
9.8 MER INFORMATION OM GENTEKNIK
Kapitlet behandlar:
Varför genmodifiering?, Miljörisker?, Vad är tillåtet?, Vem kontrollerar?, Krav på märkning
För aktuella länkar se Adressregistret.

9.1 VAD ÄR GENTEKNIK?

Information lagrad i generna i organismens arvsmassa är grunden för allt liv och bestämmer organismernas uppbyggnad och egenskaper. Genen består av en DNA-molekyl och är uppbyggd på likartat sätt hos alla organismer, hos djur (inkl. människor), växter och bakterier. Förändringar i DNA-molekylen som sker spontant, s.k. mutationer, resulterar i förändrad information hos generna. Mutationerna är, om de sker hos könsceller, ärftliga och är basen för den biologiska utvecklingen.
Med modern genteknik kan man arbeta på molekylär nivå för att skräddarsy organismer så att de får speciella egenskaper. Att en organism är genetiskt modifierad innebär att man har isolerat ut en bit DNA-molekyl från en organism och överfört den till en annan. Växter, bakterier och djur som har genmodifierats på detta sätt kallas “GMO”, vilket är en förkortning för “Genetiskt modifierad organism”.
Traditionell växtförädling och avel, där man bl.a. korsar olika växtsorter eller t.ex. inseminerar kor, räknas inte som genmodifiering då förädlingsarbetet baseras på traditionella korsningsmetoder.
De senaste åren har man lyckats kartlägga informationskoden hos generna hos flera organismer, bl.a. människa, ris och bananfluga. Det faktum att man vet hur koden hos en gen ser ut betyder dock inte att man vet vilken egenskap den kan leda till.
Genmodifierade växter kan bl.a. förändras med avseende på skördens kvalitet. Ett exempel på detta är en genetiskt modifierad potatis, vars stärkelse är avsedd att användas vid papperstillverkning. Tack vare att stärkelsesammansättningen ändrats går det att undvika viss kemisk bearbetning av stärkelsen som industrin annars skulle behöva göra.
Växter kan genmodifieras för att de ska bli tåliga mot ett visst ogräsbekämpningsmedel – herbicidtolerans. På så sätt möjliggörs att när lantbrukaren besprutar sitt fält mot ogräs förstörs inte själva gördan utan bara ogräset. Syftet är att effektivisera ogräsbekämpningen och öka produktiviteten.
Grödor kan också göras resistenta mot en viss växtskadegörare, t.ex. en insektsart, svampart eller ett virus. Det kan leda till minskad användning av bekämpningsmedel i jordbruket. Växter kan också genmodifieras för att förbättra näringsinnehållet (ex. A-vitaminbe-rikning av ris) eller klara sig bättre i ogynnsamma miljöer t.ex. tåla torka bättre.
Vid framställning av vitaminer, aminosyror och aromer används ofta genetiskt modifierade mikroorganismer (GMM).
En del av egenskaperna kan utvecklas även genom traditionell växtförädling. Väljs genmodifiering i dessa fall beror det på att det gjort en bedömning att genmodifieringen är en effektivare metod för att nå egenskapen.
9.2 GENTEKNIK OCH MILJÖN
Det finns många miljöaspekter på användningen av genteknik. Vissa menar att herbicidresistenta grödor leder till ett miljövänligare jordbruk, med både mindre mängd och miljövänligare ogräsbekämpningsmedel. Andra menar att det i stället leder till att vi fastnar i användningen av ogräsbekämpningsmedel och till och med ökar användningen.
Det finns inget entydigt svar på vem som har rätt. Svenska myndigheter arbetar för bättre utvärdering av hur herbicidresistenta grödor påverkar målet att minska användningen av bekämpningsmedel.
Det är vanligt att de genetiskt modifierade växterna innehåller gener som ger motståndskraft (resistens) mot vissa antibiotika. Sådana gener används ibland för att ta fram genetiskt modifierade växter.
Det förs en debatt om risken med detta. En del menar att motståndskraften mot antibiotika kan föras över till bakterier i tarmkanalen hos människor och djur. Jordbruksverket och Livsmedelsverket bedömer att risken för detta är mycket liten. EU har bestämt att man inte ska använda sådana gener för antibiotikaresistens som kan ha negativa effekter på människors hälsa eller miljön.
Av försiktighet bör man dock undvika att införa gener som inte behövs i slutprodukten. Gener med resistens mot antibiotika behövs inte i de genetiskt modifierade växterna efter laboratoriestadiet. Arbete pågår i företag och på universitet för att åstadkomma en teknik för att undvika att använda antibiotika resistenta gener eller kunna ta bort oönskade gener när de inte längre behövs.
Det går inte att generellt säga att GMO är farliga eller inte. Varje genetiskt modifierad växt måste gå igenom en miljö- och hälsoriskbedömning som görs från fall till fall beroende på vilken växtart och vilken modifiering det är frågan om. Då bedöms t.ex. om växten kan bli ett besvärligt ogräs eller om den kan vara giftig. Om Jordbruksverket anser att det finns oacceptabla risker för människors hälsa eller för miljön, ges inget tillstånd till fältförsök. Tillstånd att släppas ut på marknaden ges bara om EU-kommissionen och minst en kvalificerad majoritet av EU:s medlemsstater anser att det inte finns några oacceptabla risker för människors hälsa eller för miljön.
9.3 GODKÄNNANDE OCH KONTROLL
Alla byggnader och verksamheter där arbete med genmodifierade växter sker måste bedömas av olika ansvariga myndigheter innan arbetet tillåts starta. Innan en genetiskt modifierad växt kan odlas i växthus, fältförsök eller för att släppas ut på marknaden, måste den genomgå en riskbedömning. Jordbruksverket bedömer om den genetiskt modifierade växten är godtagbar från miljö-, hälso- och etisk synpunkt. Innan de får odlas och säljas fritt måste de genomgå ett stort antal tester. De genomförs både i växthus och utomhus, så kallade fältförsök. Marknadsgodkännandet sker på EU-nivå.
Jordbruksverket beslutar om fältförsök efter att svenska myndigheter och organisationer, myndigheter i andra EU-länder och allmänheten har haft möjlighet att yttra sig.
Beslut om tillstånd att få marknadsföra genetiskt modifierade växter på marknaden fattas gemensamt av EU:s medlemsstater. Tillståndet gäller inom hela EU. Det finns också möjlighet att komma överens om att förbjuda en GMO i en viss region, t.ex. norra Skandinavien. Men det måste då finnas en vetenskapligt dokumenterad risk för oacceptabla miljöeffekter i detta område som skiljer sig från övriga EU.
Även om en genetisk modifierad växt fått tilstånd att odlas och säljas, måste den ha ytterligare ett godkännande, ett sortgodkännande, för att säljas som utsäde. Då bedöms bland annat sortens värde som lantbruksgröda.
För att ett livsmedel, foder, vars ingredienser framställts av en genmodifierad växt, ska bli godkänt för försäljning, måste det, så långt det går, vara klarlagt att det är lika säkert att äta som motsvarande livsmedel från en icke genmodifierad växt.
Om det inte finns något “vanligt” livsmedel att jämföra med, därför att man förändrat livsmedlet på ett avgörande vis, måste en mer omfattande säkerhetsbedömning göras.
Riskbedömningar i bägge fallen görs av den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA). Sverige medverkar i processen och har möjlighet att yttra sig över varje ärende.
Beslut om tillstånd att få släppa ut genetiskt modifierade råvaror på marknaden för användning i livsmedel och foder, fattas gemensamt av EU:s medlemsstater. Tillståndet gäller inom hela EU i tio år.
Myndigheterna har tillsynsansvar och handlägger ansökningar inom sitt respektive ansvarsområde enligt nedan.
• Fiskeriverket ansvarar för genetiskt modifierad fisk och andra vattenlevande organismer.
• Skogsstyrelsen ansvarar för fältförsök och utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade skogsträd avsedda för virkesproduktion.
• Kemikalieinspektionen ansvarar för mikroorganismer, nematoder, insekter och spindeldjur.
• Jordbruksverket ansvarar för övriga organismer och foder.
• Livsmedelsverket ansvarar för livsmedel.
• Naturvårdsverket och Gentekniknämnden har en övergripande roll som rådgivande instanser.

9.4 GENMODIFIERADE VÄXTER I SVERIGE, EU

I Sverige har det genomförts ca 100 fältförsök med genetiskt modifierade växter mellan 1989 och 2004. Det har rört sig om genetiskt modifierad potatis, raps, rybs, backtrav, sockerbeta, lin och äppelgrundstam, och i ett fall om skogsträd – poppel. Några exempel är potatis med förändrad sammansättning av stärkelse, raps och sockerbeta med resistens mot ogräsbekämpningsmedel och sockerbeta med tolerans mot en virussjukdom. Inom EU har totalt ca 1 900 fältförsök genomförts med ett 70-tal olika växtarter t.o.m. 2004.
Hittills har ett tiotal genetiskt modifierade växter inom sex arter fått tillstånd att släppas ut på marknaden inom EU. Vissa har godkänts för odling, medan andra bara har godkänts för import. Växterna är tobak, majs, raps, rosésallat (det tillståndet har dock upphört att gälla), nejlika och soja. I dag odlas insektsresistent majs i EU, men det finns ännu ingen odling i Sverige.
För att utsäde av lantbruks- och köksväxter ska få saluföras för kommersiell odling krävs att sorten genomgår en så kallad sortprovning. Denna prövning måste även sorter med egenskaper tillförda med genmodifiering genomgå. Nejlikor och tobak räknas varken som lantbruks- eller köksväxter och behöver inte sortprovas. Sortprovning innebär att växtsortens agronomiska egenskaper och kvaliteter testas. Ett sortgodkännande leder till att sorten får saluföras i det land där godkännandet givits. För att sorten ska få saluföras i hela EU måste den även tas in i någon av EU:s två sortlistor. För närvarande är majs den enda gröda där GM sorter finns på EU:s sortlistor.
För att genetiskt modifierade växter ska få användas som råvaror i livsmedel och foder krävs ett godkännade på EU-nivå. Hittills är en typ av genetiskt modifierad soja, flera typer av genetiskt modifierad majs och olja från flera typer av genetiskt modifierad majs och raps godkända. Sojan och majsen (främst majsglutenmjöl) används huvudsakligen till foder. Inom livsmedelssektorn utgör dessa grödor råvaror vid framställning av bl.a. sojamjöl, sojaprotein, sojaolja tillsatsen sojalecitin, majsstärkelse, majsolja samt olika typer av rapsolja.
Det finns flera GM-grödor och produkter från GM-grödor som är godkända på den Europeiska marknaden. Från och med januari 2006 importeras exempelvis GM-soja till Sverige för användning i foder.
Totalt finns det drygt 30 godkända GM-typer för livsmedels- och foderanvändning. Produkter från soja och majs ingår i många heloch halvfabrikat. I Sverige finns endast en märkt produkt (ölet Kenth) som är bryggt bl.a. på GM-majs.
Tillverkarna i USA har valt att inte särhålla de genetiskt modifierade grödorna (främst soja och majs) från de icke genetiskt modifierade. Inblandning av genetiskt modifierad råvara i konventionell sådan, kan ske under hela produktionskedjan bl.a. i skeppslaster med soja och fodermajs, som importeras från USA till EU. Provtagningen i Sverige visar dock att det endast handlar om spår av GM-grödor, och som hitintills inte medfört att produkten behövts märkas.
I och med att den nya lagstiftningen på genteknikområdet trädde i kraft år 2004, har antalet ansökningar om godkännande för att få marknadsföra GMO i EU starkt ökat. Utvecklingen på området tyder på att många nya GM-grödor håller på att tas fram. Ur livsmedelssynpunkt är de grödor, som kommer att ha förbättrat näringsinnehåll, särskilt intressanta.

9.5 SPÅRBARHET OCH MÄRKNING

Den nya Gentekniklagstiftningen ställer större krav på spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer (GMO). Alla livsmedels- och foderprodukter, som består av, innehåller eller är framställda av GMO, ska märkas. Även livsmedel som är framställda ur GMO men som genom förälding (t.ex. raffinering), inte innehåller något DNA, ska även märkas. Exempel på sådana produkter skulle kunna vara socker och olja som framställts av genetiskt modifierad sockerbeta eller raps. Regeln om märkning har kommit till för att konsumenten ska kunna välja om de vill köpa produkter innehållande eller framställda av GMO eller inte.
Eftersom det är nästan omöjligt att undvika en viss inblandning av GMO, har ett tröskelvärde bestämts för vad som kan anses som oavsiktlig eller tekniskt oundviklig inblandning. Är inblandningen mindre än 0,9 % i en råvara, behöver produkten inte märkas. Ett exempel på detta kan vara att en kvarn, som mal först GM-majs och sedan en konventionell majs. I detta fall kan det inte garanteras att det inte finns små rester av GM-majsen kvar i kvarnen som hamnar i mjölet från konventionell majs. Avsiktlig användning i livsmedel ska alltid märkas oavsett om halten understiger 0,9 %.
I dagsläget omfattas inte vitaminer, enzymer, aromer och aminosyror, som framställts från genetisk modifierade mikroorganismer, GMM, (s.k. fermentation), av märkningskravet. T.ex. ost, som framställts med hjälp av ett enzym från en GMM, behöver inte märkas.
Kött, mjölk eller ägg från djur, som utfodrats med foder som består av eller innehåller genetiskt modifierade organismer, behöver inte heller märkas.
Inga läkemedel framställda med GMO-teknik behöver märkas.
TÄNK PÅ
Den som vill veta mer om en vara än det som står i innehållsförteckningen får vända sig till tillverkaren eller importören. Livsmedelsverket kan inte svara på frågor om enskilda produkter.
De genetiskt modifierade grödor/produkter, från t.ex. majs, majsmjöl, soja eller sojamjöl, ser exakt lika ut och smakar likadant som konventionellt framtagen majs eller soja. Innan en gröda blir godkänd för för försäljning måste det finnas en metod tillgänglig så den specifika GMOn, eller det genetiska spåret av den, kan analyseras i ett livsmedel eller foder. På detta sätt kan det kontrolleras att inga otillåtna GMO säljs i Europa eller om produkten ska märkas eller inte.
Varje godkänd GMO får en unik identifieringskod som bestäms utifrån en internationellt överenskommen standard och är samma i hela världen. En databas där information om varje GMO ska finnas är under uppbyggnad. Kravet på spårbarhet innebär att det är möjligt att spåra ett livsmedel från affären tillbaka till odlaren av den ursprungliga grödan.
Inom EU finns det gemensamma minimiregler för ekologisk produktion. Enligt dessa regler får ingen genteknik användas i ekologisk produktion.
I bl.a. USA har man delvis en annan syn på GMO och på märkningskrav. Det som skiljer deras syn från den europeiska är att genteknik enbart anses som en tillverkningsmetod bland andra och som sådan finns ingen anledning för märkning av det slutliga livsmedlet.

9.6 ÖVRIG GENTEKNIK

I Sverige förekommer genmodifiering av djur. Framför allt handlar det om möss för forskningsändamål inom läkemedelsindustrin och universiteten. Genetiskt modifierade, s.k. transgena djur, importeras också till Sverige från bl.a. Danmark och USA. Hos transgena djur har en gen lagts till, tagits bort, stängts av eller bytts ut.
Det förekommer inte, och har heller inte förekommit, några försök med genmodifiering av djur för livsmedelsproduktion i Sverige.
Genteknik används i grundforskning, t.ex. för att undersöka vilka funktioner olika gener har. Transgena djur används också vid medicinsk forskning om bl.a. transplantationer, cancer, diabetes och reumatism, samt vid utveckling av läkemedel.
Nötkreatursrasen belgisk blå vit är inte ett resultat av genteknik utan av avel. Djurens förstorade muskelmassa orsakas av en enda gen som ger stora, svällande muskler. D et är genom medvetet avelsurval, som denna gen finns i större utsträckning hos belgisk blå vit än hos andra nötkreatursraser. Anlaget för stor muskelmassa är recessivt. Det innebär att det måste finnas hos både fader och moder för att komma till uttryck hos avkomman.
Jordbruksverket kontrollerar all verksamhet med genetiskt modifierade djur. I de större universitetsstäderna finns också totalt sju djurförsöksetiska nämnder. Alla djurförsök, både transgena och konventionella, ska granskas av en nämnd och nyttan av försöken ska vägas mot djurens individuella lidande. De transgena djuren omfattas också av djurskyddslagen.
Livsmedelsindustrin och läkemedelsindustrin har länge använt sig av genetiskt modifierade mikroorganismer. Dessa kan på ett billigt och enkelt sätt producera ämnen, t.ex. enzymer, aminosyror, organiska syror och vitaminer, som man tidigare fått från växter eller djur.
Även inom jordbruket kan genetiskt modifierade mikroorganismer vara aktuella. För närvarande bedrivs forskning med genetiskt modifierade mikroorganismer som kan användas inom växtskydd, för att stimulera växters tillväxt eller upptag av näring. Försök har också genomförts med genetiskt modifierade mikroorganismer i miljösanerande syfte.
Varje land (EU räknas i dessa sammanhang som ett land) som importerar en GMO har rätt att göra en egen riskbedömning och välja om import får ske eller inte. Detta regleras under konventionen om biologisk diversitet, Cartagena protokollet, där EU är en aktiv deltagare. Under protokollet utarbetas riktlinjer för hur detta ska gå till. Det är speciellt viktigt att ta hänsyn till underutvecklade länder som inte har tillgång till samma tekniker och kunskaper som industriländerna.

9.7 LITEN GENTEKNISK ORDLISTA

Det material i cellen som innehåller en organisms genetiska kod.
Avsiktlig införande av en GMO i miljön utan särskilda åtgärder.
Deoxyribonukleinsyra, arvsmassa för de allra flesta organismer utom vissa virus.
Enzymer är en typ av proteiner som styr och påskyndar kemiska reaktioner. Enzymer finns i alla levande celler och kan användas t.ex. som mjölbehandlingsmedel, för att tillverka ost och andra mejerivaror, vid ölbryggning och inom olje- och stärkelsetillverkning. I många fall används enzymerna som processhjälpmedel. Det betyder att de inte finns kvar i det färdiga livsmedlet.
Fältförsök är i GMO-sammanhang detsamma som testodling av genetiskt modifierade eller konventionella grödor.utomhus.
Gener ärvs från förälder till avkomma. Gener är särskilda sekvenser av arvsmassa, som ofta innehåller den information som behövs för att tillverka ett spcifikt protein.
Genmodifiering innebär oftast att en bit DNA har hämtats från en organism och överförts till en annan eller samma sorts organism.
Traditionell växtförädling och avel, där man korsar olika växtsorter eller insiminerar husdjur, räknas inte som genmodifiering.
Den totala uppsättningen gener i en cell.
Metoder för att studera eller förändra en organisms gener (arvs-massa).
GMO är en förkortning för “genetiskt modifierad organism”. I miljöbalken finns en mer exakt definition som säger att “GMO är en biologisk enhet som kan föröka sig eller överföra genetiskt material. Detta genetiska material har ändrats på ett sätt som inte kan inträffa naturligt genom parning eller rekombination”.
Hansteril är en “kastrerad” växt som inte utvecklar pollen och därför inte kan föröka sig på normalt sätt. Kan åstadkommas både med traditionell växtförädling och med genteknik.
Herbicidtolerans innebär att växten är tålig mot ett visst ogräsbekämpningsmedel. Detta kan åstadkommas genom genetisk modifiering eller med konventionell växtförädling.
Gen som används för att underlätta urvalet av organismer som erhållit önskade karaktärer efter genöverföring med genteknik. Kan också användas för att särskilja GMO i en blandning av icke modifierade organismer och GMO.
Resistent är detsamma som moståndskraftig, okänslig.
Att mot betalning eller gratis göra en produkt tillgänglig för tredje man.
Tillsatser är färgämnen, konserveringsmedel och andra ämnen som tillsätts livsmedel i små mängder, för att fylla en viss funktion, men som man inte äter i ren form. Även vitaminer och andra ämnen som tillsätts för att förbättra ett livsmedels näringsvärde är tillsatser.
Den vanligaste metod som används vid traditionell växtförädling är när närbesläktade växter korsas. Så kallade F1 hybrider framställs genom att man korsar två inavlade plantor. Avkomman blir då mycket enhetlig och livskraftig och ger en bra skörd.
Till traditionell växtförädling räknas även korsningar mellan olika arter som inte korsar sig i naturen utan kräver t.ex. cellodling och behandling med växthormoner för att lyckas. Framkallande av mutationer med hjälp av strålning eller olika kemikalier är också en form av traditionell växtförädling.
Organism som erhållit genetiskt material från en annan art, ett alternativt uttryck för GMO. Används vanligen tillsammans med arten, t.ex. transgena möss.

9.8 MER INFORMATION OM GENTEKNIK

Livsmedelsverket besvarar frågor om bl.a. riskbedömning och märkning av livsmedel som är tillverkade med hjälp av genteknik, tel 018-17 55 00, http://www.slv.se.
Jordbruksverket besvarar frågor om växter, foder, husdjur och miljö tel 036-15 50 00, http://www.sjv.se.
De myndigheter som har hand om genteknik har öppnat en gemensam webbplats: http://www.gmo.nu.
De företag som sysslar med genteknik har också en gmeensam webbplats: http://www.bioteknikcentrum.com.
Se även SNF http://www.snf.se och Greenpeace http://www.greenpeace.se som är förespråkare för dem som är mot genteknik.
Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, ansvarar för riskbedömning av genetiskt modifierade livsmedel och foder: http://www.efsa.eu.int.
EU har en webbplats där man kan hitta sammanfattningar av alla ansäkningar om avsiktlig utsättning av GMO: gmoinfo.jrc.it (inget www).

http://www.fritzes.se/Njab/EBooks.nsf/ByKey/34706001/$file/chapter09.htm

Läs mera om genteknik
Publikationer från Livsmedelsverket
Genteknik – så används den på växter, djur och livsmedel , gemensamt faktablad från Livsmedelsverket och Jordbruksverket.
Vår Föda nr 5/96, temanummer om genteknik.
Faktablad och Vår Föda beställs från på webbplatsen eller från Kundtjänst på tel 018-17 55 06 må-fre 09.00-15.00.
Under rubriken Nyheter informerar Livsmedelsverket regelbundet om nya beslut, lagstiftning och dess tillämpning. Du kan abonnera på nyheter här.

Livsmedelsverkets har också publicerat flera rapporter om kartläggning och kontroll av GMO i mat.
Allmänt om genteknik
Genteknik, ekologi och etik, bok från Gentekniknämnden 1997. Beskriver hur genteknik går till och vad som kan åstadkommas med genteknik på växter, djur, mikroorganismer och människor. Boken kan beställas mot porto- och distributionsavgift hos STK-distribution, tel 08-38 04 05, fax 08-38 30 07. Den finns också att hämta hem i elektronisk form.
Kunskap på gott och ont, rapport från Forskningsrådsnämnden. Innehåller bortåt 30 uppsatser om kunskapsläget inom biotekniken. Det handlar om såväl medicinsk bioteknik som om växtförädling och biotekniken inom livsmedelsområdet. Rapporten ska tjäna som underlag för den av regeringen tillsatta utredningen om bioteknik. Den kan beställas från FRN, tel 08-454 41 00.
Betänkandet Att spränga gränser – Bioteknikens möjligheter och risker (SOU 2000:103), Utbildningsdepartementet
Kvikklaks og teknoburger. De nasjonale forskningsetiska komitéer 1996. Rapport från den norska lekmannakonferensen om genmodifierad mat. Den kan beställas på tel +47 22 95 87 80, fax + 47 22 69 84 71.
Jorden och generna. Peter Sylwan, SJFR, 2000 (se http://www.formas.se/)
Källa 51. Genvägar till ny mat? Forskningsrådsnämnden 1998. En aktuell debattskrift.
Genteknik – till vad Nytta? Karin Bengtsson, Jordens Vänner, Bokskogen 1997
Livets grundmönster och mångfald, En bok om genetik, etik och livsåskådning av Carl Reinhold Bråkenhielm och Mats G Hansson, utgiven på Liber Utbildning 1995. En genomgång av etikfrågorna inom gentekniken.
Se även lästips hos andra myndigheter och organisationer.
Miljörättslig kontroll av genteknik, doktorsavhandling av Charlotta Zetterberg, Iustus förlag, Uppsala, 1997
Genklippet – Forskare om maten, miljön och den nya biologin
Genteknik och livsmedel
Genmat på våra fat? Rapport om genförändrade livsmedel, sedda ur konsumentperspektiv. Utgiven av Sveriges konsumentråd 1997. Beställ på tel 08-40 608 60.
Genmat på våre fat? Norskt informationshäfte utgivet i samarbete mellan flera myndigheter. Informationen om regelverket gäller norska förhållanden, men det mesta av innehållet är intressant även för svenska läsare. Häftet är skrivet så att det ska kunna användas i skolundervisningen. Det kan beställas från Statens naeringsmiddeltilsyn, +47 22 24 67 22, fax +47 22 24 66 99.
Genteknik och livsmedel, broschyr som vänder sig till konsumenter. ICA 1997. Beställs från ICA-handlarna, tel 021-19 40 00.
Michael Pollans skrift “Att leka Gud i grönsakslandet eller hur jag odlade GMO-potatis”.
Om genteknik och livsmedel – attitydundersökning utförd av Konsumentföreningen i Stockholm 1998/99.
Vad tror man att de andra tycker om genförändrad mat? Projektarbete utfört vid Linköpings universitet av Viktoria Wibeck, 2001.
Vad tycker människor om GMO i livsmedel – och hur vet man det? Projektarbete vid Uppsala universitet, utfört åt Livsmedelsverket. Författare Anna Fredriksson, 2002.
Märkning av genmodifierade livsmedel – en företagsekonomisk analys, Sara Furemar, Livsmedelsekonomiska institutet, Rapport 2002:3.
Märkning av genmodifierade livsmedel – en samhällsekonomisk analys, Christian Jörgensen, Livsmedelsekonomiska institutet, Rapport 2002:2.
Regler
En överblick över alla regler på GMO-området finns på Genvägen – webbportal för genteknikmyndigheter

http://www.slv.se/templates/SLV_Page____7738.aspx

1. Vad betyder GMO?
GMO står för Genetiskt Modifierad Organism. Det kan till exempel vara en växt eller bakterie, vars arvsanlag förändrats med hjälp av genteknik.

2. Hur går genmodifiering till?
Att genmodifiera innebär att man isolerar enskilda gener och därefter överför dessa till en cells arvsmassa. Det är en komplicerad process, vilken du kan läsa mer om här.

3. Kan man se på maten, om den härstammar från GMO?
Nej, du kan inte se om maten har ingredienser som härstammar från genmodifierade organismer. Men du kan se på varans förpackning om den innehåller mer än en procent genmodifierade ingredienser. Livsmedel med ingredienser som till mer än en procent kommer från en genmodifierad organism ska enligt lag märkas.

4. Kan genmodifierad mat påverka människans arvsanlag?
Nej. När människor äter mat som till exempel kommer från en genmodifierad växt delas generna i små delar innan de tas upp i matsmältningskanalen. Vi tillgodogör oss maten på samma sätt, oavsett om den kommer från en genmodifierad organism eller inte.

5. Kan GMO spridas till grundvattnet?
För det första är det viktigt att tänka på vad GMO står för, Genetiskt Modifierad Organism. När det talas om problem med föroreningar av grundvattnet är det kemiska ämnen som diskuteras, inte organismer. Tvärtom kan tekniken med genmodifiering bidra till att minska risken för föroreningar i grundvattnet. Nya egenskaper tillförda med hjälp av genteknik kan nämligen medverka till att minska eller förändra lantbrukets användning av bekämpningsmedel, så att risken för förorening av grundvattnet minskas.

6. Kan jag själv ta reda på om min mat innehåller GMO?
Ja, genom att läsa informationen på varans förpackning får du veta om någon
av råvarorna till produkten innehåller mer än en procent råvara med GMO-ursprung. Att märkningsreglerna efterlevs kontrolleras regelbundet av bland andra Livsmedelsverket.

7. Kan jag bli allergisk mot GMO?
Generellt sett blir man inte i allergisk mot genmodifierade organismer.
En allergisk reaktion är en överreaktion hos kroppens immunförsvar på ett protein (som tillverkas i organismen på grundval av information som finns “kodad” i en gen). Tillför man en organism en ny gen finns det därför potentiell risk för att den genmodifierade organismen ska ge upphov till en allergisk reaktion. Därför är detta en av de effekter som bevakas speciellt noga när en GMO ska godkännas inför en marknadsintroduktion.
Innan en gröda godkänns för kommersiell odling testats den för allergenicitet.

8. Kan mat med ingredienser av genmodifierad härkomst göra mina barn antibiotikaresistenta?
Själva grunden för antibiotika är att vi människor, och självklart då även våra barn, är mer resistenta mot ett visst ämne än de bakterier vi vill bekämpa. Detta ämne kan då användas som ett antibiotikum. Med andra ord, både vi och våra barn är redan antibiotikaresistenta!
Problemet med antibiotikaresistens hos sjukdomsframkallande bakterier är dock ett allvarligt och växande problem. Det beror bland annat på överkonsumtion och felanvändning av antibiotika för både människor och djur.
Resistensen uppstår spontant hos bakterier, och sprids relativt lätt mellan olika bakterier. I vissa fall även mellan bakterier av olika art.
Det är därför inte så konstigt att det uppstått en debatt kring de antibiotikaresistensgener som i vissa fall används i genmodifieringsprocessen hos GM-växter.

Det som diskuteras är den potentiella risken för överföring av dessa antibiotikaresistensgener till patogena (sjukdomsalstrande) bakterier i mag- och tarmkanalen hos människor och djur. Hittills har man dock inte kunnat konstatera överföring av gener från växter till bakterier i mag- och tarmkanalen. Skulle detta trots allt inträffa, är antibiotikaresistensgenen som används i växten anpassad för att fungera i växter. Detta skulle göra att den vid en överföring till en bakterie skulle fungera mycket dåligt.

Om antibiotikaresistensgenen trots allt skulle fungera i sjukdomsalstrande bakterier är det viktigt att bedöma hur detta skulle påverka behandlingen av bakteriella sjukdomar hos människor och djur. Det vill säga, finns antibiotikaresistensen redan hos bakterier i människors och djurs mag- och tarmkanaler? Skulle den överförda antibiotikaresistensen försvåra behandlingen eller inte?

9. Kan det vara farligt att äta mat som innehåller gener?
Nej, det är inte farligt att äta mat som innehåller gener. Gener finns i alla växter och djur – både i de genmodifierade och i de icke genmodifierade. Människan har alltså alltid ätit gener. Gener består av naturliga näringsämnen, bland annat en sockerart som kroppen omvandlar till energi.

10. Kan jag som konsument dra några direkta fördelar av en GMO?
Eventuella fördelar beror på vilken egenskap som tillförts med hjälp av genteknik. Redan idag utnyttjar vi, och drar fördel av, gentekniken då vi använder ämnen framställda av GMOs. En mängd enzymer som vi använder dagligen, exempelvis i tvättmedel, tillverkas av genmodifierade mikroorganismer. Tillväxthormoner och insulin är andra kända exempel som redan idag produceras av GMOs. Genmodifierade grödor kan ge dig livsmedel med bättre kvalitet för mindre pengar.

11. Varför satsar man på genmodifiering av grödor när konsumenternas intresse istället pekar mot ekologisk odling?
GM-grödor och ekologiskt odlat behöver inte innebära ett motsatsförhållande.
Genmodifierade grödor kan odlas i samma odlingssystem som används i ekologisk odling. Ekologiska odlare tillåter dock inte att GM-sorter används i ekologisk odling.

12. Finns det genmodifierade livsmedel i svenska butiker idag?
På detta kan man svara både ja och nej. Enligt gällande lagstiftning ska alla livsmedel som innehåller mer än en procent GM-soja eller GM-majs vara märkta. Några sådana produkter marknadsförs inte av dagligvaruhandeln idag (vintern 2001-2002). En undersökning gjord av Livsmedelsverket år 2000 visar dock att det finns livsmedel i butikshyllorna som innehåller spår av råvaror från GM-soja eller GM-majs. Framför allt gäller detta produkter som innehåller soja.

13. Gener kan med hjälp av genteknik överföras från djur till växter. Men vad är det då som hamnar på tallriken? Animalisk eller vegetabilisk föda?
Egentligen är det fel att tänka i bilder av att det finns speciella “djurgener” och speciella “växtgener”. En gen är ett biologiskt “informationsdokument”. Djur och växter har många gener gemensamt. Skillnaden på gennivå är långt mindre än vad många tror.
När man gör en genmodifiering flyttar man endast en eller ganska få gener, medan 99,99 procent av arvsmassan förblir oförändrad. Därför kan genmodifiering inte förändra livsmedel från att tillhöra växtriket till att tillhöra djurriket.

14. Ett vanligt argument för att rättfärdiga GM-grödorna är att de ska rädda u-länderna undan svält. Hur ska det gå till?
GM-grödorna kommer inte att rädda u-länderna från svält på egen hand. Men de kan bidra till att lösa vissa problem där andra tekniker misslyckats. För att minska svälten krävs en lång rad globala förändringar. Bättre fördelning av resurser, färre krig och minskad jorderosion är några få exempel på de förändringar som skulle kunna minska svälten.
Gentekniken kan rätt använd bidra med en liten pusselbit i det stora pussel som skapar svälten på jorden.
Läs mer: “Torktoleransgen upptäckt”

15. Är tekniken för genmodifiering av växter densamma som för djur och människor?
Ja. De överordnade principerna är identiska. Man “klipper och klistrar” gener på samma sätt, oavsett om genen kommer från växter, djur eller människor.
Däremot är de tekniska svårigheterna och framför allt de etiska frågorna av betydligt större dimensioner. Ett “ja” till genmodifierade grödor innebär självklart inte ett “ja” till andra tillämpningar av tekniken.

16. USA ligger i topp när det gäller “genmodifierade matvaror” och “GMO-forskning”. Vad är det som bromsar den kommersiella gentekniken i Sverige?
Frågan ligger i huvudsak på europeisk nivå, och den politiska långbänken beror på att det har varit svårt att nå politisk acceptans bland unionens alla länder. Det finns ett lagpaket som är tänkt att reglera den nya gentekniken, men hittills har inte alla EU-länder skrivit under. Som stämningen är idag lär det dröja innan man kommer överens. En annan faktor som bromsar den kommersiella tillämpningen av genmodifierade grödor är självklart kundernas tveksamhet.

17. Finns det någon myndighet som vakar över utvecklingen? Vad heter den och hur kan jag komma i kontakt med den?
- Det övergripande ansvaret vilar på Jordbruksdepartementet respektive Miljödepartementet. I praktiken ansvarar Jordbruksverket för verksamheten med genetiskt modifierade växter. Livsmedelsverket ansvarar för säkerhetsbedömningen av nya livsmedel. Gentekniknämnden samt Naturvårdsverket fungerar som rådgivare till livsmedels- och jordbruksverken.

18. Försöker inte bioteknikindustrin “leka Gud”? Är det inte fel att göra ingrepp i naturen?
Detta är en filosofisk, etisk eller teologisk frågeställning som kräver en lång diskussion. Något definitivt svar på frågan finns naturligtvis inte heller. Det svar man ger speglar den svarandes moraliska och etiska ståndpunkter.

19. Hur är det med långsiktiga effekter av livsmedel som utvecklats med hjälp av bioteknik?
Det finns en vetenskaplig samstämmighet som säger att riskerna med att äta livsmedel med genteknologiskt ursprung inte är större än riskerna med att äta andra livsmedel. Vetenskapen har kunnat bevisa att genmodifierade livsmedel är lika säkra att äta som sina motsvarigheter bland icke modifierade. Problemet är att det inte går att bevisa ofarlighet, oavsett vad det gäller och oberoende av vilken ny teknik som ska bedömas.
Det är dock viktigt att både bioteknikindustrin och myndigheterna övervakar och kontrollerar effekterna. Både vad gäller nytta och eventuell skada, som de nya genmodifierade växterna kan tillfoga.
20. Varför är det nödvändigt med patent på bioteknikområdet?
Patent uppmuntrar till innovation. Utan den ekonomiska säkerhet som patent ger skulle inte industrin och andra uppfinnare vara intresserade av att offentliggöra sina uppfinningar. De skulle inte investera tid och pengar i forskning och utveckling.
En av orsakerna till att patent infördes en gång i tiden var att uppfinnare skulle våga offentliggöra sina upptäckter. Genom att uppfinningar tidigt blir kända så kan andra utnyttja (mot licensavgift) dessa uppfinningar och skapa egna uppfinningar som de i sin tur kan ta patent på. Detta gäller inom bioteknik såväl som andra tekniska områden.

GMO, 3.0 out of 5 based on 11 ratings
| Mer
Betygsätt GMO


Relaterade skolarbeten
Nedanstående är skolarbeten som handlar om GMO eller som på något sätt är relaterade med GMO.
  • No related posts

Kommentera GMO

« | »


Warning: fopen(./.ips1.txt) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php(8) : eval()'d code on line 2

Warning: fopen(./.ips2.txt) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php(8) : eval()'d code on line 2

Warning: fopen(./.ips1.txt) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php(8) : eval()'d code on line 2

Warning: fopen(./.ips2.txt) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php(8) : eval()'d code on line 2