.nu

Skolarbeten och uppsatser från högstadiet och gymnasiet
Sök skolarbeten

Hammarby IF:s

Ämne: Idrott
| Mer

I slutet av 1800-talet började idrottsföreningar dyka upp lite varstans i Sverige, speciellt i storstäder som Stockholm. Många människor flyttade in till storstaden, och när arbetstiden började minskas till 8 timmar per dag fick gemene man plötsligt tid över till fritidssysselsättningar.
Tidigare var det nästan enbart de som hade det gott ställt som hade råd och tid att ägna sig åt idrott, men under 1890-talet grundades förening efter förening med arbetarklassen som målgrupp. Redan 1889 hade Hammarby roddförening sett dagens ljus (2 år innan både AIK och Djurgårdens IF!). 1897 bytte föreningen namn till Hammarby Idrottsförening, det stolta namn vi känner så väl. Aktiviteten var stor i den unga föreningen, och medlemmarna engagerade sig mycket. Året efter Hammarby IF:s grundande möttes man i medlemsmöten så ofta som två gånger i månaden. Styrelsen deltog också flitigt i hela verksamheten.
Inom Hammarby IF fortsatte man ytterligare några år med enbart rodd på programmet. Tyvärr hade de fattiga arbetarna inte råd att köpa in dyra båtar, utan de byggde sina egna. Detta ledde dock till att Hammarby diskriminerades, eftersom dessa egenhändigt tillverkade båtar inte godkändes på alla ställen, och Hammarbyroddarna blev därmet utestängda från stor del av tävlingsverksamheten. Trots det gav man inte upp, utan fortsatte att kämpa på. Här fanns kanske ett frö till den stora inre samhörighet och klubbkänsla som alltid har varit en stark del av klubbkänslan i Hammarby IF.

Speciella drag i det tidiga Hammarby

Utan att se på en förenings historia är det omöjligt att förstå “andan” i föreningen. Det fanns redan tidigt ganska tydliga skillnader mellan Stockholms idrottsföreningar. Speciellt tydliga blev de om man jämförde Hammarby med AIK. Föreningarnas medlemsmatriklar kring sekelskiftet visar att hälften av AIK:s medlemmar var kontorsanställda. Av de övriga var de flesta ingenjörer eller företagare. Bara 10 procent var arbetare. Bland Hammarbys medlemmar under tidiga år var däremot samtliga arbetare. Det stod också inskrivet i föreningens stadgar att just detta var Hammarby IF:s inriktning: “Föreningens ändamål är att bland arbetare väcka håg för rodd”.

Arbetarklassprägeln syns också när man tittar på bostadsadresserna hos Hammarbys roddare. De flesta av föreningens första medlemmar var bosatta i de då ganska fattiga kvarteren på Bondegatan, Erstagatan och Tjärhovsgatan på östra delen av Södermalm. Skillnaden mellan vilka grupper av människor som de olika idrottsföreningarna vände sig till syns också på en så enkel sak som vilken årsavgift de hade under de tidigaste åren. Medan årsavgiften i AIK var satt till nio kronor, var den i Hammarby endast tre kronor.

Hammarby fotboll startas

Fotboll var en ganska ny idrott i Sverige kring sekelskiftet. När Hammarby IF grundades 1897 fanns det fortfarande ingen förening i Stockholm som hade fotboll som huvudgren. Intresset ökade i Stockholm, och flera föreningar tog upp fotboll på programmet.

Hammarby dröjde lite längre än sina lokala konkurrenter med att börja spela fotboll. Man hade ju inte ens en egen plan att spela på, men 1915 invigdes Hammarby IP på Kanalplan (som då faktiskt kallades Söderstadion!), och Hammarby IF:s fotbollssektion bildades. För att kunna konkurrera bättre bestämde man sig för att slå sig ihop med Klara SK och Johanneshovs IF, som också de gärna ville ha tillgång till en bra gräsplan. I förhandlingarna som ledde fram till sammanslagningen fick Hammarby fick behålla sitt namn, men var däremot tvungna att avstå från sina grönvita färger. I stället bestämde sig den sammanslagna föreningen för Johanneshovs gulsvartrandiga mundering. Denna dress var sedan den som gällde ända fram till 1978. Numera är ju Hammarbys färg åter grönvitt, men den klassiska tigerrandiga tröjan används fortfarande som bortadräkt.

Hammarby – det hissåkande laget

Hammarby hade kvalat in till den första upplagan av allsvenskan som drog igång säsongen 1924-25. Men det allsvenska äventyret började illa, mycket illa. Noll segrar fram till vinteruppehållet. På våren blev det visserligen två segrar, men laget kom ändå ohjälpligt sist. Därefter levde Hammarbys fotbollslag, med undantag för säsongen 1939-40, i en trettioårig exil i lägre divisioner. 1947 blev laget till och med tvångsförflyttat ända ner i division fyra. Då bestämde sig klubbledningen för att ta tag i saken och arbeta för att komma tillbaka till allsvenskan. En lovande 16-åring vid namn Lennart Skoglund (sedermera naturligtvis mer känd som “Nacka”) hade debuterat i laget, och man kallade in Lennart Nyman som lagledare. Dessa båda kom sedan att bli de kanske viktigaste profilerna i Hammarby under 1900-talet som spelare respektive ledare.

1954 tog Hammarby sig slutligen tillbaka till allsvenskan med ett lag som kommit att bli en klassisk Bajen-årgång. Perioden därefter karakteriserades av hissåkande mellan allsvenskan och det som då kallades division två. “Nacka” kom 1964 tillbaka från proffsåren i Italien, och inledde sin comeback i tigerrandigt på ett lysande sätt: med att skruva en hörna direkt i mål efter tre minuter – ett klassiskt ögonblick i Hammarbys fotbollshistoria.

Åter till allsvenskan

Först 1970 var hissåkandet slut, och en stabilare period inleddes. Perioden fick sin start under en höstsäsong som har kommit att bli klassisk. Vårsäsongen var miserabel, men efter sommarens VM-slutspel vände det. Storspelare som Ronnie Hellström, Kenta Ohlsson och Tom Turesson utförde stordåd i match efter match. Nykomlingarna gick igenom andra halvan av serien obesegrade, och slutade femma. För första gången i Sverige började också sång höras på en fotbollsläktare – fröet till Hammarbyklacken, den kanske mest välkända och uppskattade supporterskaran i svensk idrott över huvud taget, började spira.

Perioden mellan 1970 och 1988 hade Hammarby sin längsta allsvenska svit. Toppen kom 1982 då laget gjorde ett lysande SM-slutspel, men föll igenom i SM-finalen hemma på Söderstadion när man “bara” skulle försvara bortavinsten med 2-1 mot IFK Göteborg. Myten om Hammarby som “laget som inte kan vinna” började bli en beskrivning på allas läppar. Laget kvalificerade sig under den här perioden för europeiskt cupspel några år, och hade vissa framgångar. Höjdpunkten var den surrealistiska matchen i djupsnön på Råsunda, då storlaget Köln slogs tillbaka med 2-1.

Hammarby följde dock inte upp sina framgångar på 1980-talet tillräckligt väl; nyckelspelare såldes, klubbens ekonomi sköttes illa, och laget åkte ur allsvenskan 1988. Det bäddade för en ny berg-och-dalbanefärd mellan divisionerna. Hammarby tog sig visserligen tillbaka till allsvenskan igen direkt, genom 6-0 borta mot Karlstad i en närmast Hollywoodartad upplösning när laget var piskat att vinna med just sex mål. Men den allsvenska comebacken bara ett år. Ekonomin fortsatte att vara svag, och de olika tränarna lyckades inte få tillräcklig stabilitet i laget.

De senaste årens framgångar

Till säsongen 1997 beslutades om att värva den erfarne och framgångsrike tränaren Rolf Zetterlund. Han hade tidigare stått för en fotbollsfilosofi som stod långt ifrån den “klack-och-tunnel”-spelstil som Hammarby hade gjort sig känt för genom åren. Många var mycket skeptiska till värvningen av den nye tränaren, men det hela visade sig vara ett otroligt lyckat drag. Hammarby vann division ett norra, efter bland annat en oerhört viktig kvittering på övertid mot toppkonkurrenten Djurgården i slutet av serien. 1998 låg Hammarby under säsongen på första plats i allsvenskan länge, länge, länge. Först i de sista omgångarna föll laget igenom genom en kombination av skador, avstängningar och sviktande form. Säsongen var ändå en lysande höjdpunkt i Hammarbys fotbollshistoria, och starten på en ny period. Men frågan kvarstod: kunde Hammarby verkligen inte vinna …?

1999 års säsong började knackigt, och styrelsen tog ett drastiskt beslut. Rolf Zetterlund fick som förste Hammarbytränare någonsin sparken under pågående säsong och ersattes av en annan erfaren tränare, Sören Cratz, som lyckades klara laget kvar i allsvenskan två år i följd. Inför säsongen 2001 stod laget med en katastrofal ekonomi efter bland annat tveksamma miljonvärvningar säsongen dessförinnan, en spelartrupp som av expertisen bedömdes som svag, och Hammarby spåddes allmänt att bli allsvenskans sämsta lag. Som ett led i att lösa den ekonomiska krisen såldes halva föreningen till utländska intressenter. Säsongen 2001 började bra för Hammarby, men mitt under pågående säsong fick Sören Cratz beskedet att han inte fick fortsatt förtroende som tränare efter säsongens slut. Fotbollssverige undrade vad som egentligen hände i den anrika föreningen Hammarby. Hur skulle det hela sluta?

Jo, det fantastiska, osannolika inträffade. Laget som man trodde inte kunde vinna stod vid säsongens slut som vinnare av Lennart Johanssons pokal. Guldet säkrades en höstsöndag hemma på Söderstadion efter seger mot Örgryte.

Efter Cratz tog Anders Linderoth över som chefstränare för Hammarbys fotbollslag.
Föreningens mål med Linderoth som tränare var bland annat att skapa ett både attraktivt och vinnande spelsystem. Redan 2003 fanns Hammarby återigen med i den absoluta toppstriden, och slutade som tvåa i serien. Den snart 100-åriga fotbollssektionen är kanske på väg att nå det mål som föreningen har ställt upp: att bli ett stabilt allsvenskt lag, med deltagande i europeiskt cupspel.
Vi vet inte hur fotbollsäventyret kommer att fortsätta, men ett är säkert:
Historien går vidare, och Bajen med den!

Hammarby IF:s , 1.9 out of 5 based on 8 ratings
| Mer
Betygsätt Hammarby IF:s


Relaterade skolarbeten
Nedanstående är skolarbeten som handlar om Hammarby IF:s eller som på något sätt är relaterade med Hammarby IF:s.

Kommentera Hammarby IF:s

« | »


Warning: fopen(./.ips1.txt) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php on line 2

Warning: fopen(./.ips1.txt) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php on line 2