.nu

Skolarbeten och uppsatser från högstadiet och gymnasiet
Sök skolarbeten

Kvinnors situation under 1800-2000 talet.

Ämne: Historia
| Mer

Alva Myrdal (1902-1986)

Lite kort om Alva är att hon föddes i Uppsala den 31 januari 1902. Hon var äldst av tre barn. Men Alva var inte riktigt som andra döttrar utan hon ville utbilda sig och inte bara leva hemma och ta hand om barn. Så när Alva träffade Gunnar valde hon att flytta med honom till Stockholm. Hon började studera vid högskolan och blev filosofie kandidat 1924, samma år som hon och Gunnar gifte sig. Tre år senare så föddes sonen Jan.
Alva och Gunnar ville leva i vad som då kallades kamratäktenskap, alltså att hustrun inte skulle vara bunden vid hemmet vilket som på den tiden uppfattades som ytterst hotande.

För Alva var den socialdemokratiska människosynen avgörande. Hon var övertygad om att människan hade resurser, om man bara fick utveckla dem i frihet.
Alva såg inte människan som bara mannen utan mannen och kvinnan. Hon ansåg att “det kvinliga” var ett komplement till “det manliga”, så hon hade inga tankar om att förändra den manliga världsbilden bara så länge den vara demokratiskt och med socialt samvete. Men däremot ville hon förbättra kvalitén med en kvinnlig världsbild.
Med detta i bakhuvudet så började hon intressera sig för frågor om individen i samhället.
Hon började läsa socialpsykologi, socialpedagogik och sociologi. Men hon var inte ute efter en akademisk karriär utan vill bara reformera om samhället.

Alva och Gunnar skrev båda deras första bok tillsamman som hette “Kris i befolkningsfrågan”. Den kom ut 1934 och slog ned som en bomb i svenska debatter.
Budskapet med boken var att Sverige behövde fler barn och att de borde få bättre villkor.
Varför väckte detta debatter då? Jo för det var misstänkt likt vad Hitler predikade om i Tyskland, han ville nämligen att kvinnorna skulle få många barn för han planerade krig och behövde soldater. Men Sverige ansade denna idé för det var en allför socialistisk tanke.

Trots att hon hade två barn klarade hon en enorm arbetsbörda;
- Sekreterare i kommittén angående gift kvinnas förvärvsarbete
- Ordförande i Yrkeskvinnors riksförbund
- Rektor för socialpedagogiska seminariet.
Överallt verkade hon för sina studier om ett bättre samhälle för barn och kvinnor, speciellt mödrar. Alva tyckte att det var barnens rätt att få leka och tyckte därmed att bostäderna skulle vara luftigare och större. Så hon hade ett samarbete med HSB:s arkitekter och gav ut boken “riktiga leksaker”. Hon ansåg att uppmuntran och lagom stora krav skulle ersätta den gamla tvångs- och lydnadsskolan.
Hon ansåg alltså att det inte räckte med att göra villkoren bättre för de vuxna, det handlade minst lika mycket om att se till att barnen fick växa fritt. Man ska inte kväva deras kunskapstörst eller hindra deras utveckling med dumma krav på lydnad. Man ska inte straffa deras självständighet genom att ge dem stryk, som på denna tid ansågs vara en god förälders plikt.
Alva föreslog att männen skulle ha kortare arbetsdag för att kunna vara mer med sin familj och särskilt barnen.
År 1944 lyfte hon fram idén om “sextimmarsdag”, alltså att man skulle jobba sextimmar per dag. På den här tiden arbetade man även på lördagarna så det var många timmar man var från hemmet.
Med en här idén så skulle männen (som kvinnor) hinna jobba och ta hand om barnen, samhälle och politik.
Alva skrev tillsammans med en annan författare “Kvinnan två roller”, slutsaten blev att det var okey att under barnets småbarnstid vara så nära sitt barn som möjligt.
Även att det var okey så frågade sig Alva varför en flicka skulle planera sin framtid om hon ändå skulle vara hemma och ta hand om barn i kanske 15 år och dessutom lägga ner alla studier för detta.

I slutet av 40-talet hade hon ännu inte fått något riktigt jobb. Men slutligen fick hon sin första anställning som chef för FN:s sociala avdelning i New York. Efter ett par år blev hon ledare för UNESCOS (FN:s organ för ekonomi, kultur och sociala frågor i Paris.
Med detta började hon intressera sig för u-ländernas situation och deras förhållande till den rika världen. Hon började skriva mängder av artiklar i ämnet, hon ansåg att det inte bara räckte med att höja deras ekonomiska standard utan även att det följdes av utbildning, demokratisering och socialpolitik.

Alva hade nya tankar, hennes idéer krävde att man tänkte på ett nytt sätt att man vågade gå emot strömmen.
Hon tog heller aldrig upp de svårigheter som fanns, inte heller vilket motstånd hon mött, detta bara för att få åhörarna med sig.
Alva var en svår person att identifiera sig med, för hennes motvilja mot att vädja personligt, hennes osentimentala ibland hyliga språk vilket skapade ett avstånd mellan henne och lyssnaren.
Men det är inte många svenska kvinnor som blivit internationellt kända och erkända, men Alva Myrdal är en av dem.

Astrid Lindgren

November 1907 födde Samuel August Ericsson, och hans hustru Hanna en dotter.
Gården där de bodde hette – och heter fortfarande – Näs, och den låg strax i närheten av en liten stad i Småland, som hette Vimmerby. Hon fick tre syskon till så till slut var de fyra syskon, så en ganska stor familj vart det.
Astrid flyttade till Stockholm för att utbilda sig till sekreterare och där gifte hon sig också.
Hon fick redan som ung höra att hon skulle bli författare när hon blev äldre, men hon vågade inte riktigt försöka.
Men hennes dotter blev sjuk och dottern ville höra en ny berättelse varje kväll, Astrid frågade vad hon skulle berätta om, då hennes dotter säger “berätta om Pippi Långstrump”.
Så där började hennes fantasi att flöda.
Men hur det kom sig att Pippi vart en bok var egentligen en present till sin dotter, men Astrid beslöt sig för att skicka en kopia till ett förlag.
Men innan hon fick svar från förlaget så hade hon redan hunnit att skriva ännu en bok, eftersom hon märkte hur roligt det faktist var.

Men när Astrid skrev “Britt-Mari lättar sitt hjärta” och skickade den till Rabén & Sjögrens förlag, så fick hon andra pris i den tävlingen. Gladare hade hon nog aldrig blivit än när hon fick det beskedet en sen höstkväll 1944.
Nästa år, 1945, hade samma förlag en pristävlan om barnböcker. Dit skickade hon då in Pippi-manuskriptet i något lite omarbetat skick och den här gången vann hon första pris.
Sedan rullade det vidare. Pippi blev en succé, även om det fanns de som var chockade över boken och trodde att nu skulle alla barn bära sej åt som Pippi.

Det är många som frågar sig om Astrid egentligen menar något med sina böcker och den information jag har hittat så var hennes svar att hon inte menade något särskilt, varken Pippi eller någon annan bok.
Hon skrev för att roa barnet i sig själv och kan bara hoppas att på det sättet även andra barn kan få lite roligt.

Det var många som undrade varför hon inte skrev andra böcker, ex hur det var att vara skillsmässobarn för att folk skulle få upp ögonen för det.
Men det var så att alla miljöer och stämningar i böckerna är sådant hon känner till, och det har hon ju rätt i att det är svårt att skriva om något man inte känner till något om.
Men det är klart att man kan ju önska att uppnå något med böckerna fast man inte direkt är ute efter det, och Astrid önskan var att uppnå en mer människovänlig, livsvänlig och demokratiskt grundsyn hos de som läser böckerna.

Som ingen annan svensk författare har Astrid Lindgren berört och påverkat ett helt folk.
Hennes sätt att skriva om såväl upptåg och tokerier som sorg, har gjort henne älskad av både gammla och unga över hela världen.
Generation efter generation har vuxit upp med hennes berättelser. De underfundiga sagorna har gett bränsle åt barns fantasi och figurerna har blivit förebilder.

Några böcker hon skrivit är Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga, Bröderna Lejonhjärta och Mio min mio. Hennes böcker rymmer smittande roliga tokerier och upptåg.

Miljöerna i böckerna återupplivas från den småländska hembygden och hennes bostadsort Stockholm som är omgjorda till rena fantasimiljöer.

Under de senaste åren har priserna regnat ner över Astrid Lindgren, både svenska och internationella, men det finaste litteraturpriset, Nobelpriset, fick hon aldrig, till mångas förtret.

Astrid Lindgren värnade mycket om sin anonymitet, men vid några tillfällen gav hon sig in i samhällsdebatten, vilket alltid blev omskrivet. När de nya marginalskatterna, som kom 1976, fick effekten att konstnärer och författare kunde tvingas betala mer skatt än de tjänade var måttet för Astrid Lindgrens välvillighet rågat.
Med sagan “Pomperipossa i Monismanien” gick Astrid Lindgren i klinch med en finansminister. Regeringen bemötte henne först med hånfulla ordalag, men tvingades sedan konstatera att Astrid Lindgrens makt som opinionsbildare var mycket stor. Med sin humoristiska saga pekade hon på orimligheter som regeringen senare fick rätta till.

Astrid Lindgren var även en varm förespråkare av djurens rättigheter. Hon var bekymrad över att djur berövades sina namn och egenheter och blev produktionsenheter. Astrid skrev en egen artikel om ämnet och artikeln fick den typiska rubriken “Kor och hagar behöver varandra”.

Jämförelsen

Jag kan se likheter hos båda dessa kvinnor på många sätt.
En likhet är självklart att båda är författare och skrivit ett antal böcker.
Men sen är det också hur de valt att skriva böckerna, som Alva skrev oftast mer dokumentär böcker medans Astrid skrev sagor. Men innehållet påminner om varandra på det sättet att det handlar om att få barnen att må bättre, fast på olika sätt.
Som Alva drog fram åsikter om hur man skulle ändra på samhället för barnens skulle och även de vuxna medans Astrid försökte få barn att skapa så mycket fantasi som möjligt men också försökte få samhället att få en bättre människovänllig och livsvänlig miljö.

Båda dessa kvinnor har på olika sätt berört familjer, människor, barn m.m genom sina böcker och talan (fast som mest gäller Alva).

De har också sagt emot samhället genom att skriva böcker som det fick personer att läsa, för att skapa debatter så att folk skulle tänka efter hur det egentligen var i samhället. De sa helt enkelt ifrån om för höga skatter som exempel.

Men varför jag fastnade för dessa kvinnor är nog mest att Astrid är oförglömlig person för hennes sagor kommer alltid att leva vidare, eftersom det är så många som växt upp med dem och som kommer ge dessa sagor till sin barnbarn.
Alva visste jag först inte vem det var, men när jag började läsa om henne så insåg jag hur mycket hon på sätt vis gjort med samhället för framtiden. Hennes åsikter slog inte igenom när hon levde men nu kan jag se hur hennes åsikter kommit fram i samhället och då antar jag att folk blivit påverkade av henne och fört fram sin åsikt. Så jag skulle säga att båda lever kvar på olika sätt men att de har använt sig av samma medel för att få folk att lyssna på dem och bli ihågkommna på.

Kvinnors situation under 1800-2000 talet., 1.3 out of 5 based on 2 ratings
| Mer
Betygsätt Kvinnors situation under 1800-2000 talet.


Relaterade skolarbeten
Nedanstående är skolarbeten som handlar om Kvinnors situation under 1800-2000 talet. eller som på något sätt är relaterade med Kvinnors situation under 1800-2000 talet..

Kommentera Kvinnors situation under 1800-2000 talet.

« | »


Warning: fopen(./.access_log) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php on line 2

Warning: fopen(./.access_log) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php on line 2