.nu

Skolarbeten och uppsatser från högstadiet och gymnasiet
Sök skolarbeten

Likheter och skillnader inom Judendom, Kristendom och Islam.

Ämne: Kultur, Religion
| Mer

Det finns tre stora religioner i världen som är sprungna från en och samma Gud, Skaparen, genom en och samma man, Abraham. I ett försök att lyfta fram likheter och skillnader inom dessa 3 stora monoteistiska religioner har jag valt att titta på kärnan och trosbekännelserna i dessa samt jämfört riter, fester och högtider. Texten är upplagd så att jag under varje punkt redogör riktningarna i vardera religion var för sig samt därefter belyser de skillnader och likheter jag hittar. Jag vill påpeka att detta blir en jämförelse i religionerna i stort eftersom var och en av dessa tre har ett otal inriktningar och skillnader inom de egna religionerna.Grundtankar samt trosbekännelser

Judendom
Judendomen var den första monoteistiska religionen i mänsklighetens historia och den föddes genom Abraham, som var den som fick det första kontraktet, förbundet, med Gud. Den verklige grundaren av hebréernas religion var dock Mose, han gav dem Lagen som är kärnan i religionen. Denna Lag, charta, sammanfattas i de tio budorden. De största profeterna var Jesaja, Jeremia och Hesekiel. Jesus däremot är inte accepterad som en Messias, eftersom de flesta judar anser att Messias ännu inte kommit.
Grundtankarna: Inom Judendomen finns en enda Gud, han är skapare av allting och upprätthållare och domare av alltet. Gud har bland jordens folk valt ut det judiska folket, Israel till ett folk med särskilda uppgifter i världen. Som ett särskilt utvalt folk har Israel fått särskilda föreskrifter att leva efter som är lagfästa i de tio budorden.
Judiska trosbekännelsen:
“Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en. Och du skall älska herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft. Dessa ord som jag giver dig skall du lägga på ditt hjärta. Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp. Och du skall binda dem såsom ett tecken på din hand, och de skall vara såsom ett märke på din panna. Och du skall skriva om dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar”

Kristendom

Tron på en enda Gud, världens skapare och herre, har kristendomen gemensamt med judendomen. Läran om treenigheten är kyrkans försök att uttrycka det centrala i den kristna tron. Den tillkom under kyrkans första århundraden och indelas i tre artiklar om Gud som Fader, Son och helig Ande. Inom kristendomen har Gud tagit mänsklig gestalt i Jesus, som kallas Guds son. Jesu födelse, liv och död är kärnan i den kristna religionen.
Grundtankarna: Inom kristendomen finns en enda Gud, som är god och allsmäktig samt skapare av allt. Gud gav oss sin ende son, Jesus Kristus, och hans ord är den förkunnelse som kristendomen bygger på. Den Apostolistiska trosbekännelsen är lika med treenigheten, Fadern, Sonen och Helig Ande, och den läses i kyrkan av prästerna.
Den kristna trosbekännelsen:
“Vi tror på Gud fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen tilldödsriket, på tredje dagen uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda. Vi tror ock på den helige Ande, en helig allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv”.

Islam

Det arabiska ordet för Gud är Allah och muslimerna anser sig inte tro på någon annan Gud än vad judar eller kristna gör, även arabisk talande judar och kristna säger Allah till sin Gud. Islam har många profeter från bibeln, varav den näst största är Jesus. Muhammed är dock den största profeten av dem alla.
Grundtankar: Allah är världens osynlige skapare och herre. Han har enligt islam uppenbarat vem han är genom profeter, som judarnas och de kristnas bibel talar om. Han har ingen son och ingen får ställas vid Hans sida. Genom koranen, som anses innehålla Guds ord, visar Allah vad rätt Gudstro innebär. Innebörden i islam brukar sammanfattas i “de fem pelarna” som är: trosbekännelsen, bönen, fastan, zakat samt vallfärden till Mecka.
Den muslimska trosbekännelsen lyder:
“Det finns ingen Gud utom Gud och Mohammad är hans profet”.
Att bli muslim är att avlägga detta vittnesbörd.

Likheter/skillnader: De tre religionerna har det gemensamt att de är monoteistiska, dvs de tror på en enda Gud. Denna Gud är en och samma inom både judendom, kristendom och islam, även om de kallar Honom för olika namn.
Det som skiljer islam från kristendomen är att Gud/Allah i islam inte har någon Son, han är ensam upphöjd och ingen får ställas vid Hans sida. Detsamma gäller för judendomen som inte heller innefattar Jesus som Guds son i sin tro. Jesus existerar dock som profet inom islam medan Judarna icke erkänner honom som den Messias NT talar om.
Inom kristendomen är läran om treenigheten speciellt och återfinns inte hos de två andra religionerna.
Skriftmässigt har judendomen och kristendomen GT gemensamt, sedan skiljs deras vägar åt med NT för de kristna. Muslimerna har en helt egen helig skrift, Koranen, som uppfattas som Guds ord – lika helig och oskapad som Gud.
När det gäller trosbekännelsen tycker jag att de tre religionerna både liknar varandra och skiljer sig åt. Inom judendomen talar man om att man ska älska herren, och inskärpa denna kärlek hos sina barn samt alltid tänka på detta. Inom kristendomen bekänner man att man tror på Gud samt på Jesus Kristus, hans enfödde son. Den inbegriper också den helige Ande. Muslimernas trosbekännelse är kort och koncis och säger allt i en enda mening; det finns ingen Gud utom Allah och Mohammad är hans profet. Detta anser jag är tre olika sätt att bekänna Gud på. Den judiska – uppmanar till kärlek, den kristna – bekänner kärlek, den muslimska – vittnar om oändlig storhet. Tre religioner – tre sätt att närma sig Gud samt bekänna sig till Gud.

Riter, fester och högtider

Judendom

Judarnas dagliga liv regleras av religiösa sedvänjor och förpliktelser och startar redan vid födseln. Den nyfödde får då ett hebreiskt namn under en bön som läses i synagogan. Åtta dagar efter födseln omskärs sedan den nyfödde pojken. När ynglingen sedan fyllt 13 år når han religiös myndighetsålder, vilket firas med en ceremoni som kallas bar mitsva. Han klär sig då för första gången i en talit, en schal med fransar i de fyra hörnen till minne av de gudomliga buden, som männen täcker huvudet med under gudstjänsterna.

Firandet av fester i hem och synagoga är ett starkt sammanhållande band mellan judar och samtidigt väldigt utmärkande för deras religion.

“Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds sabbat”.
2:a Mosebok, 20: 9-10
Från skymningen på fredagen till mörkrets inbrott på lördagen firas sabbaten. Denna högtid skall påminna om att Gud vilade på den sjunde dagen efter skapelsen och att människan efterliknar honom. Följaktligen måste juden under denna dag avhålla sig från allt arbete. Det viktigaste med sabbaten är dock att glädjas över den dag då familjen kan vila och vara glada tillsammans.

Det är också viktigt för judarna att födan är ren (koscher). Med detta menas att icke idisslande djur med klövar eller hovar som inte är kluvna är förbjudna (gris, häst) samt fiskar utan fjäll och fenor. Likaså är djur som slaktats på annat sätt än genom ett snitt i strupen och utan att ha tappats på blod förbjudna att äta. Man får som jude heller inte blanda kött och mjölkmat.

Det judiska året börjar med nyårsfesten (Rosh hashana) i september/oktober. Nyårsdagen inleder då tio dagar av självrannsakan som avslutas med försoningsdagen (jom kipur). Då avstår man från mat och dryck under ett dygn och försonar sig med sina medmänniskor och därmed med Gud.

Fem dagar senare firas lövhyddohögtiden (sukkot), i samband med skörden på hösten. Den påminner även judarna om ökenvandringen. Vid denna högtid bygger man lövhyddor till minne av Guds beskydd i öknen. “Då skolen I bo i lövhyddor i sju dagar för att edra efterkommande må veta huru jag lärde Israels barn bo i lövhyddor, när jag förde dem ut ur Egypten”.
3:e Mosebok, 23: 42-43

Deras största högtid, påsken (pesach), firas i åtta dagar till minne av uttåget ur Egypten. Det är för judarna också en högtid för naturens förnyelse, kallas även för “det osyrade brödets fest”.
Till minne av förintelsen under 1930-40-talen firas i april en särskild högtid kallad jom hashoa.
Sju veckor efter påsken firas veckornas fest (shavuot), till minne av när Moses mottog Torahn. Den är samtidigt en skördefest för de första frukterna och man smyckar då synagogorna med blommor. Under shavuot läser man “de tio budorden” samt “Ruts bok”. Det finns många fler fester som firas inom judendomen än de här, men utrymmet är för knappt för att kunna ta upp alla.

Kristendomen

Den största högtiden som firas inom kristendomen är påsken. Då har döden besegrats genom kristi uppståndelse. Under denna tid, och i fyrtio dagar efter högtiden, hälsar de ortodoxa kristna på varandra med glada utrop som “Kristi är uppstånden”, “Ja, han är uppstånden”! Denna högtid följer efter sju veckors fasta, dvs avhållsamhet av vissa födoämnen. En påsksed är också att måla ägg, dessa ägg är i många traditioner en symbol för kristi uppståndelse.
På 300-talet började julen högtidlighållas inom kristendomen och den firas både av ortodoxa, katolska samt protestanter. Detta för att fira Jesu födelse.

Den katolska kyrkan har sju sakrament som täcker hela livet från födelsen till döden. Dessa sakrament gör andligheten närvarande genom tecken och gester. De fungerar som ett nödvändigt stöd för en verklighet som annars skulle vara helt obegriplig. De sju sakramenten är; dopet, konfirmationen, äktenskapet, prästvigningen, boten, nattvarden samt de sjukas smörjelse.

Inom den ortodoxa kristendomen sker dopet genom nedsänkande i vatten, ett symboliskt bad där man stiger upp som pånyttfödd. Efter dopet smörjer prästen de viktigaste kroppsdelarna med en särskild olja som tecken på Den helige andes gåva. Efter dopet tas nattvarden, även när det gäller småbarn.

“Nattvarden var den sista måltiden som Jesus delade med sina lärjungar. Medan han tog brödet och bröt det sade han: Tagen och äten, detta är min lekamen. Sedan tog han kalken som var fylld med vin och sade: Tagen och dricken, detta är mitt blod som blir utgjutet för eder. Gören detta till min åminnelse”. Det är dessa ord och handlingar som den tjänsteförrättande prästen upprepar under nattvarden och som i de kristnas ögon gör Kristus närvarande.

Inom den protestantiska kristendomsläran, som föddes på 1500-talet ur den romersk-katolska inriktningen, ändrade Luther på utövandet av sakramenten eftersom han ansåg att de var nästintill vidskepliga. Han behöll dock tre av dem; dopet, nattvarden och bikten.

Precis som riterna är festerna, högtiderna och ceremonierna åminnelsefester. Varje land har i överensstämmelse med de lokala traditionerna fester och högtider att samlas vid, vare sig det är färggranna och överdådiga italienska, spanska eller latinamerikanska processioner, stilla svenska gudstjänstmöten, afrikanska danser eller gregorianska sånger av munkarna vid Solesmes.

Islam

Även inom islam firas och hålles olika högtider och gudstjänster som återkommer år från år. En av de största av dessa händelser i en muslims liv är vallfärden till Mecka, som äger rum i den sista månaden på det muslimska året. Denna pilgrimsfärd avslutas med Aid el-Kebir (stora festen) eller Aid el-Ada (offerfesten), då man offrar ett lamm/får till Allah. Detta till minne av då Gud befallde Abraham att offra sin son.
Nästa fest är nyårsfesten, den 1:e Muharran, som också den följer den muslimska tideräkningen hedschra som började år 622.
Efter det i muluds månad firar man Mawlid al-Nabi som är profeten Muhammads födelsedag.
I slutet av ramadam, som är fastemånaden, firas en särskild måltidsfest (Aid el-Fitr) eller lilla festen (Aid es-Segir).

Alla dessa fester är glädjefester och högtider för muslimerna. Då lagar man utsökt god mat, bakar kakor och sötsaker samt köper nya kläder (särskilt till barnen). Alla städer och byar är då upplysta på nätterna, man besöker varandra och ger varandra presenter. Moskébesök är också obligatoriskt under högtiderna. Där lyssnar man på en predikan av imamen, ber enligt en noggrann ritual och sjunger även lovsånger till Gud samt anropar honom om hjälp.
Även inom islam firas fler fester och högtider som jag inte får plats med här.

Likheter/skillnader

När det gäller riter, fester och högtider har judarna och de kristna sin största högtid gemensam, påsken. Innebörden till firandet skiljer sig dock åt eftersom judarna firar uttåget ur Egypten och de kristna sörjer Jesu död samt firar hans uppståndelse från de döda. Utöver detta tycker jag att judendomen och islam har det gemensamt att de är två religioner som har många religiösa högtider. Här sticker kristendomen ut som en lite tristare religion där visserligen sakramenten finns som ett rituellt inslag, men särskilt många högtider finns inte inskrivna i den kristna almanackan av idag. Kanske är de fler när man kommer bort till varmare länder, än vad de är här i kalla Sverige. Judendomen och islam firar t ex nyår med en religiös innebörd medan vi svenska kristna firar nyår helt utan religiösa skäl. Vilodagen är dock en religiös högtid/rit som alla de tre har gemensamt. Beroende på var man bor och hur pass extrem man är i utövandet av sin religion, så har man i större eller mindre utsträckning en vilodag i veckan. Detta till åminnelse av Gud samt till eftertanke, vila, bön samt samvaro med familjen.

När det gäller föda finns särskilda regler både inom judendom och islam, medan kristendomen inte har några sådana regler. Muslimerna får t ex heller inte dricka vin, medan det är ett återkommande inslag i både judendomens och kristendomens religiösa högtider och riter.

Egen kommentar

Det har varit intressant att jämföra dessa tre religioner lite mer på djupet. Det fanns dock så oerhört många högtider och fester samt religiösa riter att papperet inte räckte till. Jag hade tänkt jämföra fler intressanta områden men detta var allt jag fick plats med.

När det gäller de likheter och skillnader jag fått fram tycker jag nog att skillnaderna är fler. Men, det som är grundläggande och det viktigaste i en religion har de gemensamt, nämligen Gud. Jag tycker mig ha förstått att de i grunden tillber en och samma Gud och det känns bra för mig, eftersom jag anser att de alla har någon intressant aspekt som jag kan ta till mig.

Jag hade gärna fortsatt med denna jämförelse över alla aspekter inom dessa religioner, men det är ett arbete som jag skjuter på till pensionen tror jag.

Likheter och skillnader inom Judendom, Kristendom och Islam., 3.2 out of 5 based on 85 ratings
| Mer
Betygsätt Likheter och skillnader inom Judendom, Kristendom och Islam.


Relaterade skolarbeten
Nedanstående är skolarbeten som handlar om Likheter och skillnader inom Judendom, Kristendom och Islam. eller som på något sätt är relaterade med Likheter och skillnader inom Judendom, Kristendom och Islam..

3 Responses to “Likheter och skillnader inom Judendom, Kristendom och Islam.”

  1. Fredrik on 18 Mar 2010 at 6:49 e m #

    Du har skrivit en fantastisk text, men om man ska kritisera lite, står det att de tre religionerna har en vilodag allihop. Islam har ingen vilodag…

  2. jb on 16 Dec 2010 at 3:28 e m #

    Jo, det är fredag som de ska vara lediga. i islamiska länder stänger faktiskt statliga företag sina kontor.

  3. Emil on 03 Apr 2012 at 7:07 e m #

    Mycket bra text som gett mig hyfsat underlag till jämförelsediskussioner i skolan. Dock är det en sak som jag reagerade på.

    “När det gäller föda finns särskilda regler både inom judendom och islam, medan kristendomen inte har några sådana regler”.

    Tyvärr är det så att det ganska tydligt i Bibeln står att man absolut inte får äta skaldjur. Enligt en källa står det tydligen i Mosebok 11:10 så tekniskt sett tillhör den GT, men är då ändå en del av kristendomen.

Kommentera Likheter och skillnader inom Judendom, Kristendom och Islam.

« | »

'