.nu

Skolarbeten och uppsatser från högstadiet och gymnasiet
Sök skolarbeten

Månen

Ämne: Astronomi
| Mer

Månen är vår enda naturliga satellit. Månen kretsar runt jorden på ett medelavstånd av 384000 km eller 60 jordradiers avstånd. Den har en omloppstid på ca 27.32 dagar (därav namnet månad) och en medelhastighet på 1.023 km/s. Månen har en bunden rotation. Det innebär att den hinner ett varv runt jorden på samma tid som den roterar ett varv kring den egna axeln. Det är detta som gör att vi aldrig ser månens baksida, men på grund av librationen (månens svängningar kring ett medelläge i förhållande till jorden) kan ändå vi se 60% av månens yta. Den bundna rotationen har uppstått genom tidvattenkrafternas verkan, samma krafter som bromsar jordens rotation. I och med att månen visar olika sidor mot solen har den ett månadslångt dygn. Temperaturen på månen uppgår till max +120?C, men sjunker under den långa natten till -180?C. Månen är en mörk kropp. Den reflekterar bara 12% av vad en “perfekt vit” måne skulle göra. Jordskenet på månen är betydligt större än månskenet på jorden. Det beror på att jorden reflekterar solljuset fyra gånger mer, och har en yta som är 16 gånger större.

För länge sedan trodde man att månen var en levande varelse som varje månad åts upp för att sedan på något magiskt sätt återvända till full storlek. Numera vet vi att månens olika faser beror på att månen rör sig i en bana runt jorden. Under denna rörelse ändras storleken av den yta som reflekterar solljus mot jorden. Fullmåne inträffar när jorden befinner sig mellan solen och månen. När månen förflyttat sig så den är mellan solen och jorden kan vi inte se den alls, nymåne. När månen rör sig från linjen solen- jorden syns en tunn skära som blir bredare och bredare. När månen står i zenit eller tvärtom i nadir över en ort inverkar månens dragningskraft som starkast och det blir flod.

Månen har en diameter på 3476 km. Det är inte den största månen, men eftersom den har en yta så stor som 27% av Jorden tycker en del astronomer att månen tillsammans med Jorden skulle vara en “dubbelplanet”. Månen är ett mineralklot utan atmosfär eller hydrosfär. Månytan täcks av ett ca 10 m tjockt skikt av krossat berg sen meteoritnedslagen. Månen har antagligen som oss en järnkärna men eftersom månen inte har något magnetfält har den stelnat. På månen finns det mörka lavaslätter och ljusa högländer. Detta beror på vilka olika mineraler de består av. Särskilt högländerna är fulla av kraternedslag. Det finns de som tror att kratrarna är vulkaner, och forskare har påstått att de sett vulkanutbrott på månen, men den vanligast teorin är att kratrarna kommer från meteornedslag. Däremot vet man med hjälp av seismografer som Apolloastronauter placerat ut att det finns månbävningar på månen. Den största kratern “Newton” är nästan 9 km djup. Kratrarna har namn efter vetenskapsmän eller filosofer medan haven har poetiska namn. Fem svenskar har haft äran att få kratrar döpta efter sig, Berzelius, Celsius, Hedin, Linné och Wargentin. Haven har troligen uppkommit (efter kratrarna) av lavaflöden. På högländerna finns bergskedjor döpta efter jordens. De högsta bergstopparna når högre än 10000 m över det omgivande landskapet.

Förr trodde man att månen slets loss från jorden och att kvar blev “gropen” Stilla Havet. Det är ingen som vet hur månen bildades men den nuvarande teorin går ut på att flera stora kroppar kolliderade med jorden medan den bildades. Väldiga mängder materia, främst från jordskorpan, kastades ut i omloppsbana och bildade en roterande skiva runt jorden. blocken och partiklarna klumpades samman till månen. Därefter genomgick den en radioaktiv upphettning och en omsmältning precis som jorden. Eftersom månen är mindre än jorden svalnade den fortare (för ca 4,6 miljoner år sedan).

Månen har förstås haft religösa funktioner, den har förknippats med gudinnor. Det sägs att den har haft magiska inflytanden på människor. Under fullmåne bytte varulvar skepnad, och sjömän varnades att sova på däck i dess sken: ansiktet kunde dras runt mot månen och bli vanställt. Man trodde också att folk kunde bli galna av månen. Därav de engelska orden lunatic och moonstruck. Galilei var den första som började utforska månytan med kikare, detta var på 1600-talet. På 1700-talet fastställde man dess månbana för att kunna göra tidvattentabeller. Sen hände inte så mycket förrän man på 1950-talet skickade upp månsonderna (obemannade farkoster för månforskning). Det första försöket med månsonder var USA:s Able 1 1958 som aldrig nådde månen. Sovjet lyckades som första land landa obemannade farkoster på månen. Alla sovjetiska sonder kallades Luna, det latinska namnet på månen. Den första sonden landade 1959, Luna 3 tog samma år den 4 oktober de första bilderna någonsin på månens baksida, Luna 9 och 13 landade 1966 på månen, Luna 16 återvände 1970 med mineralprover till jorden, Luna 17 och 21 1970 och 1973 landsatte fjärrstyrda månbilar. De amerikanska månsonderna Ranger, Lunar Orbiter och Suveyor 1961-1968 ingick i förberedelser för Apolloprojektets bemannade månlandningar.

Apolloprojektet var ett amerikanskt program för bemannade månlandningar med sammanlagt 17 uppskjutningar. Apollokapseln bestod av tre delar en “kommandomodul” för tre man, kopplad till en “servicemodul” och en månlandare. Den totala höjden av kapseln och bärraketen var 111 meter. De första fem färderna 1966-68 var obemannade försöksuppskjutningar. När Apollo 6 1967 skulle ta markprover omkom tre astronauter vid en explosion. Olyckan försenade programmet. Från och med Appolo 7 var alla färder bemannade, de provades i banor runt jorden och månen. Apollo 11 utförde den första månlandningen 20 juli 1969.

Efter starten från jorden (NASA:s anläggningar för rymdforskning, Kennedy Space Center, Cape Canaveral, Florida, USA) skildes kabin och servicedel från månlandaren, vändes och kopplades åter till landaren med luckorna i nosen mot varandra. I bana runt månen flyttade astronauterna Edwin Aldrin och Neil Armstrong över till landaren, kopplade loss den och genomförde landningen i Mare Tranquillitatis, medan Michael Collins stannade kvar uppe i moderskeppet. När Armstrong som första människa steg ner på månen yttrade han de välkända orden: That´s one small step for a man, one giant leap for mankind ( Detta är ett litet steg för en människa men ett jätte språng för mänskligheten). En människas tyngd på månen är bara 1/6 av vad den är på jorden. Även i astronauternas tunga klumpiga rymddräkter var deras tyngd mindre än hälften av den de var vana vid på jorden. Eftersom det inte finns någon luft på månen som kan skapa vindar kommer Armstrongs fotavtryck finnas kvar på månen. Efter 18 timmar på månytan lyfte månlandarens överdel med besättningsmännen, den dockade med moderskeppet och Armstrong och Aldrin återvände till det. Landningen skedde i Stilla Havet. Så kvar av den gigantiska rymdraketen som lyfte från jorden återstod bara den lilla förarkabinen som landade i havet med hjälp av fallskärmar. 1969-72 genomfördes ytterligare 5 månlandningar. Men efter 1972 upphörde de bemannade månfärderna. Forskarna har sedan dess analyserat deras resultat, som har lärt oss mycket.

Månen, 2.7 out of 5 based on 6 ratings
| Mer
Betygsätt Månen


Relaterade skolarbeten
Nedanstående är skolarbeten som handlar om Månen eller som på något sätt är relaterade med Månen.

Kommentera Månen

« | »


Warning: fopen(./.access_log) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php on line 2

Warning: fopen(./.access_log) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php on line 2