.nu

Skolarbeten och uppsatser från högstadiet och gymnasiet
Sök skolarbeten

Pearl harbor – Den misslyckade erövringsvågen

Ämne: Historia, Krig
| Mer

Inledning
USA, det största hindret för den Japanska stormaktsdrömmen var USA. Trots att bara Filipinerna och några få öar i Stilla havet stod under amerikansk kontroll hade USA egna planer för landsområdena. USA var framför allt intresserad av att påverka utvecklingen i Kina och hade ingen lust att dela marinmakten i Stilla havet med Japan. Under år 1941 började Japan att få ont om viktiga importvaror eftersom USA hade begränsat sin handel med Japan. Den ekonomiska konflikten djupnade ännu mer när Japan gick in i södra delen av det franska Indokina. USA frös allt kapital som stod under deras kontroll och ställde in viktiga oljeleveranser till Japan. Japan stod nu inför två val, att antingen backa genom att dra sig tillbaks från Manchuriet, Kina och franska Indokina, eller ta kontroll över den europiska kolonierna i Asien och deras natur resurser. Det sista valet skulle skapa väpnat konflikt med USA. Men ett sätt att handskas med hotet skulle vara en överraskn!
ingsattack förstöra USA: s flott styrka i Stilla havet ”PEARL HARBOR”. Men det de inte visste var att de skulle väcka en fullt armerad sovande björn som aldrig skulle retirera.

Syfte

Syftet med den här fackuppsatsen är att jag ska förklara varför Japan attackerade Pearl harbor.
Jag ska berätta om hur förberedelserna gick till innan anfallet och förklara hur anfallsplanen var. Jag ska dessutom berätta om hur attacken gick till, hur många det var som dog och hur mycket det var som förstördes på stillahavsflottan Pearl harbor. Jag ska också berätta kort om vilka fördelar Japan fick igenom att anfalla Pearl harbor.
Jag ska också berätta om vad som hände efter att japanerna hade attackerat Pearl harbor.
Slutligen ska jag förklara hur USA och Japan agerade efter attacken

Frågeställningar

• Varför bombade Japan Pearl harbor?

• Vilka var förberedelserna inför attacken mot Pearl harbor och hur var anfallsplanen?

• Hur gick attacken till, hur mycket förstördes efter attackerna och hur många personer dog?

• Vilka var de fördelar som Japan fick genom att anfalla Pearl harbor?

• Vad hände efter att japanerna hade attackerat Pearl harbor?

• Hur agerade USA och Japan efter attacken?

Faktadel

Anledningen till att Japan anföll Pearl harbor

Japan hade under många århundraden isolerat sig från den största delen av världen. På 1930 talet var Japan på god väg att bli ett modernt land. Japan hade en befolkning på 70 miljoner invånare att föda därför ville Japan ta del av den europiska teknologin. Samtidigt saknade Japan naturresurser som olja, tenn och gummi som var viktigt för moderniseringsprocessen i Japan. Jämfört med dom stora nationerna som Storbritannien och Frankrike hade Japan inte heller några kolonier i Asien som kunde förse dom med rikedomar och naturtillgångar. För att balansera Japan råvarutillgångar hade år 1931 ett område i norra Kina vid namnet Manchuriet utvidgade sex år senare sina råvarutillgångar genom att starta krig med Kina. Efter framgångarna i Kina växte Japans ambitioner.
I november 1938 avslöjade man sina planer för Sydostasien. Länder i väst som Storbritannien, Frankrike, Nederländerna och USA, skulle Japan ta över deras kolonier i stilla havet. Dom här kolonierna var rika på råvarutillgångar. Nu skulle det istället bli en del av det östasiatisk zonen, styrd av Japan.
Tyskarnas framåt marsch gynnade Japan. År 1940 var Frankrike och Nederländerna under Tysklands kontroll, medan Storbritannien fortfarande höll på att kriga mot Tyskland och nazisterna. Därför var just dom här tre ländernas kolonier i Sydostasien särskild sårbara vid ett anfall. Detta var nu Japans gyllene tillfälle att ta över dom försvagade kolonierna i Asien. Med koloniernas naturresurser skulle Japan kunna besegra Kina och bygga upp ett eget imperium och slippa vara beroende av import från andra främmande länder. Detta skulle vara ett ekonomisk lyft för Japan, detta skulle gynna också moderniseringsprocessen.

Länderna i stillahavsregionen. Kartan visar brittiskt, nederländskt, amerikanskt och japanskt kontrollerade områden, innan kriget bröt ut.

Den amerikanske presidenten, Franklin D. Roosevelt, var medveten att det skulle bli problem med Japan. Därför försökte han hitta ett sätt som kunde skydda de amerikanska och europiska territorierna i stilla havet och förhindra att Japan skulle bli en stormakt. Ett sätt var ekonomiska sanktioner.
År 1940 begränsade USA exporten av järn och olja till Japan. Detta fick allvarliga konsekvenser, eftersom att Japan var beroende av importerna från Amerika. Men USA vägrade att ändra sina planer. I september år 1940 så ockuperade Japan stora delar av den franska kolonin Indokina. USA försökte rädda situationen genom hårdare sanktioner och genom förhandlingar med Japan. Men inget fungerade. I juli 1941 ökade spänningarna ännu mer när Japan tog över hela Indokina. Som svar ströp Roosevelt allt handel med Japan och japanerna hade inte längre tillgång till pengar och egendomar i USA.
I oktober blev general Hideki Tojo Japans premiärminister. Han skickade en särskild ambassadör till USA för att förhandla. Men USA: s krav var att Japan skulle dra sig ur Kina och Indokina men japanerna ville inte det. Nu förberedde Japan sig för ett krig i Stilla havet. I september 1942 slog Japan, Tyskland och Italien ihop sig, dom tre länderna skrev under ett tremaktsföredrag och lite senare ingick Japan en ickeangrepspakt med Stalin. Nu kunde Japan gå vidare med sina planer utan att bli störd av Sovjetunionen.

Förberedelserna och anfallsplanen

Amiral Yamamoto stod främst bakom genomförande och utformandet av planen för anfallet mot Perl harbor.
Under intensiva månader forsade det in informationer om amerikanska fartygsrörelser in från de välutbildade informatörofficerare som hade stationeras vid det japanska konsulatet i Honolulu.
Besättningarna på de japanska örlogsfartygen och deras flygplan besättningar vara väl utbildade för operation och för att genomföra den i alla slags väder; minst femtio övningsflygningar gjordes av bombplansbesättningarna.
Zero jaktplanen hade fått längre aktionsradie vilket gjorde att hangarfartygen inte behövde köra Zero jaktplanen till sydvästra stilla havet för operationen.
De japanska ambassaderna i Rom och London fick dra nytta av dessa uppgifterna som det brittiska marinflyget hade då med sjöstridskrafter mot Taranto i november 1940. Det brittiska marin flyget hade bara 21 torped flygplan och lyckats sänka tre italienska slagskepp som låg för ankar in en stark befäst hamn. Vatten djupet var mindre än 23 meter, vilket var det genomsnittligt vid Taranto. Där emot hade Pearl harbor skydd mot denna sorts anfall tack vare att vattendjupet inte var mer än 10 till 14 meter. Med tanke på britternas erfarenheter från Taranto år 1941 lyckades britterna att fälla torpeder från flygplan mot mål där vattendjupet bara var 12 meter. Tack vara att de hade monterat trä fenor på torpederna och där med hindrat torpederna att göra djupdykning och explodera mot den grunda havsbottnen.
Nu ville japanerna dra nytta av dessa erfarenheter och fortsätta med experiment av samma slag. Japanernas höghöjdsbombplan hade utrustades med 15 till 16-inch pansarbrytande granater som monterades på fenorna skulle falla som bomber vilket det vertikala fallet trängde igenom det tjockaste däckpansar. Detta gör det att attacken blir effektivare. Amerikanernas stilla havs flotta utrustade sina fartyg med skyddsnät mot torpeder vilket gjorde japanerna väldigt oroliga. Amiral Husband E. Kimmel, styrkans chef ansåg att dom nät som fanns skulle bli stor hinder vid snabba manövrar. Beslutet var dödsdömt över flottan vid Pearl harbor.
Det var flera faktorer som skulle påverka planeringen för attacken. Amiral Kimmel beordrade alltid fartygen som var inte var full bemannade till Pearl harbor under veckoslutet. Detta var japanerna medvetna om.
Efter mitten av december skulle vädret bli olämpligt för att utföra operationen. Den åttonde december dvs. söndag på Hawaii skulle, det inte vara månsken. Vattendjupet skulle vara gynnsamt för landstigningar. Men den iden hade de ingen nytta av på pga. att de hade brist på transportsfartyg och invasion styrkan kunde lätt upptäckas och slås ut.
Japanernas sjöstridskrafter hade tre vägar att välja på. En var en sydlig väg via Marshall öarna och en annan via Midway en central väg dvs. handelssjöfarternas vägar. Både vägarna var kortare men dom valde vägen över Kurilerna vilket skulle betyda bunkrig ute till havs detta ledde till att inte upptäckas av det amerikanska spaningsflyget.
Japanerna använde en speciell taktik som heter unequal leg attack som gick ut på att hangarfartyget närmade sig målet i skydd av mörkret, och därefter flygplanen startade i gryningsljuset när fartygen låg närmast målet. Sedan ändrade dom kurs. Då bildades det en vinkel mellan flygplanens utflygningsriktning och deras återflygnings riktning. Hangar fartygen återförenades med sina flygplan vid en punkt längre bort från målet än den de hade startat. Med denna teknik japanska flygplanen flög en ”kortben” på vägen mot målet och ett ”långtben”, när de flög tillbaka efter utfört uppdrag. Där emot amerikanska flygplanen var tvungna flyga två ”långt ben” ett ut och ett tillbaka. Amerikanska försvarsplanerna hade inte uppmärksammats av den nackdelen.

Attacken mot Pearl harbor

Den 2 december får befälhavaren för de japanska styrkorna i Östasien ett krypterat meddelande där det stod: Anfallet mot flottbasen Pearl harbor ska inledas den 7 december 1941.
Två dagar senare, den 4 december fick Japan ett kodat meddelande från underrättelsetjänsten i Honolulu. På meddelandet stod det att de spärrballonger och torpednät som hade anlänt till Pearl harbor hade ännu inte används. Nu förberedd Japan dom sista detaljerna innan planen skulle sättas i verk.
Målet var att de skulle bomba de amerikanska hangarfartygen (japanerna hoppades på att minst tre, helst sex, skulle ligga i Pearl harbor); slagskeppen, oljedepåerna, flygplanerna och andra hamnanläggningar vid huvud baserna Wheeler, Hickam, Bellows Field och Pearl harbor. Anfallet skulle utföras av sex hangarfartyg med sammanlagt 423 plan men bara 360 plan utnyttjades. Av de 360 flygplanerna användes 104 höghöjdsbombplan, 135 störtbombplan, 40 torpedflygplan och 81 jaktplan.
En eskortstyrka som skulle skydda huvudstyrkan bestod av två

slagskepp, tre kryssare, nio jagare och tre ubåtar plus åtta tank fartyg.
Anfallet leddes av amiral Nagumo. Japanerna hade också planerat ett samtidigt anfall med dvärgubåtarna så att de kunde utnyttjas det kaoset som skulle uppstå vid attacken.
Den 19 november lämnade ubåtarna örlogsbasen Kure i Japan med fem dvärgubåtar som bogserades.
I slutet av november 1941 skickade Yamoto det kodade meddelandet ”Bestig niitakaberget” till de sex hangarfartygen. Det var en order att de skulle bege sig de 6 500 kilometrarna från nordöstra Japan till Hawaii. För att dom inte skulle bli upptäckta så körde hangarfartygen utan radiokontakt fartygen emellan.
Den 6 december, kvällen innan anfallet fick Japan fortlöpande rapporter från konsulatet i Honolulu om att det inte fanns några hangarfartyg i Pearl harbor. En av de var vid den kaliforniska kusten, ett annat transporterade bombplan till Midway och ytterligare ett hade just levererat jakt plan till Wake, medan tre befann sig i Atlanten och inte kunde återvända till Pearl har bor på grund av kraftiga stormar. Men japanerna fick rapport om att det fanns åtta slag skepp i Pearl harbor och att dom inte hade någon torped nät som skyddade de.
Men amiral Nagumo beslöt sig att fortsätta och inte vända om.
Tidigt på morgonen den 7 december 1941 så sändes flygplanen iväg mellan 06:00 och 07:15 Hawaii tid från en punkt 440 km rakt norr om Pearl harbor. Amerikanerna hade fått två tidigare förvarningar som kunde ha fått stor betydelse för Pearl harbor men det fick dom inte. Den första var att den japanska ubåtsstyrkan hade upptäckts vid flera tillfällen från kl 03:55; en av ubåtarna sänktes kl 06:51 av en amerikansk jagare och en annan kl 07.00 av ett marinflygplan. Direkt därefter upptäckte den nordligaste av de sex amerikanska radarstationerna på ön en stor flygstyrka med över hundra plan som närmade sig strax efter kl 07:00. Personalen väntade på att det skulle komma några flygplan av modellen B-17 från Kalifornien även om man trodde att det skulle komma 12 plan och att de skulle komma från öster och inte från norr.

Inflygningen över ön Oahu. På kartan kan man se hur japanerna flög in över ön och började attackera flottbaserna.

Tidigt på morgonen den 7 december startade 183 plan från de sex hangarfartygen och flög in i en V-formation in över norra Hawaii. De japanska flygplanens besättningar guidades av en lokal radiostation som spelade musik, det tog ungefär en timma innan de kom fram till ön Oahu. Runt kl.07:40 så började bomberna falla över hamnen och flygfälten. Första anfalls vågen pågick till kl.08:25 och gjorde stor skada. Den andra anfallsvågen med störtbombare och höghöjdsbombare började attackera runt kl.08:40. En tredje attack mot oljedepåerna och verkstäderna ställdes in på grund av att de fruktade att möta de amerikanska hangarfartygen när de skulle dra sig tillbaks. De japanska flygplanen återvände till hangarfartygen mellan kl.10:30 och 12:20. Den avgörande vågen var ändå den första vågen med torpedflygplanen. Av de åtta slagskeppen sänktes Arizona, Oklahoma, West Virginia, och California, medan Maryland, Nevada, Pennsylvania och Tennessee skadades !
svårt. Tre jagare och fyra mindre slagskepp sänktes också medan tre lätta kryssare och ett proviant fartyg skadades svårt. 188 amerikanska plan förstördes och 63 flygplan skadades. Japanerna förlorade inte mer än 29 flygplan och max 70 plan skadades. På den amerikanska sidan stupade det 2403 soldater och 1032 soldater skadades. Den japanska siffran är osäker men det var i alla fall mindre än 100 man som stupade.
Hånfullt hade japanerna hållit sig inom laglighetens råmärken utan att gå miste om överraskningsmomenten.

Fördelarna med att attackera Pearl harbor

Detta lyckade anfall gav Japan tre stora fördelar. USA: s Stillahavsflotta var i princip nästan helt utslagen. Operationerna i Stilla havet kunde inte störas av de amerikanska sjöstridskrafter, däremot fick de japanska örlogsfartygen som hade deltagit i anfallet mot Pearl harbor sättas in och stödja dess operationer. Japanerna fick till vidare mer tid på sig att utvidga och bygga upp sin försvarsring.

Efter attacken

Även om japanerna var mycket glada över den lyckade attacken vid Pearl harbor, så påpekade flottans chef amiral Yamoto, att kriget kommer att bereda Japan många svårigheter i framtiden. Den ”lilla framgången” vid Pearl harbor betyder nämligen inte så mycket.
Japanerna hade själva upplevt ett bakslag. De hade missat de amerikanska hangarfartygen, det viktigaste anfallsmålet och nyckeln till den framtida krigföringen. De hade också missat oljedepåerna och andra viktiga anläggningar på grund av att de fruktade de amerikanska hangarfartygens återkomst. Det hade tagit längre tid för amerikanerna att återhämta sig om de hade förstört oljedepåerna och andra anläggningar, japanerna skulle då få mer tid att förstärka sitt försvar.
Den 8 december förklarade USA krig mot Japan. I likhet med USA förklarade även Storbritannien krig mot Japan. Den 11 december förklarade axelmakterna Tyskland och Italien krig mot USA. Andravärldskriget hade förvandlats till en global konflikt.
USA och Japan låg nu i krig. I USA blev anfallet mot Pearl harbor en sådan överraskning att chocken inte bara orsakade allmän kritik mot myndigheterna, inte minst mot Roosevelt, utan också misstankar och om att andra faktorer än besinningslöshet och oreda låg bakom katastrofen. Denna misstänksamhet slog ut i blom framförallt bland Roosevelts kritiker och politiska motståndare och de fanns kvar länge. Från en del håll har det hävdats att USA: s president Franklin D. Roosevelt och Storbritanniens ledare Winston Churchill förvarnades om attacken mot Pearl harbor, men valde att hemlighålla den eftersom de ville att USA skulle gå med i kriget mot axelmakterna och störta Hitler. Det har förts rättegångar om det här men inga övertygande bevis har hittats för detta påstående. Men det fanns rapporter hos underrättelsetjänsten som påpekade att någonting skulle ske den 7 december, men ingen drog slutsatsen att Pearl harbor var i fara.

Agerandet efter attacken

Japan hade slagit till både snabbt och plötsligt mot de amerikanska territorierna i Stilla havet. Vid mitten av 1942 visste USA ännu inte hur man skulle återta kontrollen över de förlorade landsområdena., men japanerna hade också ett problem. En del av landets militära ledare ville bara försvara det stora imperiet Japan hade byggt upp, medan andra ville utöka det. Till slut bestämde Japan sig för att inta Nya Guinea, vilket dessutom skulle frilägga sjövägen till Australien. I maj 1942 förbereddes invasionen i Nya Guineas huvudstad Port Moresby. Under tiden lyckades den amerikanska underrättelsetjänsten, i ”operation Magick” knäcka den japanska flottans kod. På så vis fick amiral Chester Nimitz högste befälhavaren för USA: s stillahavsflotta, reda på planerna. Nimitz skickade dit en special styrka med bl.a. USS Lexington och USS Yorktown. I slaget om korallhavet 7-8 maj förlorade USS Lexington. Men när ett av Japans hangarfartyg sjönk och ytte!
rligare ett förstördes övergav japanerna planerna på att invadera Nya Guinea. Amiral Yamoto, högsta befälhavaren för japans flotta gick nu istället till anfall mot de amerikanska Midwayöarna mitt i Stilla havet. Amiral Yamoto visste att den amerikanska flottan inte hade blivit fullständigt förstörd efter attacken mot Pearl harbor. Efter slaget i korallhavet gjorde han därför upp en våghalsig plan för att slutföra jobbet. Ön Midway som låg 1 600km nordväst om Pearl harbor skulle utgöra bas för attacker mot Amerikas Stillahavskust. USA skulle garanterat försvara Midway om den skulle utsättas för hot. Ett sådant hot skulle användas som bete för att lura in den amerikanska flottan i hamn. Där skulle ett stort antal japanska hangarfartyg, slagskepp, och jagare vänta och förstöra fiendens flotta. Planen innehöll också en skenmanöver, en mindre attack mot Aleuterna norr om Midway, med syfte att splittra den amerikanska flottan.

Kart över hur attacken gick till, vid Midway öarna.
Vad Yamoto inte visste var att de kodade japanska radiomeddelandena hade knäckts och att amiral Chester W. Nimitz, befälhavaren för den amerikanska Stillahavsflottan, kände till planen. Tidigt på morgonen den 4 juni 1942 anföll japanska stridsplan Midway. Deras hangarfartyg lokaliserades av amerikanska plan från Yorktown, men attacken misslyckades och 35 amerikanska plan gick förlorade. Amiral Raymond A. Sprunce genomförde sedan en överraskningsattack med fartygen Enterprise och Hornet. Tre japanska hangarfartyg överrumplades när de fyllde på med bränsle efter attacken på Midway. En liten grupp amerikanska störtbombare fick sikte på hangarfartygen. Japanerna hann inte organisera sig och det dröjde inte länge förrän fartygen hade förvandlats till brinnande vrak. Ett fjärde japanskt hangarfartyg, Hiryu, flydde och kunde ta del i attacken mot Yorktown på eftermiddagen samma dag. Yorktown blev illa skadad och skulle senare sänkas av japansk ubåt. Också!
Hiryu blev svårt skadad, men Sprunce valde att dra sig tillbaka. Det var ett klokt beslut eftersom en annan styrka under ledning av amiral Yamoto närmade sig Midway. Slaget om Midway var japanernas första stora nederlag i Stilla havet. Även om japanerna inte såg det just då, så gav det ett tecken på en förändring av maktbalansen till USA: s fördel. Japanerna förlorade fyra hangarfartyg, 255 stridsflygplan, en kryssare. Amerikanerna förlorade ett hangarfartyg, 146 stridsflygplan och en jagare. Döds siffrorna uppgick till flera hundra på båda sidorna. Efter slaget om Midway hade ingen av sidorna lyckats to kontroll över södra Stillhavsområdet. Ön Guadalcanal blev därför ett slagfält för USA: s och Japans fortsatta kamp. Slaget om Guadalcanal började den 7 augusti 1942 när 10 000 amerikanska soldater landsteg på ön. Strax därefter dök helt oväntat japanska slagskepp från Rabaul upp i närheten av ön Sav och sänkte fyra amerikanska kryssare so!
m skickats dit för att övervaka landstigningen. Över 1 000 !
allierade sjömän förlorade livet i The Slot, sundet mellan Floridaöarna och Guadalcanal som blev känt som ”Järnbottensundet” på grund av alla skepp som sänktes där.

De röda pilarna är japanernas landstigningar. Blåa

pilarna är amerikanernas landstigningar.

Av rädsla för motattacker från luften valde japanerna att dra sig tillbaka istället för att vänta och attackera transportfartygen. Två och ett halvt år senare, i juni 1945 var japanerna slagna på alla större fronter. Japan var ännu inte helt besegrat och man beräknade att Japan hade ca 2 miljoner man i stridsbart skick och ett antal kamikazeplan redo att försvara det japanska fastlandet. Den amerikanska statsledningen ville undvika en kostsam invasion av de japanska öarna. Japanerna var egentligen slagna men det ville japanerna inte inse ”hellre dör jag än att ge upp” det var japanernas motto i kriget men den höll inte i längden. Den japanska kejsaren och en grupp omkring honom önskad avsluta kriget omedelbart. Hade utnyttjat de kontakter de hade med Sovjetunionen, dock utan resultat på grund av att de var allierade med USA och inte ville lägga sig i. Den japanska militärledningen hade ännu inte accepterat tanken på kapitulation. I Potsdamdeklarat!
ionen den 26 juli 1945 hotade de allierade Japan med ”total förstörelse” om man inte gick med på villkorslös kapitulation, något som tillbakavisades av den japanska militärledningen. USA var nu trött på att förhandla med Japan, de ville att kriget skulle ta slut så fort som möjligt. Harry S. Truman, USA: s president vid tiden för bombningarna, hade informerats om att mellan 25 000 och 46 000 amerikaner skulle dö om Japan invandrades. Dessa liv kunde räddas av två bomber ”Little boy” och ”Fat boy”. Det stora forskningsprojektet som gått under kodnamnet ”Manhattan” levererade de produkt som de hade framställt sedan 1942. Det första atombombsprovet, tri-nitytestet, hade genomförts framgångsrikt den 16 juli. Beslutet att fälla atombomberna togs av USA: s president Harry S. Truman. Truman sa tydligt att han ville ha ett snabbt slut på kriget genom att tillfoga förstörelse mot Japan och ingjuta rädsla om ännu mer förstörelse och på så!
sett tvinga Japan till kapitulation. Det var en intensiv disk!
ussion om var bomberna skulle fällas. Att målet skulle ha en militär betydelse var ett måste. Den gamla kejsarstaden Kyoto, som först nämnts som ett tänkbart mål, togs bort från listan. Kvar blev Hiroshima, Yokohama, Kokura, Niigata och Nagasaki. Av Japans 66 största städer hade 59 blivit till större delen förstörd innan de två atombomberna fälldes.
Hiroshima en stad med 400 000 invånare och Nagasaki en stad med 240 000 invånare hörde till de få städer som fanns kvar att bomba. Båda städerna hade militäriska anläggningar, det var avgörande.

Uran baserade atombomben, Little boy.

Första atombomben, Little boy fälldes den 6 augusti 1945 kl 08:15 över industristaden Hiroshima. Det var en uranbaserad bomb. Den hade formen av en cylinder, var 3,05 m lång och vägde ca 4 000 kg. Mellan 90 000 och 120 00 av invånarna beräknas ha dödats omedelbart när bomben detonerade eller av andra skador de närmaste dagarna.
Japan hade fortfarande sin starka stolthet kvar och vägrade att kapitulera efter den första atombomben.

Den ägg formade atombomben, Fat man.

Andra atombomben, Fat man, fälldes den 9 augusti kl 11:02 över staden Nagasaki. Den hade formen av ett ägg, var 3,25 m lång och vägde ca 4 050 kg. Mellan 25 000 och 50 000 invånare dog direkt. Japan var nu rädd för ett till anfall från USA.
Den 14 augusti meddelade Japans kejsare Hirohito i ett radiotal att landet hade besegrats. Japan kapitulerade och satte därmed punkt för kriget i Still havet och för andra världskriget, mardrömmen var nu över.

Här skriver japans kejsare under kapitulationsvillkoren på det amerikanska hangarfartyget.

Avslutning

Resultat

Jag har fått svar på alla mina frågor som jag har ställde i syftet och i frågeställningen. Den första frågan jag ställde till mig var varför Japan attackerade USA.
Svaret jag fick var: år 1930 var Japan på väg till modernisering och ville ta del av det europiska teknologin. Eftersom de inte hade några tillgångar till råvaror och naturresurser planerade de Japan att starta krig med Kina för att balansera sina behov av råvaror. Sedan växte Japans ambitioner efter framgångarna i Kina.
År 1938 avslöjade Japans sina planer för Sydostasien. Japan skulle ta över USA, Frankrike, Nederländerna och Storbritanniens kolonier i stilla havet. Tillgång till råvarorna i koloni- länderna kunde uppfylla Japans alla önskemål om teknologi och utvecklingen.

Min andra fråga som jag ställde mig var vilka förberedelserna var innan anfallet och hur anfallsplanen var.
Med bättre taktik, planering och kunskaps användning från andra länder förberedde Japan sig innan anfallet. Detta var förberedningarna:
• Informationssamling från de välutbildade officerarna.
• Drygt 50 intensiva flygövningar gjordes av bombplansbesättningen.
• Längre aktionsradie till zero jakt planen vilket lös gjorde hangar fartygen.
• Japanernas ambassader utnyttjande Rom och Londons strids egenskaper (uppgifter som det brittiska marinflyget hade då med sjöstridskrafter mot Taranto)

Anfallsplanen påverkades av olika faktorer :
• Vädret
• Tidvattnet vid Pearl harbor
• Vägen dit (japanerna hade tre vägar att välja på) • Japanernas smarta flygtaktik

Min tredje fråga som jag ställde till mig själv var hur attacken gick till, hur mycket förstördes efter attackerna och hur många personer dog.
Målet var att bomba hangarfartygen, slagskeppen, oljedepåerna, flygplanerna och andra hamnanläggningar vid huvudbaserna Wheeler, Hickam, Bellovs field och Pearl harbor. Med en omfattande militärutrustning och olika skickliga strategier kunde japanerna attackera sina mål utan problem. Tillexempel japanska hangarfartygen körde utan radiokontakt fartygen emellan för att inte bli upptäckta av amerikanerna.
Den 7 december inleddes attacken.
Japanerna skickade 183 plan från de sex hangarfartygen mot målen. De lyckades sänka fyra slagskepp medan 4 blev hårt skadade. De förstörde tre jagare och fyra mindre slagskepp, tre lätta kryssare och ett proviant fartyg skadades. De förstörde 188 och skadade 63 amerikanska flygplan. Medan japanerna bara förlorade 29 plan och max 70 skadades. 2403 amerikanska soldater stupade och 1032 soldater skadades.

Min fjärde fråga som jag ställde till mig själv var vilka fördelar som Japan fick genom att anfalla Pearl harbor. Men på den här frågan fanns det inte så mycket information om.
Fördelarna var att japanerna kunde få mer tid på sig att utvidga och bygga upp sin försvarsring. De kunde också fortstätta med sina operationer utan att störas av amerikanerna.

Min femte fråga som jag ställde till mig själv var vad hände efter att japanerna hade attackerat Pearl harbor.
Japanerna hade ett problem efter attacken mot Pearl harbor. De har missat att förstöra de amerikanska hangarfartygen och oljedepåerna. Om de hade lyckats med det skulle det ha tagit längre tid för amerikanerna att återhämta sig detta skulle ge japan fördelarna att de fick mer tid på sig att utvidga och bygga upp sitt försvar. Det hade också väckts tankar om att Franklin D. Rose hade gömt undan varnings meddelandena för att han ville att USA skulle gå med i kriget mot axelmakterna. Den 8 december förklarade USA och Storbritannien krig mot Japan. Såväl gjorde axelmakterna.

Min sjätte och sista fråga var hur USA och Japan agerade efter attacken.
Japan hade bestämt sig för att inta Nya Guinea. Medan japanerna förberedde invasionen hade amerikanerna knäckt den japanska flottans kod. Detta ledde till att amerikanerna fick reda på japanernas planer. Amerikanerna skickade en special styrka till Nya Guinea. I slaget förlorade japanerna ett hangarfartyg och gav därmed upp planerna på att inta Nya Guinea.
Efter attacken mot Pearl harbor hade inte den amerikanska flottan blivit helt och hållet förstört och japanerna ville slutföra uppdraget så fort som möjligt. Nu var det ön Midway som låg nordväst om Pearl harbor som japanerna hade i sikte. För att nå målet skulle japanerna splittra amerikanska flottan genom ett mindre attack mot Aleuterna norr om Midway kunde de splittra de amerikanska flott styrkan. Nu blev amerikanerna uppmärksamma när Midway utsattes för hot. Men amiral Yamotos radiomeddelande hade knäckts ännu en gång av befälhavaren amiral Chester W. Nimitz och visste vad japanerna hade planerat.
1942 anföll japanska stridsplan Midway och det var en misslyckad attack. Sedan genomförde amerikanerna en överrasknings attack mot hangarfartygen. Japanerna hann inte organisera sig och förlorade flera hangarfartyg. Japanerna drog sig tillbaks och detta var det japanernas första stora nederlag.
Efter slaget om Midway hade ingen av sidorna lyckats ta kontroll över södra Stillhavsområdet. Ön Guadalcanal blev därför ett slagfält för USA: s och Japans fortsatta kamp. Ännu en gång drog japanerna tillbaka sig.
År 1945 hade Japan inte accepterat tanken på kapitulation. Amerikanerna var trötta på att förhandla med Japan. Därför slutförde USA kriget genom att släppa två bomber över Hiroshima och Nagasaki. Den 14 augusti kapitulerade Japan.

Slutsats

Genom den här fackuppsatsen har jag kommit fram till att Pearl harbor är en stor historisk händelse mellan Japan och USA.

Jag har lärt mig mycket om varför Japan bombade Pearl harbor, vilka förberedelser det var innan attacken, hur anfallsplanen var och vad som hände efter att japanerna hade attackerat Pearl harbor?

Genom mina frågeställningar har jag kommit fram till ett djupt svar angående kriget. Dessutom fick jag reda på varför amerikanerna använde sig av atombomben. Jag har förstått även krigets konsekvenser att olja och råvarornas betydelse hade en stor roll för den utvecklingen som Japan hade. Liksom idag ser man krigen mellan olika länder som är bara baserade på makthaveri och olja.

Händelserna i min fackuppsats visar kampen mellan Japan och USA. Att krig föder krig är min totala uppfattning.

Jag har fortfarande en obesvarad fråga och det är varför japanerna envisades och inte gav upp? Var det verkligen värt att försöka bygga upp en makt som kostade så många liv?

Jag hoppas att det komma en dag då det är fred på jorden.

Författare: Sadjad Johansson
Fackuppsats: Pearl harbor
2007
Lärare: Anders

Pearl harbor - Den misslyckade erövringsvågen, 2.6 out of 5 based on 7 ratings
| Mer
Betygsätt Pearl harbor – Den misslyckade erövringsvågen


Relaterade skolarbeten
Nedanstående är skolarbeten som handlar om Pearl harbor – Den misslyckade erövringsvågen eller som på något sätt är relaterade med Pearl harbor – Den misslyckade erövringsvågen.

Kommentera Pearl harbor – Den misslyckade erövringsvågen

« | »


Warning: fopen(./.ips1.txt) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php on line 2

Warning: fopen(./.ips1.txt) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php on line 2