.nu

Skolarbeten och uppsatser från högstadiet och gymnasiet
Sök skolarbeten

Spartanerna

Ämne: Historia
| Mer

Inledning och lite heloter

Sparta grundlades c:a 900 f.Kr. Man upptäckte snabbt att det inte var någon vanlig stat i antikens Grekland. Sparta låg i Lakonien på södra delen av Peloponnesos och den var en krigarstad. Spartanerna fruktade ständigt att bli anfallna av andra fiender eller att deras egna “slavar” skulle göra uppror. Vilket även hade hänt. År 465 F.kr drabbades Sparta av en jordbävning och då passade heloterna på att göra uppror. Det upproret tog Sparta fem långa år att få ordning på. Efter det bevakades Heloterna hårt och soldaterna tvekade inte en sekund på att avrätta en misstänkt upprorsmakare. Det fick Spartanerna att alltid ha trupper som bodde i militärläger ifall Heloterna gjorde uppror. Anledningen till konflikten var att på den åkerjord som Spartanerna tagit över bodde det andra olika folkslag på. Det största var Heloterna, de var runt 200 000 st (spartanerna var då c:a 10 000 st). Bönderna blev nära till slavar åt Spartanerna. De blev tvungna att arbeta på den jord de tidigare ägt, fast åt Spartanerna. Alltså livnärde sig Spartanerna från andra folk som tidigare hade ägde den jord som de hade tagit över.
Folket användes också inom flottan och i trupperna som gick till fots. De var roddare i fartyg som förde över trupperna med Spartaner från en plats till en annan. De som var med i fält i krigen var medhjälpare som gavs en sån position som man inte ville slösa en Spartan för att göra.
Men bakom framgångarna med soldaterna och deras oerhörda krigsvillighet låg bakom många tunga år av fysisk och psykisk träning och härdning. Och krigare behövde enligt lag gifta sig för att kunna avla barn.

Uppfostringen till elitsoldat

Allt började med att när en kvinna i staden hade fött ett barn kontrollerades barnet av äldsten. Var barnet inte var stark och frisk så kastades det ner i en ravin i Itaggetosbergen. Om det dög badades det i vin, allt för att härdas innan barnet kom till en slavsköterska som gav det lite enkel mat och lärde det att inte vara rädd för mörker eller att vara ensam. Resten av uppfostran skötte mamman till barnet. Man kan förstå hur otroligt känslolösa de personer var som skötte jobbet att kasta bort barnet, men antagligen värderade dom inte ett människoliv särskilt högt. Man ville ju inte slösa resurser och mat på ett barn som inte var perfekt, dessutom måste ju hans mamma föda mera små spartaner och har väl inte tid att ta hand om en unge som inte var perfekt. När ungarna blev sju år gamla fick de, precis som vi, börja i skolan, fast för dem var det en livsutbildning, en träning för att bli en elitsoldat. Träningen började med att man tillverkade sin egen säng och ett täcke av säv (alltså inte särkskilt mjukt och gosigt). Men dagarna gick när man tränade. Man lärde sig baskunskaper som att läsa och skriva, men bara tillräckligt för att för att klara det nödvändiga behovet. Resten av tiden gick nästan uteslutande till krigsutbildning. Maten var inte särskilt god i Sparta. En man som var på besök i Sparta förstod inte hur Spartanerna kunde trycka i maten. Så när han hade ätit sa han “nu vet jag varför Spartanerna inte är rädda för att dö”. Men Soldaterna var nöjda och glada med det de fick. Och om de ville ha mera mat fick de stjäla, fast det fanns en nackdel, åkte de dit fick de för spö av den de stal från, och sedan fick de stryk av sin lärare för att de hade blivit upptäckta. Utöver det tränades de att vara i kyla, känna smärta, vara ensam, vara hungrig och törstig utan att klaga. Under senare delen av Spartas historia då det var lite av en turistort för romarna kunde man se en elev blev piskad tills blodet rann av sin lärare, allt utan att röra en min. Många sådana psykiska träningar ledde till resultat i krigen. En Spartan fruktade inte döden.
Träningen blev annorlunda när man fyllde 12 år. Då fick man börja träna med spjut, svärd och slutligen den viktigaste saken, skölden. Den var så viktig att en mamma sa “Kom hellre hem på skölden än utan sköld”. Det kan förklaras så att om man kom hem på sin sköld, då hade man varit tapper och kämpat till sin död, för man lade alltid de stupade på deras sköldar efter ett slag innan man bar hem dom. Kom utan sköld var det värre än att dö, då man slängt skölden för att så snabbt som möjligt fly från strids linjen. För en Spartan fanns inget värre än att inte dö när man skulle gjort det eller att fly från slag.
Hursomhelst så gick det mesta av träningen tills man var tjugo år till att lära sig följa stridsorder, mera krigskunskap, och mycket mera vapenteknik och fysik, all brottning och fysisk träning skedde utan kläder. När man fyllt tjugo så gick man med i styrkan. Och Spartanerna hade ungefär som lag som bestod av 24 man. I detta lag skulle man kriga i tills man dog eller gick i pension. Man använde sig ofta av denna formation till höger när man tågade iväg eller krigade. (atenarna hade en liknade uppställning där de fegaste gick innerst)
Denna uppväxt var nyckel till en hänsynslös yrkesarmé som kunde gå länge, kriga bättre och klara mera än någon annan armé.

Kvinnorna

Kvinnorna i Sparta kan tyckas blivit mera behandlade som att dom skulle föda mera soldater, och det blev dom också. Flickorna fick tidigt lära sig att vara självständiga och starka psykiskt med tanke på att deras män eller barn kunde dö i krig. De fick lära sig spela flöjt, lyra och sjunga i kör plus lika mycket mat som pojkarna men de Spartanska kvinnorna ansågs vara de vackraste i Grekland. De var mera självständiga och fria än kvinnorna i andra statsstater.
De fick mycket bättre utbildning än kvinnorna i Aten, de var ju trots allt kvinnorna som var hemma och gjorde alla sysslor och jobb när deras män var i krig. Kvinnorna var som sagt vackra i Sparta och det har också skildrat i form av en myt. Myten berättar om en Prins som får en önskning och han vill att den vackraste kvinnan i Grekland skulle bli förälskad i honom. Självklart så är kvinnan från Sparta och självklart så blir det bråk med hennes man (det trojanska kriget) som är en livsfarlig spartan.
Antika Grekland var som en stor dålig såpopera. Den och mycket historia om trojanska kriget har Homeros skrivit ner i Iliaden och i Odysséen.
Kriget om Grekland och slaget vid Thermopyle

En av de mera kända krigen som Sparta visat sitt mod i var slaget vid Thermopyle, och det betyder “hetluftsporten”. Men allt började redan år 490 f.Kr i Marathon. Då tidens Hitler motsvarighet, Perser kungen Xerxes (som ville ta över världen praktiskt taget) som styrde världens största imperium ville expandera landets gränser ännu mer genom att ta över den grekiska statsstaten, han hade redan tagit Egypten och länder hela vägen till Indien. När Perserna landade med sina skepp trodde de att Spartanerna trodde att de skulle förhandla med dom (hänger ni med?), så de hade med 15000 man att anfalla med. Men Spartanerna anande det så de skickade styrkor som överraskade perserna utanför Marathon i södra Grekland (samma ställe som Sparta hade kommit till när de skulle ta över land i Grekland). Ungefär 1000 perser dödades och resten flydde till sina skepp. Då antog grekerna att perserna skulle segla sina styrkor till Aten för att sätta in en stöt. Därför skickade man en soldat, Feidippides, som skulle rusa c:a 4 mil hem för att förvarna Aten om att de kunde bli anfallna när som helst. Det var det första Marathonloppet. Men lyckligtvis så anföll inte Perserna utan seglade hem. Efter det visste Grekerna att Perserna kommer att sätta in en rejäl stöt nästa gång så grekerna byggde krigsfartyg och Spartanerna planerade försvar.
Perserna hade folk som var i Grekland för att rita kartor över de områden som hären på c:a 200 000 man (över 13 proppfulla Globar med soldater) skulle ta sig fram.
Och på våren 480 f.Kr var det dags. Spartanerna firade en religös högtid så bara 300 utvalda krigare kom för att möta de 4000 allierade andra grekerna vid Thermopyle, alla ledda under Spartas kung Leonidas. Platsen var ett smalt pass mellan vatten på ena sidan och berg på andra så där kunde inte perserna kunde utnyttja sin mängd.
Efter åtskilliga försök med att storma Spartanernas mur av soldater skickade Kung Xerxes fram sina bästa soldater som kallades “de odödliga”. Och befallde Leonidas reträtt för att sekunden senare överaska Perserna genom att vänd sig tillbaka och döda alla “odödliga”. I tre dar kunde de hålla emot, med tillslut blev de förrådda av en grekisk bonde som visa Perserna en väg genom bergen in bakom Leonidas trupper.
När den Spartanska Kungen hörde vad som höll på att hända kallade han hem nästan hela den grekiska hären och var själv kvar med c:a 300 Spartaner och c:a 1000 andra greker för att uppehålla den persiska jättehären tillräckligt länge för att resterande som var på väg hemåt skulle kunna klara sig.
Så dit smög perserna, för att anfalla spartanerna och där kämpade Spartanerna till siste man bara för att kunna rädda huvudhären som var på väg hem.
Tack vara Leonidas och hans armés uppehållande av perserna kunde grekerna ta sig hem och överleva. Detta återbetalades när man mötte perserna vid det stora sjöslaget i Salamis.
Då slutade med att Grekland inte blev Persiskt.
Men maktkampen var inte över där. För resten av seklet efter att Perserna gett upp hoppet att ta över Grekland, så var det krig mellan Sparta och Aten, peloponnesiska kriget.
Det var under det kriget som Sparta struntade i lagen om vapenvila under ett OS (år 420f.Kr) och blev därmed skyldiga böter och avstängning från spelen.
Kriget varade fram till 404 f.Kr då Atens flotta var krossad och imperiet hade delats upp.
Nu var Spartanerna mäktigast i Grekland.
Senare blev dock Sparta allierat med resten av Grekland och Makedonien under Alexander den stores tid.

Vad hände i staden Sparta?

Sparta var egentligen fem sammanslagna byar och styrdes av två st kungar samtidigt, allt för att kunna ha allt under kontroll och att kunna varna varann. Fast deras största uppgift var att leda arméerna i krig. Och om en dog så hade man alltid en kvar som kunde hålla kontrollen. Spartas kungar och en farao är i princip motsatser. En farao var en gudason som var bättre och finare än någon annan människa (och så kan man se hur bra egyptierna var på att kriga) medan Spartas kungar var mera som soldaterna själva. De hade samma värde i krig. Då skulle vår krigarkung här hemma vara mera likt Spartanerna, även fast han levde kollosalt mycket senare. Han liksom de drog sig inte för att strida där röken var som tjockast (ni förstår vad jag menar). Spartanerna var ganska usla handelsmän eftersom de bara visste hur man skulle kriga och slåss. Därför såg man inte så mycket av handel i Staden.
När var blev gammal nog blev tvungen att välja en fru, även fast många Spartanska krigare var homosexuella. Det var lag på att de måste ha fru, så en gång om året skulle mannen och hustrun, ja, ni vet nog. De blev ju tvungen att föda nya Spartaner för inte folket skulle bli utrotade och för att kunna skrapa ihop flera soldater.
I alla fall senare när man fyllt 30 började allt mera på allvar. Man blev medborgare och man fick vara med i Sysistan, mässen. En mäss var som en matsal där soldater eller officerare bidrog med mat. Att vara medlem i en mäss betydde status. En soldat utan mäss var som en soldat utan armé.
Medborgarskapet var bra, för på så sätt kunde man vara med i Apellan. Apellan var en folkförsamling där alla spartanska män fick rösta ja eller nej på förslag som “de äldstes råd” hade lagt fram. Men ja eller nej var det och man fick inte diskutera frågorna. Man kunde väljas i “de äldstes råd först när man var sextio år gammal.

Spartas undergång

Sparta upptäckte snabbt att det blev svårt att sköta mark och land som man tagit över i utlandet. Det gick bra hemma i Grekland men var desto svårare utomlands. Krigen funkade sämre med tiden (c:a 200-100-talet f.Kr) eftersom många länder hade laddat upp med jättearméer (romarna t.ex.).
Sparta blev ganska mycket bara ingenting. Deras hårda uppfostran och träning blev mera och mera en träning i uthållighet.
Istället för att kriga till sin död, flydde man.
Bara för att se vem som var coolast och bäst kunde två ungdomar stå en hel dag och bara bli piskade av sina lärare, ofta till döds…
Det är som i det vanliga moderna samhället, man vill ha respekt. Bara ordet respekt betydde väldigt mycket mer i Sparta än vad det gör nu. Klarade man många piskningar blev man hyllad.
Omkring 100 f.Kr betydde slutet för Sparta och dess historia. Romarna som skulle bli otroligt mäktiga under nästa epok.
De hade besegrat Spartas falang med hjälpa en pilformad trupp som skar sönder falangen.
Jag lever spartanskt kanske du känner till, då syftar man på att man lever enkelt och fattigt, det betydde väldigt mycket i Sparta.

Hur krigade Spartanerna?

Sparta styrdes som sagt av två kungar samtidigt, vilken måste gett en eftertanke och en annan ide eller lösning. Detta är nog en väldig fördel i krig och i andra samman hang. Men också om ena kungen dör eller blir dödad så har man ju en riktig efterträdare kvar vilket måste vara en trygghet.
Hursomhelst så krigade Sparta offensivt och modigt, ens lycka var att dö för den man älskade (vilket oftast var en man).
Man anföll med vägg av hophakade sköldar (en falang) med ens högersida skydda av mannen bredvid (denna teknik användes flitigt av de flesta arméer i antikens Grekland). Därför var det extra viktigt att inte fly, för att om man stred på en linje kunde fienderna komma igenom och gröta upp hela anfallet. Bakom kunde andra stå med sina spjut och hugga.
Svärdet var andravalet av vapen i krig, antagligen för att man inte kom åt eller nådde särskilt långt med.
Svärdet var ganska brutalt, det var tjockare fram, bara för att göra mer skada på den man högg. Även fast detta verkar vara ganska farligt, krigade spartanerna ibland helt nakna (förutom sköldar och sånt).
Man hade alltså två vapen spjut och svärd.
Och i armén var man skyldig att vara tills man var 65 år gammal.

Spartanerna, 2.6 out of 5 based on 44 ratings
| Mer
Betygsätt Spartanerna


Relaterade skolarbeten
Nedanstående är skolarbeten som handlar om Spartanerna eller som på något sätt är relaterade med Spartanerna.

5 Responses to “Spartanerna”

  1. mattias on 28 Mar 2008 at 1:02 e m #

    jag tyckte denna text var väldigt bra skriven och jag håller på och skriver om just spartaner i so:n . tack för en bra text

  2. Tor on 26 Maj 2008 at 11:22 f m #

    Jag tyckte denna text var väldigt bra=D Det fanns vissa ställen som var lite felstavade men texten var väldigt bra=D Jag håller också på med SO uppgift och tyckte denna text var väldigt bra=D tack för ett bra arbete=D

  3. Shawn on 16 Mar 2009 at 8:18 e m #

    Hej! Skitbra fakta. p.g.a den här fantastiska faktan så skrev jag 8 sidor om sparta! Och jag fick ett MVG!!! Tack så mycket för den här faktan. Jag uppskatar det verkligen! :)

  4. Gurra on 01 Apr 2009 at 10:57 f m #

    Grymmt bra uppsats, hjälpte mycket, tack!

  5. David on 07 Maj 2010 at 8:37 e m #

    Hej hej, det var mycket bra skrivet mycket fakta och sånt.
    Jag undrar vart man har fått all fakta ifrån,och jag skulle gärna vilja se en bild på en sparta det skulle vara bra.

Kommentera Spartanerna

« | »


Warning: fopen(./.access_log) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php on line 2

Warning: fopen(./.access_log) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php on line 2