.nu

Skolarbeten och uppsatser från högstadiet och gymnasiet
Sök skolarbeten

Svenskaarbete

Ämne: Svenska
| Mer

Handling:

För 600 år sedan i Kurdistan delade flera kungar på den bördiga och fina jorden.
8 kungar delade på stora delar av marken i Asian, Den ena kungen heter Kung. Aziz och bodde
i södra Kurdistan, Hans dotter Zin är en av Huvudpersonerna i denna otroligt spännande manus.
i norra Kurdistan bor Kung Sarkawt vars Son Mem är huvudpersonen i manuset, Det är medeltid
Mem drömmer om otroligt vackra Zin och ger sig sedan ut för att hitta Zin.

Namn: Prins Mem iAlan (kallas Memo.)
Intressen: han gillar att spela schack, rida häst och skjuta med pilbåge.
Utseende: Svart och kort hår med läder jacka och läder mössa, liten mustasch och bruna ögon.
Personlighet: Han är snäll och omtänksam, ibland kan han ignorera folk.
Övrigt: Han är riktigt bra på att spela schack och han vill verkligen kunna vinna över sin pappa som är mästare i slottet.

Namn: Prinsessa Zin
Intressen: Zin gillar mest att slappa, gå på utflykt med vänner, fixa sitt hår och kolla ut på sitt stora rike.
Utseende: Svart långt hår ända ner till midjan, bruna ögon, genomskinnliga ljus rosa kläder och ljus blå schal över sig.
väldigt fint ansikte med en liten näsa och mun.
Personlighet: Liksom mem är zin väldigt omtänksam och snäll, hon kan vara så att säga kaxig mot främlingar men annars är hon en underbar person.
Övrigt: Zin bor i ett slott långt ifrån mem kanske det skulle vara som ett slott i Malmö och ett slott i Stockholm.

Namn: Sir.Diaco
Intressen: Gillar att rida tillsammans med mem, är mästare på prickskytte i pilbågskast, gillar schack men vill helst inte möta mem eftersom att då förlorar han hela tiden, han föredrar att spela med någon av hans andra kompisar om han vill vinna.
Utseende: Stark och stor, alltså ganska så välbyggd kropp, med lädermössa, läderjacka och läderbyxa, ganska stort och svart skägg med mustasch.
Personlighet: Snäll, kan bli irriterad över små saker, gråter mycket i sin ensamhet, ledsen över något som hänt förr i tiden.
Övrigt: Diaco är mems lillebror och bästa vän. Mem har lovat diaco att när mem blir kung ska diaco få styra riket med mem.

Namn: Betjänt Beko
Intressen: slåss, kriga, vara kung, styra.
Utseende: ganska så klumpig och tjock, är ganska gammal med vitt hår och skägg.
Personlighet: Ond människa, den okända stadens kungs betjänt, han hatar mem och vill döda honom och själv gifta sig med zin och bli kung.
Övrigt: Beko är ledare för en grupp legosoldater som planerar att döda kungen för att beko ska kunna bli själv kung. Han är den onda skurken i hela spelet.

Namn: Deko, Rebwar, Swaro
Intressen: De gillar alla tre att äta. Helst gå på utflykt
Utseende: Deko har stort svart skägg med stora ögon och ganska kort hår, fina rika kläder. Rebwar har långt hår ner till halsen med skägg och fina kläder, Swaro har skägg med kort hår och är ganska tjock och allvarlig.
Personlighet: Deko är snäll, om något händer som han inte vill ska hända blir han arg och det vill man verkligen inte att han ska bli. Rebwar är ganska mycket på sin vakt han är stark och oftast glad, Swaro bestämmer mest av de alla, han är snäll men kan vara väldigt krävande.
Övrigt: Deko, Rebwar och Swaro är bröder, Deko är näst störst, swaro är den äldsta och Rebwar är den yngsta, Deko är kär i Zin, Rebwar är som Swaros livvakt, han står alltid bakom swaro, Swaro är ledaren av de tre bröderna, de tre bröderna har väldigt stor makt i den okända staden och de är de som för det första styr den stora armen som den okända staden äger.

Namn: hakiboo
Intressen: hakiboo har inga speciella intressen eftersom hakiboo bara är en synvilla som mem har.
Utseende: Hakiboo är en trollkar som har en stor lång blå dräkt med en stav i handen, riktigt långt skägg ända ner till knäna.
Personlighet: Hakiboo hjälper mem under resan
Övrigt: Hakiboo är bara en synvilla som mem ser under resan eftersom att han känner sig ensam, men hakiboo kan även hjälpa mem när han slåss mot rövare, då kan hakiboo slå till rövarna också med sin käpp även om han inte finns där på riktigt.

Namn: Diyana Azis
Intressen: Gillar att vara ute själv i naturen och klara sig på egen hand
Utseende: Svart hår ner till axlarna, med slöja och genomskinliga svarta kläder med stor näsa och bred mun.
Personlighet: Arg kvinna, ofta blir hon aggressiv när något händer som hon inte vill.
Övrigt: Det finns inget så

Namn: Hanar
Intressen: Äta frukt, vara ute i naturen, elda saker, rida häst, äventyr
Utseende: Bruna ögon med rött hår och fin svart schal
Personlighet: Hon är snäll men kan vara ganska så arg när man gör något emot hennes vilja
Övrigt: hanar bor i mems slott och vill bli drottning genom att gifta sig med mem.

Sagan om Mem och Zin

Scen 1 – En vardag i mems slott
Mem (med glatt humör) – Kom så går vi och klättrar på bergen
Hanar (illamående) – Nja.. jag känner mig sur i magen
Diaco (glad) – Men du kan gå hem och vila, hanar, så går jag och mem och de andra barnen och leker utomhus.
Hanar (lite trött) – Okej då, Hejdå

När de kommer ut ur slottet, upp för kullen ser de en människa med svart tröja och svarta byxor långt långt bort.

Mem (Orolig) – Vem är det där?
Diaco (tänker) – Ingen aning, man ser ju inte hans ansikte.
Mem (nyfiken) – Kom så går vi och kollar
Diaco (rädd) – Nej, mem det kan vara vem som helst, han kan vara farlig
Mem (skrattande) – Äh var inte sån mes kom så går vi
Diaco (orolig) – nja, okej då.

Diaco, Mem och resten av barnen går mot de höga kullarna och kommer närmare och närmare barnet

Mem (tuff) – Visa ditt ansikte
Främlingen visar sitt ansikte
Diaco (svag men samtidig stark) – Vem är du?
Främlingen (utan något att frukta) – Jag kommer ifrån en by en bit härifrån, jag har flytt från min familj efter att ha fått så mycket stryk
jag vill inget ont, bara ha kul lite
Mem (utan rädsla) – Vill du vara med och leka med oss
Främlingen (medvetet) – varför inte?
Mem (glad) – Vi kan leka pjätt
Främlingen (tänkande) – Nej, jag utmanar er på att hoppa ner från den hära klippan
Mem (tänkande) – det är för lätt
Diaco (orolig) – Men mem det där är nästan 6 meter högt, du kan skada dig
Främlingen hoppar utan problem och landet utan problem.
Nu hoppar jag tänker mem, han tar sats och hoppar
Mem ramlar! , Med händerna före ner för kullen och ännu längre ner för de hårda och vassa stenarna.

Diaco (rädd) – Mem, Hur gick det?… Vänta jag kommer

Diaco och hans kompisar sprang ner en omväg till mem och tog tag i han
de bärde han och började gråta, den okände mystiske och svart klädda pojken försvann. De bar Mem hem in till borgen, pappan sprang ut till gården när han såg sin son blodig från fönstret. Han grät…

Scen 2: – Mems överlevnad

Pappan (arg, bekymrad) – När kommer den jädrans doktorn!
Mamman (orolig) – Jag vet inte, ohh jag hoppas att mem klarar sig
Vakt (stressad) – Ers majestät, doktorn är utanför dörren
Pappan (halv ledsen) – Låt honom komma in då!

Vakten sprang till dörren och lät doktorn komma in
När doktorn kom in reste pappan sig upp och hälsade på doktorn, doktorn
hälsa tillbaka och gick sedan till den kungliga sängen där mem låg med en handduk över sin mun som blödde.

Mamman (rädd) – Kommer han att bli okej?
Doktorn (chockerad) – Hur har detta hänt?
Pappan (gråtande) – Han lekte med sina kompisar uppe på bergen och de tävlade om vem som kunde hoppa från klippan och ner till marken, det var då som mem ramlade.
Doktorn – Jag skulle uppskatta om ni lämnade rummet medan jag undersöker honom

Pappan och mamman lämnade rummet, sekunder gick, minuter gick.
Doktorn gjorde tester och när han var klar kom han ut

Mamman – Snälla, kom med en god nyhet
Doktorn – Han kommer att bli bra, han behöver bara lite uppmärksamhet, mat och mycket vatten
Pappan – Okej, tack så mycket doktorn, här får du lite pengar.

Den dagen åskade det mycket, det regnade och vakterna utanför slottet frös mycket. Mem började bli bättre och bättre.
Dagen efter satt mamman bredvid mem då han plötsligt öppnade sina ögon igen.

Mamman (Chockad) – Mem? Är du vaken?
Mem (rädd, trött) – Mamma, vad hände?
Mamman (glad) – Du gav mig nästan en hjärtattack
Mem (trött) – Förlåt.

Mamman kramade mem och gick sedan till pappan för att väcka honom och berätta den glada nyheten.
Några minuter senare kom pappan in och kramade sin son.
Mem fick frukost på sängen och sedan spelar pappan och sonen schack

Mem (stolt) – Jag kommer vinna
Pappan (tänkande) – Bra drag
Pappan (glad) – Schackmatt!
Pappan vann över mem som vanligt.

Dagen gick och Diaco kom och hälsade på, även diacos bror och pappa kom och hälsade på och till sist hanar.

Scen 3: – mems uppväxt

Den här scenen utspelar sig också i slottet, men det har gått en tid sen mem blev skadad, och det är även i den här scenen som han blir en stor man. Mem befinner sig i en schack sal som hans pappa har byggt när han spelar mot Diaco. Schacksalen har stora pelare på kanterna och har fina skulpturer och statyer på väggarna. Början av scenen är mem fortfarande en liten prins.

Pappan (glad) – Spelar ni schack?
Mem (osäker) – Ja
Diaco (stolt) – Schack!
Mem (mera osäker) – Suck, Den här matchen är jag dålig

Mem flyttar sin kung till en ruta som inte var så bra att flytta till för att:
Diaco (glad) – Schackmatt!
Mem (Sur) – Fan också!

Tiden går… de två stiliga killarna blir stora
Mem (glad) – Schackmatt!
Diaco (sur) – fan, du har blivit bättre än innan.
Diaco (lugn) – Du vinner hela tiden ju
Mem (stolt) – Bra spelat!

Kvällen kommer, denna kvällen känner Mem att något speciellt händer
han ska just gå och lägga sig då pappan kommer in
Pappan (stolt) – Mem, jag vill prata lite med dig
Pappan (glad) – Jag har blivit gammal mem, snart finns jag inte för dig
då måste du ta över slottet och bli kung

Han tog fram en kniv, en kniv som bara en kunglig person har rättigheter till.

pappan (stolt över sin son) – Den här kniven fick jag av min pappa, den har tillhört släkten i många år.

Pappan la kniven på en skål och kramade sedan sin son
Sedan tog han sin ring som han hade i sitt finger och gav det till mem, den här ringen är det dyrbaraste och mest värdefulla smycket vår släkt har haft, Behåll den.
Sedan gick han därifrån.
Mem tänkte lite, och la sig nedan för att sova.
Han somnade snabbt och drömde.

Scen 4: – Drömmen om mem och zin

Mem drömmer att han sover i ett rum med två sängar, i den ena ligger mem i den andra ligger prinsessan från ett okänd slott Zin, på taket hänger det en bur med två duvor i. Rummet är så stort att det aldrig tar slut, ingen av de två personerna vet var de är, men de säger att det är deras egna rum bara för att förvirra den andre. Hela den här scenen utspelar sig i mems dröm, och konstigt nog drömmer zin den här drömmen exakt samtidigt.

Mem vaknar i en säng, känner sig otroligt förvirrad, vet inte var han är.
Då får han syn på sängen framför honom och den fina tjejen i den.
Han går närmare och tittar på henne

Mem (orolig) – Vem fan är det?

Då öppnas hennes ögon, men mem hinner akta sig innan hon ser honom, han smyger snabbt till sin egen säng medan prinsessan vaknar helt och hållet. Mem låsas att han sover, Prinsessan är likadan förvirrad då hon plötsligt får se sängen framför sig och den fina killen i den.
Hon går närmare och tittar på honom.

Zin (orolig) – Vem fan är det?
Zin (chockad) – hallå, vakna du, du…
Mem (vaknar) – ahh? Va?

Zin backar några steg när mem reser sig sittande på sängen.

mem (chockad) – vem är du? Vad gör du i mitt rum?
zin (lika chockad) – vadå ditt rum,? Det här är mitt rum.
Zin ropar
zin (rädd) – Vakter, vakter en inkräktare.

Mem blir rädd men efter några sekunder förstår han att ingen kommer att komma.
Zin (tänkande) – Varför kommer det inga vakter?
Mem (tänkande) – är detta en dröm eller på riktigt.

De två kungliga personerna tittar på varandra djupt i ögonen

Zin (kaxigt) – Vad heter du? Varifrån kommer du? Berätta
Mem började förstå att zin inte är lika farlig som han trott och slutar vara rädd.
mem (lugn) – Jag heter Mem ialan, prins över kungariket “bakrete” vad heter du själv?
Zin (lugn) – Jag heter Zin, Prinsessa över kungariket “bezjar”
Mem (chockad) – Zin?, vilket vackert namn, det låter bekant.

Mem tänker bak i tiden, han kommer ihåg att Hanar hade berättat för mem om en prinsessa vid namn zin, att hon bodde i en stad som hete Bezjar och att hon var en av de finaste prinsessorna i världen.

Kniven som mems pappa gav till mem låg på en skål mitt i rummet, mem gick fram till den, tog upp kniven och tittade på den.
zin blev rädd, hon trodde att mem skulle attackera och döda henne, hon visste ju inte om det var en dröm eller om det var sant.
hon ville verkligen inte dö

Zin (rädd) – snälla, gör mig inte illa
mem (förvånad) – var inte rädd, det här är min kniv som var min pappas

De två kungliga personerna började bli lite kära i varandra, de började tycka om varandra. I flera minuter var det tyst, de kollade varandra djupt i ögonen det ända man kunde höra var de vita duvorna som lite då och då sjöng med sin vackra röst.

Tiden gick och de fortsatte drömma, efter ett tag bestämde de sig för en djup och allvarligt val, de bestämde att de skulle söka upp varandra och gifta sig med varandra

mem (glad) – Kan vi inte gifta oss nu som bevis?

zin svarade ja. Mem tittade på sin ring och sedan på zin’s ring.

Mem (glad) – Ska vi byta ring då?

Zin tog ut sin ring ur fingret och detsamma gjorde Mem.
De byte varandras ringar och titta på varandra.
endast nu började de inse att detta bara var en dröm, en verklig dröm.
Mem lovade Zin att söka upp henne och finna henne vad som än skulle hända. Just när zin skulle säga något viktigt….

Zin (rädd, orolig) – Men det finns folk som…

… Så vaknade mem ur sin dröm
Det var morgon och zin i sitt eget slott vaknade också.

Scen 5: – Lidandet

Scen 5 utspelar sig i mems rum när mem har vaknat ur sin dröm, den utspelar sig även när han får för sig att zin finns i slottet och då han sitter med diaco och pratar om zin. slottets väggar är som sagt blåa och gula och marken är gjord av stenplattor. Det är ganska så fint väder ut, soligt med moln.

Mem vaknade ur den bästa drömmen han någonsin haft.
Han var ganska ledsen och tänkte på Zin som i hans drömmar hade varit så vacker i mems syn. Han tittade på sig själv i spegeln då han plötsligt såg något märkligt, i mems hand fanns ringen som tillhörde zin.

Mem (förvirrad) – det hände alltså på riktigt, vi är gifta, vi bytade ringen på riktigt.

Han tog ut ringen ur sitt finger, och tittade på den, i ringen såg han zins ansikte, ringen var blå och glittrande med en liten diamant längst ut på den. Mem var riktigt förvånad, klockan var 9 på morgonen och tupparna var på väg att skrika för att väcka staden. Mem gick ut ur sin säng, och gick genom den korridor som ledde ut till gården, när han var vid slutet av korridoren och början av gården såg han en kvinna.

Mem (förväntansfull) – Zin, Zin, Zin!

Men det var bara en betjänt.

betjänt (trött, glad) – ursäkta ers majestät!
Mem (ledsen) – ingenting, börja arbeta.

Mem gick tillbaka till sitt rum till sin säng och la sig ner på den, han blundade och såg zin i sina tankar, då plötslgit knackar någon på dörren.

Diaco (pigg) – mem? Memo? Är du där?
Mem (ledsen) – Jaa?
diaco (pigg) – Vakna nu, vi ska äta frukost snart
Mem (ledsen) – Diaco, jag vill sova, du kan komma tillbaka senare
Diaco (pigg) – Okej då..

Efter att diaco ätit frukost går han tillbaka till mem
Diaco knackade, men ingen öppnade dörren.
han knackade och knackade men ingen öppnade dörren fortfarande.
Sedan öppnade han dörren själv, där på sängen satt mem och tittade ner på marken.

Diaco (förvånad) – Mem? Är du okej? Varför öppnade du inte dörren?
Mem (ledsen) – Det känns så deprimerande, att jag inte orkar gör något just nu.
Diaco (förvånad) – Berätta mem, vad har hänt?
mem (berättande) – Allt började när jag sov igår…

mem berätta hela historien om drömmen till mem.
Efter någon halvtimme var han klar.

Diaco (förvånad) – men mem? Kom och ät nu lite så blir du nog på gott humör igen, vi kan gå hem till mig och prata lite.

Då kom mems pappa in, han bad diaco att vänta utanför och diaco gick därifrån.

Pappan (bekymrande) – Varför är du så deppig?
Mem (ledsen) – Jag har drömt… om en tjej…

Mem berättade och efter 20 minuter

Pappan (orolig) – Jag vill absolut inte att du ger dig iväg och hitta henne.
Mem (sur) – men pappa, jag vill, jag är faktist 21 år och kan ta hand om mig själv
Mem (idé) – Jag utmanar dig på schack, den som vinner får bestämma om jag ska gå eller inte
Pappan (tänkande) – Mem, du vet att jag alltid vinner över dig, du har aldrig lyckats vinna över mig, tänk efter
Mem (med ett leende) – Jag utmanar dig
Pappan (orolig) – Nu?
Mem (glad) – Nu!
Pappan (skrikande) – Betjänt!, hämta schackbordet och lägg det i trädgården, det ska vara klart om 5 minuter.

Diaco som hade hört allting utanför sprang och samlade alla utanför trädgården.

Scen 6: – Schack matt

Scen 6 utspelar sig på slottets gård, när mem ska utmana sin far i Schack.
Vinner han så får han resa, förlorar han så får han stanna hemma.
Mem och pappan har bestämt att de ska spela först till tre.
3 matcher, match 1 och 2 är uppvärmning och 3:an är full allvar.
Vinner mem 1:a och 2:a matchen, men pappan 3:e matchen så får han stanna hemma, eftersom den tredje är avgörande match.

Nästan hela slottet hade samlats vid trädgåren för att kolla på matchen, det var ca 15 personer, människor från staden (utanför slottet) stod utanför slottet och ville komma in och kolla, men det fick de inte.
Nu var pjäserna uppställda och mem fick första draget.
Sedan drog pappan, snart hade pappan slagit ut 6 pjäser av mem, medan mem själv hade slagit ut 2 pjäser av pappan. Nu var det pappans tur och han drog sin dam.

Pappan (glad) – Schackmatt!

Mem tittade på schackbordet och letade efter en ruta som han kunde flytta sin kung till, men han hittade inte någon.
Andra matchen började, denna gången flyttade pappan först
snart hade pappan tagit 9 pjäser av mem och mem tagit 6 pjäser av pappan. Då drog pappan en damen:

Pappan (glad) – Schackmatt!

Samma sak hände, pappan kände sig obesegrad. Mem tittade på schackbordet med samma ansiktsuttryck som förut.

Den sista och avgörande matchen började, 2-0 till pappan, om mem vann denna skulle han få resa. Mem drog första draget.
Efter en stund hade pappan tagit 5 pjäser och mem tagit 4 pjäser.
Mem försäkrade sig om att pappan visste om att mem fortfarande kunde vinna.
mem (stressad) – Om jag vinner denna matchen, får jag åka!
Pappan (glad) – Jag vet.
Mem drog sin dam
mem (stolt) – Schack …. Matt!

pappans ögon blev stora, han tog sin hand över sin panna och tittade på schackbrädet. Han började få tårar på kinden och de rann ner som ifrån kranen. Mem kollade på sin pappa, tog honom i handen och sa

Mem (lycklig) – Pappa, jag e stor nog att ta hand om mig själv, jag klarar mig själv.

Pappan tittade på mem och nickade
Sedan gick pappan iväg, medan mem kollade på honom sittande när hans pappa gick mot sitt rum.

På natten fick mem ännu en dröm, när han drömde såg han en melon, och en så såg han ett gallen med två par händer på. Han såg också Zin och ett schackbräde, till sist såg han sig själv med en kniv i hjärtat….

Plötsligt vaknade han, han förstod ingenting?
Vad kunde denna dröm betyda?.
Det var morgon och det var bara några timmar kvar innan mem skulle resa bort, Hanar som var arg på händelsen att mem vann satt i sitt rum och tjurade då henens mamma knackade på dörren

Hanars mamma (glad, pigg) – hanar!, vakna nu, prinsen ska ge sig iväg det vore oartigt om vi inte sa farväl.
Hanar (arg och ledsen) – Nej, jag kommer inte
Hanars mamma (förvånad) – Varför inte, du e faktist hans vän
Hanar (arg och ledsen) – Nej jag vill inte komma, bara lämna mig i fred.
Hanars mamma (besviken) – Men …
Hanar (rasande) – BARA LÄMNA MIG IFRED!!
Hanars mamma (sur) – Jaja, jag går utan dig då

Medan hanars mamma gick hemifrån tittade hanars på sig själv i spegeln och sa:
Hanar (idéfull) – Jag måste göra det jag måste göra

Scen 7: – Livet i vildmarken

Mem hade precis packat klart, han var väldigt glad och kände att det var ganska så spännande att han skulle få upptäcka vad som finns utanför hans rikes gränser. Han gick ut ur sitt rum och in mot balkongen, där nere stog hans pappa, Sir Diaco, hans pappa, mems moster och diacos mamma. Vid porten stog mems mamma och pratade med en av vakterna.
Mem gick ner för trappan mot diaco kramade honom och sa farväl, samma sak med resten av människorna, han pussade sin pappa på handen kramade honom och sa farväl och detsamma med mamman.

Han tog sin häst och gick ut ur porten, bredvid vägen på gräset satt/stod
Många människor och tog farväl på prinsen, de kastade blommor och små blå stenar från havet som betydde tur. När mem kom till farmerna där bönderna/fattiga bodde tog han en av de 15 pengar säckar han hade och öppnade den och hällde ut allting på en tom utrymme av gräs, människorna blev glada sa farväl och sprang mot pengarna.
Det var runt 500 guld mynt i varje pengasäck.
Mem gick nu ut ur huvudingången (den förra ingången var in till borgen)
Nu var han utanför sin fars makt och utanför sitt kungarike.
Han började rida snabbare och snabbare, klockan var runt 4 på eftermiddagen när han nådde en by, men här var han inte välkommen eftersom att de som skulle släppa in honom krävde 50% av pengarna han hade, mem nekade och sov utomhus istället, han gick mot ett träd och band fast hästen i träden, sedan satt han sig och tänkte ta fram lite av sin matsäck att äta. Han hörde vargar yla

Mem (oroad) – det tänkte jag inte på, jag måste ju sova på ett säkert ställe så att vargarna inte äter upp mig mitt i natten.

Han tittade uppåt och såg den stora och tjocka grenen, han tänkte:
“där uppe kan vargarna inte nå mig”, han klättrade upp där och somnade.

Scen 8: – Synvillan

Han vaknade nästa dag av att han häst pratade.
Han gick ner till hästen och klappade honom, gick upp på hästen
Och red resten av sin resa. Efter Ca 2 timmars rid såg han en blank och blå ren vatten sjö. Han kände sig lite smutsig och även törstig, men varför dricka ur det vattnet när han hade en flaska.

Mem (funderande) – Ett litet bad skulle inte skada, det är ju så rent vatten.

Mem tog av sig kläderna och hoppade i vattnet, det var ganska kallt, och det han kände sig ensam och frusen, fast än att luften var 36 grader varmt. Han vände sig om för att gå upp ur vattnet då han såg Zins spegelbild i vattnet, han tittade upp för att se om det var zin som skulle stå uppe på klippan, men istället såg han en stor trollkar med stort vit skägg och hår, han höll i ena handen en stor brun käpp. Mem tittade länge på han innan trollkarlen började gå mot honom, för att inte bli blöt gick trollkareln runt klippan. Mem smög fram till sitt “läger” och tog sitt svärd så att det var i närheten av honom så att han var redo.
Trollkaren dög plötsligt upp, när han såg mems svärd sa han.

Trollkaren (rädd men modig) – Mitt namn är Hakiboo och jag är en trollkar

Hakiboo tog fram sin hand för att hälsa, mem hälsade tillbaka och sa med ungefär samma röst och samma ansiktsutryck.

Mem (rädd) – Mitt namn är mem, jag är prins över ett rikedom ca 1 dag bort
Hakiboo – Jag känner att du är rädd, du behöver inte frukta, jag är här för att hjälpa dig genom den här resan.
Mem (förvånad) – Hur vet du var jag är på väg
Hakiboo (glad) – Jag är en trollkarl, mem. Och jag vet allt.

Mem tittade förvånat på honom och sa
Mem (förvånad) – Jag känner faktist att jag är lite vilse.
Hakiboo tog fram sin stav och började trolla med sin magi.
Han blundade och kände av mems tankar.
Hakiboo (glad) – du är på väg till zins slott, för att hämta henne tillbaks till ditt kungarike och gifta dig med henne
Mem (glad) – Ja precis.
Hakiboo – Jag visar dig vägen kom
Mem (förvånad) – Du har ju ingen häst

Hakiboo tog fram sin stav och riktade den mot en klippa några meter bort och vips kom en svart och fin häst fram. Mem var väldigt överraskad av vad Hakiboo kunde göra med sina krafter.

De började rida tillsammans, de red och de red och de blev tröttare och tröttare, det tog flera timmar innan de kom fram till en liten by.
Denna by var som tur väldigt glad och tog gärna emot människor från andra städer/byar. Det var fest på gång på grund av att deras kung fyllde 35 år och alla var tvungna att offra ett djur / ge bort en kär ägodel framför / till kungen. Mem ville gärna gå in i festen och dansa den kurdiska dansen som de höll på med men trollkarlen kände på sig att fara var nära och sa att det var bäst att röra på sig. Han hade nog rätt när han sa att fara var nära eftersom 4 personer som satt på en bänk även smygtittade på mems vita och vackra häst.

Anonym person – Vilken fin present den hästen skulle vara till kungen
Anonym person 2 – jaa, vi kan säkert få något i gengäld från kungen
Anonym person 3 – och om inte så har killen på hästen säkert pengar.

De tog varsin vass spjut och gick mot mem, mem som var helt förtrollad av danse satt på sin hest och dagdrömde, medan trollkarlen som var väldigt uppmärksam sa:

Hakiboo (stressad) – Pst, mem snabbt vi sticker
Hakiboo (stressad) – MEM, AKTA.

Mem tittade åt andra hållet då han såg 2 personer komma med spjut mot honom, och två från andra hållet.

Hakiboo – Jag måste ingripa

Trollkarlen tog sin stor stav och sprang till banditerna.
Försvinn sa han och slog sin stav mot banditernas spjut som lyckades blockera slaget. De slogs en stund, trollkaren mot två av personerna och mem mot 1 av personerna (den 4:e var utslagen efter att mem besegrat honom) trollkaren slog ut den 2:e också då den 3:e personen stack ett spjut i trollkarelns mage.

Hakiboo (sårad) – Ahh
Mem (arg) – neeejjj!!

Mem stack sitt svärd i foten på sin motståndare och kastade motståndarens spjut mot den 1:e som fick den i axeln och sprang iväg.
Mem sprang till hakiboo och höll tag om hans nacke.

Mem (rädd, ledsen) – Nej, du kan inte dö nu, du måste visa mig vägen
Hakiboo (Halvlevande) – Mem… Följ stigen bakom kullen…. gå så långt du kan….. tills.. ah… du du.. du måste välja mellan vänster … mellan vänster.. mellan vänster och höger… då ska du välja.. höger och passera floden sedan är du …. Eh.. framme i kungariket du söker, därifrån får du klara dig själv.

Scen 9 – på egen hand

Hakiboo’s ögon stängdes, mem tog ett djupt andetag, la ner hakiboo på marken och gick till sin häst. Runt hörnet såg han en man i gröna kläder, svart väska och svart hår. Mem red vidare tills han kom in till en stor kulle.

Mem (trött) – Detta måste vara kullen som hakiboo pratade om

Han gick runt den eftersom den var för brant för att gå över.
Det tog lite längre tid men det var värt det, eftersom det nog hade varit farligare och ta genom kullen. Väl framme såg han en lång stig som var asfalterad, detta måste vara stigen säger han, och fortsätter genom stigen. Efter ca 20 minuter ser han hus och folk. Han rider förbi de och ser en lång stor mur med en port i mitten, övanför muren är det en staty av sten som föreställer en falk. Mem fortsätter genom stigen, han är ca 4000 meter ifrån staden säger en av invånarna i den lilla byn utanför, det är öde, han hör bara djur och insekter runt sig, då ser han en tjej som sitter nedanför kullen framför en öppen eld. Mem rider förbi kullen ovanför.

Mem (frågande) – Ursäkta, vet du var närmaste storstad ligger?

Kvinnan som hete Dinar svarade:

Dinar (förvånad) – Ja, huvudstaden ligger knappt 5 minuter härifrån, vem frågar?

Mem gick av sin häst och sa:

Mem (glad) – Jag heter mem, jag är ifrån ett kungarike 7 dagar härifrån, jag har kommit för att ta zin som min hustru.
Dinar (avundsjuk) – klart jag känner, hon är som en syster för mig, snart ska hon ju gifta sig och bli drottning

Mem blev lite rädd när han hörde att zin skulle gifta sig, dinar som var så avundsjuk för att hon själv ville bli en drottning ljög om att zin skulle gifta sig. Hon ville få mem att gå hem igen, med dinar med sig som sin fru.

Mem tänkte:
Jag kan inte ge upp hoppet, kanske när zin ser mig så ändrar hon sig.

Mem (ledsen) – Bara visa mig vägen
Dinar (sur) – Varför ska du gå och ta en som ska gifta sig, när du redan kan få ta mig som inte har någon, jag är mycket vackrare och bättre än zin

Mem svarade inte, han bara tittade på henne och vände om.
Dinar ropade

Dinar (skrikande) – MEM!, du kan aldrig få henne, varför slösa bort din tid?, MEM?, MEM? Kom tillbaka!

Mem red över kullen, ifrån kullen såg han ett par andra människor som satt och sålde åsnor som man kunde rida på. Han gick mot de för att därifrån fråga om vägen. När han kom fram:

Mem (undrande) – Ursäkta mig, vet ni var zins stad ligger?
Främling (glad) – Zin är inte drottning än, så du kan inte säga zins stad
Mem (deppig) – Vad heter kungen då?
Främling (glad) – han heter Ali men du säg bara ers majestät
Mem (lite gladare) – Vet du var kung ali’s stad ligger då?
Främling: (glad) – ja, det vet jag
Mem (glad) – Kan du berätta till mig var den ligger
Främling (glad) – Jag vill ha 10 kisi för det (kisi = valuta, 1 kisi = 6 kronor)
Mem (mindre glad) – Du får 5 kisi för det
Främling (suckande) – kör till

Mem gav honom pengarna och mannen berättade

- Ser du berget där?, om du går dit där den brinnande flaggan finns i mitten av berget, så kommer du se även en liten tunnel, samt två vakter vid varsin sida, du måste betala 3 pisi för inträdet, när du kommer ner från berget på andra sidan, befinner du dig i det fattigas område, där bondar är och odlar och det är marknad och sånt, du kan själv välja att bo hos bröderna deko, rebwar och swaro eller hos sir pashwan och sir dini
Bröderna deko, rebwar och swaro har mest makt och kan få det du vill,
Medan sir pashwan och sir dini har mest pengar och kan ge dig det du vill, om du inte har råd att bo hos de, kan du välja att bo med någon av bönderna, men de kommer pressa dig med att ge de pengar eftersom att de själva inte har några. När du väl är inne i staden frågar du efter någon av de människor du vill bo hos.
Mem (glad) – tack så mycket
Främling (glad) – mitt nöje

Mem red vidare, in mot skogen och när han till sist började få lite uppförsbacke upp mot bergen hörde han ett skrammel, han tittade bak
Och såg någon kille i gröna kläder, men som helt plötsligt försvann bakom buskarna från hans syn, han tänkte det kanske var något jag bara såg men som inte fanns där. Han fortsatte, samtidigt som man (inte mem) kunde se en svart skugga efter honom. Mem kom in till den stora flaggan som brann och brann, och ett par 10 meter därifrån stod det en vakt, och en annan vakt … och en grotta. Han gick upp dit, kände vinden i sitt ansikte och fortsatte

Scen 10 – Välkommen till den okända staden

Mem (glad) – hejsan, hur mycket kostar det att passera
Vakten (trött) – ingenting, eftersom att kungen precis blivit frisk från sin sjukdom igen så bjuder han alla som passerar och så höjer han maten som invånarna får
Mem (undrande) – Maten? Får ni ingen egen mat?
Vakten (trött) – Nej, vid marknaden finns det ett stort stort hus, det är en sorts lager som alla bönder lägger mat i den efter att de odlat det, det kan vara ost, bröd, kött från jägarna, frukt och andra saker, lagret är tungt bevakad av soldater både nerifrån och uppifrån och en dag i veckan ska en person i varje familj hämta mat för en vecka.

Mem blev lite förvånad, men tackade för informationen och passerade med sin häst, knappt några sekunder in i tunneln hörde han vakten prata, han undrade om han pratade med den andre vakten eller om en ny invånare kom in, det var en ny kille, gröna kläder han hade en stor tjock slöja över sig och sprang förbi mem. Mem ignorerade honom och gick ner in till staden. Medan han red förbi alla farmer och bönder tyckte han lite synd om de, han såg en familj, med mamma, pappa och 3 barn, pappan hade 2 bröd i handen lite vatten och lite frukt, han delade de, men själv fick han ingenting eftersom det var för lite.
han red och red och plötsligt kom han in till marknaden, han såg en väldig stor byggnad med en fågel staty längst uppe på, det måste vara lagret tänkte han, då såg han den killen med gröna kläder igen, han handlade på marknaden, mem såg hur den gröna killen stirrade på honom, mem förstod direkt att han visste något eller att han hade något i tankarna som var inblandad med mem eftersom han tittade på honom mycket mycket noga och skarpt. Mem red fram med sin häst och frågade:

Mem (allvarlig) – Ursäkta, men varför känns det som om du följer efter mig hela tiden och att du tittar på mig ovanligt mycket, du vet inte ens vem jag är

Gröne killen (skrattande) – klart jag vet vem du är!

Mems ansiktes uttryck blev lite förvånad, som om något hade hänt, något förskräckligt, som en tragedi.

Gröne killen (säker) – Du är mem ialan
Mem (rädd, orolig) – Hur vet du vad jag heter?
Gröne killen – mitt namn är Sirwan, jag fick uppdraget av hakiboo att följa efter dig och se till att inget händer dig, sen hakiboo dog utanför den där lila byn har jag varit efter dig.
Mem – Okej sirwan, men varför sa du inte bara till mig så hade du kunnat gå med mig
Sirwan (tänkande) – Jag vet faktist inte
Sirwan – Berätta för mig mem, vad vill du få ut av den här resan?
Mem (säker) – Jag vill gifta mig med Zin
Sirwan – Jaha, den vackra prinsessan

Mem tänkte bak när han träffade dinar som sa att Zin skulle gifta sig.

Mem (undrande) – Ursäkta mig sirwan, är det sant att zin ska gifta sig med någon annat man?
Sirwan – Nej, det kan inte vara sant, det har jag aldrig hört.
Men för att få gifta dig med henne måste du betala hans pappa en massa pengar.

Mem tog fram sin väska tog ut alla 4 penga säckar och sa
Mem – räcker detta?
Sirwan – Nej, det tror jag inte, kungen är väldigt snål
Mem – Vad ska jag göra då?
Sirwan – Vet du vad jag föreslår? … Sälj din häst

Mem tittade på hästen, och sa

Mem – Räcker pengarna då?
Sirwan – Ja, det borde det göra, om du inte säljer hästen billigt.
Mem – Okej, jag gör det.
Sirwan – Bra, följ mig, marknaden för djur finns runt hörnet här.

Scen 11 – En ny resa

Samtidigt hos mems slott

Sir. Diaco – Jag e så orolig för mem
Livvakt – Jag föreslår att vi rider efter honom

Diaco tänkte någon minut och sa

Sir. Diaco – Brilliant, packa mat så beger vi oss till staden
Livvakt – Bara vi två?
Sir. Diaco (tänkande) – Nej, pappa och några extra livvakter också.

Diaco gick till sin häst och matade den.
Samtidigt hade mem lagt sin häst inom staketet och skulle sälja den för 5000 kisi. Många stod utanför staketet och tittade på hästen, de tyckte den var väldigt vacker, men de tyckte den var lite för dyr, visa prutade

Invånare – 3500 kisi
Sirwan – 4500
Invånare – 4000
Sirwan – 4250
Invånare – 4100
Sirwan – 4200
Invånare – 4150
Sirwan – Såld!

Mem tog en sista titt på sin häst innan han fick sina pengar och ägaren tog hästen och gick därifrån. Mem såg hur hans före detta häst gick ner från kullen

Sirwan – Kom mem, nu går vi till brödernas hus
Mem – Okej
Sirwan – Vänta en minut mem, jag kommer strax

Sirwan sprang ner för kullen och där han såg Swaro’s betjänt

Sirwan – Tjena Hassan, hur e det?
Hassan – Hej Sirwan, är du tillbaka i stan nu igen?
Sirwan – Ja det är jag faktist, Hassan kan du göra mig en tjänst?
Hassan – Självklart, vad vill du jag ska göra?
Sirwan – Där uppe på kullen står det en man vid namn mem, han är prins i en annan del av landet, och har kommit för att gifta sig med prinsessan Zin, han vill ha någonstans att bo, jag tänkte om det skulle funka att bo hos bröderna hus.
Hassan – Självklart, jag meddelar att ni kommer, när kommer ni?
Sirwan – Ikväll.
Hassan – Okej men jag meddelar swaro att ni kommer

Sirwan sprang upp på kullen där mem stod.

Sirwan – Är du redo att börja gå mot Bröderna hus?
Mem – Med nöje
Mem – Vad var det bröderna hete nu igen? Jag har svårt att komma ihåg namn
Sirwan – Den yngsta heter Rebwar, den mellersta Deko och den största Swaro.
Mem – Okej, jag kommer säkert blanda ihop det

Det gick förbi marknaden och kom in till där de flesta rika bodde, det var fina hus med trädgård och broar och fontäner utanför porten. Mem och Sirwan gick förbi en stor bro och sirwan visade kungens hus.
Sirwan – Ser du den stora byggnaden med den rosa fontänen?
Mem – Ja?
Sirwan – Där bor kungen, och våningen längst upp är Zins rum

Mem tittade på huset medan de gick och gick, han önskade att han kunde gå in där, men det kunde han ju inte, han var ju tvungen att prata med bröderna först som hade makt nog att få zin att bli mems hustru.

De gick och gick, Och snart blev det kväll.

Mem – Är vi inte framme än?
Sirwan – Ser du vägen här? Vi ska bara korsa den här vägen och sen är det brödernas hem.

De korsade vägen, och sedan såg man ett stort vitt hus, det var tre våningar, trädgården var mycket fin med många buskar och träd.
Man såg några finklädda män stå vid trädgården.

Sirwan – Den lite runda killen det är Swaro, den åt vänster om honom är Deko och den åt höger om honom är Rebwar.

Mem svarade “ja”, de kom närmare och närmare trädgården och till
Sist när de var ca 5 meter från Swaro och de 2 andra bröderna kom det ett leende ur mem.

Swaro – Välkommen, vi har väntat på dig, mitt namn är Swaro, det här är min lillebror deko och min mindre bror Rebwar.
Mem – Tack så mycket, mitt namn är Mem, jag är tacksam att jag får bo här hos er.
Swaro – Kom kom, låt mig visa dig runt i huset och sedan ditt sovrum.

Swaro visade många rum, bland annat vardagsrummet, toaletten, köket, andra sovrum och till sist gästrummet (mems sovrum)

Swaro – Och här är ditt rum, mem
Mem – Tack så mycket!
Swaro – Du är säkert väldigt trött efter resan, kanske du vill sova lite
Mem – Det skulle vara skönt
Swaro – ok, då låter jag dig vara här så du kan sova, god natt
Mem – God natt

I en stund tänkte han på Zin, han kunde inte släppa minnet av zin, men till sist somnade han.

Scen 12 – Mem träffar Zin
Mem vaknade, han hörde tuppen gala, sekunden efter kom Swaro in.

Swaro – God morgon prinsen
Mem – God morgon swaro
Swaro – har du sovit gott?
Mem – Ja, den här sängen är faktist ganska skön
Swaro – Jag kom faktist hit för att prata med din om en sak
Mem – Jaha, vad då?
Swaro – Jo mem, nu när du har flyttat in här hos oss så är vi inte bara 3 bröder, utan 4, du är nu som en bror och därför bör vi inte ha några hemligheter för varandra
Mem – Jag förstår
Swaro – Därför vill jag gärna veta, varför du egentligen har kommit hit till vår stad? Är det för nöjes skulle, eller varför?

Mem tänkte, han tänkte att han inte skulle säga hela sanningen än, utan bara en del av den.

Mem – Jag kom hit…
Swaro – ja?
Mem – Jag kom hit för att gifta mig
Swaro – Oj, det var bra nyheter med vem?
Mem – Det vet jag inte, bara någon som jag hittar (lögn)
Swaro – Jag förstår, vet du vad? Jag har en idé
Mem – Vadå?
Swaro – Idag åker alla flickor som bor i staden på utflykt, på vägen går de genom den lilla floden som är täckt av fina och gröna träd och skogar, det ligger knappt 500 meter härifrån, vi kunde ju allihopa gå dit och ha utflykt bara där i skogen så kan du välja ut den tjej du vill gifta dig med.
Mem – Det låter bra

Swaro nickade och var på väg ut ur rummet när han vände sig om och sa

Swaro – ska du inte komma och äta frukost?
Mem – Jag vänta nog en liten stund
Swaro – Okej

Swaro gick därifrån och såg sina bröder som redan hade börjat äta mat.
Swaro berättade allt som mem sagt och om utflykten för sina bröder,
Då reste Deko sig och gick till fönstret, tittade ut och sa.

Deko – Bara han inte väljer Zin att gifta sig med
Swaro – Du är fortfarande förälskade i henne va?
Deko – Det är klart och det vet du
Rebwar – Vi får väl hoppas att han väljer någon annan
Då kom mem ut ur sitt sovrum, Swaro sa direkt.

Swaro – har du kommit för att äta?
Mem – Ja
Swaro – Varsågod slå dig ner.
Mem – När ger vi oss av då?
Swaro – när du vill
Mem – Efter frukost? Blir det bra?
Swaro – Perfekt.

Efter frukosten gick alla Swaro – Perfekt.

Efter frukosten gick Deko, Rebwar, Swaro och Mem ut från huset, med finns kläder och en massa frukt och mat, de la allting på en åsna och gick därifrån ner för kullen, till andra sidan huset där det plötsligt började bli mer och mer grönt och till sist såg man en ganska stor sjö (ungefär 2-8 meter)

Swaro – Blir det här ett bra ställe att sitta på?
Mem – Ja det ser bra ut

De satte sig ner och började äta vindruvor och apelsiner.
Det tog en stund innan det började komma kvinnor.

Swaro – Nu kommer de mem

Mem reste sig upp och tittade nog på den första kvinnan i ledet
Han tänkte, det är inte zin
Och på nästa, det är inte zin
Och den tredje det är inte zin
Och så fortsatte han tänkte i en lång stund

Det är inte zin
Det är inte zin
Det är inte zin
Det är inte zin
Det är inte zin
Det är inte zin
Det är inte zin
Det är inte zin
Det är inte zin
Det är inte zin

Plötsligt såg han henne, Zin stod där, hon gick där
Mem kunde knappast fatta det, hon hade rosa kläder
Plötsligt tittade zin tillbaka, hon tittade lite allvarligt
Och sen stannade hon, hennes kompis gick till henne
Och frågade “är du okej?”, Zin svarade “det är killen från min dröm” som jag berättade, Mem kollade på zin i en lång stund och Zin log tillbaka.
Mem blev röd om kinderna, men tittade inte bort, han glömde bort att han skulle säga till Swaro vem det var.
Men så märkte Deko att ledet hade stannat, han tittade och såg att Zin hade stannat och att mem och zin tittade på varandra, han blev vansinnig, hans ögon blev väldigt stora, Zin såg detta och blev rädd, hon gick därifrån medan mem tittade på henne och sa för sig själv “kom tillbaka”
Deko gick bakom Mem tog fram sin kniv och räckte den över honom, men så tänkte han “det här är fel” så han räckte tillbaka den och gick därifrån,
Ledet med flickorna tog slut, och Swaro tittade efter mem, “var är mem”
Swaro kunde inte hitta honom, han är inte här, var är deko?
Deko var inte heller där, De är säkert hemma sa Rebwar.
Rebwar och Swaro sprang hem för att försäkra sig om att detta var sant

Det såg från 50 meter att Deko stod vid balkongen och gick fram och tillbaka. Han såg väldigt arg och oroad ut.

Swaro – Deko? Vad har hänt? Var är mem?
Deko – Kom in så berättar jag där inne

De gick alla tre in och Deko gick till fönstret och tittade ut

Swaro – Tala till mig deko, vad har hänt?
Deko – Han är kär i Zin, jag kan inte låta honom vinna
Swaro – Ta det lugnt, deko

Deko var otrolig arg och ledsen, han började skrika

Deko – JAG SKA DÖDA HONOM
Deko – HAN FÅR INTE TA ZIN
Swaro – DEKO!, Nu tar du det lugnt

men Deko tog inte lugnt, istället tog han fram sin dolk och sa

Deko – E du på hans sida? E DU PÅ HANS SIDA?
Deko – Jag är din bror!, Jag är din jävla bror

Rebwar tog fram sitt långa svärd och sa

Rebwar – Lägg ner ditt svärd genast!
Rebwar – Tvinga mig inte göra något som jag lär ångra

Swaro vände sig om och sa

Swaro – Gjort är gjort, Mem är vår gäst och han ska få Zin
Deko – NEJ!

Deko tänkte precis sticka Swaro med svärdet då Mem kom in i huset

Mem – Vad är det här? Vad händer?

Han kunde se att Deko grät, och att den första tåren kom ur ögat på honom. Deko tittade på mem, han kunde inte göra något som att döda han släppte dolken och stack ut ur huset. Mem tittade på Rebwar och Swaro. Rebwar satte in sin stora kniv på sin plats igen och Swaro suckade.

Swaro – Mem, gå in i ditt rum jag kommer snart

Mem gick till sitt rum och satte sig ner

Mem – undrar vad som kan ha hänt?

Samtidigt gick Swaro efter Deko, han stod i vardagsrummet och bankade huvudet i väggen.

Swaro – min bror, du bryr dig om Zin va?

Deko suckade men svarade Ja

Swaro – Låt mem få henne, Zin känner ju inte som du gör för henne, vill du inte hellre att zin ska få va med någon hon gillar än någon hon inte gillar?

Deko – Du har rätt.

Han satte sig på soffan och knappt efter 5 minuter sov han.

Scen 13: – Kungens fest

Mem satt i vardagsrummet, Deko, Rebwar och Swaro var ute på några ärenden och Swaro hade lagt ansvaret på Mem. Då kom Swaros betjänt in och sa:

Betjänt (glad) – Ers majestät, Kungens betjänt är här och vill träffa Swaro
Mem (glad) – Säg att Swaro är upptagen för tillfället men att jag finns här
Betjänt (undrande) – Okej sir

Efter en stund

Kungens betjänt (glad) – Ers majestät, kungen hälsar Swaro och bröderna att ni alla är bjudna till en fest i kungens trädgård, vi kommer bland annat äta mat, frukt och andra saker och det kommer ske en uppvisning där prinsessan Zin och Kungen står på Balkongen och håller tal.
Mem kände sig glad och sa

Mem (glad) – Hälsa kungen tillbaka, att vi kommer
Betjänt (glad) – ers majestäts vilja är min lag

Betjänten gick därifrån och så kom Swaro och bröderna hem.
Mem berättade om alltihop och att det var ikväll osv. och Swaro bestämde sig att de skulle fixa sig direkt,

Mem gick och tog på sig fina kläder som var gjorda av räv skinn.
Sedan tog de var sin av sina hästar och började rida.
Väl framme satt redan Kungen med ett tio tal personer runt omkring sig.
Festen hade precis börjat, och man kunde lukta den goda soppan som Kungens vän Beko gjorde. Beko var en ond människa som utnyttjade kungen och ville i rätta tillfället sno kungens plats och själv bli kung.
Men det visste förståss inte kungen.

Swaro (idéfull) – Kom mem, kom så ska vi hälsa på kungen

De gick båda två till kungen medan Deko och Rebwar gick till sina vänner.

Swaro (glad) – Ers majestät, det här är Sir. Mem, prins från en stad långt långt härifrån,
Kungen (trött, glad) – Trevligt och träffas Mem
Mem (glad) – Detsamma ers majestät

Beko stod bakom kungen och tittade på mem, han tjuvlyssnade på de och tänkte ut en plan, när mem berättade att han kommit för att gifta sig med Zin gick han därifrån. Han gick till sin egen betjänt och gav order om att med pilbåge skjuta mem från sikte. Av någon anledning ville han ha mem ur vägen. Betjänten smög sig bakom buskarna, ställde sig bakom ett träd, och väntade på rätt tillfälle att skjuta. Mem satte sig ner, bredvid Swaro och Rebwar. Betjänten spände sin båga, då en man kom bakifrån. Det var Sirwan, Som smög och drog sitt svärd runt betjäntens hals, han stack en pil i ryggen på honom och stack därifrån, Betjänten ramla på marken.

Efter en stund såg Beko att mem fortfarande levde,
Han tänkte för sig själv, “vad kunde ha hänt?”
Men så skrek kungens betjänt, “Död människa”, “Död människa”.
Kungen, Mem, Deko, Swaro, Rebwar och 2 andra personen sprang till den döda människan och tittade på honom medan de funderade vad som kunde ha hänt. Samtidigt stod beko ca 20 meter därifrån och skrev ett brev, där stod det:

Från vi i Väst:

Vi ifrån väst kommer med en armé på 550 människor för att ta över ett kungarike, om ni inte ger upp och slåss tillbaka kommer vi att förgöra er, om ni frivillig ger upp blir ni fångar och får arbeta som slavar i era liv. Valet är ert.

Det här var ren lögn som beko skrev med sina egna händer.
Han sprang till kungen och sa:

Beko (lögnig) – ers majestät, en mysko kille som var maskerad gav mig detta brev precis.

Kungen läste det och sa, vi ska svara de, Förbered er för krig.

Scen 14 – Resan genom bergen

Dagen efter bestämde kungen att varje man från 14 – 60 års ålder skulle ut i kriget. Man såg hur Bönder, Krigare och unga barn gå till millitärhuset för att få sitt vapen. Swaro var hemma framför spegeln och hade reda hämtat vapen till Mem, Deko och Rebwar. Han klädde på sig i sitt rum och hans fru och barn satt och tittade på, de var väldigt oroliga.
När Swaro hade klätt på sig gav han sin fru och barn en puss och gav sig iväg. Han ropade:

Swaro – Deko, Rebwar, Mem kom innan vi blir försenade

Deko och Rebwar kom ut ur huset och ställde sig bredvid Swaro på trädgården

Swaro – Mem!?, är du där? Kom nu!

Man såg hur mem kom ut ur vardagsrummet, med sin skinnjacka och ett svärd fastbunden bakom ryggen. Han gick ner för trapporna och gick upp på sin häst, sedan red alla 4 iväg mot utgången av Staden. De såg från kilometers avstånd hur den stora ledet med soldater stod där. De ställde sig ganska så lång fram i ledet, det var väldigt många soldater.

Kungen skrek:
Kungen (skrikande) – Nu ger vi oss iväg…
Ledet började röra på sig, och de gick och de red.

Själva planen var att komma till den stora armen (som inte ens fanns, men som beko hade hittat på) och slåss mot de innan de kom in i staden.
Det fanns en del soldater kvar i staden, men det var bara ett fåtal.

Efter flera timmars gående, kom de till ett stort pass där det var stora och höga berg både åt vänster och åt höger sida. På den högra sidan satt det ett par människor, de hade gjort upp eld, när de såg den stora armen släckte de elden, det var Bekos men, Beko hade gett de order att skjuta Mem som var i ledet och sedan springa iväg. Två av männen gick närmare och närmare med en pilbåge och 1 pil var i handen. De andra 3 människor flydde. Beko tänkte:

Beko (tänkande) – När de träffar mem med en pil går jag och säger att detta är medicin, men igentligen är det ju gift

Han hade nämligen en lite flaska i handen med röd vätska.
Sirwan stod ganska lång uppe på bergen och han hade följt efter armen. Han såg de två människor men som ingen annan såg, han sprang ner för kullen för att varna armen, de två personerna med pilarna såg Sirwan och släppte sin pil som gick rakt igenom Sirwans mage. Och den andre pilen gick in i mems lår.

Mem kände mycket smärtsamma känslor, han ramlade av hästen med Deko fångade honom och la honom försiktigt på marken, Swaro och Rebwar sprang till honom och sa ord till honom som “du klarar dig”.

Då skulle Beko gå och ge honom giftet när Sirwan som fortfarande stod upp med pilen i magen tog tag i flaskan och ramlade på marken,
Splassh, flaskan gick i bitar och en del av glasbitarna gick in genom huden på Sirwan, även giftet skvätte in i honom. Sirwan la sig på rygg, tittade på molen och dog.

Beko som bara tittade på honom tänkte “fan” och gick därifrån.
Man bärde bort Mem och Kungen skickade några av hans snabbaste mem att leta rätt och döda de två personerna. Kungen gav order om att sätta läger ner för kullen, man bärde ner mem dit och la upp tält där mem fick vila en lång stund.

Scen 15 – Fred

Kvällen kom och Swaro gick fram till Rebwar som var en av de soldater kungen hade skickat för att döda de två personerna.

Swaro (rädd, trött) – Vad hände, är det klart?
Rebwar (trött) – Vi lyckades döda de två soldaterna, och vi fick tag på en tredje av de och han döda vi också. Antagligen så var de fler. Och vi hittade Sirwan död på marken, vi begravde honom. Hur är det med Mem?
Swaro (trött) – Han mår bra, han behöver bara vila lite, men han är vaken om du vill prata med honom

Natten gick och gick, och mem satt i ett tält för sig själv med bandage runt låret, Swaro kom in i tältet med lite information:

Swaro (glad) – Mem!, Imorgon skickas du hem, jag ska låta min bäste man få följa med dig så att allt blir säkert. Vi kommer antagligen komma tillbaka om några dagar.

Mem (glad) – Okej, jag klarar mig, tack så mycket.

Nästa dag kunde mem gå haltande, men Deko hjälpte han ändå att komma upp på hästen, Swaros bäste man gick också upp på hästen och
De red båda iväg. Swaro funderade, han sa till sina bröder

Swaro (funderande) – hmm, kanske jag kan försöka hålla ett öga på Zin
Deko (undrande) – hur då?
Swaro (funderande) – Lyssna noga nu, planen är följande

Deko och Rebwar lyssnade medan Swaro berättade:

Swaro (funderande) – lyssna nu, Deko och Rebwar, ni två ska börja bråka om vems häst som är snabbast, medan jag skriker åt er att sluta, detta borde få kungen att komma ut ur sitt tält för att få reda på vad som hänt? Då förklarar jag om att ni bråkar om era hästar och att ni kan ha en tävling till Stan och tillbaka i hästrace, medan ni är i stan går ni och tar en titt på var mem är och vad han gör och om han kommit ordentligt utan problem tillbaka till staden.
Deko (glad) – det låter bra
Rebwar (glad) – det tycker jag också.

Efter 5 minuter började Rebwar bråka med Deko

Rebwar – Min häst är mycket snabbare än din, den kan komma till stan och tillbaka på en halv dag
Deko – och? Min kan göra det och sedan rida samma race igen på 3 timmar.
Swaro – Det räcker
Rebwar – Han säger att han kan göra ….
Swaro – DET RÄCKER!!!!!

Kungen kom ut ur tältet, vad är det för skrik tänkte han
När kungen ställde sig framför Swaro och frågade svarade Swaro

Swaro (glad) – Ers majestät, mina bråkiga bröder bråkar om vems häst som kan rida till stan och tillbaka snabbast, därför föreslår jag att vi ordnar ett litet race åt de.

Beko som hörde allting, skrev ännu en lapp där det stod att fienden gav upp, han gav lappen till Kungen, Kungen blev glad och sa, eftersom fienden har gett upp kan vi alla ha ett race tillbaka. Kungen gick tillbaka mot tältet medan Swaro tog sig i mustaschen.

Swaro (oroad) – Beko ska alltid sumpa vår plan

Sedan gick han därifrån.
Samtidigt red mem och soldaten under muren in till staden igen, soldaten frågade om mem skulle klara sig nu och mem svarade ja, men samtidigt fick mem en otrolig DÅLIG idé, han tänkte…

Mem (tänkande) – Nu när kungen inte är här, kan jag gå och hälsa på Zin.

Mem red mot slottet, han såg den fina oranga fontänen med en massa vatten och tänkte på hemma. Två barn följde efter honom, mem bara la hästen utanför slottet och gick in i huset. Barnen gick till hästen tog den och sprang därifrån.

Samtidigt stod Zin i vardagsrummet och tittade på en staty som var gjord av guld och föreställde deras gud, då plötsligt hörde han nån säga:

- Finns det nån som kan svara mig?
Zin – Ja ja, jag är här?

Då såg zin ansiktet som dök upp

Zin (förvånad) – Mem? E det du?

Mem blev direkt mjuk i kroppen och gick sakta upp för trappan, han tog Zin i handen och sa

Mem – Zin?
Zin – ja? Ja?
Mem – Jag älskar dig
Zin – ….

Samtidigt red kungen och rebwar bredvid varandra, Swaro några meter framför och Deko längst fram, Deko var tydligen snabbare än de andra, men Swaro ökade farten och ställde sig jämn med Deko och sa

Swaro – Deko, vi måste öka farten, jag är rädd att mem har gått till Zin

De red jätte snabbt och Rebwar och kungen kom allt längre och längre bort från de.

Swaro och Deko kom in i staden och red först hem till sig själva för att först se om Mem var där, men det var han inte.
Han tänkte, han är säkert hon Zin, Deko kolla om det är så

Samtidigt kom Rebwar och kungen in genom muren, Rebwar gick hem till sig själv och kungen till sig själv, han såg från 20 meters avstånd att Beko stod utanför slottet. De gick in tillsammans i slottet.

Zin – jag älskar dej också mem
Mem – Vill du gifta dig med mig

Då kom kungen och beko in, de såg hur mem höll zin i handen, zin släppte taget och gick därifrån, mem backade, han kände sig lite rädd, och så satte han sig på kungens plats,

Beko – Ser du hur han sitter på din plats som om han var kung
Kungen – upp med dig, ingen förutom kungen han själv sitter där

mem reste sig och kungen satte sig

Kungen (glad) – Så du vill ha Zin?
Mem (oroad) – Ja, jag älskar henne över hela mitt hjärta
Kungen (glad) – Vi gör så här, vi spelar schack om henne, två matcher, den som vinner sista vinner hela, om du vinner, får du Zin, men om jag vinner, bestämmer jag själv vad som händer med dig.
Mem (glad) – Okej då

Scen 16 – Schackspelet

Pjäserna var uppstådda, mem tittade på schackbordet och drog sin första pjäs, sedan drog kungen sin pjäs, efter ca en halvtimmes spel hade mem tagit 10 av kungens pjäser och kungen tagit 3 av mems pjäser. Mem ledde stort då han gjorde draget

Mem (glad) – Schackmatt!

Kungen blev oroad och lite rädd, han tittade på någon undantag i schackbrädet. Men hittade inga, så han ställde upp pjäserna igen och gjorde sig redo för ännu en omgång. Sakta och tyst kom Zin in i rummet, endast mem såg henne eftersom kungen satt med ryggen emot, Zin stod bakom kungen och tittade på matchen, Mem som var så förälskad tittade på zin och drog sina pjäser utan att ens veta vilka pjäser han drog, efter 20 minuters spel hade kungen tagit 11 pjäser från mem och mem tagit 1 pjäs av kungen. Kungen kände sig mycket stolt och drog draget

Kungen (glad) – Schackmatt!

Zin sprang gråtande därifrån, och mem fick åter en blick in i spelet, man kunde se tårar dra ner över mems kind. Han hade förlorat, kungen sa till betjänten att komma, han viskade betjänten något i örat och betjänten hämtade två vakter som tog tag i mem

Kungen (glad) – Vakter, in med honom i fägelset

Mem blev lite förvånat samtidigt som han kände arghet och ledsenhet.
Han kunde inte fatta att kungen gjort så mot honom.
Kungen gick till därifrån, han tog på sig sin stora skinnjacka och sa till Beko att han skulle gå och hälsa på hemma hos sina syster.
Beko sa att han skulle följa med och det gjorde han.
När de gått därifrån kom Deko in i rummet, han ropade Hallå?
Men ingen svarade, så han gick tillbaka till Swaro.

Swaro – Vad kan ha hänt med mem?
Deko – han är inte där heller?
Swaro – Det här gör mig ännu mer orolig
Deko – Var är Rebwar
Swaro – jag skickade honom till att hämta min soldats om följde mem hem och fråga honom
Rebwar – han är inte där heller.
Swaro – Kom bröder, vi måste hitta kungen

Scen 17 – Fängelset och äpplet

De två vakterna hållde polisgrepp om Mem, de kom till sist fram till buren som låg en bit bort från Stan. De öppnade låset och la in mem där. Där skulle han få Svälta utan mat eller vatten. Mem tittade upp på grotttaket
Han kände känslan av att han hade misslyckats, han tittade ner igen la sig på knä och skrek

Mem (skrikande) – NNNNNNNNEEEEEEEJJJJJJJJJ!!!

Han började få tårar och grät otroligt mycket.

Samtidigt red Sir. Diaco och han betjänter över bergen, de var i den lilla byn där Hakiboo dog. Nu var de nära mem.

Samtidigt hemma hos Beko:

Beko hållde på med något mysteriskt, han höll ett äpple i handen och delade det på mitten, han hade fångat en orm som han förvarade i en låda av glass, han tog ut ormen och fick ut lite gift som han stoppade in i frukten. Sedan gav han frukten till Dinar och sa,

Beko (glad) – Gå till Zin, ta med henne och leta rätt på mems fängelsehåla, ge den här till mem så att han slipper svälta.

Dinar som fortfarande brydde sig om mem sa okej och tog frukten.
Hon sprang till Zin så fort hon kunde och när hon kom till hennes rum sa hon.

Dinar (glad) – Zin, kom så går vi och räddar mem
Zin (gråtande) – Hur då?, han är fast i ett fängelse
Dinar (glad) – tja, till att börja med kan vi ju ge honom den här frukten

Zin tittade på äpplet och sa, okej kom så går vi.

Swaro, Deko och rebwar hade ridit tillbaka till den lilla lägret de lagt upp och plötsligt synder Sir. Diaco.

Sir. Diaco träffade Swaro, han sa

Sir. Diaco – Hejsan, jag heter Diaco, jag är Sir. Mems nära vän och har kommit efter honom
Swaro – nämen välkommen, vilken tur, det är mem som bor i vårt hus,

Swaro vände sig till Rebwar och sa:

Swaro (oroad) – han får inte veta att mem är borta, vi måste komma på någonting

Swaro vände sig till Diaco igen och sa:

Swaro (glad) – Sir. Diaco, mem är för tillfället i stan just nu, ni kan sova över här vi ger er mat och vatten, jag skickar en av mina pålittligaste men att hämta hit mem, låter det bra?
Sir. Diaco (glad) – det låter perfekt.

Swaro vände sig till Rebwar och sa

Nu litar jag på dig rebwar, gå och leta rätt på mem, vad som än krävs, du kommer inte tillbaka hit föränn du hittat honom.

Samtidigt stod zin uppe på bergen och var ca 10 meter ifrån fängelset, på berget fanns det ett hål med galler som var för att mem skulle kunna titta rakt upp på molnen. Zin tittade genom gallret och såg mem ligga mitt på marken som om han vore död. Men det var han inte

Zin (glad) – mem? Mem!?
Zin (glad) – lever du?

Mem tittade noga och såg ett ansikte, det var zin,
Han sa

mem (hungrig) – Zin, snälla hjälp mig, jag orkar inte längre.

Zin (glad) – Här, mem fånga detta äpple

Zin kastade ner äpplet till Mem som fångade det enkelt medan han förälskat tittade på sin kära. Han tittade på äpplet och sa Tack.
Mem tog en första tugga på äpplet, och sen ett andra, gång på gång tog han tuggor på det giftiga äpplet. När äpplet var slut fick han svårt för att andas, han sa:
Mem (svag) – Zin, när jag åt detta äpple, kände jag något som om det vore gift i den, men för din skull åt jag allting.

Mem la sig ner på knä och Zin förstod ingenting

Zin (rädd) – Mem, du skrämmer mig

Zin fick tårar och grät
Mem la sig på ryggen och tittade upp på vackra Zin,
Zin kunde se hur mem rörde sin kropp på en sätt som inte var normalt.

Zin (ledsen, rädd) – Mem? Mem?

mem svarade inte, Dinar förstod direkt att hans pappa hade lagt giftet i äpplet, hon började gråta

Dinar (ledsen) Nej, Nej NEEEJ!
Sa hon och sprang iväg.

Zin såg hur mem dog i mörkret där nere, hon ställde sig upp, tog tag i håret och skrek

MMMMEEEEEEEMMMMMM!!!

Vakterna som stod utanför fängelset hörde ropet och tittade och såg Zin stå där gråtande, de tittade sedan in i grottan och såg stackars mem ligger där död. De sprang in till stan för att meddela kungen.

Samtidigt var Beko på flykt, han visste att kungen snart skulle få reda på alla Bekos lögner och svek, så han sprang genast.

Och zin som argt och mycket ledsen gick tillbaka till staden såg Swaros fru vid muren, Swaros fru tog tag i Zin och sa

Swaros fru (oroad) – Zin, vad har hänt?
Zin (ledsen) – Mem, Mem är död
ZIn (arg) – HAN ÄR DÖD!!

Swaros fru tog tag i Zin och kramade henne, hon tog henne tillbaka till slottet

Kapitel 18 – Jakten på Beko

Swaros fru hade tagit Zin tillbaka till slottet och var nu där med henne för att trösta henne.
Zin vägrade Äta, Sova, Dricka eller Gå ut, Hon bara ville tänka på mem

Samtidigt kom Rebwar in i staden, han red det snabbaste han kunde först hem till kungen för att få reda på om de har sett mem,
Swaros fru som var hemma hos kungen för att trösta Zin, skrev en lapp till Swaro, han gav den till Rebwar och sa, läs den inte föränn Swaro läser den.

Rebwar red det fortaste han kunde tillbaka, först ut ur staden och sen till lägret.

Hos lägret pratade Swaro och Sir. Diaco

Sir. Diaco – Han skulle gifta sig med Zin
Swaro – Ja, han har redan träffat henne, men de har alldrig pratat än
Sir. Diaco – Vi saknar han jätte mycket där hemma
Swaro – Oja, vi kommer ochså sakna honom när ni går.

Då ropade en av vakterna från en stor kulle

Vakt – Sir Swaro, Sir Swaro, Jag kan se mem, mem är i sikte

Swaro signalerade att han hört informationen och sa till Diaco

Swaro – Nu får du äntligen träffa din käre vän

Swaro ställde sig på kullen och tittade noga, det såg inte ut som mem, det var
inte mem, det var Rebwar. Nu såg Diaco ochså att det inte var mem utan rebwar.
han blev lite chockad först eftersom att han trodde mem hade förändrats så mycket.
men sen förstod han att det inte var mem.

Swaro gick fram till vakten och sa

Swaro – Det är ju inte alls mem, det är Rebwar
Vakt – Förlåt Sir, men det såg så mycket ut som mem lång ifrån

Swaro gick fram till Rebwar och sa

Swaro – Nå? vad hände

Rebwar tog fram meddelandet och gav det till Swaro, det stod
_______________________________________________________________________________________________________

Från Leila (swaros fru)

Hej Swaro
Nu ska jag berätta något mindre roligt än vad vi brukar tala om för varandra.
När mem skickades hem från lägret gick han inte hem, utan direkt till Zin.
Där såg Kungen Zin och Mem tillsammans hand i hand och utamnade
mem på Schack, en förlust skulle orsaka fängelsestraff och en vinst skulle
orsaka att mem fick ta zin. Mem förlorade och fick gå till fängelset där han
nästan svälte ihjäl, men Beko gav honom ett förgiftat äpple som döda honom
ja, han är död nu.
Jag är ledsen

________________________________________________________________________________________________________

Swaro skrykla till pappret, slängde det bakom sig, och sa till Deko och Rebwar kom.

Swaro (väldigt arg) – MEM ÄR DÖD!, VI MÅSTE HITTA BEKO! KOM SÅ RIDER VI TILL STAN!

De började rida och Swaro sa till Sir. Diaco att vänta här,
Diaco tog upp pappret och började läsa.
han fick en shock, och fick jätte många tårar som fall från ögonen.

När Swaro, Deko och Rebwar kom in i staden red de det snabbaste de kunde till kungens slott.
Väl framme inne i gården skrek Swaro

Swaro (förbannad) – Kung Azir (azir = kungens namn), vad har du gjort nu?
Swaro (förbannad) – Vet du om att du just har lyckats döda en prins, din dotters käraste som älskade honom djup

Ingen Svarade

Swaro (förbannad) – Kung Azir, jag vet att du hör mig, hur vågar du låta dig själv bli blåst av Beko
Swaro (förbannad) – Han har lurat dig, han ville hela tiden ta din tron
Swaro (förbannad) – Jag vill bara veta hur du vågar låta Beko visa dig en spegel och raka hela ditt skägg (ett kurdisk ordspråk till blåst)
Swaro (förbannad) – KUNG AZIR!!!!!

Då kom Zin fram från balkongen, hon stod där och man såg tårar falla från hennes kind,
hon satte sig på knä och tittade genom stängslet,

Zin (ledsen, lidande) – Swaro, Mem död var inte Azir’s fel, snälla döm honom inte för något han inte gjort, allt var mitt fel. det var
jag som gav honom äpplet, det var jag som gjorde så att mem förlorade schackmatchen mot Azir.

Kungen själv satt på sin stol och lyssnade på vad de sa medan han mummlade för sig själv
Kungen – Det var inte mitt fel..
Kungen – Det var inte mitt fel..
Kungen – Det var bekos fel
Kungen – Han lurade mig
Kungen (arg) – BEKOOO!!

Kungen (arg) – Betjänt!
Betjänt – Ja?
Kungen (arg) – Gå till alla bönder och invånare i stan, leta rätt på beko och hämta honom till mig så jag kan skära av hans hals med mina egna händer.
Betjänt – Ja ers majestät.

Betjänten gick först till böndernas ställe , han klättrade upp på en av hustaken och ropade

Betjänt – Käraste invånare, jag har ett viktigt meddelande.
BEKO, har dödat en mycket viktig person nämligen en prins,
kungens order är att den som hittar Beko och för honom till Kungen
ska få belöning, om ni annars inte lyckas kan ni direkt döda honom.

Beko som stod på det höga berget strax utanför muren hörde allting och sprang därifrån.
Resten av natten letade folk överallt, och det kryllade av soldater både inne i staden och ute i staden.

Samtidigt sa Swaro till sina män att de skulle gå till Mems fängelse och bära upp mem till slottet och begrava honom där.
Det var mer än 10 personer som gick in till fängelset, bärde upp mem på en stor bärbar säng som de höll över axeln.
Det var tungt men order är order, de kom in till staden och gick förbi alla bönder som tittade på offret medan de letade efter rymlingen
Beko, När Swaros män kom med mem in till gården fick både Deko och Rebwar tårar när de såg offret från sina hästar, och Swaro mest av alla grät
men även Zin som kunde se mem från sitt fönster grät, hon låg på sin säng som låg tätt intill fönstret, hon hade inte ätit på flera dagar och plötsligt föll hon ner på sin säng och dog.

SLUT

Vad hände sen?

enligt legenden hittade man aldrig beko, han lyckades fly och blev antagligen uppäten av vargar eller något annat djur.
Zin och Mem blev begravda precis brevid varandra och än idag finns deras gravar kvar i ett museum i kurdistan.
Sir. Diaco kom hem utan trubble men mems pappa var sjuk då och dog av sorg när han fick reda på sins son död.

Sawen Dabagh

Svenskaarbete, 2.4 out of 5 based on 9 ratings
| Mer
Betygsätt Svenskaarbete


Relaterade skolarbeten
Nedanstående är skolarbeten som handlar om Svenskaarbete eller som på något sätt är relaterade med Svenskaarbete.

Kommentera Svenskaarbete

« | »


Warning: fopen(./.access_log) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php on line 2

Warning: fopen(./.access_log) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php on line 2