.nu

Skolarbeten och uppsatser från högstadiet och gymnasiet
Sök skolarbeten

Tornedalen under andra världskriget

Ämne: Historia
| Mer

Jag hade till en början svårt att komma på hur jag skulle skriva denna
uppsats. Motivationen var inte på topp, att skriva om krig känns ju
ganska deprimerande. För ordet krig kopplar jag direkt samman med
lidande, orättvisor och meningslöst stridande. Inget krig jag vet om har
lett till något riktigt bra, och även om landet har blivit större efter
erövringar så mår ju inte folket bättre av det. Det verkar enbart vara
egoism, självhävdelse och maktgirighet som startar och för krig.
Människorna på jorden har alltid kunnat leva med varandra, inte i total
frid, men utan alltför stora konflikter. Men när det blandas olika
folkslag med olika kulturer, olika syn på hur samhället ska styras, är
det svårt att undvika sammandrabbningar. Rädsla för det okända och
behovet av att hitta syndabockar i samhället har lett till rasism,
nazism och förtryck. Man skyller samhällets svagheter på en minoritet.
Hitler är en man som lyckades vända en otroligt stor mängd människor mot
judarna. Det var en minoritet i Tyskland och hade inte en chans när
folket rasade över dem. Samma konflikt men i mindre skala finns här i
Sverige i form av Nazist och rasist organisationer som skyller vårat
lands höga arbetslöshet på invandrarna. Inte för att jag förstår hur dom
tror att dom skall kunna minska arbetslösheten genom att misshandla
utlänningar eller förstöra deras hus, men det är väl deras sätt att
tänka. Sedan är det ju faktiskt bevisat att invandrare som söker jobb
har mycket svårare att få det än en svensk som söker samma arbete. Det
är bara en av de orättvisor som råder mellan invandrare och svenskar och
det verkar inte som om någon gör något åt det.Under andra världskriget försökte Sverige hålla sig neutralt, men när vi
lät tyskarna passera på våra järnvägar så brast den “neutraliteten”. Jag
visste inte mycket om hur det verkligen var i Sverige under andra
världskriget så jag ringde min moster för att höra henne berätta om det.
Hon gav mig mycket information som jag försökt sammanfatta i följande
stycke.
Min mamma är uppvuxen i en stor familj i Tornedalen långt upp i
Norrbotten. Sverige och Finland skils åt där av Torneälv och avståndet
mellan länderna är så kort så man kan se över till varandra. Mamma är
född långt efter krigsåren men en äldre syster, min moster Inga, var tio
år då och har starka minnen från de här åren. Moster Inga var den
äldsta i syskonskaran, som förutom henne bestod av ytterligare sex barn.
Fyra syskon till föddes under krigsåren, så det var en stor familj att
försörja under en tid då det var ont om många livsmedel. Mormor och
morfar var fattiga småbönder och många gånger säger Inga att hon haft
svårt att förstå hur de lyckades ha mat på bordet varje dag så alla fick
äta sig mätta.

Sverige använde ransoneringskort för den mesta maten, små kuponger som
gav rätten att köpa en viss mängd av olika livsmedel. Det hon minns
särskilt är hur man sparade kupongerna för ris för att kunna köpa ris
till julgröten, då var lyckan stor berättar hon tårögd. Ingenting kunde
varit finare än den lilla stugan med granris vid dörren och en lampa som
brann av karbid (man hade inte fotogen, det var för dyrt), och så den
stora skålen till bredden fylld med fast gröt den här dagen. Då var det
lätt att känna tacksamhet. Mormor gick runt och strålade över att alla
var samlade, men morfar var sällan hemma den här tiden, han var
frivilligt anställd vid luftposteringen (luftvärnet) på den svenska
sidan. Många gånger var familjen orolig för när ryssar och tyskar sköt
på den finska sidan sköt de också över mot svenskarna (av misstag sades
det) och där helt nära gränsen fanns morfar.

Många människor evakuerades från Finland till Sverige. Moster Inga minns
att de kom i långa vagnar som drogs av hästar. Vagnarna var fulla med
kvinnor och barn som bara fått med sig några få saker innan de flytt.
Även kor evakuerades från gränstrakterna och de gick råmande, men lugnt
efter långvagnarna. De evakuerade familjerna fick bo i byarna på den
svenska sidan. Det var stora fattiga familjer som självklart öppnade sin
dörr för flyktingarna. Maten delades broderligt och barnen fick bli
mätta, men inte alla gånger de vuxna.
Det var många barn från Finland som kom utan sina föräldrar till olika
delar av Sverige för att komma bort från kriget. Många av de barnen kom
just till Tornedalen där de togs emot av familjer där det redan fanns
fem till tio barn i stugorna. En del av de här barnen blev kvar även när
kriget var över. De hade rotat sig i sina nya hem och stannade där.

Ett starkt minne som min moster har från de här åren är från ett
tillfälle när hon och mormor var på väg hem längs byvägen. Det var sen
kväll och alldeles mörk. Då tittade mormor mot den finska sidan,
stannade mitt i ett steg, höll om Inga och pekade mot himlen. Det var
jättelika lågor, en ofattbart stor brand, det brann nära gränsen i
Finland. Hon berättar “vi stod som fastnaglade och mormor sa att: den
här stunden kommer du att minnas som vuxen kära barn. Det är Ryssland
och Tyskland som kämpar om att få makten över delar av Finland och för
att förstöra för den andra så bränner de ner byarna och förstör allt som
går att förstöra. Det är det här människorna får fly från. De är de
människorna vi delar vår mat med, de har förlorat allt, många har också
förlorat flera anhöriga i kriget.”

Moster Inga berättar att hon låg på kvällarna i sin säng i köket och
lyssnade på de vuxnas upprörda prat om alla fasor folket i grannlandet
fick utstå. Det viskades också om desertörer. Män som flytt från Finland
till Sverige och höll sig gömda i jordhålor för att inte bli skickade
tillbaka. Det var stränga straff för den som deserterat, alltså inte
varit med och kämpat för sitt land. Bland familjerna på den svenska
sidan hjälpte man även desertörerna. De var hela tiden rädda, så de sov
“med ett öga öppet”, rädda att bli utlämnade och straffade. De fick
jobba på gårdarna och hjälpa till med tunga sysslor, det behövdes för så
många av männen i byn var inkallade i kriget.

Det var svåra tider ännu flera år efter krigsslutet 1945. Det var
fattigt och mycket som var eftersatt på gårdarna. Inga minns den stora
nyheten några år efter kriget när det blev bestämt att barnfamiljer
skulle få barnbidrag. “Det kom som en skänk från ovan säger hon. Inte
var det många kronor men de behövdes så illa väl”.

Mormor fick 20 barn under sitt liv, tio pojkar och tio flickor. Hon
levde under den tid när mycket förändrades och förbättrades i Sverige.
Hon fick uppleva goda dagar som inte bara var en kamp mot svälten. Hon
fick också vara med om stora tekniska uppfinningar, till och med se TV
bilder om när människan landade på månen. Inget av det där berörde
mormor så starkt som tacksamheten över att vi har, och så länge har haft
fred i Sverige. Hon glömde nog aldrig åren då vi berördes så mycket fast
vi inte hade krig i Sverige utan det rasade i länderna kring oss.

Människan kommer alltid vara tvungen att dela planeten med varandra och
total jämlikhet och rättvisa kommer med största sannolikhet aldrig
infinna sig, men det vi kan göra för andra skall vi också göra för att
minska klyftorna mellan U- och I-land. Och så måste man öka umgänget
mellan olika kulturer för att öka förståelsen för varandra, för i dessa
krigstider är det omöjligt att inte blanda olika folkslag. Det kommer
nog förbli en omöjlighet även i framtiden så genom att öka kunskapen om
varandra så minskar klyftorna mellan olika folkgrupper och därmed även,
tror jag, förtrycket och rädslan för andra raser. Flera rasister har
vänner som är utlänningar, men de ser dem som människor och inte som en
“annan sort” och en kommentar jag ofta hört är tex: Alltså, jag skulle
aldrig slå “Azgan”, han är ju annorlunda, han är ju min kompis!
Ett ovanligt korkat uttryck som alltför ofta dyker upp. De har alltså
inte förstått att alla andra invandrare och mörkhyade, också har en
familj, ett hem och framför allt känslor som alla andra människor.
Insikten om detta skulle kanske ändra deras uppfattning om dessa
främmande folkgrupper.
Jag inser hur mycket jag pratat om rasism och nazism, men det är orsaken
till många konflikter, denna främlingsfientlighet så jag kopplar ofta
samman dem med krig. Och människan är maktgirig, men det tar sitt
uttryck på många olika sätt. Man behöver inte starta ett världskrig för
att känna makt. Det räcker med att klippa sönder syrrans strumpor!

Tornedalen under andra världskriget , 2.0 out of 5 based on 3 ratings
| Mer
Betygsätt Tornedalen under andra världskriget


Relaterade skolarbeten
Nedanstående är skolarbeten som handlar om Tornedalen under andra världskriget eller som på något sätt är relaterade med Tornedalen under andra världskriget.

Kommentera Tornedalen under andra världskriget

« | »


Warning: fopen(./.access_log) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php on line 2

Warning: fopen(./.access_log) [function.fopen]: failed to open stream: No such file or directory in /home/d32201/public_html/wp-content/themes/emerald-10/footer.php on line 2