Vitaminer

Vitamin A: Den egentliga aktiviteten hos A- vitamin är knuten till ämnet retinol, som huvudsakligen finns i anamaliska produkter. I växter som innehåller gula färgämnen, finns även i karotin, vilket är ett förstadium till retinol. A- vitamin utsöndras långsamt så därför räcker det med att äta t.ex. lever 1 gång i veckan. A -vitamin är fettlöslig.Vad det är bra för? Har betydelse för ögonens funktion och förmåga att se i svag belysning. Stärker epitelcellerna som täcker alla inre och yttre ytor. Ökar resistensen mot infektioner och förgiftningar. Motverkar allergiska reaktioner. Aktiverar thymus och bildandet av lymfocyter. Ökar koncentrationen av syre i cellerna. Bra åt immunförsvaret, benutveckling, fortplantning, fosterutveckling och slemhinnor.

Följder av brist? Nattblindhet, överkänslighet mot ljus, ögonkatarr, oren hud och inflammationer i huden. Mjäll och kliande hårbotten. Sköra och skrovliga naglar. Ökad mottaglighet mot infektioner.

Symptom på överdosering: Giftig dos är över 200 000 i.e. under en längre tid. Ger illamående, uppkastningar, nedsatt aptit, irritation, huvudvärk, ömma armar och ben. Det kan uppträda näsblod, yrsel och röda missfärgningar på tandköttet. Symtomen försvinner snabbt bara man börjar få in mera A- vitaminer.

Finns i? Helleflundreleverolja och andra fiskoljor, lever, grädde, smör, ägg, mjölk, morötter, fisk, ål, spenat, tomat, pumpa, selleri, sallad, majs, aprikos, banan och apelsin.

B -vitamin: Det första B -vitaminet (B 1) isolerades 1926 och sedan dess har familjen B
-vitaminer stadigt växt. Idag känner man till upp emot 30 olika B -vitaminer och det finns anledning att tro att man inte har upptäckt alla ännu. De flesta folkslagen i västerländerna lider mycket allvarligt av brister på B -vitaminer. B -vitaminer är vattenlösliga och måste därför tillföras genom den dagliga kosten. Men den industriellt bearbetade kosten, som de flesta livnär sig på idag är så fattig på B -vitaminer att det måste betraktas som livsfarligt att enbart förlita sig på den som vitaminkälla.

Behövs för: Omsättningen av kolhydrater, normal funktion hos muskler och nerver och normal energiproduktion. Ämnesomsättningssjukdomar och degenerativa besvär breder ut sig allt mer. En del kallar de också för ”civilisationens sjukdomar”. B – vitaminbrist är absolut en orsak till att dessa sjukdomar uppstår. I stort sett alla B -vitaminer fungerar som co- enzymer, vilket innebär att ett givet enzym blir aktivt först i det ögonblick det blir kopplat till det rätta B -vitaminet. Och utan enzymer fungerar inte ämnesomsättningen. Trötthet, stress, blodbrist, irritation, nervositet, sömnlöshet, förstoppning och kolesterolproblem kan alla vara ett uttryck för en B -vitaminbrist.

Finns i: Öljäst, vetegroddar, ris (oskalat råris), fullkorn, melass, lever, ägg, fjäderfä, frö, nötter, bönor, mjölk och gröna sallader.

B1 Tiamin: Ett viktigt co -enzym ämne vid förbränningen av kolhydrater. Viktigt för normal funktion av hjärna och nerver. Reglerar hjärtfunktionen och pulsådrornas spänningstillstånd. Verkar svagt vattendrivande. Förbättrar inlärnings -och uppfattningsförmågan. Reglerar magens saltsyreproduktion och främjar tarmens peristaltik. Inflytande på lever och bukspottkörtel.

Följder av brist? Inflammation av nerver, neuralgi, matsmältningsproblem, hypoglykemi, alkoholism, besvär med hjärtfunktionen, ryggskott, ischias, hudbesvär, nedsatt aptit, trötthet och svårighet att koncentrera sig.

Finns i: Skinka, bruna böner, färska gröna böner, jäst, fläsk, jordnötter, sojamjölsfett, baljväxter, lever, havregryn, potatis, mjölk och vetemjöl.

B2 Riboflavin Riboflavin är ett co -enzym som styr cellandningen. Oumbärligt för normal växt och reproduktion. Främjar normal funktion hos hår, hud, naglar och ögon. Medverkar vid förbränning utav kolhydrater, fetter och proteiner.

Följder av brist: Sprickor i mungipan, sårig hud kring näsborrar, rynkor på överläppen, överkänslighet vid ljus, rinnande ögon, känsla av grus i ögonen. Blodsprängda ögon, muskelsvaghet, mental apati, klåda i slidan och varma fötter.

Finns i: Mjölk, kött, ägg, sötningsmedel, champinjoner, gröna bladgrönsaker, vetemjöl, nötlever, skinka, nötkött och gröna ärter.

B3 Niacin Det finns 2 ämnen i denna grupp: nikotinsyra och nikotinamid. Nikotinsyran har en kraftig kärlutvidgade effekt som yttrar sig i form av en obehaglig brännande känsla i huden i upp till 1/2 timme efter intagandet.

Funktion: Liksom många andra B -vitaminer är niacin ett co -enzym med inflytande på omsättningen av fetter, kolhydrater och proteiner. Medverkar vid bildandet av könshormoner, cortison, thyroxin och insulin. Medverkar vid energiproduktionen och är nödvändig för normal nerv- och matsmältningsfunktion. Sänker högt blodtryck och för hög kolesterolhalt i blodet.

Följder av brist: Allvarlig brist orsakar sjukdomen pellagra (pell agra- torr hud), som i första hand drabbar huden, centrala nervsystemet och matsmältningen. Pellagra karaktäriseras av de 4 D:na: dermatit (inflammation i huden), diarré, dementia (slöhet) och död. Mindre brister rubbar magens saltsyreproduktion och förorsakar matsmältningsproblem och tjocktarmsinflammation. Det kan uppträda yrsel, irritation, sömnlöshet, illamående, uppkastningar och huvudvärk. Goda resultat har uppnåtts vid niacinbehandling av migrän. Mycket stora doser har framgångsrikt använts i behandlingen av schizofreni och alkoholism. Används vid hypoglykemi, för högt kolesterolhalt i blodet och vid en sjukdom som heter Meniéres. Vid mycket stora överdoseringar kan medföra skador på bukspottkörtel, lever och gallblåsa. Nikotinamid medför depression hos vissa personer.

Finns i: Magert kött, fisk, fågel och jordnötter.

B5 Pantotensyra B5 finns i alla celler som en biståndsdel i det viktiga co -enzymet A (CoA), som katalyserar förbränningen av alla energigivande näringsämnen. Syntesen av fettsyror, kolesterol, hormoner i binjurebarken och acetylkolin är beroende av CoA. Sänker blodets kolesterolhalt och förbättrar leverns avgiftnings verkan, däribland leverns förmåga att bryta ner medicinrester.

Följder av brist: Irritation, oro, kramp, bristande koordination av musklerna. Trötthet, utmattning och nedsatt tolerans mot socker. Nedsatt funktion av binjurarna. Hypoglykemi och för lågt blodtryck. Ledsjukdomar, däribland ledvärk. Vid överdoseringar som är mer än 1000mg kan smärttoleransen reduceras.

Finns i: Finns i nästan all mat.

B6 Pyridoxin, Pyridoxalfosfat, Pyridoxaminfosfat Co -enzym vid omvandlingen av aminosyror och syntesen av ribonukleinsyror (DNA och RNA), vilka är bärare av de ärftliga anlagen. Reglerar kaliumnatrium balansen och har därmed inflytande på vätskebalansen, cellernas näringsförsörjning och exkretionen. Medverkar vid bildandet av röda blodkroppar och antikroppar. Det är ett naturligt antihistamin och vattendrivande medel.

Följder av brist: Ledsjukdomar, ödem (svullna ben), premenstruella kramper, retlighet, hudförändringar, anemi (blodbrist), allergier och besvär med blodsockerhalten. Kramper och neuralgier, neurologiska störningar hos alkoholister. Depressioner hos kvinnor som använder p- piller. Illamående på morgnarna hos gravida kvinnor. Åderbråck och hemorrojder. Bristande förmåga att komma ihåg drömmar. Geriatriska besvär. När man överdoserar så finns det inga kända symptom men allt för höga doser kan störa sömnen på grund av för kraftig drömaktivitet.

Finns i: Jäst, fläsk, inälvsmat, havregryn, bananer, hasselnötter, sojamjölfetter, kyckling, potatis, strömming, högrev, mjölk, vetemjöl och baljväxter.

B8 Biotin Medverkar vid cellernas oxidationsprocesser och katalyserar syntesen av fettsyror och hemoglobin. Det aktiverar bakterie bekämpande enzymer. Kan bildas av tarmfloran om den är frisk.

Följder av brist: Experimentellt framkallad biotinbrist har hos försökspersoner medfört: Illamående, brist på aptit, anemi, kraftig trötthet, lättare depressioner, hallucinationer, panik, muskelsmärtor, torr hud, håravfall och överkänslighet för beröring. Goda resultat har setts vid behandlingen av led -och urinsyregikt och vid olika typer av gikt och eksem.

B9 Folinsyra B9 är ett co -enzym vid en lång rad kemiska processer i cellerna, däribland syntesen av DNA och RNA. Det är en viktig faktor för tillväxt och är en förutsättning för att blod ska bildas och för normal celldelning. Stimulerar produktionen av mjölk hos gravida kvinnor och har en mycket bra inverkan på hud och matsmältning.

Följder av brist: Anemi och nedsatt produktion av vita blodkroppar och antikroppar. Bristande mjölkproduktion och missfall. Geriatriska problem, ödem, magsår, diarré och impotens.

B10 Para aminobensoesyra Kan bildas av en frisk tarmflora och medverkar vid syntesen av folinsyra. Det skyddar effektivt mot ultraviolett strålning och förhindrar då alltså att man bränner sig i solen. Motverkar rynkor och grått hår.

B12 Kobalamin Medverkar vid bildandet av blod och är ett co -enzym vi nedbrytningen av fetter, kolhydrater och proteiner och samt vid syntesen av ribonukleinsyror. Motverkar toxiska leversakdor och fettlever. Det stimulerar bildandet av gallsyror och sänker blodets kolesterolhalt.

Följder av brist: Perniciös anemi (elakartad form av blodbrist) behandlas av läkare med en B12
-injektioner. Mental obalans följt av trötthet, irritation, dålig koncentrationsförmåga och dåligt minne. Goda resultat har uppnåtts vid behandlingen av migrän, neuralgi, allergier, psoriasis, giktsjukdomar och geriatriska problem.

Finns i: Mjölk, lever, ägg, fisk, kalvlever, strömming, torsk och bogfläsk.

B13 Orotsyra Orotsyra isolerades från vassla av Biscaro och Belloni 1905. Orotsyra syntetiseras i organismen. Det stämmer därmed inte helt med definitionen på ett vitamin, och det råder oenighet bland läkarna om dess egentliga natur.

Funktion: Orotsyra medverkar vid syntesen av nukleinsyra och är ett av naturens viktigaste tillväxtbefrämjande ämnen. Det är därför inte underligt att det förekommer så rikligt i mjölk. De växtstimulerande egenskaperna inskränker sig inte enbart till däggdjuren. Orotsyran stimulerar också tillväxten hos en lång rad växter och mikroorganismer, t.ex. många av de bakterier som finns i människans hud-, tarm- och slemhinneflora, vilket jag med stor tillgång utnyttjat vid behandlingen av dysbioser (ofta felaktigt kallat ”infektioner”). B13 är viktigt för hjärnans funktion. Orotsyra är viktigt för hjärtats ämnesomsättning. Ryska och tyska forskare har kunnat notera lysande resultat vid behandlingen av en lång rad hjärtsjukdomar. Det sänker blodets kolesterolhalt, vilket är av betydelse vid cirkulationsbesvär och leversjukdomar. Orotsyran ökar blodets gammaglobulinhalt och stärker således resistensen mot infektionssjukdomar. Vid djurförsök har man kunnat notera en utpräglat cancerhämmande effekt. Cancerpatienter har också upplevt en tydlig förbättring i det allmänna välbefinnandet vid intagandet av orotsyra. Vitaminet används i övrigt i behandlingen av geriatriska besvär, degenerationer och multipel skleros. B13 är tillgängligt i form av orotater dvs mineralsalter framställda på orotsyrabas. Dessa salter har visat sig vara överlägsna andra mineralsalter beträffande lättupptagligheten och verkningsgraden. I handeln finns det en del koncentrater av vassla under namn som Molkosan, Molkur, Molkoncentrat etc. Dessa preparat är mycket värdefulla kosttillskott som förutom orotsyra innehåller en rad andra vitala näringsämnen. Dessa preparat har rekommenderats till patienter med dysbioser, utslag, fetsvamp, svampsjukdomar i munhålan, tarmsjukdomar o dyl. Vasslepreparaten förtunnas med kokt vatten och anbringas lokalt på kroppen. Resultaten är ofta förbluffande. T.ex. så kan det finnas en hårdnackad infektion i underlivet på en kvinna som har suttit i flera år, bli helt symptom fri på 24 h efter 2 påstrykningar med preparatet.

Följder av brist: Lever-, hjärt- och cirkulationssjukdomar. Tarm-, slid- och huddysbioser. Tarmsjukdomar, skleros, cancer, geriatrika sjukdomar och besvär med bukspottkörtel.

C -vitamin Askorbinsyra kan syntetiseras ur glykos av de flesta växter och djur. Människor, vissa apor, marsvin och några få andra djurarter har emellertiden en medfödd enzymdefekt, som förhindrar dem att producera vitaminet. De måste därför tillföra det genom kosten.

Funktion: Vid C -vitaminbrist kan bindvävsproteinet, kollagen, inte bildas normalt, vilket är orsaken till de symptom som karaktäriserar sjöbjugg. Kollagen är ett limämne som binder samman kroppens celler. Dess funktion kan liknas vid cementens i ett tegelhus. Kollagen binder bl.a. samman cellerna vid blodkärlen. Vid den C
-vitaminbetingade kollagendefekten, sjöbjugg, blir blodkärlen mer genomträngliga och brister lätt. Det uppstår blödningar och blodutgjutningar, och sår läker långsamt. Blödningar kan förekomma i lederna, ögats hinnor, slemhinnorna i näsan, mag- tarmkanalen och tandköttet. Bindväven i allmänhet lider av bristståndet och giktsymptom kan uppträda, men även degeneration av broskväven, smärtor i ryggens nedre del, diskbråck och dyl. Då en väsentlig del av immunförsvaret är knutet till bindväven, stimulerar askorbinsyran bildandet av antikroppar och ökar antalet och aktiviteten hos de vita blodkropparna. Omvänt kan också C -vitaminet minska antalet leucocyter, när så krävs, t.ex. vid leukemi. Det är dokumenterat genom många försök att vitaminet är ett ypperligt effektivt antitoxin som neutraliserar de flesta virus- och bakterietoxinerna. Samtidigt stimulerar det bildandet av ämnet interferno, som vid virusinfektioner skyddar cellerna mot angrepp. C -vitaminet främjar upptagandet och utnyttjandet av en lång rad viktiga näringsämnen som kalcium, järn, folinsyra, zink, koppar och vissa aminosyror. Det reducerar blodets kolesterolhalt genom att ändra blodplasmans ytspänning, och på så sätt löses kolesterolet lättar upp. Det stimulerar framväxten av den fysiologiska bakteriefloran i tarmen. Till slut kan nämnas att C -vitaminet utgör ett effektivt skydd mot miljögifter, det gäller t.ex. många tungmetaller, besprutningsgifter, tillsatser i maten (t.ex. nitrit) och luftföroreningar. Stärker blodkärl, tänder, hud och skelett.

Följder av brist: Amerikanen Dr. Fred R. Klenner är nog den läkare som har den största kliniska erfarenheten av C -vitaminterapi. Dr Klenner har med jätte höga doser av askorbinsyra behandlat en del patienter som har varit döende av allvarliga infektionssjukdomar som stelkramp, meningit, polio, lunginflammation m.fl. Många av dessa patienter var medvetslösa och hade lämnats utan hopp utav andra läkare. Klenner behandlade med injektioner av väldiga doser av askorbinsyra, ända upp till 4000 mg varannan timme. De flesta återfick medvetandet inom loppet av några timmar och var helt friska på mindre än en vecka. Adell Davis nämner att hon har sett uppemot 50 patienter som lidit av mononukleos, bli fullständigt friska inom loppet av en vecka genom stora doser C -vitamin, understött av B6 och Pantotensyra. Vitaminets inverkan på immunprocesserna kan också användas i behandlingen av allergier. Allergipatienter har lågt värde av askorbinsyra i blodet, vilket hämmar förmågan att avgifta allergiframkallande ämnen (allergener). Det allergiska reaktionsmönstret verkar bl.a. vara knutet till en speciell typ av vita blodkroppar, som kallas för eosinofila leucocyter, vars antal är för högt hos allergiker. Askorbinsyra är relativt ogiftigt i mycket höga doser. Ända upp till 50 000mg askorbat dagligen har använts vid behandlingen av cancer och leukemi, ofta med enastående resultat, vilket inte är så överraskande då C -vitaminet reglerar respirationsprocesserna i cellernas mitokondrier. C -vitamin brist följs ofta av utmattning, lättretlighet, ångest och sömnlöshet.

Finns i: Potatis, grönsaker, blomkål, grönkål, citrusfrukter, sura bär, paprika, nypon, apelsiner, citroner, kiwi, nässlor, brysselkål, svarta och röda vinbär och jordgubbar.

D -vitamin D-vitaminbrist är orsaken till engelska sjukan, rakitis, som karaktäriseras av en otillräcklig upplagring av kalcium och fosfor i benstommen. Hos barn blir benstommen mjuk och böjlig, fontanellen sluter sig mycket långsamt och barnets huvud blir större än normalt. Barnet blir hjulbent eller kobent, revbenen degenereras och bröstkorgen sjunker in. Tänderna kommer sent och utvecklas dåligt. Bäckenet deformeras. Engelska sjukan har varit känd sedan 1600 talet. Man har upptäckt mer än 10 ämnen i D-vitamingruppen. De viktigaste är D2, ergocalciferol, och D3, cholecalciferol, som båda har samma effekt på människan. D3 kan bildas av en oljeaktig substans i huden då den utsätts för solstrålning.

Funktion: Vitaminet åstadkommer en lämplig balans mellan kalcium och fosfor i blodet och främjar bildandet av benväv. Det främjar upptagandet av kalcium i tarmen, och vid underskott mobiliserar det kalcium från benstommen och hämmar utsöndringen i njurarna.

Följder av brist: Engelska sjukan, kramper, energiförlust, tandlossning, närsynhet, nervositet, lättretlighet, trötthet, snabb puls.

Symtom på överdosering: Illamående, uppkastningar, ökad urinering, sängvätande, förkalkningar, lever- och njurskador.

Finns i: Hälleflunderleverolja, feta fisk sorter, strömming, mjölk, lever, äggula och mejeriprodukter. Kroppen kan själv tillverka D -vitamin genom solstrålning.

E vitamin Alfa -Tokoferol E -vitamin är en grupp ämnen som kallas tochoferoler. De fina terapeutiska resultat som kan uppnås med E -vitamin kan bara förväntas vid användning av det naturliga d-alfatochoferol.

Funktion: Vitaminet är ett naturligt anti -oxidant, vilket förhindrar härskning utav fetter och andra substanser. Det skyddar därför kretsloppet mot förkalkningar och blodproppar. Det höjer syrekoncentrationen i blodet, vilket är till nytta för alla celler. Vitaminet stärker kapillärväggarna och bildar nya blodkärl för att kringgå blockerade vener och artärer. Det förbättrar musklernas syreförsörjning, motverkar ärrbildningar och har en läkande verkan på sår. Det ökar effekten av A -vitaminet och skyddar lungorna mot luftföroreningar.

Följder av brist: Hjärt- och cirkulationssjukdomar, muskelbesvär, svaghetstillstånd, hormonella störningar och anemi.

Finns i: Frö, vegetabiliska oljor, vetegroddar, frukter, grönsaker, gröna bladväxter, sötmandel, margarin, rågmjöl, broccoli, havregryn, fullkornsprodukter, ägg och mjölk.

F -vitamin F-vitamin och lecitin. Dessa ämnen behandlas i det följande mer utförligt än övriga vitaminer, därför att de har en så avgörande betydelse för förebyggandet av cirkulationssjukdomar, vilket är den vanligaste dödsorsaken i de flesta civiliserade länder. När fetterna bryts ner vid matsmältningen, omvandlas de till fettsyror. Fettsyrorna klassificeras efter hur många väteatomer molekylstrukturen innehåller, i de mättade och omättade fettsyrorna. De omättade fettsyrorna saknar en eller flera väteatomer i molekylstrukturen, vilket är orsaken till att det bildas dubbelbindningar i fettsyrans centrala kolkedja. Antalet dubbelbindningar avgör huruvida fettsyran är enkel-omättad eller fleromättad. Ju större antalet dubbelbindningar är, desto lägre blir fettets smältpunkt. Därför är de omättade fetterna flytande även vid mycket låga temperaturer, medan de mättade stelnar redan vid kroppstemperatur (c:a 37 grader Celsius), om det inte finns tillräckliga mängder av de omättade närvarande. De mättade fettsyrorna finner vi med vissa undantag (t ex kokosolja) företrädesvis i animaliska fetter, medan de omättade fettsyrorna (även det med vissa undantag) finns i rikligast mängd i fettämnen av vegetabiliskt ursprung. Andra allmänt använda beteckningar för omättade fettsyror är ”essentiella fettsyror” eller ”F-vitamin”. De viktigaste är linolsyra med två dubbelbindningar och med en smältpunkt på -5° C och linolensyra med tre dubbelbindningar och en smältpunkt på -11° C. Arakidonsyra med fyra dubbelbindningar finns i första hand i fetter med maritimt ursprung. Hos vissa arktiska djur och plankton finner vi ett omättat fettämne med fem dubbelbindningar: eicosapentaenolsyra. Endast linalsyran svarar exakt mot definitionen på ett vitamin, i det att de andra två kan bildas av organismen själv när vitaminer och mineraler finns närvarande i tillräckliga mängder. Symtom på F-vitaminbrist blev för första gången beskrivna av Burr och Burr 1929. De observerade ”fettbristsjuka” hos råttor som utfordrades med en kost som saknade vegetabiliska fetter. Störningar i växten uppstod hos råttorna och en torr, fjällig hud som gradvis spred sig från fötterna till resten av kroppen. De förlorade förmågan att föröka sig och de fick gallsten. Man har senare funnit att de omättade fettsyrorna i den mänskliga organismen medverkar till att hålla fetterna flytande och att deras närvaro är en förutsättning för normalt utnyttjande av fetterna. Vid underskott ökar blodets kolesterolhalt och kolesterolet stelnar i blodkärlen och förorsakar hjärt- och cirkulationsstörningar. Fetterna förbränns inte normalt, utan lagras i stället, vilket leder till energiförlust och övervikt. Syndaren i detta spel är, ytligt sett, kolesterolet, eftersom blodets kolesterolhalt väsentligt ökar vid hjärt- och cirkulationssjukdomar och vid de flesta andra störningar av fettämnesomsättningen. Läkare har försökt få bukt med tillståndet genom fettfattiga dieter, men i stort sett utan framgång. Detta beror på att kolesterolet i själva verket är ett livsviktigt näringsämne, som kan bildas i levern utav de ämnen som uppstår vid nedbrytningen av fettsyror och kolhydrater. Ett underskott i kosten kompenseras genom ökad syntes i levern. Kolesterol är grundsubstansen för syntesen av en lång rad viktiga ämnen, däribland kan nämnas D3-vitaminets förstadium, binjurebarkens hormoner, gallsyra och könshormoner. Vid cirkulationsbesvär kan man se, parallellt med den ökade kolesterolkoncentrationen, en reduktion av blodets innehåll av omättade fettsyror. Det har därför legat nära till hands att behandla dessa sjukdomar med en ökad tillförsel av vegetabiliska fetter. Det har företagits omfattande forskningar med detta och resultaten har ofta varit framgångsrika, men i många fall också nedslående. Varför fungerar de omättade fettsyrorna nu så bra i vissa fall, men inte i andra? Svaret är att den kolesterolupplösande effekten blir maximal när de omättade fettsyrorna ombildas till fosfolipiden lecitin, som är kolesterolets egentliga motpart i fettämnesomsättningen. Lecitin bildas i levern utav omättade fettsyror, förutsatt att B-vitaminerna kolin, inositol och pyridoxin, samt E-vitamin och magnesium finns i tillräckliga mängder i kosten. Bristfälliga resultat kan därför förväntas hos patienter som har underskott på ett eller flera av dessa vitaminer och mineraler. Den optimala lösningen på kolesterolproblemet är en kombination av omättade fettsyror och lecitin, understött av andra vitaminer och mineraler, som har betydelse för omsättningen av fetter och syntesen av lecitin.

Inositol Inositol är liksom kolin en medlem i B-vitamingruppen och är en del av lecitinmolekylen.

Funktion: Medverkar vid syntesen av RNA i cellerna och av biotin i tarmen. Medverkar vid omsättningen av fetter och sänker blodets kolesterolhalt. Åstadkommer en avspänning av nervsystemet och främjar normal hud- och tarmfunktion. Nödvändigt för syntesen av lecitin i levern.

Följder av brist och terapeutisk användning: Cirkulationsbesvär orsakat av för högt kolesterolvärde. Ångest, sömnlöshet, spänningstillstånd och stress. För högt blodtryck, eksem, håravfall och förstoppning.

K -vitamin Fyllokinon, Menakinon, Menadion Det finns tre ämnen i denna grupp: Kl och K2 är naturliga och kan skapas av tarmfloran. K3 är syntetisk.

Funktion: Medverkar till att det i levern bildas ämnen med en koagulerande verkan. Vid underskott förlorar blodet sin förmåga att koagulera och blödningar kan inte stoppas. Det har troligen betydelse för leverns funktion.

Finns i: Alfalfa, spenat, gröna grönsaker, fiskmjöl, kål, tångmjöl, lever, soja- och tistelolja.

Kolin Kolin är medlem i gruppen av B-vitaminer och ingår som en komponent i lecitinmolekylen. Lecitin är således en bra kolinkälla.

Funktion: Främjar syntesen av lecitin i levern. Förbättrar funktionen hos lever, gallblåsa, binjurar, könskörtlar, hjärta och cirkulation. Stärker kapillärväggarna, förbättrar blodcirkulationen i ögonen och bildar en substans i hjärnan som förbättrar minnet. Det löser upp fetter och sänker blodets kolesterolhalt. Det är experimentellt bevisat att storleken på fettpartiklarna i blodet minskar vid intagandet av kolin.

Följder av brist och terapeutisk användning: Används i behandlingen av cirkulations-, hjärt-, lever- och gallbesvär. Grå starr och brustna blodkärl i ögonen. Dåligt minne och hormonella störningar.

Lecitin Lecitin består av mättade fettsyror, omättade fettsyror, fosfor och kolin. Det är en viktig beståndsdel i cellmembranen, mitokondrierna, bindväven, benvävnad och nervvävnaden. Det finns i hög koncentration i nervvävnaden och utgör 30 % av hjärnans torrvikt. Hos friska människor består mer än 70 % av leverns fettväv av lecitin. Höga koncentrationer finns också i hjärtat, benmärgen, njurarna och könskörtlarna. Vid arterioskleros den karaktäristiska stigningen av serumkolesterolet alltid åtföljt av en motsvarande minskning av lecitin koncentrationen. Lecitin bryter ner fettmolekylerna till små partiklar, som lätt förblir i upplöst form och obehindrat kan passera genom blodkärlens väggar ut till cellerna där de förbränns. Kolesterol har normalt en smältpunkt på 149° C, men när det förenar sig med lecitin och omättade fettsyror, sjunker den till 0° C och håller sig således flytande vid kroppstemperatur. Den holländska forskaren van Buchen har genom omfattande undersökningar visat, att hos människor, där lecitin utgör mer än 36 % av blodets totala fettinnehåll, kan man inte påvisa någon arterioskleros. Hos människor som lider av sjukdomen, är blodkoncentrationen reducerad till 34 % eller mindre. Van Buchens slutsatser stämmer överens med resultaten av amerikanska försök, där det – när intaget av lecitin var tillräckligt – visade sig vara omöjligt att framkalla åderförkalkning hos försöksdjuren, oavsett hur stora mängder kolesterol de blev fodrade med. Arterioskleros kunde däremot lätt framkallas när lecitinintaget reducerades. Lecitin finns i en lång rad näringsämnen och kan, som tidigare nämnts, också syntetiseras i levern, när de nödvändiga näringsämnena är närvarande. Lecitin kan inte upptas direkt i blodbanan, men bryts ner under matsmältningsprocessen till fettsyror, glycerol och kolinfosfat. I levern återbildas lecitinet och ingår därefter i förening med kolesterolet. Kolesterolet återbildas emellertid inte i sin ursprungliga form, eftersom fettsyrorna som ingår i lecitinmolekylen kan vara mättade, mono-omättade eller dubbel-omättade, beroende på deras inbördes förhållande i kosten. Det är därför viktigt att ta de omättade fettsyrorna tillsammans med lecitinet för att försäkra sig om att det återbildas i en biologiskt aktiv form. Oxidation av omättade fettsyror Omättade fettsyror är högaktiva, vilket innebär att de mycket lätt ingår i kemiska föreningar med andra ämnen, däribland syre. När de omättade fettsyrorna oxideras, mister de sina värdefulla biologiska egenskaper, eftersom de mättas under oxidationsprocessen. Samtidigt bildas mycket farliga poroxider och fria radikaler, som är cancerframkallande. Omättade fettsyror oxideras vid uppvärmning, och växtoljor bör därför aldrig användas för kokning eller stekning. Det är mycket säkrare att använda smör i måttliga mängder. Den utbredda användningen av kokoljor i chips o dyl. är särskilt farlig för hälsan. Oxidation av de omättade fettsyrorna i organismen är mycket enkelt att undvika genom att kombinera intaget av lecitin och växtoljor med naturliga antioxidant som E- och C-vitamin och selen (se dessa). Finns i: De omättade fettsyrorna och lecitin finns i säd, nötter, frö, oliver, avocado och fisk. I rikligast mängd finns de i växt- och fiskoljor. Växtoljorna bör vara kallpressade. Behov och dosering: Dagsbehovet är inte helt känt, men friska människor kan förmodligen täcka sina behov genom att använda kallpressade oljor som salladsdressing, äta solrosfrön och nötter till de övriga måltiderna och eventuellt med ett tillskott av ett par teskedar eller 2-4 kapslar lecitin per dag. Följande recept har vi med framgång rekommenderat patienter som lidit av cirkulationssjukdomar, eksem, psoriasis, hypoglykemi, övervikt, prostatahypertrofi, gallsten, njursjukdomar, menstruations störningar, sterilitet, klimakteriella problem, diabetes m m: 1 msk flytande lecitin eller lösligt lecitin pulver 1 msk tistelolja 1 msk yoghurt (eller syrad mjölk eller kefir) 1 msk skummjölk 1/2 mogen banan eller annan mogen frukt Blandas grundligt i en mixer eller vispas. Kan beströs med krossade linfrön, färsk frukt, nötter och russin. Denna blandning är välsmakande och medför inga besvär för människor som normalt inte har några problem med att inta olja. Man kan ta den 1-2 gånger dagligen, allt efter behov.

P -vitamin Vitamin P tillhör en grupp som kallas flavonoider. Dessa förekommer i naturen och är kemiskt närbesläktade med färgämnena som finns i växter. Ordet ”flavon” kommer från det latinska ”flavius” som betyder ”gul”. Man har funnit flavonoider i mer än 300 växter. En stor del av dessa är biologiskt aktiva och kallas därför ”bioflavonoider”. En del av dessa ämnen, speciellt citrin, rutin och hesperidin, påminner om C-vitamin i sin aktivitet.

Funktion: P:et står för ”permeabilitet”, vilket betyder genomtränglighet eftersom bioflavonoiderna reglerar kapillärernas permeabilitet och stärker kapillärväggarna. Bioflavonoiderna främjar absorptionen av C-vitamin, skyddar det från att bli förstört vid syresättning och förstärker dess effekt. Vitamin P motverkar blödningar och att blodkärlen brister, har en vattendrivande effekt och stimulerar njur-, hjärt- och leverfunktionerna. Tillsammans med C-vitamin förstärker det bindväven och ökar resistensen.

Följder av brist och terapeutisk användning: Används när blodkärl brustit, hjärnblödningar, blodsamlingar, näthinneblödningar och andra kapillärskador. Klimakteriella problem, tendenser till missfall och blödningar efter förlossning. Följdsjukdomar i samband med sockersjuka. Blåmärken, ödem, åderbråck och hemorrojder. Reumatisk feber, ledinflammation, infektioner och förgiftningar.

Finns i: Det samma som för C-vitamin. Bockvete innehåller mycket rutin.

Mineraler: Sida: Fluor 27 Fosfor 28 Germanium 29 Jod 30 Järn 31 Kalcium 32 Kalium 33 Kisel 34 Klor 35 Kobolt 36 Koppar 37 Krom 38 Litium 39 Magnesium 40 Mangan 41 Molybden 42 Natrium 43 Nickel 44 Selen 45 Svavel 46 Zink 47 Fluor 96 % av organismens fluor är upplagrat i benstommen och tandväven. Små mängder kan också påvisas i blod och hud. Funktion: Fluor skyddar tandemaljen mot kariesangrepp. När fluoridjonerna byggs in i tandemaljen blir den mer resistent mot syraproducerande bakterier. Samma process äger rum i benstommen, vars kristallstruktur blir starkare när fluor tillförs i tillräckliga mängder. Benstrukturen och ryggraden stärks. Fluor aktiverar enzymer som har inflytande på hormonella processer, och det har förmodligen betydelse för resistensen. Följder av brist: Vid fluorbrist kan tandskador uppstå men också benskörhet och framfall av de inre organen. Symtom på överdosering: Fluor är giftigt. Det gäller särskilt oorganiska fluorföreningar som t ex natriumfluorid som används i tandkräm och för fluorsköljningar. Längre perioder av överdosering kan medföra tand- och skelettfluoros vilket är invalidiserande och medför att ny benväv bildas och benstommen förtjockas. Fluor hämmar dessutom många enzymer och vissa observationer tyder på att det kan skada tarmfloran. Med hänsyn tagen till dessa allvarliga biverkningar bör man nog nöja sig med att täcka sitt fluorbehov genom naturliga livsmedel och kosttillskott, som innehåller organiskt fluor (se även molybden). Finns i: Tång, kelp, havssalt, saltvattenfisk, ägg, ost, mandlar, vitlök och solrosfrö.

Fosfor C:a 86 % av kroppens fosfor finns upplagrat i ben och tänder i form av svårupplösliga kalcium-fosforföreningar. 8-9 % finns i musklerna och resten är fördelat i hjärnan, de andra organen och blodet. Funktion: Ingår i många av de enzymer, som styr näringsomsättningen och har således betydelse för omsättningen av fett och kolhydrater. Det är en beståndsdel av den viktiga ATP-molekylen, som är kroppens viktigaste energireserv. Det medverkar vid bildandet av nukleinsyra, som bär på arvsanlagen, och ingår i fosfolipiderna (fosfor-fett föreningar) som reglerar fettomsättningen och blodets fettbalans. Det har betydelse för utnyttjandet av hormonerna, genom att fosforhaltiga föreningar transporterar hormonerna från cellmembranens yttersidor in i cellerna. Följder av brist: Besvär med bukspottkörteln, mjuk benstomme, tandbesvär, hämmad tillväxt och viktförlust. Försämring av hjärnans och nervernas kapacitet, sexuell och allmän svaghet. Symtom på överdosering: Vid överdosering förskjuts blodets syrabasbalans i sur riktning. Det resulterar i att stora mängder kalcium mobiliseras från benstommen och förenar sig med fosforn-överskottet förs ut med urinen. Överdoseringen medför således kalciumbrist och dessutom en kraftig ökning av blodets fetthalt och därpå följande cirkulationsbesvär. Människor som lever på en vanlig ”civiliserad” kost med massor av kött, får ofta 3-4 gånger mer fosfor än nödvändigt, vilket närmast är en katastrof för hälsan. Finns i: Kött, fisk, fjäderfä, ägg, korn, ris, mejeriprodukter, öljäst, lecitin, ärtväxter och torkad frukt.

Germanium Germanium är ett föga känt spårämne, men det kommer otvivelaktigt att få mycket stort medicinskt värde inom den närmaste fram tiden. Nyare japansk forskning har fastslagit, att germanium kan transportera syre runt i organismen. Rent organiskt germanium är helt ogiftigt. Det tas upp i tunntarmen, vandrar runt i organismen och avlämnar syre till cellerna för att till sist utsöndras med urinen. Denna funktion kan få stor betydelse för behandlingen av bl a cancer och cirkulationssjukdomar. Den bästa källan är troligtvis vitlök.

Jod C:a 2/3 av organismens lager av jod finns i sköldkörteln, resten i blodet och fördelat i alla cellerna. Funktion: Den största delen av det jod som cirkulerar i blodet tas upp i sköldkörteln där det förenar sig med proteinet tyreoglobulin och bildar hormonet tyroxin. Tyroxin reglerar hastigheten på ämnesomsättningsprocesserna i alla organ och celler. Detta hormon spelar också en roll då karotin ombildas till aktivt A-vitamin. Det kontrollerar hudens tillstånd, befrämjar tillväxt och utveckling och påverkar den fysiska och mentala aktiviteten. Om man konstant upprätthåller en optimal jodkoncentration i blodet, fungerar det som ett skydd mot nerfall av radioaktiv jod. Följder av brist: Jodbrist förorsakar struma d v s sköldkörteln förstoras. Jodbrist hos barn kan medföra kretinism med hämmad tillväxt och mental utveckling. Anda bristsymtom är anemi, lågt blodtryck, trötthet, mental apati och mottaglighet för infektioner. Finns i: Kelp, tång, havssalt, saltvattenfisk (särskilt torsk), fiskleverolja, skaldjur, musslor, mjölk, spenat, melon, sparris, kronärtskocka och vitlök.

Järn Järn finns i första hand i de röda blodkropparnas hemoglobin, en mindre del i musklernas röda färgämne, myoglobin. Små mängder finns upplösta i blodplasman och kroppsvätskorna och utgör en beståndsdel i en lång rad enzymer. C:a 20 % är deponerat i lever, benmärg och mjälte, varifrån det kan mobiliseras vid behov. Funktion: Som en beståndsdel av hemoglobinet transporterar järnsyre från lungorna ut till alla celler och koldioxid den motsatta vägen. Det ingår i enzymer som i mitokondrierna styr cellernas respirationprocesser. Följder av brist: Järnbrist uppstår p.g.a. otillräcklig tillförsel genom kosten, men den kanske allra vanligaste orsaken är besvär med upptagningen i tarmen. Brist kan vidare förorsakas av underskott på magsyra samt brist på B6, B12, C, folinsyra, zink, koppar eller mangan. Järnunderskott kan medföra blodbrist, cancer, leverbesvär, kronisk gikt i lederna och mottaglighet för infektioner. Symtom på överdosering: Överdosering av järn under längre perioder kan medföra hämosideros (avlagring av järn i vävnaderna) speciellt i lever, mjälte, bukspottskörtel, hjärta och leder. Finns i: Inälvsmat (speciellt lever), ägg, melass, fisk, fjäderfä, bladgrönt, fullkornsprodukter, katrinplommon, russin, öljäst, rödbetor, vetegroddar, sesam- och solrosfrö, bananer, persikor och aprikoser. Om man samtidigt får in C
-vitamin i kroppen som genom tex juice så får kroppen lättare att ta upp järn ur födan, och om du dricker te eller kaffe så blir det svårarre.

Kalcium Den största delen av organismens kalklager finns upplagrat i benvävnaden och tänderna. En mindre del finns upplöst i kroppsvätskorna eller är bundet till proteiner. För att kalcium skall upptas normalt, förutsätter det att det finns magsyra, D- och C-vitamin i tillräckliga mängder. Upptagandet av kalcium hämmas av mat som innehåller fytin, t ex vetekli och spannmål, och mat som innehåller oxalsyra, t ex spenat, rabarber och tomat. Fytin kan elimineras genom att man långtidsbakar brödet och genom att man lägger kli och spannmålsprodukter i blöt 8 -10 timmar innan det skall användas. Funktion: Kalcium medverkar till att leda impulser i nervsystemet, reglerar musklernas-därigenom också hjärtats-kontraktion och medverkar vid blodkoaguleringen. Följder av brist: Rachitis (engelska sjukan). Porös och mjuk benstomme, tandskador, muskelkramper, blå fingrar och tår. Kramper kan uppträda i tarmen med förstoppning och katarr som följd. Ofta kan man se skenbara mentala tillstånd som nervositet, sömnlöshet, depression och nedsatt smärttolerans. Nedsatt produktion av magsyra och menstruationssmärtor. Symtom på överdosering: Vid långvarig överdosering-speciellt i kombination med avsevärda mängder D-vitamin-kan kalcium fänas ut i njurarna, vilket medför att stenar bildas och att förkalkningar uppstår. Det kan emellertid motverkas med magnesium och B6-vitamin. Finns i: Mjölk, ost och andra mejeriprodukter. Dessutom spannmål, frö och färska grönsaker, grönkål, sardiner, musslor, torsk, nötkött, ägg, sesamfrö och solrosfrö är speciellt bra källor.

Kalium Finns i alla kroppsvätskor, företrädesvis koncentrerat inne i cellerna. Funktion: Kalium aktiverar ett stort antal enzymer och är viktigt för nervernas förmåga att reagera på stimuli och leda impulser. Det reglerar hjärtrytmen och har inflytande på hormonbalansen. Det medverkar vid omsättningen av fetter, kolhydrater och proteiner. Det är nödvändigt för njurarnas funktion och för att upprätthålla syra-balansen. Tillsammans med natrium – som huvudsakligen finns i vävnadsvätskan utanför cellerna – upprätthåller det den livsviktiga vätske-elektrolytbalansen. Följder av brist: Kaliumbrist kan medföra livshotande tillstånd som total aptitlöshet, muskelkramper och hjärtstopp. Vid lättare brist kan störningar av hjärtrytmen uppträda, även ödem, kronisk förstoppning, hypoglykemi, hormonella störningar, njurbesvär och för högt blodtryck. Andra bristföljder är sockersjuka, bukspottsinflammation, stress, allergi och cancer. Kaffe, alkohol och socker medför kaliumbrist. Detta gäller i ännu högre grad en lång rad medicinska preparat, speciellt vattendrivande, digitalis och cortisonpreparat. Symtom på överdosering: Doser på 7000-8000 mg per dag är giftiga och kan medföra muskelkramper och hjärtstillestånd. Finns i: Grönsaker och frukt. Bananer och potatis är speciellt bra källor.

Kisel Kisel är jämnt fördelat i den mänskliga organismen. Särskilt höga koncentrationer finns i bindväv, ben, tänder, hud, blodkärl och thymus. Funktion: Kisel har en främjande inverkan på tillväxt och utveckling. Det stärker bindväv, muskler, ben, tänder, hår, naglar, hud och slemhinnor. Även i små mängder stärker det motståndskraften. Med stigande ålder minskar kiselkoncentrationen i thymus, artärer, hud, leder och bindväv. Parallellt med detta kan man se en tilltagande förkalkning samt förslappningar i de stora pulsådrorna. Tillsammans med koppar upprätthåller kisel bindvävens elasticitet. Följder av brist: Kiselbrist kan medföra ben- och ledbesvär, diskbråck och ischias, nagelsjukdomar, hudbesvär, rynkor och slapp hud, håravfall, ökad mottaglighet för infektioner, bihåleinflammation, irritation av slemhinnor. Finska undersökningar har påvisat ett samband mellan frekvensen av hjärtinfarkter och en låg kiselhalt i dricksvattnet. Finns i: Åkerfräken, sallad, maskros, jordgubbar, gurka, solrosfrö.

Klor Klor, upplöst i form av joner, finns tillsammans med natrium i alla organiska vätskor, speciellt utanför cellerna. Dess viktigaste uppgift är att upprätthålla vätsketrycket i blodplasman och vävnadsvätskan. Funktion: Klor är en viktig beståndsdel i magsyran och är en förutsättning för de röda blodkropparnas förmåga att transportera koldioxid. Det främjar leverns avgiftande funktioner. Följder av brist: Matsmältningsproblem och störningar av elektrolyten. Brist förekommer mycket sällan, utom vid långvariga kräkningar, då stora mängder magsyra förloras. Eftersom klor är en beståndsdel i koksalt är överdoseringar långt vanligare. Symtom på överdosering: Hjärtbesvär. Finns i: Kött, mejeriprodukter, tomater, selleri, grönkål och dadlar. Den källa som innehåller mest är salt.

Kobolt Kobolt ingår som en central atom i vitamin B12-molekylen. Vid tillräcklig tillgång på kobolt, kan B12 syntetiseras av bakterier i tarmen. Funktion: Främjar upptagandet av järn och syntesen av vissa hormoner (ACTH och cortison). Kobolthaltiga enzymer katalyserar ämnesomsättningen av protein, fett och kolhydrater. Det har betydelse för syntesen av ribonukleinsyra som är bärare av de ärftliga egenskaperna. Följder av brist: Perniciös anemi, benmärgsskador, koordinationsbesvär och förlamningar. Finns i: Lever, mjölk, ägg, solrosfrö, vetegroddar, pollen, öl, bladgrönt. Vanadin (V) Vanadin finns i alla kroppens celler, fördelat på cellkärnorna och mitokondrierna med den största koncentrationen i lever, mjälte, njurar, äggstockar, testiklar och sköldkörtel. Funktion: Vanadin medverkar till att benstomme och tänder förses med mineraler. Det är troligtvis en förutsättning för normal tillväxt och utveckling. Vanadin hämmar bildandet av kolesterin och sänker blodets kolesterolhalt. Det dämpar ett överaktivt hjärta, transporterar syre, främjar bildandet av hemoglobin, neutraliserar toxiner och aktiverar de vita blodkropparna. Följder av brist: Sannolika följder av brist är hjärt-, cirkulations och leversjukdomar. En möjlig faktor vid cancer. Symtom på överdosering: Förgiftningssymtom är okända. Vanadin är ogiftigt även i doser som är många gånger större än dagsbehovet.

Koppar Den största delen av kroppens lager av koppar finns bundet i en lång rad enzymer och som en beståndsdel av antikropparna. Höga kopparkoncentrationer finns i lever, binjurar, njurar och hjärna. Funktion: Koppar är en viktig enzymkomponent. Det ingår bla i de enzymer som katalyserar cellandningen, bildandet av hemoglobin och pigment i hud och hår. Koppar medverkar vid bildandet av bindvävsfibrer och jod, vid omsättningen av C-vitamin och adrenalin. Det håller fettämnen i blodet i upplöst tillstånd genom att sänka deras smältpunkt. Följder av brist Nedsatt motståndskraft mot stress, infektioner och förgiftningar. Lnflammationssjukdomar, cirkulationsbesvär med förslappningar och ärrbildningar i blodbanorna. Allergiska hud- och luftvägsbesvär. Cancer, blodbrist och Basedows sjukdom. Symtom på överdosering: Koppar är giftigt i större doser och kan möjligtvis medföra hjärtskador och mentala störningar. Finns i: Fisk, lever, majs, ärter, bönor, musslor, nötter, vetemjöl, sötmandel, potatis, fullkornsprodukter, solros- och sesamfrö, aprikoser, fikon och katrinplommon.

Krom 1957 konstaterade forskare att krom ingår i en substans som reglerar organismens tolerans av socker. Detta blodsockerreglerande ämne fick namnet GTF (glucose tolerance factor). Krom finns lagrat i levern i form av GTF. I jonform finns det i alla cellkärnor och på cellernas yttersidor. Funktion: Vid intagandet av socker stiger blodets kromkoncentration parallellt med mängden insulin. Detta fenomen uppträder inte hos en diabetiker. Insulinet är fullständigt inaktivt tills det kommer i kontakt med kromet på cellernas yttersidor. Kromet byggs in i insulinmolekylen som därmed blir biologiskt aktiv. Även ögonlinsens tillstånd är beroende av krom. Under graviditeten är krom nödvändigt för normal fostertillväxt. Det förebygger åderförkalkning, och GTF ökar organismens tolerans mot alkohol. Följder av brist: Krombrist är troligtvis en bidragande faktor vid sockersjuka och hypoglykemi. Andra möjliga följder av ett bristtillstånd är grå starr, hjärtsjukdomar, åderförkalkning och störningar i fosterutvecklingen. Symtom på överdosering: Krom är i stor utsträckning ogiftigt, men vid stora överdoser kan det förorsaka njur- och leverskador, cancer och allergier. Finns i: Öljäst, melass, vetegroddar, rörsocker, svartpeppar, lever, musslor, tonfisk, skinka, russin, hasselnötter, ost och fullkornsprodukter.

Litium Funktion: Litium har en reglerande inverkan på kalium-natrium balansen. Dess funktion i övrigt är knapphändigt utforskad. I psykiatrin används litium (i stora giftiga doser) för behandling av mano-depressiva psykoser. Följder av brist: Störningar av kalium-natrium balansen (se avsnitt om denna). Depressioner. Symtom på överdosering: Neurologiska störningar och trötthet. Finns i: Timjan, kelp och havssalt.

Magnesium

C:a hälften av kroppens magnesium finns i benvävnaden, resten finns i upplöst form, i första hand inne i cellerna, bundet till en lång rad enzymer. Höga koncentrationer finns i nervvävnaderna, musklerna, körtlarna och i levern. Funktion: Magnesium ingår i enzymer, som styr produktionen och förbrukningen av energi, vari bildandet och utnyttjandet av ATP ingår samt förbränningen av socker. Magnesium är en förutsättning för normal funktion av lever, bukspottskörtel, nervsystem och muskler. Det aktiverar enzymer som löser upp blodproppar och fibromer. Det stimulerar immunförsvaret, det hormonella systemet och matsmältningen. Det gör nerv- och muskelcellerna mindre benägna att irriteras. Följder av brist: Brist på magnesium medför kramp, i vissa fall tom epileptiska anfall, överkänslighet för ljus- och ljudpåverkan, spänningar, irritation, sömnlöshet, depression och skakningar. Vanligt förekommande är störningar i cirkulationen som för högt blodtryck, åderförkalkning och hjärtsjukdomar. Även sjukdomar i lever, bukspottskörtel och njurar, däribland njursten. Alkoholister, diabetiker och cancerpatienter har behov av extra tillskott. Symtom på överdosering: Överskott kan förekomma vid vissa njursjukdomar, när utsöndringen genom urinen är starkt reducerad, samt i vissa fall av bencancer p g a den kraftiga degenerationen av benvävnaden. Kraftig överdosering kan medföra magnesium-koma, som normalt kan upphävas genom tillskott av kalcium. Finns i: Fullkornsprodukter, mjölk, nötter, mandlar, grönsaker, spenat, mangold, banan, gädda, havregryn, brysselkål, gröna ärter, fisk, ris, sesamfrö, solrosfrö, äpplen, apelsiner, persikor och fikon.

Mangan Mangan finns i alla cellkärnor och i cellernas mitokondrier. Den högsta koncentrationen av mangan har vi i bukspottskörtel, benstomme, tänder, lever, njurar och sköldkörtel. Funktion: Mangan medverkar vid cellernas respirationprocesser och ingår i de enzymer, som katalyserar ämnesomsättningen av protein, fett och kolhydrater. Det aktiverar enzymer som främjar ombildandet av ammoniak till urinämnen. Tillsammans med krom har det en reglerande inverkan på blodsockret. Ett manganhaltigt enzym katalyserar syntesen av kolesterin, som bl. a. Är ett förstadium till en lång rad hormoner. Mangan är en viktig mineral för nervsystemet och främjar den neuro-muskulära koordinationen. Saliv innehåller en manganhaltig förening som skyddar tänderna mot karies. Det medverkar vid proteinets sönderdelning i tarmen och vid bildandet av sköldkörtelns hormon tyroxin. Följder av brist: Vissa former av anemi och cancer. Manganbrist kan medföra den mycket allvarliga neuro-muskulära sjukdomen, myastenia gravis. Andra tecken på brist kan vara störningar av tillväxten, testikelvävnaden förstörs, sterilitet (båda könen), impotens, diabetes, hypoglykemi och struma. Vidare ben- och tarmskador samt leverbesvär. Symtom på överdosering: Mangan är i stor utsträckning ogiftigt. Vid massiva överdoseringar kan det förekomma muskelförsvagningar och spastiska förlamningar i benen. Finns i: Kronärtskocka, fullkornsprodukter, ris, lingon, vetekli, vetegroddar, nötter, kelp, öljäst, persilja, gröna bönor, selleri och grön sallad. Jordgubbar, bananer, ananas, blåbär och körsbär.

Molybden Molybden förekommer i mycket små mängder i alla celler. De högsta koncentrationerna finns i lever, mjälte och njurar. Funktion: Molybden ingår tillsammans med järn i ett enzym som katalyserar ombildandet av urinämne till urinsyra. Det medverkar till att fluorid lagras in i tandemaljen och skyddar på så sätt mot kariesangrepp. Molybden motverkar kopparförgiftning. Följder av brist: Molybdenbrist kan medföra tand- och njurskador. Det är troligen en faktor vid urinsyregikt eftersom blodets urinsyrekoncentration stiger vid brist på molybden.Ett annat resultat av brist är impotens, särskilt hos äldre män. Förekomsten av cancer i luftstrupen är hög i områden där marken är molybdenfattig, och omvänt låg, där marken är rik på molybden. Symtom på överdosering: Molybden är i stor utsträckning ogiftigt, men vid överdosering driver det ut kopparn, vilket medför att pigmenten förstörs. Finns i: Fullkornsprodukter, vetegroddar, melass, ris, nötter, sojamjöl, solrosfrö, ägg, bönor, linser, ärter, gröna böner, mjölk och lever.

Natrium C:a en tredjedel av kroppens samlade natriumreserv är lagrad i benstommen. Resten finns upplöst i blodet och vävnadsvätskan. Funktion: Tillsammans med klor och kalium upprätthåller det vätsketrycket och den viktiga elektrolytbalansen. Det främjar elimineringen av koldioxid och har en alkaliserande effekt på syra-basbalansen. Det har en avslappnande inverkan på musklerna och främjar utsöndrandet av magsyra. Följder av brist: Vid mycket kraftig värme kan man genom svettningen förlora så mycket salt att det leder till värmeslag. I mindre drastiska fall kan det förekomma sänkt blodtryck, utmattning, kramp, illamående, yrsel och uppkastningar. Bristtillstånd är inte vanliga. Betydligt oftare förekommer överdoseringar. Finns i: Havssalt. Normalt täcks behovet fullständigt genom kosten utan extra saltning av maten.

Nickel Nickel finns i alla organ med den högsta koncentrationen i benstomme, aorta och nukleinsyror. Funktion: verkar, precis som krom, ha betydelse för ämnesomsättningen av kolhydrater. Vid intag av glykos stiger blodets koncentration av nickel samtidigt med koncentrationen insulin och krom. Det är av betydelse för leverns förmåga att lagra glykosen och har inverkan på blodets koagulation. Följder av brist: Låga nickelvärden är konstaterade vid skrumplever och njursjukdomar. Symtom på överdosering: Stora doser förorsakar kroniska inflammationer och cancer hos djur. Nickel ingår i en mycket giftig förening med koldioxid. Detta ämne finns i tobak.

Selen Selen finns i alla celler med höga koncentrationer i könskörtlar och sädesceller. Funktion: Selen är liksom E-vitamin en antioxidant, men det är c:a 1000 gånger mer aktivt än vitaminet. Det förhindrar effektivt oönskade jäsningsprocesser och är därför viktigt för cellernas syreförsörjning Det katalyserar cellernas andningsprocesser, stimulerar immunförsvaret, levern och de avgiftande processerna. Det skyddar cellerna mot giftiga substanser som kvicksilver och kadmium. Följder av brist: Lever-, hjärt- och cirkulationssjukdomar, däribland åderförkalkning och för högt blodtryck. Sterilitet, impotens och ålderdomsbesvär. Muskel- och ledbesvär. Grå starr, hudbesvär och cancer i njurar, urinblåsa, mage, tarmar, lungor, hud, bukspottskörtel, lever och svalg. Möjligtvis cystisk fibros. Symtom på överdosering: Större mängder är ytterst giftiga och kan medföra förlamningar, eksem, utmattning, håravfall, tappande av naglar och tänder, lever- och benskador. Finns i: Öljäst, kelp, vitlök, ägg, svamp, råris, musslor, grislever, renkött, strömming, torsk, räkor, griskött, ris, ägg och fullkornsprodukter.

Svavel Den största delen finns som en beståndsdel i en rad aminosyror i samtliga celler. Den högsta koncentrationen finns i hud, hår och leder. Funktion: Svavel medverkar vid cellernas respirationprocesser och stimulerar alla avgiftande funktioner. Närvaron av svavel i de röda blodkropparna är en förutsättning för hemoglobinets förmåga att binda syre. Följder av brist: Brist på svavel är sällan förekommande och återfinns i stort sett bara hos vegetarianer, som varken äter ägg eller mejeriprodukter. Vid brist kan det uppträda sjukdomar i hud, naglar och hår, möjligtvis också ledsjukdomar. Finns i: Kött, fisk, fjäderfä, ägg, sojabönor och sädesprodukter.

Zink Zink finns i alla celler, men är särskilt koncentrerad till ögon, hud, hår, naglar, hjärna, hypofys, binjurar, könsorgan, sköldkörtel, lever och njurar. Funktion: Man har till dags dato funnit mer än 70 enzymer som är beroende av zink. Nästan alla ämnesomsättningsprocesser är det. Det samma gäller hormonproduktionen i hypofysen, sköldkörteln, könsorganen och bukspottskörteln. Zink ingår i enzymer, som främjar transporten och avgivandet av koldioxid, och i amylas, som omvandlar stärkelse. Det medverkar vid syntesen av nukleinsyra (DNA och RNA) och proteiner. Zink främjar nagel och hårväxten, bildandet av ben och läkandet av sår. Immunförsvarets överordnade organ, thymus, är på samma sätt beroende av zink. Det är en beståndsdel i cellernas respirationsenzymer, en förutsättning för utnyttjandet av järn och bildandet av blod, normal funktion av prostata och optimalt utnyttjande av A-vitamin. Följder av brist: Hudbesvär som eksem, psoriasis, acne, oren hy, långsamt läkande av sår, mjäll, håravfall, vita fläckar på naglarna och sår på skenbenen. Mentala tillstånd som apati, irritation, depression, aggression och dålig inlärningsförmåga. Cirkulations- och blodsjukdomar som åderförkalkning, för högt blodtryck och blodbrist. Matsmältningsbesvär pga nedsatt produktion av matsmältningenzym. Magsår. Hormonella besvär som sockersjuka, sterilitet, impotens, nedsatt produktion av mjölk hos ammande kvinnor, missbildningar av foster, störningar i utveckling och tillväxt, prostatabesvär och menstruationssvårigheter. Vidare nedsatt smak- och luktförmåga, viktförlust, trötthet, ökad mottaglighet för infektioner, nedsatt resistens mot stress, vissa njur- och leverbesvär, cancer och senilitet. Rekommenderad daglig dos: 15 mg. Symtom på överdosering: Zink blir giftigt först i doser på mer än 150 mg per dag, och kan i sådana fall verka cancerframkallande. Finns i: Ostron, sill, strömming, banan, musslor, lever, lamm, griskött, ägg, oxkött, mjölk, vetegroddar, fullkornsprodukter, vetekli, öljäst, nötter, ris, ärter, morötter, rödbetor, solrosfrö och kärnor från pumpan.

Vitaminer, 2.2 out of 5 based on 3 ratings