1946, ett upproriskt år i Franska Indokina. Kommunisterna visar deras makt och tvingar Frankrike att efter åtta års konflikter lämna det utsugna Indokina. Inte nog med att de lämnade fattigdom och svält efter sig, nu utnytjade USA tillfället och snart började ett imperialism som kommunisterna vägrade gå med på. Stunden var nu kommen för USA att visa hur idiotiskt detta var. USA:s därmed största misstag i krigshistorien.

Stormakternas imperialism har i alla tider levt. När en stormakt ser sin chans att suga ut rikedomar från andra mindre länder har de alltid tagit chansen. Inte minst när det gäller USA. USA har sedan europe‚rna kom till kontinenten varit en av de största makterna i världen. I det här fallet när stormakten Frankrike inte lyckas få som de vill i Franska Indokina tar USA hand om det. USA med en modern och stabil militär styrka invaderar det lilla landet Vietnam som till nästan 100% består av bönder. I många länder runt om i världen är man medveten om USA:s imperialism. Inte minst i Sverige. Under hela Vietnam kriget var Olof Palme insatt i processen. Han var med och demonstrerade mot kriget och själv hatade han USA: utrikespolitik i Vietnam frågan. En stor del av sveriges befolkning var emot kriget och stödde väldigt mycket FNL (Sydvietnams Nationella Befrielsefront). Olof Palme liksom sveriges befolkning ville att Vietnam skulle bli en enda nation och inte delad. Sveriges kamp utmärktes med massdemostrationer runt om i landet. Trot protesterna vägrade USA dra sig tillbaka. De kanske inte förstod att kriget på bortaplan skulle bli USA:s största misstag genom tiderna.

Franska Indokina

Franska Indokina är benämningen på de kolonier som Frankrike ägde på 1880-talet, som nu utgör staterna: Kampuchea, Laos och Vietnam. Efter andra världskriget var Franska Indokina ockuperad av japanerna. Japanerna gjorde att Franska Indokina uppgick i den s.k Indokinesiska Federationen. Den bestod av protektoraten Kochinkina, Annam, Tonkin, Kambodja och Laos.

Frankrike försökte många gånger att behålla Indokina men det ledde till strider 1946 med de nationalistiska rörelserna, men allra främst med den kommunistdominerade Vietminhrörelsen. De blodiga striderna blev till slut åtta år långa. Till slut gav Frankrike upp 1954. Stormakternas representanter kallades till en konferens i Gen‚ve i april
-54 som bl.a skulle ta upp situationen i Indokina. Den 8:e maj -54 var dagen efter Viet Minhs seger vid Dien Bien Phu som konferensen tillsammans med representanter för Indokinas stater började diskutera fram en fredsuppgörelse för kriget i Indokina Den franske representanten saboterade och misskötte förhandlingarna.

Två avtal var det som rörde Vietnam: Stilleståndsavtalet var det första som undertecknades av Frankrike och Demokratiska Republiken Vietnam. Det andra avtalet var slutdeklarationen som godkändes muntligt.

De båda avtalens huvudprincip gällde vietnams oberoende och fred. Man bestämde också att inga främmande militärbaser fick anläggas och att inga utländska trupper fick införas. Vietnam delades tillfälligt vid den 17:e breddgraden som var en demarkationslinje för att skilja de stridande trupperna. (Det var ingen gräns mellan två länder).

Enligt avtalen skulle val hållas i Vietnam senast 1956. Då skulle delningen upphöra. Vietnam skulle då få fred och USA lovade att inte störa avtalet. Gen‚ve avtalet hade blivit en stor nyhet för folket i Vietnam. Folket hade nya förhoppningar även om de militära styrkorna inte hade befriat hela landet från franska trupper. 1954 hade USA kommit in i Indokina för att hjälpa fransmännen. Den franska kejsaren Bao Dao fick lämna plats för USA:s premiärminister Diem. USA avlöste Frankrike i praktiken. Diem ville inte att några val skulle hållas. Han hävdade att regimen i söder inte var bunden av Gen‚veavtalen och att demokratiska friheter saknades i den norra zonen. Folket i Vietnam blev arga på Diem, och för att stärka hans regim och sin egen position förde USA in mängder med militär utrustning i zonen, ställde amerikanska rådgivare till Diems förfogande och skapade ett militärkommando i Saigon (stad i södra Vietnam). Allt det här stred mot Gen‚veavtalet. Det var buddisterna och studenterna som till slut bidrog till Diems fall. Buddisterna hade dock länge utsatts för diskriminering av den katolska kyrkan. Diem var själv katolik och var emot buddismen.

Efter de våldsamma protesterna anade många att ett krig var på väg att bryta ut. En ny övning som de amerikanska soldaterna gjorde visade att inte ens en massiv flygoffensiv kunde hejda kommunisterna. Många av presidentens rådgivare ville öka insatserna i Vietnam. Men det var en general som kallades de Gaulle som hade varnat presidenten många gånger att gå i fransmännens “fotspår” i Vietnam. Han kallade Vietnam för ett ruttet land. Men inte ens General de Gaulle kunde stoppa USA. FNL-gerillans styrkor blev djärvare och i början av 1965 så utförde de en välorganiserat anfall mot sydvietnamesiska garnisoner i Pleiku och Qui-Nan.

Efter anfallet dödades 38 amerikanska rådgivare och över 100 sårades. Den händelsen gjorde att amerikanerna bestämde sig. USA:s president Lyndon Baines Johnson gav klartecken till en hämdattack med flyg som Pentagon länge planerat. Flygvapnets flygplan från hangarfartyg bombade två mindre städer i Nordvietnam. Det här var kanske ett misstag amerikanerna gjorde. Just då var ministerpresidenten från Sovjet Alexander Kosygin på besök i Hanoi. Han var nog möjligen där för att övertala Ho Chi-minh att förhandla. Alexander Kosydin var där för att undvika en väpnad konflikt. USA:s angrepp gjorde att de ändrade åsikt och tio dagar senare efter Alexanders ankomst till Moskva anlände de första avancerade sovjetiska luftvärnsrobotarna till det viktigaste hamnstaden i Nordvietnam Haiphong.

I mars 1965 inledde amerikanerna ett mer välorganiserad och systematisk flygoffensiv mot Nordvietnam. En månad senare konstaterade militär-experter att anfallen inte gjorde något nämnvärt påverkan i kriget i Vietnam. Man bestämde sig för att trappa upp insatserna ännu mer och började ta in de landbaserade bombplanen B-52. Då och då sattes B-52:a i arbete som pågick under hela kriget. Vietnamkriget blev under 1966 en mardröm för den amerikanska presidenten Johnson.

Det blev svårt för han att koncentrera sig på andra problem. Hans tankar var inriktade på andra saker två år tidigare när han efterträdde John F Kennedy som mördades i Dallas 1963. Han ville fullborda ett verk som president Roosevelt inledde på 30-talet. Han “skulle göra” Amerika till ett modernt samhälle som han kallade för: “The Great Society”. Johnson kom själv från små förhållanden och bestämde sig för att gå en lärarutbildning som sedan gjorde att han tidigt kom in i politiken i sin hemstat Texas. Han invaldes sedan till kongressen 1937, han var då 29 år gammal. Efter det avancerade han till ordförande i senatens demokratiska partigrupp och till sist blev han vald till vicepresident 1960. Ett av hans största steg var att med stor motstånd från södern få igenom en långtgående lagstiftning som rörde de svartas jämställdhet i samhället. Han stiftade lagar som hjälpte ungdomen från slumkvarter att få pengar till utbildning. Detta hjälpte också en femtedel av USA:s befolkning som levde mycket fattigt. Allt det här var ödesdigert för hans politik i Vietnam. Man började säga att han höll på att förlora trovärdigheten när han sedan ökade krigsinsatsen ytterligare. Sommaren 1967 föreslog han en extra-skatt på 10% för finansieringen av kriget, men det visade sig att kostnaderna ökade stort från ett underskott på 10 miljarder dollar 1967 till 30 miljarder 1968.

Antalet amerikanska soldater i Vietnam 1967 hade stigit till omkring 450 000. Amerikanerna satsade mer och mer på välorganiserade flyganfall som inte bara gick över gerillasoldaterna utan också mot civilbefolkningen. För amerikanerna var det svårt att se någon skillnad och efter ett anfall försvann gerillasoldaterna in i tropiksogarna, sumpmarker eller otillgängliga bergstrakter. Flygbombningarna fortsatte dock mot Nordvietnam och Ho Chiminhleden, men det kunde inte hindra nordvietnameserna från att sända nya förstärkningar mot Sydvietnam. Man skickade ungefär 20 000 man i månaden under 1967 till Sydvietnam. Flyganfallen kunde inte heller stoppa vapenleveransen från Sovjet och Kina.

I början av 1968 fanns det över en halv miljon amerikanska soldater och insatserna ökade oavbrutet, men dessa stora insatser kunde varken knäcka Nordvietnam eller FNL-gerillan. Samtidigt hemma i USA utbröt stora demonstrationer och motståndet mot kriget i Vietnam växte för varje månad. Hösten 1967 genomfördes en jätte demonstration framför det amerikanska krigsministeriet Pentagon i Washington. Efter demonstrationen avgick försvarsministern McNamara. Vid årsskiftet1967 -68 hade antalet stupade amerikanska soldater stigit till 15 000, enbart 1967 dog 9 000 soldater.

I februari 1968 inledde FNL-gerillan den s.k “Tetoffensiven”. (Tet är det vietnamesiska nyåret) Efter en bruten vapenvila gjorde FNL-gerillan och Nordvietnam den största offensiven dittills. Över 100 både stora och små städer anfölls samtidigt av kommunistiska trupper. Det var också första gången som Nordvietnamesiska trupper och FNL-gerillan trängde in i Saigon. Många amerikanska baser anfölls med stora förluster som följd.

I Paris inleddes förhandlingar 1968. På ena sidan stod USA och Sydvietnam och andra Nordvietnam och FNL-gerillan. Förhandlingarna handlade om att få slut på kriget.

I november samma år slutade de amerikanska flygbombningarna mot Nordvietnam. Då hade också Richard Nixon blivit USA:s president. Han blev Johnsons efterträdare och 1969 inledde han ett gradvis tillbakadragande av de amerikanska trupperna. Nixons s.k “vietnamiseringspolitik” lade ett ansvar för krigföringen på den sydvietnamesiska arm‚n. USA stödde dem med amerikanska vapen och utrustning. På våren 1969 spreds kriget hemligt av USA till Kambodja för att ytterligare få hem amerikanska soldater och överlåta kriget åt sydvietnameserna.

1970 började dödssiffrorna sjunka och Nixon tog hem fler amerikanska soldater. I slutet av året var det bara 280 000 soldater kvar i Vietnam. 1971 fortsatte utvecklingen och USA hade vid årsskiftet med hårt press från försvarsministern Melvin Laird trappat ner soldaterna till 14 000 man.

Med ny utrustning och vapen från Sovjet hade Nordvietnameserna samlat krafter för att förstöra Saigon. Vid den tiden hade USA bara 60 000 man kvar i Vietnam och sydvietnameserna byggde upp en arm‚ på över en miljon man. Amerikanerna bestämde sig för första gången på länge att släppa ner bomber och minor över Hanoi och viktiga hamnar. Året var då 1972 vid påskhelgen och striderna pågick i tre månader. Efter striderna låg större delen av Hanoi under ruiner. Till slut efter alla striderna undertecknades freden i Paris den 27 januari 1973. Kort efteråt lämnade de sista amerikanska trupper Sydvietnam. På våren 1975 bröts vapenvilan. FNL-trupper och nordvietnamesiska förband stormade in i Sydvietnam som nu måste klara sig själva utan hjälp från USA. Den 30 april föll Saigon och Nordvietnam och FNL hade full kontroll över Sydvietnam. Och så tog en av de blodigaste krigen efter 1945 till sist slut. De största förlorarna förutom USA var flyktingarna. Deras öde var oviss i det nya kommunistiska Vietnam.

Allt detta visar USA: starka och svaga sidor. USA är idag en hypermodern militär makt inte mins visade sig detta under Gulfkriget. Även där kunde man se att USA:s enda skäl för att föra in trupper i Kuwait var rikedomar i detta fall oljan. Men det är en annan historia.

Betygsätt Vietnamkriget, USA:s största misstag!

( 6 röster, snitt: 3.67 av 5)

 Loading ...

1946, ett upproriskt år i Franska Indokina. Kommunisterna visar deras makt och tvingar Frankrike att efter åtta års konflikter lämna det utsugna Indokina. Inte nog med att de lämnade fattigdom och svält efter sig, nu utnytjade USA tillfället och snart började ett imperialism som kommunisterna vägrade gå med på. Stunden var nu kommen för USA att visa hur idiotiskt detta var. USA:s därmed största misstag i krigshistorien.

Stormakternas imperialism har i alla tider levt. När en stormakt ser sin chans att suga ut rikedomar från andra mindre länder har de alltid tagit chansen. Inte minst när det gäller USA. USA har sedan europe‚rna kom till kontinenten varit en av de största makterna i världen. I det här fallet när stormakten Frankrike inte lyckas få som de vill i Franska Indokina tar USA hand om det. USA med en modern och stabil militär styrka invaderar det lilla landet Vietnam som till nästan 100% består av bönder. I många länder runt om i världen är man medveten om USA:s imperialism. Inte minst i Sverige. Under hela Vietnam kriget var Olof Palme insatt i processen. Han var med och demonstrerade mot kriget och själv hatade han USA: utrikespolitik i Vietnam frågan. En stor del av sveriges befolkning var emot kriget och stödde väldigt mycket FNL (Sydvietnams Nationella Befrielsefront). Olof Palme liksom sveriges befolkning ville att Vietnam skulle bli en enda nation och inte delad. Sveriges kamp utmärktes med massdemostrationer runt om i landet. Trot protesterna vägrade USA dra sig tillbaka. De kanske inte förstod att kriget på bortaplan skulle bli USA:s största misstag genom tiderna.

Franska Indokina

Franska Indokina är benämningen på de kolonier som Frankrike ägde på 1880-talet, som nu utgör staterna: Kampuchea, Laos och Vietnam. Efter andra världskriget var Franska Indokina ockuperad av japanerna. Japanerna gjorde att Franska Indokina uppgick i den s.k Indokinesiska Federationen. Den bestod av protektoraten Kochinkina, Annam, Tonkin, Kambodja och Laos.

Frankrike försökte många gånger att behålla Indokina men det ledde till strider 1946 med de nationalistiska rörelserna, men allra främst med den kommunistdominerade Vietminhrörelsen. De blodiga striderna blev till slut åtta år långa. Till slut gav Frankrike upp 1954. Stormakternas representanter kallades till en konferens i Gen‚ve i april
-54 som bl.a skulle ta upp situationen i Indokina. Den 8:e maj -54 var dagen efter Viet Minhs seger vid Dien Bien Phu som konferensen tillsammans med representanter för Indokinas stater började diskutera fram en fredsuppgörelse för kriget i Indokina Den franske representanten saboterade och misskötte förhandlingarna.

Två avtal var det som rörde Vietnam: Stilleståndsavtalet var det första som undertecknades av Frankrike och Demokratiska Republiken Vietnam. Det andra avtalet var slutdeklarationen som godkändes muntligt.

De båda avtalens huvudprincip gällde vietnams oberoende och fred. Man bestämde också att inga främmande militärbaser fick anläggas och att inga utländska trupper fick införas. Vietnam delades tillfälligt vid den 17:e breddgraden som var en demarkationslinje för att skilja de stridande trupperna. (Det var ingen gräns mellan två länder).

Enligt avtalen skulle val hållas i Vietnam senast 1956. Då skulle delningen upphöra. Vietnam skulle då få fred och USA lovade att inte störa avtalet. Gen‚ve avtalet hade blivit en stor nyhet för folket i Vietnam. Folket hade nya förhoppningar även om de militära styrkorna inte hade befriat hela landet från franska trupper. 1954 hade USA kommit in i Indokina för att hjälpa fransmännen. Den franska kejsaren Bao Dao fick lämna plats för USA:s premiärminister Diem. USA avlöste Frankrike i praktiken. Diem ville inte att några val skulle hållas. Han hävdade att regimen i söder inte var bunden av Gen‚veavtalen och att demokratiska friheter saknades i den norra zonen. Folket i Vietnam blev arga på Diem, och för att stärka hans regim och sin egen position förde USA in mängder med militär utrustning i zonen, ställde amerikanska rådgivare till Diems förfogande och skapade ett militärkommando i Saigon (stad i södra Vietnam). Allt det här stred mot Gen‚veavtalet. Det var buddisterna och studenterna som till slut bidrog till Diems fall. Buddisterna hade dock länge utsatts för diskriminering av den katolska kyrkan. Diem var själv katolik och var emot buddismen.

Efter de våldsamma protesterna anade många att ett krig var på väg att bryta ut. En ny övning som de amerikanska soldaterna gjorde visade att inte ens en massiv flygoffensiv kunde hejda kommunisterna. Många av presidentens rådgivare ville öka insatserna i Vietnam. Men det var en general som kallades de Gaulle som hade varnat presidenten många gånger att gå i fransmännens “fotspår” i Vietnam. Han kallade Vietnam för ett ruttet land. Men inte ens General de Gaulle kunde stoppa USA. FNL-gerillans styrkor blev djärvare och i början av 1965 så utförde de en välorganiserat anfall mot sydvietnamesiska garnisoner i Pleiku och Qui-Nan.

Efter anfallet dödades 38 amerikanska rådgivare och över 100 sårades. Den händelsen gjorde att amerikanerna bestämde sig. USA:s president Lyndon Baines Johnson gav klartecken till en hämdattack med flyg som Pentagon länge planerat. Flygvapnets flygplan från hangarfartyg bombade två mindre städer i Nordvietnam. Det här var kanske ett misstag amerikanerna gjorde. Just då var ministerpresidenten från Sovjet Alexander Kosygin på besök i Hanoi. Han var nog möjligen där för att övertala Ho Chi-minh att förhandla. Alexander Kosydin var där för att undvika en väpnad konflikt. USA:s angrepp gjorde att de ändrade åsikt och tio dagar senare efter Alexanders ankomst till Moskva anlände de första avancerade sovjetiska luftvärnsrobotarna till det viktigaste hamnstaden i Nordvietnam Haiphong.

I mars 1965 inledde amerikanerna ett mer välorganiserad och systematisk flygoffensiv mot Nordvietnam. En månad senare konstaterade militär-experter att anfallen inte gjorde något nämnvärt påverkan i kriget i Vietnam. Man bestämde sig för att trappa upp insatserna ännu mer och började ta in de landbaserade bombplanen B-52. Då och då sattes B-52:a i arbete som pågick under hela kriget. Vietnamkriget blev under 1966 en mardröm för den amerikanska presidenten Johnson.

Det blev svårt för han att koncentrera sig på andra problem. Hans tankar var inriktade på andra saker två år tidigare när han efterträdde John F Kennedy som mördades i Dallas 1963. Han ville fullborda ett verk som president Roosevelt inledde på 30-talet. Han “skulle göra” Amerika till ett modernt samhälle som han kallade för: “The Great Society”. Johnson kom själv från små förhållanden och bestämde sig för att gå en lärarutbildning som sedan gjorde att han tidigt kom in i politiken i sin hemstat Texas. Han invaldes sedan till kongressen 1937, han var då 29 år gammal. Efter det avancerade han till ordförande i senatens demokratiska partigrupp och till sist blev han vald till vicepresident 1960. Ett av hans största steg var att med stor motstånd från södern få igenom en långtgående lagstiftning som rörde de svartas jämställdhet i samhället. Han stiftade lagar som hjälpte ungdomen från slumkvarter att få pengar till utbildning. Detta hjälpte också en femtedel av USA:s befolkning som levde mycket fattigt. Allt det här var ödesdigert för hans politik i Vietnam. Man började säga att han höll på att förlora trovärdigheten när han sedan ökade krigsinsatsen ytterligare. Sommaren 1967 föreslog han en extra-skatt på 10% för finansieringen av kriget, men det visade sig att kostnaderna ökade stort från ett underskott på 10 miljarder dollar 1967 till 30 miljarder 1968.

Antalet amerikanska soldater i Vietnam 1967 hade stigit till omkring 450 000. Amerikanerna satsade mer och mer på välorganiserade flyganfall som inte bara gick över gerillasoldaterna utan också mot civilbefolkningen. För amerikanerna var det svårt att se någon skillnad och efter ett anfall försvann gerillasoldaterna in i tropiksogarna, sumpmarker eller otillgängliga bergstrakter. Flygbombningarna fortsatte dock mot Nordvietnam och Ho Chiminhleden, men det kunde inte hindra nordvietnameserna från att sända nya förstärkningar mot Sydvietnam. Man skickade ungefär 20 000 man i månaden under 1967 till Sydvietnam. Flyganfallen kunde inte heller stoppa vapenleveransen från Sovjet och Kina.

I början av 1968 fanns det över en halv miljon amerikanska soldater och insatserna ökade oavbrutet, men dessa stora insatser kunde varken knäcka Nordvietnam eller FNL-gerillan. Samtidigt hemma i USA utbröt stora demonstrationer och motståndet mot kriget i Vietnam växte för varje månad. Hösten 1967 genomfördes en jätte demonstration framför det amerikanska krigsministeriet Pentagon i Washington. Efter demonstrationen avgick försvarsministern McNamara. Vid årsskiftet1967 -68 hade antalet stupade amerikanska soldater stigit till 15 000, enbart 1967 dog 9 000 soldater.

I februari 1968 inledde FNL-gerillan den s.k “Tetoffensiven”. (Tet är det vietnamesiska nyåret) Efter en bruten vapenvila gjorde FNL-gerillan och Nordvietnam den största offensiven dittills. Över 100 både stora och små städer anfölls samtidigt av kommunistiska trupper. Det var också första gången som Nordvietnamesiska trupper och FNL-gerillan trängde in i Saigon. Många amerikanska baser anfölls med stora förluster som följd.

I Paris inleddes förhandlingar 1968. På ena sidan stod USA och Sydvietnam och andra Nordvietnam och FNL-gerillan. Förhandlingarna handlade om att få slut på kriget.

I november samma år slutade de amerikanska flygbombningarna mot Nordvietnam. Då hade också Richard Nixon blivit USA:s president. Han blev Johnsons efterträdare och 1969 inledde han ett gradvis tillbakadragande av de amerikanska trupperna. Nixons s.k “vietnamiseringspolitik” lade ett ansvar för krigföringen på den sydvietnamesiska arm‚n. USA stödde dem med amerikanska vapen och utrustning. På våren 1969 spreds kriget hemligt av USA till Kambodja för att ytterligare få hem amerikanska soldater och överlåta kriget åt sydvietnameserna.

1970 började dödssiffrorna sjunka och Nixon tog hem fler amerikanska soldater. I slutet av året var det bara 280 000 soldater kvar i Vietnam. 1971 fortsatte utvecklingen och USA hade vid årsskiftet med hårt press från försvarsministern Melvin Laird trappat ner soldaterna till 14 000 man.

Med ny utrustning och vapen från Sovjet hade Nordvietnameserna samlat krafter för att förstöra Saigon. Vid den tiden hade USA bara 60 000 man kvar i Vietnam och sydvietnameserna byggde upp en arm‚ på över en miljon man. Amerikanerna bestämde sig för första gången på länge att släppa ner bomber och minor över Hanoi och viktiga hamnar. Året var då 1972 vid påskhelgen och striderna pågick i tre månader. Efter striderna låg större delen av Hanoi under ruiner. Till slut efter alla striderna undertecknades freden i Paris den 27 januari 1973. Kort efteråt lämnade de sista amerikanska trupper Sydvietnam. På våren 1975 bröts vapenvilan. FNL-trupper och nordvietnamesiska förband stormade in i Sydvietnam som nu måste klara sig själva utan hjälp från USA. Den 30 april föll Saigon och Nordvietnam och FNL hade full kontroll över Sydvietnam. Och så tog en av de blodigaste krigen efter 1945 till sist slut. De största förlorarna förutom USA var flyktingarna. Deras öde var oviss i det nya kommunistiska Vietnam.

Allt detta visar USA: starka och svaga sidor. USA är idag en hypermodern militär makt inte mins visade sig detta under Gulfkriget. Även där kunde man se att USA:s enda skäl för att föra in trupper i Kuwait var rikedomar i detta fall oljan. Men det är en annan historia.

Betygsätt Vietnamkriget, USA:s största misstag!

( 6 röster, snitt: 3.67 av 5)

 Loading ...